blogg för Ulf Pettersson

Kung sardin: beredd av Reinfeldt

Ulf Pettersson — Thu, 12 Sep 2013 16:53:29 +0000

Språk Svenska

Att svenska FRA arbetar för National Security Agency i USA är den största skandalen inom svensk övervakning sedan IB-affären. Det är allt annat än roligt.
Den här var dock för rolig för att inte bloggas:

Från HAX.

Förslag på ny varumärkeslag låter företag äga en doft

Ulf Pettersson — Tue, 03 Sep 2013 13:47:11 +0000

Språk Svenska

EU-kommissionen är på gång med att göra om EUs varumärkeslagstiftning. Varumärkeslagstiftningen är komplex men klart är att förslaget innebär en stor förändring. Som nästan alltid när immaterialrättslagar görs om blir lagen mer restriktiv: de som äger varumärken gynnas. Alla andra betalar. Ett varumärke är en ensamrätt för ett företag på användningen av en viss grafisk eller språklig symbol för kommersiella syften inom ett visst område. EU-kommissionens utkast tar bland annat bort det nuvarande kravet på att sådana märken måste kunna återges grafiskt.

Monopolrätt på färger, dofter och ljud

Sedan en tid har inte bara grafiska märken utan även ljud kunnat registreras som varumärken, med motivationen att även ljud kan återges grafiskt i form av noter. Flera företag har även försökt registrera dofter. I praktiken har försöken att göra varumärken av ljud och dofter begränsats av kravet på grafisk återgivning. Kravet på att varumärken måste kunnas återges grafisk återfinns - så vitt jag vet - i alla länders varumärkeslagar. Att ta bort kravet på grafisk återgivning innebär därför en potentiellt mycket kraftig expansion av varumärkesrätten. Det enda kravet för att kunna få monopolrätt till vad som fortfarande kallas "märke" blir istället att det behöver kunna "avgränsas precist". Alltså blir det fritt fram för företag att äga inte bara en symbol, ord eller färg - utan även ett ljud, en doft, textur eller smak.

Expansionen innebär att yttrandefriheten snävas in, konkurrensen begränsas och framför allt att antalet dyra rättsprocesser om vad som är ett giltigt varumärke och inte riskerar att explodera.

En rad andra ändringar införs. Begränsningar och undantag smalnas av, rätten att invända mot varumärken begränsas i flera fall, möjligheterna att överlåta märken förbättras. Det nuvarande kravet på sökningar bland befintliga märken innan ett nyregistrering tas bort och kravet på att ansökningar ska publiceras offentligt begränsas, eftersom publicering nu bara ska göras med syftet att undersöka för opponering. Tredje parters möjlighet att komma in med observationer begränsas, eftersom dessa nu måste göras före slutet av oppositionsperioden. Å andra sidan ges registreringsbyrån möjlighet att inleda prövning på nytt om den önskar. Ytterligare text gör om "date of publication" till "date of filing" eller "date of priority". En rad artiklar ger kommissionen mer makt genom delegerade akter. Kort sagt: de flesta ändringar är negativa ur ett informationsfrihetsperspektiv.

Gränsåtgärder stoppar livsnödvändig medicin

De enskilt farligaste ändringarna är dock gränsåtgärderna.

En av de mest människofientliga aspekterna av det hårt kritiserade ACTA-avtalet var nya regler för gränsåtgärder, "border measures". Gränsåtgärder innebär att varor som påstås bryta mot en immaterialrätt beslagtas och förstörs om de förs över en tullgräns. Det har lett till extremt allvarliga konsekvenser där livsuppehållande medicin, som passerar via EU på sin sjörutt till fattiga länder, vid flera tillfällen har stoppats. Trots att medicinerna på alla sätt är lagliga både i sitt tillverkningsland och sitt destinationsland och trots att de ofta finansierats med skattemedel har läkemedelsbolag i EU fått rätt att förstöra dem för att skydda sina egna vinster. Argumentet är att medicinerna bryter mot immaterialrätter som gäller i Europa. Det mest kända fallet är de så kallade nederländska beslagen, som gäller patent. Men även varumärken har resulterat i att medicin beslagtagits. Den tyska tullen beslagtog amoxicillin, ett antibiotika for barn, därför att namnet ansågs vara alltför likt det registrerade varumärket Amoxil som då ägdes av läkemedelsjätten GlaxoSmithKline.

Flera akademiska analyser visar att gränsåtgärder för "varumärkesintrång" är ett svårt problem:

"The labels used to identify generics often may be to some extent similar or close to the trademarks of the original manufacturer."

"The generic producer would need to distinguish its labeling from all protected trademarks in all transit countries in order to ensure that the medicines are not seized in transit..."

"Trademark concerns frequently hinder generic medicine market penetration”

Till följd av EUs hårda och absurda lagar om gränsåtgärder beslagtas varje år mängder med helt lagliga varor helt av misstag. Enligt EUs tullstatistik har antalet felaktiga gränsbeslag med syftet att förhindra "immaterialrättsintrång" ökat med 46 % på tre år till över 2700 felaktiga beslag per år. Och det är konservativt räknat.

"Förfalskad" medicin: industrin överdriver och luras

Det officiella syftet med gränsåtgärderna är att hindra förfalskade mediciner. Men problemet med förfalskad medicin är knappast mer än marginellt. Lönsamma tillverkare har få incitament att sälja produkter som inte fungerar, om de förfalskar varor kan de bara sälja en gång. I slutändan är problemet med förfalskad medicin mycket kraftigt överdrivet. Syftet är att ge dominerande bolag argument för införande av konkurrensbegränsningar som kan upprätthålla deras marknadsmakt. Enligt WHO är andelen förfalskad medicin 'extremt låg'; den utgör mindre än 1 % av marknadsvärdet av all medicin som säljs i EU:

"In most industrialized countries with effective regulatory systems and market control (i.e. Australia, Canada, Japan, New Zealand, the United States of America, and most of the European Union), incidence of SFFC medicines is extremely low – less than 1% of market value according to the estimates of the countries concerned."

Amelias ändringsyrkanden

Oavsett medicin eller andra varor kan man fråga sig varför europeiska producenter ska ges rätt att stoppa laglig och nyttig handel mellan tredjepartsländer? Och varför ska europeiska skattebetalare dessutom lägga resurser på att upprätthålla dessa hinder för att gynna vissa privata företag? Minskad konkurrens mot europeiska tillverkare kan gynna dessa på kort sikt, men på lång sikt försämrar det deras relativa produktivitet. Alla blir fattigare.

För att försvara rättvisa, konkurrens, fri handel samt tillgång till medicin förslår Amelia därför en rad ändringsyrkanden via handelsutskottet INTA. Bland annat skriver vi så här:

With the aim of strengthening the free exchange of goods and services, free competition, equality, consumer choice and the right of access of all to affordable medicines and other goods without overpaying to monopolistic providers, the European Union should follow the Doha Declaration and similar texts which provide for those in need over those with the aims of greed.

I parlamentet

De nya lagarna omfattar dels ett direktiv som därefter måste implementeras av varje medlemsstat, dels av en förordning som gäller direkt som lag (med tillhörande utredning). I EU-parlamentet behandlas frågan av lagutskottet JURI. Ansvarig för utskottets rapport är den svenska folkpartisten Cecilia Wikström. I lagutskottet skuggas frågan av Amelias kollega Christian Engström som även bloggat i frågan. Parlamentets handelsutskott INTA gör ett yttrande om förslagets handelspolitiska konsekvenser, författat av rumänen George Cutas. Amelia är ansvarig för att skugga yttrandet för den Gröna gruppen.

EU reformerar upphovsrättssällskapen

Ulf Pettersson — Wed, 08 May 2013 12:19:38 +0000

Språk Svenska

Ett av de lagförslag som Amelia och jag har arbetat hårdast med under den sista tiden är det nya direktivet om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och musiklicenser på nätet.

Den kollektiva förvaltningen sköts av upphovsrättssällskap som ibland, med en snävare term, kallas för insamlingssällskap. I Sverige har vi en rad sådana, till exempel Stim, Sami, Bus, Alis, Bonus Presskopia och Copyswede.

Dessa organisationer har en central och mäktig roll i upphovsrättssystemet. Deras funktion är att underlätta handeln med upphovsrättsliga verk. Marknaden för upphovsrättsliga verk består å ena sidan av tusentals upphovsmän och å andra sidan av miljontals användare och konsumenter. Om varje upphovsman vore tvungen att utfärda licens till, kontrollera användingen hos och inkassera pengar från varje konsument skulle systemet bli mycket krångligt och dyrt. Upphovsrättssällskapen samlar därför alla verk på ett ställe, kontrollerar centralt vem som använder verken, tar betalt av användarna och betalar ut till sina medlemmar.

Detta innebär även att sällskapen sätter upp monopol på försäljningen av sin typ av kreativa verk. Samtidigt fungerar många av sällskapen som intresseföreningar för sina medlemmar. Monopolen, intressegemenskapen av inflytelserika artister och möjligheterna till att mer eller mindre beskatta folk trots att sällskapen är privata organisationer gör att sällskapen blir mycket mäktiga. Sällskapen lägger exempelvis enorma resurser på att lobba för sina egna särintressen men mot konkurrens, mot fildelning och mot ett friare internet.

Ineffektiva sällskap, fragmenterad musikmarknad

Många av Europas upphovsrättssällskap har fungerat ineffektivt, framför allt i Södra Europa. De sista åren kantas av skandaler och problem där sällskap försnillat pengar, underlåtit att betala ut, tagit betalt flera gånger för samma sak, lurat sina medlemmar, tagit betalt för ingenting, ägnat sig åt utpressning av småföretag och internettjänster, lagt pengar på höga chefslöner och aggressiv lobbyism för absurda upphovsrättsregler (för massor av exempel se här). En del sällskap styrs odemokratiskt av ett fåtal av sina medlemmar. Reglerna för sällskapen är inte harmoniserade och i många av EUs medlemsländer är de svaga eller märkliga. Trots deras omfattande befogenheter och statliga monopolmandat, är många inte alls öppna mot medborgarna. Vidare försöker sällskapen motarbeta nya och friare tjänster och affärsmodeller som tex bygger på Creative Commons.

Dessutom fungerar den europeiska marknaden för musik på nätet dåligt, jämfört med USA. Företag som vill erbjuda musik på nätet har problem med att införskaffa rättigheter när de vill sälja till flera länder. Rättigheterna är fragmenterade. Licenserna kostar betydligt mer i Europa än i USA; upp till 85 % mer för streamad musik enligt en studie.

Det här är bakgrunden till förslaget på ett gemensamt direktiv om EUs upphovsrättssällskap. Direktivet utgör något så ovanligt som en upphovsrättsreform från Kommissionen som vi faktiskt ställer oss i grunden positiva till. Direktivet slår fast minimiregler för hur sällskapen måste ta in medlemmar, hur de skall styras, hur transparenta de behöver vara och vilka rättigheter rättighetshavare och köpare av licenser har, liksom mycket annat. Kommissionens text omfattar många bra förslag, men samtidigt är det vinklat till upphovsrättssällskapens och mediaproducenternas favör och till nackdel för medborgare och internetanvändare.

Amelias förslag

Amelia föreslår därför en rad ändringar, bland annat dessa:

Bredda direktivet till att omfatta alla organisationer som hanterar upphovsrätter på ett sätt som motsvarar det sällskapen gör. Lika villkor förhindrar kringående genom kryphål. Ta bort kryphål för små sällskap.
Öka transparensen på flera plan genom att göra sällskapen tvungna att publicera rättighetsdatabaser, licenspriser, licensvillkor, årsredovisningar och information om verk som snart blir public domain på nätet.
Motverka sällskapens monopolmakt genom stärkta rättigheter för både rättighetshavare och licensköpare. Samt genom att licenspriserna, i enlighet med gällande EU-prejudikat, inte får sättas orimligt högt.
Motverka korruption och maktmissbruk genom införande av oberoende revisioner och stärkt tvistlösning.
Ge kreatörerna rätten att själva bestämma över rättigheterna till varje verk de skapar, utan att sällskapet kan utesluta kreatören.
Ge kreatörerna rätten att publicera sina verk under fria licenser, till exempel Creative Commons.
Minska transaktionskostnaderna genom förenklade licenser och samordnad fakturering.
Förbjud upphovsrättssällskapen från att kräva pengar för verk de inte äger rätten till, förhindra att de tar betalt flera gånger för samma sak (låter otroligt, men är vanligt).
Demokratisera styrningen av sällskapen och förhindra att producentintressen tar makten över dem. Stärk de små kreatörernas rättigheter och inflytande genom mer flexibilitet i licensieringen.
Förbättra för artisterna genom högre krav på sällskapens utbetalningshantering och ge dem incitament att hitta saknade rättighetshavare.
Effektivisera genom att uppmuntra till användning av nätbaserade lösningar och digital kommunikation.

Direktivet i parlamentet

Parlamentets föredragande för direktivet är den upphovsrättmaximalistiska fransyskan Marielle Gallo från den konservativa partigruppen EPP. Amelia skuggar direktivet för den Gröna partigruppen i två utskott som avger yttranden om det, handelsutskottet INTA och industriutskottet ITRE. Amelias kollega Christian Engström skuggar direktivet i det ansvariga utskottet JURI och har tidigare bloggat om direktivet. JURI kommer att rösta om förslaget under Juli.

Den svenska upphovsrättsorganisationen Bonus Presskopia är sura och purkna över förslaget. De vill inte vara transparenta, de vill inte ge allmänhet och rättighetshavare bättre insyn, däremot vill de kunna prisdiskriminera sina licensbetalare. Med sin inställning demonstrerar de rätt tydligt varför det här direktivet behövs.

PS. Ett av våra roligaste ändringsförslag är justeringen av texten "The development of legal online music services across the Union should also contribute to the fight against piracy" till "The development of legal online music services across the Union should also contribute to a decrease in the unauthorized copying of music". ;-)

Screening TPB:AFK in the European parliament

Ulf Pettersson — Wed, 17 Apr 2013 09:23:12 +0000

Språk Engelska

This Monday, the 22:nd of April, we at Amelias office are organizing an awesome film screening of the fascinating documentary TPB:AFK – The Pirate Bay: Away From Keyboard – here in the European parliament. TPB:AFK is a documentary about three of the people behind the Pirate Bay, the worlds most resilient torrent tracker. The documentary thus follows Peter Sunde, Fredrik Neij and Gottfrid Svartholm and gives many insights into their life as well as to the politically rigged trial where they were sentenced to outrageously unjust and unproportionate sentences on behalf of the media industry.

Following the movie there will be a discussion with Simon Klose, the director of the film, together with Anna Troberg, party leader of the Swedish Piratpartiet. Simon will discuss the movie and Anna will answer any questions about the party in relation to the trial and release of the movie. Amelia will moderate the discussion and we hope for lots of interaction with the audience. Possibly, there is also a chance we will have one of the stars of the film, Peter Sunde, with us via video. Some drinks will also be served after the discussion.

Date: Monday 22 April
Time: 19:00-21:00
Room: A1G3
Place: European parliament, Place Luxembourg, Brussels
We will meet you at the main entrance to the parliament and show you to the right room.

This unique screening and chance to meet the director in person, is definitely not something you will want to miss if you are in Brussels on Monday! The movie, which has been a huge hit, can of course also been seen online on youtube.

If you need accreditation to enter the parliament please send an email to ulf.pettersson - at - ep.europa.eu containing your first name, last name, date of birth, ID number and ID type.

"Handelsavtal ska inte styra lagstiftning"

Ulf Pettersson — Mon, 25 Feb 2013 12:55:20 +0000

Språk Svenska

Tidigare i februari annonserade EU och USA sin avsikt att ingå ett omfattande ekonomiskt samarbetsavtal - Transatlantic Trade and Investment Partnership TTIP - det Transatlantiska handels- och investeringsavtalet. TTIP blir därmed ett av inte mindre än 13 olika "djupa och omfattande" bilaterala handelsavtal som EU för tillfället förhandlar om eller snart kommer att inleda förhandlingar om med andra stater.

Europaparlamentets handelsutskott, INTA, ordnade en utfrågning med EU-kommissionens handelskommissionär Karel De Gucht. De Gucht var en av de ledande aktörerna bakom det starkt kritiserade ACTA-avtalet som Europaparlamentet röstade nej till i somras. Medborgare, NGOs och politiker oroar sig för att de rättskränkande reglerna från ACTA skall smugglas tillbaka i nya internationella avtal, till exempel TTIP. Att TTIP kommer att innehålla ett immaterialrättskapitel står redan klart. Handelsutskottets ledamöter - från vänstern till konservativa - överöste därför De Gucht med kritiska frågor om ACTA, upphovsrätt och immaterialrättskapitel i TTIP och handelsavtal i allmänhet.

De Gucht svarade undvikande men erkände samtidigt att parlamentets beslut om ACTA måste respekteras och att nya handelsavtal inte skall diktera EUs lagstiftning på området:

"You cannot change legislation by a treaty"

"It is not up the Commission to change legislation"

"I´m not going to do this [introduce ACTA] by the back door".

Att kommissionen tagit till sig av parlamentets kritik är klart positivt.

De Gucht in INTA: No new legislation by trade deal

De Gucht in INTA: Will not introduce ACTA by back door

Brev och svar om immaterialrätter i det ekonomiska avtalet med Kanada

Ulf Pettersson — Fri, 18 Jan 2013 11:30:19 +0000

Språk Svenska

I November förra året undertecknade Amelia ett gemensamt brev till EU-Kommissionen angående det immaterialrättskapitel som Kommissionen har lagt in i det ekonomiska avtal som förhandlas fram med Kanada. Avtalet förkortas CETA - "Comprehensive Economic and Trade Agreement" - ung. "Det omfattande avtalet i ekonomi- och handelsfrågor". Liksom med många liknande avtal är det fel att kalla dem för dem handelsavtal eftersom de omfattar så mycket mer; i det här fallet bland annat immaterialrätter, investeringsregler, allehanda avregleringar samt för första gången ett hållbarhetsavsnitt om miljö- och arbetsrätt. Kommissionen befinner sig just nu i slutfasen av förhandlingarna.

CETA har kritiserats av civilsamhället på flera områden. Bland annat inför avtalet särskilda rättigheter för internationella investerare där dessa kan stämma en part om denna inför lagar som går emot investerarens intressen. Vidare har Kommissionen smugit in ett immaterialrättskapitel där EU bland annat vill tvinga Kanada att införa mer restriktiva patentregler. Sådana regler kommer att minska konkurrensen på läkemedelsmarknaden och försvåra tillgång på medicin genom att hindra tillverkning av generikamedicin. Att immaterialrätt ens tas med i ett avtalet är mycket märkligt då Kanada redan har mycket omfattande immaterialrättslagar. Och EU-Kommissionen har tidigare lovat att kommande avtal inte skall försvåra tillverkning av generikamedicin.

Därför undertecknade Amelia tillsammans med en rad andra EU-parlamentariker brevet till EUs handelskommissionär Karel De Gucht där de kräver att texten om immaterialrätt och läkemedel tas bort. De skrev:

November 4, 2012

Dear Commissioner De Gucht:

We are writing to raise our concern with regards to the Comprehensive Economic and Trade Agreement (CETA) currently being negotiated between the European Union and Canada. Specifically, we are concerned about the leaked intellectual property provisions put forward by DG Trade that would delay the entry of generic medicines as well as negatively impact jobs and the generic industry both in Europe and in Canada as well as patients’ access to safe and affordable medicines.

The leaked provisions are inconsistent with the European Parliament resolution of 8 June 2011 on EU-Canada trade relations that clearly states that “the chapter on intellectual property should not negatively affect the production of generic medicines and must respect the TRIPs exceptions for public health.

In addition, the Pharmaceutical Fiche released by DG Trade in December 2011 states that “…the EU should also seek to find the correct balance in bilateral and multilateral trade agreements, in order that it does not impose TRIPS+ requirements on countries where this may have an adverse affect on either public health or the ability of the EU to import its own generic medicines.” Unfortunately, the leaked IPR proposal for CETA contradicts those objectives identified by DG Trade to be pursued in trade negotiations as CETA would have a negative impact on public health in Canada as noted in an internal study conducted by Industry Canada and Health Canada and may also hinder the ability of EU consumers to maintain the current supply of generic drugs from Canada.

Finally, it is important to note that although Canada’s intellectual property system is similar to the one in the United States, and the EU and the US have agreed that “[b]oth the EU and the United States are committed to a high level of intellectual property protection, including enforcement, and cooperate extensively through the Transatlantic IPR Working Group. Both sides agree that it would not be feasible in negotiations to seek to reconcile across the board differences in the IPR obligations that each typically includes in its comprehensive tradeagreements. Before the launch of any negotiations, both sides would furtherconsult on possible approaches to deal with IPR matters in a mutually satisfactory manner”, DG Trade is expecting Canada to add to its intellectual property framework additional layers of protection. DG Trade should be consistent and recognize in CETA that both Canada and the EU have equally strong but different intellectual property systems.

Due to these considerations, we ask that DG Trade withdraw the intellectual property text related to pharmaceuticals that has been proposed for CETA.

Yours sincerely, The Members of the European Parliament,

Amelia Andersdotter, Catherine Grèze, Yannick Jadot, Ska Keller, David Martin, Antonyia Parvanova, Michèle Rivasi, Carl Schlyter, Helmut Scholz, Henri Weber

Nu har Karel De Gucht svarat [.pdf]. De Gucht är mycket avfärdande och prioriterar läkemedelsindustrins vinster framför konkurrens och tillgång till medicin.

Han skriver att Europas hälsovårdssystem är "världens mest rättvisa och effektiva" och samexisterar med ett system av "stark" immaterialrätt vilket "varken är skadligt för patienter eller till nackdel för läkemedelsindustrin". Den kanadensiska immaterialrätten menar han "ligger efter" och är därför "i behov av förbättringar". Att patentperioden i Kanada i praktiken är kortare är till nackdel för europeisk läkemedelsindustri när den säljer till Kanada. Generellt strävar Kommissionen efter en "ambitiös IPR-standard" i sina förhandlingar, men utvecklingsnivån måste även tas hänsyn till, vilket kan motivera "en mer flexibel ansats med utvecklade länder".

Barroso svarar på Amelias brev om vikten av upphovsrättsreform

Ulf Pettersson — Thu, 10 Jan 2013 15:43:21 +0000

Språk Svenska

Den fjärde december förra året skrev Amelia ett öppet brev till EU-Kommissionens ordförande José Manuel Barroso om vikten av upphovsrättsreform i EU. Förutom Amelia undertecknades brevet även av EU-parlamentsledamöterna Marietje Schaake (ALDE / liberalerna och medförfattare), Malika Benarab-Attou (Greens / gröna), Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D / socialdemokraterna), Jiri Mastalka (GUE/NGL / vänstern) och Pawel Zalewski (EPP / konservativa). Här är Amelias öppna brev i undertecknat, prydligt pdf-format (engelska).

Nu har Barroso svarat [min översättning]:

Kära ärade ledamöter,

Tack för ert brev den 4:e december, där ni ger er syn på upphovsrättsreform. Utöver den agenda som [Kommissionen] kom överens om under sin debatt den 5:e december, antog Kommissionen en kommunikation on innehåll i den 'Digitala inre marknaden' den 18:e december. Denna beskriver två parallella spår - en intressentdialog om ett antal frågor som kan besvaras snabbt, samt ett vidare arbete för att uppdatera det juridiska ramverket om upphovsrätt - vilket Kommissionen kommer att genomföra under innevarande mandatperiod för att säkerställa att EUs upphovsrättslagstiftning förblir ändamålsenlig i den digitala miljön.

Kommissionen kommer att fortsätta sitt arbete inom detta område i linje med smarta regleringsprinciper, för att säkerställa en transparent process och tillåta intressenter att delta och uttrycka sina uppfattningar. Jag vill uppmuntra er att fortsatt engagera er i denna process.

Med vänlig hälsning,

José Manuel Barroso

Barrosos brev i original [.pdf] (engelska).

Amelia utsedd till världens femte viktigaste internetaktivist 2012

Ulf Pettersson — Tue, 08 Jan 2013 15:38:14 +0000

Språk Svenska

Den amerikanska nättidningen the Daily dot (med 25 anställda och bla uppmärksammat i tv-dokumentärer på PBS) har utsett Amelia Andersdotter till världens femte viktigaste nätaktivist år 2012!

Listan toppas av Alexis Ohanian - medgrundare till sajten Reddit.com - för hans aktivism mot den onda amerikanska SOPA-lagstiftningen.

Amelia får utnämningen för sitt engagemang för att stoppa det starkt kritiserade ACTA-avtalet. The Daily Dot skriver att Amelia var den enskilt viktigaste parlamentsledamoten vid stoppandet av ACTA:

This summer, the stage was set for the European Union, ACTA’s final major player, to sign on [ACTA]. Except, amazingly, it didn’t. Committee after Committee in the European Union (EU) recommended against ACTA.

None played a bigger part in convincing her colleagues of the agreement’s dangers than 25-year-old Amelia Andersdotter, the youngest member of the EU parliament. A Pirate Party member from Sweden, Andersdotter lobbied relentlessly against ACTA, which the EU, when finally called to vote after months of deliberation, overwhelmingly rejected.

Kontrastera detta med Marita Ulvskog (s) och Olle Schmidt (fp) som bägge - i Sveriges Television no less - hävdat att de, och inte Piratpartiet, är att tacka för att ACTA har stoppats...

Den svenska nyhetssajten Nyheter 24 har uppmärksammat Amelias utnämning i en artikel.

I övrigt kan noteras att både Jimmy Wales - Wikipedias skapare, liksom Vinton Cerf , "internets fader" - placeras efter Amelia på listan...

Att Amelia gör intryck i den intenationella debatten om internets framtid står helt klart. Amelia medverkade förra året vid mängder av konferenser, debatter, tal, LAN, hackerpartyn och andra engagemang världen över. Ett av dem var som öppningstalare vid FNs Internet Governance Forum, där hon försvarade frihet på internet i ett tal före Vinton Cerf. Precis innan han höll sitt eget tal, sa Cerf så här om Amelias anförande: "I don't think that I'm going to successfully top that last speech" [2:39:15]...

(Jag tror det här motiverar att jag skriver att jag har världens coolaste chef nu ;D)

Den problematiska konventionen om biologisk mångfald 2

Ulf Pettersson — Mon, 17 Dec 2012 20:25:27 +0000

Språk Svenska

I det första inlägget om Konventionen om biologisk mångfald och Nagoya-protokollet konstaterades att konventionen skapar nya intellektuella äganderätter till alla levande organismer. Den huvudsakliga äganderätten kallas för GR – genetiska resurser, och dessa anses tillhöra de suveräna stater de befinner sig i. Till denna fogas TK, traditionell kunskap om hur växter kan användas. Äganderätterna omfattar regler för informerat förhandsgodkännande (Prior Informed Consent - PIC) samt tillgång och nyttodelning (Access and Benefit Sharing - ABS).

För de fysiska resurserna, det faktiska biologiska materialet, finns det få skäl att inte stödja PIC och ABS. Det är klart rimligt att en stat eller ursprungsbefolkning bör ha rätt att begränsa utomståendes användande av egna fysiska resurser. För fysiska ting råder knapphet. En persons användande gör det oftast omöjligt för andra att dra nytta av samma sak. Men möjligheten att exkludera utomstående från bruk av fysiska ting såsom växter finns redan. Den är införlivad i alla staters äganderättslagar.

Kunskap kan inte stjälas

För den genetiska informationen som sådan, som består av ren kunskap, fungerar det däremot annorlunda. Kunskap är en icke-rivaliserande vara. Det betyder att en persons användande inte minskar någon annans möjlighet till nyttjande. Om information om gensekvensen hos lingon överförs från Sverige till Indien, innebär inte detta att informationen gått förlorad ur Sverige. Samtidigt har mänskligheten mycket att vinna på fri kunskapsöverföring om gener, både för forskning och global rättvisa i allmänhet och för utvecklingen av nya läkemedel och födoväxter i synnerhet.

Konceptet med "biopiracy", biostöld, är därför starkt missvisande. Termen förutsätter att genetisk information kan ägas. Richard Stallman, meduppfinnare till GNU/Linux och digital frihetspionjär, argumenterar för att "biopiracy" bör förkastas:

The "biopiracy" concept presupposes that natural plant and animal varieties, and human genes, have an owner as a matter of natural right. Once that assumption is granted, it is hard to question the idea that an artificial variety, gene or drug is property of the biotechnology company by natural right, and thus hard to deny the investors' demand for total and world-wide power over the use of it.

ABS-regler skapar hinder för forskning

Konventionens regelverk om PIC och ABS innebär att växt- och djurgener inte längre får undersökas fritt. Ingen skillnad görs mellan forskare och läkemedelsbolag eller mellan kommersiell och icke-kommersiell verksamhet. Reglerna skapades med hänvisning till framför allt kommersiella läkemedelsbolag men i dagsläget är det framför allt icke-kommersiella forskare som berörs. Eftersom regelverken i många länder är mycket strikta och komplicerade skapar de hinder för forskarsamhället. Här är två talande citat i sammanhanget:

"In Brazil, approximately 400 applications to use biological materials are received annually. The processing rate for these applications is 25–50 per year. This is due to strict ABS legislation."

"It is a real pity to see that it is easier to cut down a forest for timber than to get a few hundred grams of renewable plant samples for cancer research."

Om det är lättare att hugga ner en hel skog än att ta prover för cancerforskning, kan man fråga sig om konventionen för biologisk mångfald verkligen är väl lämpad för sitt syfte.

Långtgående restriktioner

I jämförelse med andra immaterialrätter är både GR, genetiska resurser, och TK, traditionell kunskap, mycket långtgående och märkligt konstruerade. För att minska problemen med inlåst kunskap är alla immaterialrätter tidsbegränsade (upphovsrätt, patent) eller kräver omregistrering (varumärken). Så är det inte med GR och TK – dessa är istället eviga äganderätter. GR och TK anses tillhöra antingen en stat eller en lokal grupp eller ursprungsbefolkning. Ägs de av en ursprungsbefolkning så anses rättigheterna ärvas generation över generation. I samband med traditionell kunskap har inblandade byråkrater börjat talat om att "ursprungsbefolkningar" bör få upphovsrätt till "traditionella mönster". Om det blir verklighet kan det innebära en bakåtdatering av upphovsrätten med flera hundra eller till och med tusentals år.

Även regler som PIC och ABS är mer restriktiva än vad som gäller för andra immaterialrätter. Reglerna innebär dels att godkännande krävs innan man ens får börja inhämta ny kunskap, dels att nyttor och vinster måste betalas ut oavsett om något bidragande arbete alls har utförts av ägaren.

Slutligen skiljer sig motivationen. Upphovsrätt och patent finns till för att skapa incitament för skapande. En arbetsinsats byts mot ett tillfälligt, äganderättsligt monopol där äganderätten är motiverad som en belöning för skapandet. Men genetisk information har inte skapats av någon. Den bara finns där som ett resultat av evolutionen. Äganderätt till genetiska resurser bryter på så sätt mot den moraliska grunden för immaterialrätt. Monopol på information som existerar fritt i naturen utgör en principiellt mycket långtgående expansion av utrymmet för immaterialrätter.

En vanlig uppfattning är att konventionen om biologisk mångfald inte är förenlig med TRIPS-avtalet och andra avtal. Därför vill många, framför allt inom miljörörelsen, införa konventionens regler i TRIPS och slå fast att konventionen skall ha företräde framför TRIPS. Även om syftet är det motsatta så finns risken att detta inför nya, mycket mer restriktiva principer i TRIPS än vad som råder idag.

Konventionen har inte fungerat

Det råder bred enighet om att konventionen inte har lyckats skydda den biologiska mångfalden. Ett första skäl är att de konventionsregler som gäller fysiska resurser och faktiskt kan skydda ekosystem är vaga och upp till de ingående staterna. Nästan allt faktiskt användande av fysiska genetiska resurser faller utanför konventionen – det sker inom stater som inte har regler mot inhemskt användande. Fallet där en stat söker tillgång till genetiska resurser i en annan stat är ett specialfall. Det typiska är att ett lands egna medborgare använder det landets genetiska resurser.

Ett andra skäl är att konceptet om äganderätt till naturliga gener inte har fungerat.

För det första har en snabb utveckling inom bioteknik resulterat i att den förväntade efterfrågan på naturliga gener och växtmaterial inte har uppstått. När genmaterial väl behövs räcker det ofta med mycket små mängder. Den genetiska informationen kanske bara behöver samlas in en gång. Samtidigt krävs ett större antal levande individer inom varje art för att upprätthålla mångfalden. Men eftersom antalet individer saknar koppling till den genetiska resursen så skapar inte denna äganderätt incitament för bevarandet av många individer.

Biografiska regioner För det andra medför avgränsningssvårigheter att äganderätter till naturligt förekommande gener inte kan fungera bra. Enligt äganderättsteori är möjligheten till klara avgränsningar en förutsättning för att äganderätter skall fungera. Dåliga avgränsningsmöjligheter är ett huvudskäl till de enorma problem som finns i dagens patentsystem. För genetiska resurser gäller förutsättningen om klara avgränsningar ännu mindre än för patent. Samma eller mycket snarlika gener delas hur som helst mellan olika organismer. Som bekant har varken djur eller växter någon vidare respekt för mänskliga statsgränser och otaliga organismer lever i mängder av olika stater samtidigt.

Vad är egentligen rättvisast?

Ett motiv till reglerna om ABS är att uppnå "rättvis fördelning" av vinster från användandet av gener, till exempel från läkemedelsutveckling. För tillfället befinner sig de flesta läkemedelsföretag i rikare delar av världen som Nordamerika, Europa och Östasien medan de genetiska resurserna finns i fattigare länder runt ekvatorn. Med den bakgrunden motiveras nyttodelning av rättviseskäl. Men med den mycket högre tillväxt som råder i Asien, Afrika och Latinamerika kommer dagens relativa rikedomsförhållanden inte att råda i framtiden. Samtidigt gäller den här typen av konventioner i decennier och kanske ändå längre. I konventionen finns inget som säger att man skall fördela från rika till fattiga, bara från användare av gener till ägare av dessa.

Ser man det principiellt blir det knappast mindre problematiskt. Varför är det rättvist att individer som råkar bo i närheten av en viss växt, skall få läkemedelsinkomster från växtens gener? Även om dessa individer inte har bidragit med någon insats alls för att skapa läkemedlet så skall pengar överföras till dem från forskare, från fabriksarbetare och från sjuka i hela världen.

Jordens genetiska resurser är mycket ojämnt fördelade. Konventionens nyttodelning riskerar att skapa ett ojämlikt globalt system där olika grupper har olika mycket rätt till jordens genetiska information och där miljarder dollar tas från de ena och ges till de andra. Den minoritet som har turen att födas i ett land med mycket genetiska resurser är vinnare, alla andra är förlorare.

Kunskapsfrihet och konventionen om biologisk mångfald

För oss som menar att kunskapsfrihet bör främjas och att immaterialrätter bör liberaliseras, är det svårt att vara positiv till den del av konventionen om biologisk mångfald som handlar om genetiska resurser. Och anser man att naturliga gener inte bör kunna ägas och monopoliseras genom patent kan man knappast förespråka ännu mer restriktiva monopol genom GR. Richard Stallman uttrycker det bättre än vad jag kan:

It is indeed wrong for biotech companies to convert the world's natural genetic resources into private monopolies—but the wrong is not a matter of taking someone else's rightful property, it is a matter of privatizing what ought to be public.

Stallman har rätt. Den rimliga lösningen på problem med patentmonopol på liv är inte nya GR-monopol på liv. Den rimliga lösningen är begränsningar i, och grundläggande reformer av, patentsystemet som sådant.

Den problematiska Konventionen om biologisk mångfald 1

Ulf Pettersson — Tue, 04 Dec 2012 08:12:25 +0000

Språk Svenska

Bör generna hos världens djur och växter ägas av stater och folkgrupper? Eller bör snarare kunskapen om generna kunna spridas fritt till alla? Det är frågor som är aktuella i EU-parlamentet i samband med införandet av det tillägg till Konventionen om biologisk mångfald som kallas Nagoya-protokollet.

Konventionen har som mål att skydda den biologiska mångfalden samt att främja hållbart användande av biologiska komponenter. Men den etablerar även ett tredje mål: att de "genetiska resurser" (GR) som ligger till grund för mångfalden skall "skyddas" från "tillgång" och att nyttor från användning av dessa måste fördelas "rättvist". Det konventionen håller på att skapa med dessa regler är ett system av intellektuella äganderätter till generna hos alla världens organismer.

Tanken är att om en genetisk resurs motsvarar ett ekonomiskt värde för någon som utsetts till dess ägare så skapas incitament till att ägaren bevarar resursen. Eftersom de genetiska resurserna sitter ihop med de biologiska individerna skyddas, i förlängningen, även själva artrikedomen. Resonemanget byggde på en 1980- och 90-talsföreställning där läkemedelsbolag, växtförädlare och andra skulle komma att behöva stora mängder naturligt genmaterial för att ta fram nya mediciner och andra produkter.

Biologiska patent skapar hinder

Förespråkandet av skydd för GR har motsägelsefullt nog delvis vuxit fram ur kritiken mot patent på liv, framför allt på växter. Problemet är att biologiska substanser, gener och relaterade metoder kommit att patenteras i ökande grad. I flera fall har växtvarianter som använts sedan länge av en lokalbefolkning patenterats eller växtskyddats. Patentmonopolen har därefter hindrat lokalbefolkningen från att fritt använda sin egen växt och ibland sina egna, traditionella metoder. Liknande praktiker har kommit att kallas för "biopiracy". Vidare koncentreras de genetiska resurserna till tropiska länder, medan forskande läkemedelsbolag baseras i Europa, USA eller Japan. Det har lett till att tropiska stater börjat ställa krav på betalning när läkemedel som bygger på deras lokalt förekommande växter börjar säljas.

En självklar lösning på problemet med dessa repressiva patent hade varit att patenten helt enkelt inte delas ut. Vissa kritiker av "biopiracy" är dock inkonsekventa. De kritiserar intellektuell äganderätt till liv när det missgynnar dem själva, men förespråkar i praktiken mycket hårdare äganderätter när de gynnas av dem.

I konventionen och Nagoya-protokollet infördes sålunda äganderättsregler om genetiska resurser (GR) samt om traditionell kunskap (TK). Reglerna innebär bland annat att innan en genetisk resurs får användas måste den ägande staten, och lokala befolkningar inom den, tillfrågas om tillstånd (Prior Informed Consent, PIC). Vidare måste eventuella vinster och nyttor delas mellan "användaren" och staten (Access and Benefit Sharing, ABS) på gemensamt överenskomna villkor (Mutually Agreed Terms). Sådana regler kan låta självklart bra, och är också bra i många fall. Men om man analyserar dem djupare skapar de svåra dilemman om demokrati, rättvis fördelning och tillgång till fri kunskap.

(fortsättning följer)