Sökformulär

Referensramar 1: Min blogg

Jag sitter på ett flygplan mellan Otopeni-flygplatsen i Bukarest och Frankfurt. I Frankfurt ska jag byta flyg till Stockholm Arlanda och sedan hem till min familj i Örsundsbro, en by med ungefär 7000 invånare i Enköpings kommun, strax norr om Stockholm (60 km) eller en bit väster om Uppsala (25 km).

Jag hoppas kunna återupprepa mina fantastiska tio-i-topp-listor från förra året. Fantastiska i bemärkelsen att jag hade väldigt kul när jag skrev ihop dem - hur roliga andra tycker att de är får väl vara upp till dem.

För ungefär 15 minuter sedan skrev jag färdigt ett första utkast till ett blogginlägg om uttryckssätt och ord. Jag grubblar på om jag måste skicka det till min politiska assistent Mattias Bjärnemalm för korrekturläsning. Hur viktigt är det att jag skriver rätt saker, åt rätt publik och på rätt sätt nu för tiden? Ge dina åsikter i kommentarsspåret. Tänk på att jag måste leva med konsekvenserna av ditt svar.

Den här bloggen har alltid varit ett sätt för mig att bearbeta informationsflöden. Jag läser lite nyheter här, kanske en bok där, träffar en massa människor och lär mig en massa saker. Utvidgar mina litterära och regeringsrapportsliga vyer i stundtals idiotiskt tempo och kokar sedan ihop dessa till ordvitsar och associationsmässiga mardrömmar. Jag utgår ifrån att man, om man läser den här bloggen under en längre tid, så småningom lär sig mina referensramar. Kanske lägger man till sina egna referensramar i någon av kommentarerna.

Jag tänker mig hela informationspolitiken som ett sätt att hjälpa, reglera, styra eller låta bli att styra hur människor tar in, ger ifrån sig och bearbetar information. Utbildningsväsendet är till exempel en reglerad form av informationsinhämtning och därför en självklar del av det informtionspolitiska spektrat. Tillgång till telekommunikationsinfrastruktur är en annan form av informationspolitik som kan behöva styras och stödjas. Utvecklingen av formerna för tillgång, och framför allt privatpersoners beteende i förhållande till informationsinhämtning, informationsskapande och bearbetan bör, enligt mig, i största möjliga mån bevaras fritt. Även om privatpersonerna inte själva alltid planerar eller önska använda alla möjligheter och friheter att göra som de vill med information bör det inte finnas några juridiska hinder för att de ska ändra
sig. Den här bloggen är en del av mitt arbete att för mig själv hålla koll på och reglera, på ett personligt plan, vad jag tar in, vid vad jag fäster vikt och att jag sedan skriver av mig är mitt sätt att bearbeta och ge ifrån mig information.

NÃ¥ja.

Vissa har säkert sett rumänske journalisten Vlad Ursuleans intervju med mig från Bukarest tidigare under december månad. Förmodligen är det färre svenskar som
också har läst hans skriftliga skildring av vårt möte. Han är en ordkonstnär och skribent och beskriver eder tillgivna parlamentariker på följande sätt (min översättning):

"Amelia breder ut sig på stolen som vilken annan grabb [sic!] som helst. Hon tittar ned i golvet, biter sig i läppen. Hon gömmer händerna i ärmarna på den svarta hoodien och lutar sig till rätta med armarna över benen. Sedan kastar hon sig in i framtiden."

Min kollega från den Gröna gruppen i Europaparlamentet, Sven Giegold (Die Grünen/Tyskland, och för övrigt insiktsfull kommentator på det europeiska ekonomiska dagsläget. Det är värt en google translate på hans skriverier), kommenterade under Strasbourgveckan på lustigheten i att se mig gå omkring i min gröna munkjacka från H&M följd av två assistenter i strikt formella kostymer med slips. Associationen är tänkt att dra åt små grodorna, snarare än Varan-TV.

Austrian Airways i samarbete med Lufthansa tillhandahåller flygresenärerna populära dagstidningar. Jag roffade åt mig en Wall Street Journal Europe. Så här skriver Shayndi Raice om Mark Zuckerberg och Facebook (min översättning):

"[...] VD:s varumärkesskyddade Adidas-tofflor håller på att växa upp. Zuckerberg, nu 27 år gammal, har uppgraderat sig till gympadojor från Brooks och under ett möte med den amerikanske presidenten Barack Obama i april [i år] gick han så långt som att ta på sig en mörkblå slips och sportjacka. Det var inte länge sedan han reflexmässigt skulle ha skyggat tillbaka från sådan klädkod även vid möten med banktjänstemän, advoktar och andra direktörer."

Superlim eller inte avundas jag Angela Merkels självsäkra handläge. Måhända ser hon lite tantig ut, men med all den självklarhet som krävs tar hon upp platsen i rummet där hon befinner sig. Till och med när hon är tyst, när hon står vid sidan av, lyckas hon utstråla all den närvaro och uppmärksamhet som krävs av en person i hennes position. Jag kan inte säga att jag har särskilt mycket till övers för den väldigt Tyskland-centrerade ekonomiska politik Merkel vill föra i
euro-zonen. Samtidigt kan jag inte förmå mig vara alltför förebrående. Det är trots allt de europeiska medborgarna som velat ha ett demokratiskt system där så mycket makt som möjligt hamnar hos medlemsstaterna och med deras särintressen (let's dezbatare!). Europa behöver en annan färdriktning om vi vill att politiken ska styras med gemensamt fördelaktiga mål. Som offentlig person och makthavare beundrar jag
henne dock.

Tillägg: Jag ljuger. Jag har naturligtvis landat i Frankfurt nu och väntar på mitt (försenade) anhängande flyg till Arlanda.

4 kommentarer

Att upplösa EMU och indirekt göra D-Marken till huvudvaluta i Europa (vilket jag, på sikt, ser som enda lösningen) gör det inte ekonomin mindre tysklandcentrerad.
Att medborgarna i många länder inte fortsatt stödjer euron är inte ett jättevilt antagande. Den utdragna processen gör allt mycket värre.

Trodde jag

Amelia skrev: Hur viktigt är det att jag skriver rätt saker, åt rätt publik och på rätt sätt nu för tiden?

Nja, att skriva "rätt saker" och "skriva rätt" är ju inte samma sak men du ska ju vända dig till en så bred publik som möjigt för att få största möjliga genomslagskraft och så måste det ju finnas substans i det du skriver för att bli mer trovärdig.

Om PP ska växa sig större så måste PP politik finnas inom alla områden med konkreta exempel som är genomförbara.

Clemens: Slavoj Zizek... Jag är ingen storläsare av moderna filosofer, det ska jag erkänna. Under gymnasieperioden läste jag en artikel av Zizek som argumenterade att man för maktbalansens skull givetvis inte bör undanhålla kärnteknologier från stater som Iran. Ur ett maktperspektiv kan jag hålla med om det, särskilt efter att jag läst Bruce Cumings bok "The Korean War - A History" och hans resonemang kring Truman-regimens inställning till kärnvapenanvändning under det kriget. Senare erfarenheter av Zizek har nog snarare fallit mig som innehållandes en hel del högtravande ord, alltså, mer svåra ord än egentligt innehåll, men minns att en vän läste högt för mig ur en av hans senare böcker förra året som var underhållande i bemärkelsen att han gör uttalanden som är... Ptja, underhållande kontroversiella. Minns dock inte vilka de var och vi delade bara ut några citat över en kaffe till varandra eller så. Inte så upplyst, min ståndpunkt, alltså.

Saturnuspojken: PPs politik finns redan inom alla områden, och hur PP ska ställa sig till närvaron av vår politik i andra samhällsfrågor är inte helt klart än. Min fråga rör dock mer uttryckssättet och ämnena jag tar upp, eller referenser jag gör eller inte gör, än vilka politiska sakfrågor jag kommenterar på. Om man läser igenom arkivet här på bloggen tycker jag redan att jag har en förhållandevis stor bredd på de frågor och samhällsproblem jag diskuterar och tar upp. Det här inlägget om squatting skrev jag t ex förra året: http://stenskott.wordpress.com/2010/11/11/ack-ock-upant/ Mer än ett år innan det blev en framgångsrik valfråga för piraterna i Berlin.

TottiTT: Det är väl ingen som har föreslagit att göra D-Marken till huvudvaluta i Europa? Jaha, eller nej, jag förstår vad du menar. D-Marken kommer att inneha samma starka ställning i den europeiska politiken och marknaden som Tyskland har inom eurozonen idag? Det håller jag med om att det inte kommer göra den europeiska ekonomiska politiken mindre Tysklandscentrerad. Jag tycker att europrojektet i grunden är ett bra projekt - mitt nuvarande förhållningssätt till europeisk integration är att vi i mångt om mycket (som människor) förenas via våra konsumtionsvaror och vår socioekonomiska status (den "biografiska gemenskap" vissa människor tydligen tror uppstod först i och med internet - inte helt sant, det har väl varit så nästan hela tiden, men det är ju mycket lättare för oss hitta våra biografiska, gränsöverskridande gemenskaper nu än vad det varit tidigare), och då är en gemensam valuta naturligtvis ett steg på rätt vägen till ökad social integration (därför att man tar bort flera aspekter av den "geografiska (konsumtions)gemenskap" som upprätthålls av separata valutor). Däremot är den kritik som framfördes i Sverige inför EMU-omröstningen riktig: att frånta nationalstaten makten över penningpolitiken, samtidigt som finanspolitiken även fortsatt sköts lokalt är naturligtvis ingen bra lösning. Frågan är då hur man skapar en europeisk kompromiss om finanspolitik - är det politiskt önskvärt? Hur ska den i så fall utarbetas? Att den blir Tysklands- och Frankrike-centrerad är enligt mig inte någon idealsituation, även om de tidigare erfarenheterna från de europeiska samarbetsprojekten i bland annat konsumenträtt visar att det nog är det troligaste fallet. Pengar är makt, även inom unionen.

Lägg till ny kommentar