Amelia Andersdotter - Internationell Politik

Korta observationer om terrorism, upphandling och övertag

Amelia Andersdotter — Mon, 02 Sep 2013 06:45:46 +0000

Language Swedish

Mexikanen Slim äger América Móvil, en av världens största telekombolag som har väldigt stora marknadsandelar i de flesta latinamerikanska marknader och delvis i Australien. Slim är en av Telefónicas främsta konkurrenter om makt över Sydamerikas kommunikation. Nu vill han in på den europeiska marknaden, via nederländska före detta statsmonopolet KPN (motsvarigheten till TeliaSonera i Sverige-Suomi). Det har fått den nederländska terroristbekämpningskoordinatorn att slå bakut: KPN sitter på mycket upplevt säkerhetskritisk infrastruktur eftersom de tidigare varit helt integrerade med staten (de verkar mena 112 och hjälptjänstkommunikation). Riskerna för att Slim ska utnyttja nederländernas larmtjänst för att tjäna terrorister får antas vara liten, men Slim har sagt att han drar tillbaka sitt bud om Nederländerna gör sig alltför besvärliga.

Det fick mig, egentligen osökt, att tänka på en kommentar om reglerna i Världshandelsorganisationens (WTO) upphandling av Stewart Baker (ärkekonservativ republikansk jurist från Washington) för ett tag sedan angående amerikanska önskemål att inte köpa kinesisk informationsteknologi i sina upphandlingsprocesser: "I was surprised to see that the US Trade Representative’s office had negotiated a strikingly weak security exemption for the WTO procurement code. The first paragraph of the exemption (article XXIII) only allows the US to restrict procurements that are “indispensable for national security or for national defence purposes.” In other words, the exemption is based on the nature of the goods being bought, and not on the nature of the threat. The US can make a good case that attacks on the Commerce Department or the Justice Department information systems threaten national security, but it’s hard to argue that the IT systems those departments buy are themselves indispensable for national security."

Bakers andra, och roliga, kommentar är att om Huaweis filialer i Tyskland och Storbritannien upplever att de är diskriminerade av USA i USA:s upphandlingsprocesser kan de stämma amerikanska regeringen under WTO:s konfliktlösningssystem.

Vara som det vara vill med Slim och 112. Personligen har jag inte mycket till övers för Slim och América Móvil av helt andra skäl. De har bland annat argumenterat för fortsatta offentliga subventioner för utläggning av koppartråd i Australien: en knappt försvarbar offentlig utgift oavsett hur man vänder på det. Vad Europa främst behöver är kanske inte heller en till multinationell, ärkekonservativ telekommarknadsaktör á la Telefónica. I EU har vi i Bryssel istället försökt vända detta till investeringar i öppna fibernätverk, eftersom vi tror att det är mer framtidssäkert.

FN:s generalsekreterare riktar hård kritik mot massövervakning

Amelia Andersdotter — Thu, 29 Aug 2013 19:17:21 +0000

Language Swedish

Det kan vara värdefullt att läsa vad Ban Ki-Moon egentligen har sagt idag, när han talade i Leiden i Nederländerna. Svensk media har rapporterat mycket om Ban-Ki Moons utsagor om Syrien och Egypten, men mer relevant för oss, särskilt inför att Barack Obama kommer till Sverige 4 september, är att Ban Ki-Moon säger följande:

All States have committed to ensuring their people freedom of opinion and expression … freedom of religion or belief … freedom of assembly and association … and freedom of movement.

Yet in far too many places, we see opposition and obstacles to those freedoms.

It could come in the form of costly law enforcement machinery to sanction or spy on those who speak out.

It could be shutting down internet and media outlets, or detaining dissidents, journalists or human rights defenders.

Think of the reporter imprisoned for having revealed corruption.

/.../

Fear is often the driver for restrictions of freedom.

Fear of the new. Fear of the unknown. Fear of what is different. Fear of allowing others a say in the decisions affecting their lives. Or sometimes, simply, fear of the truth.

We see this in rising examples of national legislation that restrict human rights defenders and civil society.

There are a growing number of laws being wrongly used to impede their work, including anti-terrorism and national security legislation; laws relating to public morals, defamation or blasphemy; cumbersome laws on the registration, functioning and funding of associations; official-secrets legislation; and legislation regulating Internet access.

/.../

[W]e see [the fear] in surveillance programmes that have grown ever more aggressive.

Let me be clear. Concerns about national security and criminal activity may justify exceptional and narrowly-tailored use of surveillance.

But surveillance without safeguards to protect the right to privacy hampers fundamental freedoms.

People should feel secure in the knowledge that their private communications are not being unduly or unjustly scrutinised by the State.

Those disclosing information on matters that have implications for human rights need to be protected.

Although some in power might claim they need to curtail freedoms to preserve order, this in fact could have the opposite effect.

Yes, protecting freedom is not free. It requires investments. But curtailing freedom also carries a heavy price.

When people do not have a means to channel their grievances - when they are not allowed to speak out, protest peacefully or exercise their democratic rights, stability will suffer.

/.../

Listen to the concerns, demands and hopes of your people.

If you do not listen to your people, you will hear from them – in the streets, in the squares, or most tragically on the battlefield.

Is there a way out? Yes.

The answer is more participation. More democracy. More understanding. More freedom.

I once again appeal to leaders across the world to promote dialogue, reconciliation and support for inclusive political transitions.

This is the way to build stable, democratic, free and united societies.

Det är alltså intressant att övervakning, nationell säkerhet, överdriven militarisering och militär eller polisiär förföljelse av politisk opposition och av medborgare i allmänhet utgjorde huvudtemat i Ban Ki-Moons framförande, och att media trots detta missar den långa röda tråd som löper genom hans anförande. FN:s generalsekreterare försöker vara på oss, människornas, sida och vädjar till nationalstaterna att hålla tillbaka. Det är ett budskap som Carl Bildt skulle kunna föra fram till Barack Obama, om han vågar, om han ids.

Is the Turkish Government Trying to Limit Freedom of Expression on the Internet?

Felipe Gonzalez Santos — Tue, 11 Jun 2013 13:42:12 +0000

Language English

Today I woke up with the news that Turkish riot police has kicked out protesters from Taksim square, symbol of the Istanbul protests against Erdogan's government. Since the first actions of police violence against a pacific group of people camping in Gezi Park to save it from complete destruction and its replacement with another shopping mall instead. National media has silent the protests, showcasing penguin documentaries and other kind of programmes that, apparently, were more relevant than the happenings originated in Istanbul and that spread all around the country. In contrast with this, social media was full of information about the protests, and soon Turkish and international groups started to be organised in order to pass over the information blockade imposed by national media.

The free flow of information present on the Internet upset Turkish PM, who stated that 'social media is the worst menace to society'. Definitely for a controlled and submissive one that would be willing to accept the impositions and legislative changes that are being implemented in the country. Has Erdogan considered social media as a menace so much that Turkish police forces have arrested at least 25 people for using social media to protest. This alarming situation becomes even more serious if we take into account that reporters without borders qualify freedom of press in Turkey as 'difficult' and place the country in the 154th position of their Freedom of Press Index of 2013. This control over statements on Twitter and actions on the Internet reminds me to the Ministry of Truth of Orwell's book 1984 which, by the way, Amazon is selling more and more after all the internet spionage scandals in the USA.

Freedom of expression and freedom of press are two fundamental pillars of a well functioning democracy. Punishing statements on the Internet as a way of repression against peaceful protest should not be admitted in any country. Moreover, and to be honest, I seriously doubt about the capacity of an unorganised group of anonymous people in their 20's to challenge Turkish national security with their tweets. What was the objective of the Turkish government with this action? I cannot see many other answers than the criminalization of freedom of expression on the internet and the spread of fear among the peaceful protesters and supporters of this movement.

Some governments seem to don´t understand yet that the Internet has no borders and that this kind of actions of repression against freedom of expression have no effect but the one of giving more reasons to join those protests.

Saying this, it is such a pity I will not be able to listen to Gürkan Özturan, the author of The Radical Democrat, on our next conference, dealing with internet and social media as tools of freedom, which we are co-hosting with MEP Paweł Zalewski.

Update: You can find here the motion for a resolution on the situation in Turkey, voted on the 11/06/2013 in the European Parliament

Knowledge and democracy come from simple things

Cristian Bulumac — Fri, 17 May 2013 12:29:17 +0000

Language English

Knowledge is power says one sentence attributed to Sir Francis Bacon. While is almost certain that he didn’t said that, the wisdom included in it is no less valuable or true. And when power (kratos) is given to the people (demos) we have democracy.

This article is about a simple piece of paper that makes all the above true. As you found out from the press or the articles preceding this on, at the Bundesparteitag, the German Pirate Party debated fiercely on online General Assemblies and online voting.

But how can be a debate held with more than 1000 people in the same space, whatever the size of the room? The German pirates did it.

Every participant had a chair, a space on a table, a cable connection to high speed Internet, an agenda and a speaking system that allowed views to be expressed on the issues.

But for me as a guest there, the tool that I found most interesting was a colored sheet of paper: A4 format, folded in three and printed on both sides.

This is the first page:

It clearly explains for what is it used, what it contains and gives an explanation of symbols that can be combined to express a possible structure for online votes.

The second page looked like this:

It codifies the possible alternatives, it describes those using short titles and it explains them using the symbols form the first page.

This simple piece of paper had two effects:

1. It gave power to those present, the power coming from knowledge expressed in an easily understandable way, the power to construct ideals and thoughts.

2. Kept the debate structured in a way that showed that direct democracy is not anarchy and can provide results, given the right tools are used.

In my opinion, the 2013 Bundesparteitag showed that the German pirates have much more to say and show to the world. Their will to participate, the will to find innovative ways to lead a debate and reach the best outcomes are well served by their tagline Ich Bin Motiviert and German people will better listen to the pirates as they have something important to say.

Online voting? German Pirates want it, but...

Petr Kopač — Wed, 15 May 2013 20:19:53 +0000

Language English

After a fast and hard fall from the heights the German Pirates are up and running again and their preferences grow up. They focus their forces now on hard-working preparations for the elections instead of internal disputes and feel motivated #ichbinmotiviert. And it pays off - the last Bundesparteitag was a success, commented as outstandingly productive as most local media stated.

There were though some reasons of the previous fall and one of them was actually the inflexibility of the modern party. Because the German Pirates, as all Pirates around the globe put much emphasis on direct democracy and at the same time their general assemblies take place only twice a year, it was virtually impossible for their leaders to take any position in reaction on current events, if nothing connected was approved by all the members.

You can imagine that it hurts your PR, when you keep saying into cameras "Sorry, we don't have an official position on this." Any opinion is better then just plain "I don't know."

So this very weekend the pirates gathered not only to agree upon more than 800 pages of proposals, but also to vote, which kind of online voting they would like to have. To put you into the image - the party has currently around 34 000 members! Seriously, guys, you'd need a stadium for such a GA! The event was actually attended just by "mere" 2000 people. Even so, it stays the largest general assembly organized by any party in Germany. And that's because direct democracy. But how can be it so much direct, when only a small portion of members can take part?

And that's it - we got now to the two main reasons to establish online votings: flexibility and allowing participation to all the party members - comfortably and cheap. Keeping up with 21st century, some might add. But on the other hand there stand many concerns - obviously - electronic voting can be tempered with and how can you find out then, what were the real votes? On the topic, I recommend you to watch this document shot for HBO, which features activists in the US fighting against insecure election system - which was closed-source and even the autorithies were not allowed to look into the source code, because of the "trade secret"!

But let's get back to Germany... there were actually many propositions at this huge gathering of Pirates, some of which offered voting, which was transparent, but on the other hand the voter lost their right of secret vote. Some proposed continuous voting system, where the party could react pretty fast, but if you think about it for a moment - that would keep all the party members in a constant stress. Because then you never know, whether something important comes up and so that you must pretty often check the voting system or keep some kind of voting calendar.

To be continued... tomorrow I will unfold, how online voting actually works in some Pirate parties around Europe and tell you how this ended up for now for the German Pirates. Stay tuned!

Medicoleak: Pirate President denounces allegedly security leak and gets sued

Cristian Bulumac — Sun, 12 May 2013 12:04:36 +0000

Language English

This is a guest blog post, written by Jerry Weyer from the Luxembourg Pirate Party

A day in April 2012, 6:30pm. Policemen knock on the door of Sven Clement, President of the Pirate Party Luxembourg, to carry out a search warrant. They take his laptops, smartphones and tablets, he has to follow them to the police station where he is being questioned - the accusation: Sven allegedly "stole" a password written on a Post-It by making a picture of it in a publicly accessible place and allegedly used this password to "hack" into the medical database of the ministry of sports. A few weeks ago Sven received the confirmation that he will be charged with unauthorized access to a protected database and - brace yourself - copyright infringement!

Let's start from the beginning: on January 19th, 2012, Sven's birthday, news gets to the luxembourgish pres that there has been a very serious security problem at the medial database of the ministry of health, containing the medical records of nearly 10% of the total population of Luxembourg. The first reaction of the Minister of Health is frantic panic: in an interview he denounces the "hackers" and "thieves" that will face the prosecution of the government. The facts in no way justify this reaction: the information presented to the press clearly stated that there has been a security problem, that this problem resulted from the incredibly negligent behaviour of the technical and political staff responsible for the database, that the responsible administration dealing with data leaks had immediately been notified and that now, 2 weeks later, this information was given to the press to inform the public of the carelessness of government institution with personal data. No data sets from the database have ever been leaked, till today.

That didn't stop the Luxembourgish government though. The justice Minister at a press conference reiterated the health ministers claims: the thief and/or hackers will be prosecuted! His claim: the culprits stole the password and accessed the database without authorization. No word on government negligence in creating the database, no mention on generally improving database security. Instead the lawyer and justice minister François Biltgen repeats the mind-blowing conclusion of the health minister: the culprit "stole" a password by making a picture of the post-it it was written on. This conclusion contradicts not only common sense and logic, it is in direct violation of luxembourgish jurisprudence. Prosecution has to drop this charge later in the case against Sven Clement - François Biltgen still becomes the luxembourgish candidate for the vacant seat at the European Court of Justice.

The chaotic response by the government to the data leak culminated on that day in April with the house searches. Sven Clement, previously critizining the negligent behaviour of government officials in the matter, wasn't the only person targeted by prosecution. In fact, the home of a person working for the administration to which the data leak was notified received a visit from the police that same day. Not only should the person that allegedly notified the authorities about the data leak, but the staff of that authority itself(!) be prosecuted.

The final act in this farce comes with the accusation: the prosecution accuses Sven Clement, among others, to have infringed the copyright of the Ministry of Health by allegedly having accessed his own (!) medical record. As the ministry of health possesses the intellectual property rights to the database, Sven Clement has, by looking at his own record with his own personal data, violated the copyright of the Ministry. That's not even funny anymore.

At the moment Sven Clement is waiting for a date and time for his trial. He will be prosecuted because he allegedly discovered a security leak potentially exposing the medical records of nearly 55.000 people in Luxembourg and for allegedly notifying the responsible administration about this leak. Ignoring for a moment the personal repercussions for Sven (f.ex. home search, lawyer costs), this actions paint a clear picture for whistleblowers in Luxembourg: "don't tell, or you'll be sued!". The willfull refusal of fault as well as the complete ignorance of ethics by our government makes Luxembourg a "no-go" place for whistleblowers.

You can reach Sven on Twitter at @svnee

"Handelsavtal ska inte styra lagstiftning"

Ulf Pettersson — Mon, 25 Feb 2013 12:55:20 +0000

Language Swedish

Tidigare i februari annonserade EU och USA sin avsikt att ingå ett omfattande ekonomiskt samarbetsavtal - Transatlantic Trade and Investment Partnership TTIP - det Transatlantiska handels- och investeringsavtalet. TTIP blir därmed ett av inte mindre än 13 olika "djupa och omfattande" bilaterala handelsavtal som EU för tillfället förhandlar om eller snart kommer att inleda förhandlingar om med andra stater.

Europaparlamentets handelsutskott, INTA, ordnade en utfrågning med EU-kommissionens handelskommissionär Karel De Gucht. De Gucht var en av de ledande aktörerna bakom det starkt kritiserade ACTA-avtalet som Europaparlamentet röstade nej till i somras. Medborgare, NGOs och politiker oroar sig för att de rättskränkande reglerna från ACTA skall smugglas tillbaka i nya internationella avtal, till exempel TTIP. Att TTIP kommer att innehålla ett immaterialrättskapitel står redan klart. Handelsutskottets ledamöter - från vänstern till konservativa - överöste därför De Gucht med kritiska frågor om ACTA, upphovsrätt och immaterialrättskapitel i TTIP och handelsavtal i allmänhet.

De Gucht svarade undvikande men erkände samtidigt att parlamentets beslut om ACTA måste respekteras och att nya handelsavtal inte skall diktera EUs lagstiftning på området:

"You cannot change legislation by a treaty"

"It is not up the Commission to change legislation"

"I´m not going to do this [introduce ACTA] by the back door".

Att kommissionen tagit till sig av parlamentets kritik är klart positivt.

De Gucht in INTA: No new legislation by trade deal

De Gucht in INTA: Will not introduce ACTA by back door

Amelia om dataskydd i Dagens Industri

Nils Agnesson — Mon, 28 Jan 2013 11:04:53 +0000

Language Swedish

Hur kan jag som svensk på bästa sätt skyddas mot ett företag som samlar in min personliga data över Internet, och som är baserad på Irland? Eller hur skapar vi ett bra elektroniskt legitimationssystem där data om mig lagras på så få ställen som möjligt? Detta skriver Amelia om idag i Sveriges största ekonomitidning Dagens Industri.

Hur ska personuppgifter på nätet skyddas i framtiden? Nu diskuteras regelverk i Bryssel som får konsekvenser under lång tid framöver. Det handlar om makten att kontrollera sin egen information och identitetsbildning, skriver Amelia Andersdotter, Piratpartiet.

http://www.di.se/artiklar/2013/1/28/debatt-hur-ser-regeringen-pa-eus-dataskydd/

Brev och svar om immaterialrätter i det ekonomiska avtalet med Kanada

Ulf Pettersson — Fri, 18 Jan 2013 11:30:19 +0000

Language Swedish

I November förra året undertecknade Amelia ett gemensamt brev till EU-Kommissionen angående det immaterialrättskapitel som Kommissionen har lagt in i det ekonomiska avtal som förhandlas fram med Kanada. Avtalet förkortas CETA - "Comprehensive Economic and Trade Agreement" - ung. "Det omfattande avtalet i ekonomi- och handelsfrågor". Liksom med många liknande avtal är det fel att kalla dem för dem handelsavtal eftersom de omfattar så mycket mer; i det här fallet bland annat immaterialrätter, investeringsregler, allehanda avregleringar samt för första gången ett hållbarhetsavsnitt om miljö- och arbetsrätt. Kommissionen befinner sig just nu i slutfasen av förhandlingarna.

CETA har kritiserats av civilsamhället på flera områden. Bland annat inför avtalet särskilda rättigheter för internationella investerare där dessa kan stämma en part om denna inför lagar som går emot investerarens intressen. Vidare har Kommissionen smugit in ett immaterialrättskapitel där EU bland annat vill tvinga Kanada att införa mer restriktiva patentregler. Sådana regler kommer att minska konkurrensen på läkemedelsmarknaden och försvåra tillgång på medicin genom att hindra tillverkning av generikamedicin. Att immaterialrätt ens tas med i ett avtalet är mycket märkligt då Kanada redan har mycket omfattande immaterialrättslagar. Och EU-Kommissionen har tidigare lovat att kommande avtal inte skall försvåra tillverkning av generikamedicin.

Därför undertecknade Amelia tillsammans med en rad andra EU-parlamentariker brevet till EUs handelskommissionär Karel De Gucht där de kräver att texten om immaterialrätt och läkemedel tas bort. De skrev:

November 4, 2012

Dear Commissioner De Gucht:

We are writing to raise our concern with regards to the Comprehensive Economic and Trade Agreement (CETA) currently being negotiated between the European Union and Canada. Specifically, we are concerned about the leaked intellectual property provisions put forward by DG Trade that would delay the entry of generic medicines as well as negatively impact jobs and the generic industry both in Europe and in Canada as well as patients’ access to safe and affordable medicines.

The leaked provisions are inconsistent with the European Parliament resolution of 8 June 2011 on EU-Canada trade relations that clearly states that “the chapter on intellectual property should not negatively affect the production of generic medicines and must respect the TRIPs exceptions for public health.

In addition, the Pharmaceutical Fiche released by DG Trade in December 2011 states that “…the EU should also seek to find the correct balance in bilateral and multilateral trade agreements, in order that it does not impose TRIPS+ requirements on countries where this may have an adverse affect on either public health or the ability of the EU to import its own generic medicines.” Unfortunately, the leaked IPR proposal for CETA contradicts those objectives identified by DG Trade to be pursued in trade negotiations as CETA would have a negative impact on public health in Canada as noted in an internal study conducted by Industry Canada and Health Canada and may also hinder the ability of EU consumers to maintain the current supply of generic drugs from Canada.

Finally, it is important to note that although Canada’s intellectual property system is similar to the one in the United States, and the EU and the US have agreed that “[b]oth the EU and the United States are committed to a high level of intellectual property protection, including enforcement, and cooperate extensively through the Transatlantic IPR Working Group. Both sides agree that it would not be feasible in negotiations to seek to reconcile across the board differences in the IPR obligations that each typically includes in its comprehensive tradeagreements. Before the launch of any negotiations, both sides would furtherconsult on possible approaches to deal with IPR matters in a mutually satisfactory manner”, DG Trade is expecting Canada to add to its intellectual property framework additional layers of protection. DG Trade should be consistent and recognize in CETA that both Canada and the EU have equally strong but different intellectual property systems.

Due to these considerations, we ask that DG Trade withdraw the intellectual property text related to pharmaceuticals that has been proposed for CETA.

Yours sincerely, The Members of the European Parliament,

Amelia Andersdotter, Catherine Grèze, Yannick Jadot, Ska Keller, David Martin, Antonyia Parvanova, Michèle Rivasi, Carl Schlyter, Helmut Scholz, Henri Weber

Nu har Karel De Gucht svarat [.pdf]. De Gucht är mycket avfärdande och prioriterar läkemedelsindustrins vinster framför konkurrens och tillgång till medicin.

Han skriver att Europas hälsovårdssystem är "världens mest rättvisa och effektiva" och samexisterar med ett system av "stark" immaterialrätt vilket "varken är skadligt för patienter eller till nackdel för läkemedelsindustrin". Den kanadensiska immaterialrätten menar han "ligger efter" och är därför "i behov av förbättringar". Att patentperioden i Kanada i praktiken är kortare är till nackdel för europeisk läkemedelsindustri när den säljer till Kanada. Generellt strävar Kommissionen efter en "ambitiös IPR-standard" i sina förhandlingar, men utvecklingsnivån måste även tas hänsyn till, vilket kan motivera "en mer flexibel ansats med utvecklade länder".

Den problematiska konventionen om biologisk mångfald 2

Ulf Pettersson — Mon, 17 Dec 2012 20:25:27 +0000

Language Swedish

I det första inlägget om Konventionen om biologisk mångfald och Nagoya-protokollet konstaterades att konventionen skapar nya intellektuella äganderätter till alla levande organismer. Den huvudsakliga äganderätten kallas för GR – genetiska resurser, och dessa anses tillhöra de suveräna stater de befinner sig i. Till denna fogas TK, traditionell kunskap om hur växter kan användas. Äganderätterna omfattar regler för informerat förhandsgodkännande (Prior Informed Consent - PIC) samt tillgång och nyttodelning (Access and Benefit Sharing - ABS).

För de fysiska resurserna, det faktiska biologiska materialet, finns det få skäl att inte stödja PIC och ABS. Det är klart rimligt att en stat eller ursprungsbefolkning bör ha rätt att begränsa utomståendes användande av egna fysiska resurser. För fysiska ting råder knapphet. En persons användande gör det oftast omöjligt för andra att dra nytta av samma sak. Men möjligheten att exkludera utomstående från bruk av fysiska ting såsom växter finns redan. Den är införlivad i alla staters äganderättslagar.

Kunskap kan inte stjälas

För den genetiska informationen som sådan, som består av ren kunskap, fungerar det däremot annorlunda. Kunskap är en icke-rivaliserande vara. Det betyder att en persons användande inte minskar någon annans möjlighet till nyttjande. Om information om gensekvensen hos lingon överförs från Sverige till Indien, innebär inte detta att informationen gått förlorad ur Sverige. Samtidigt har mänskligheten mycket att vinna på fri kunskapsöverföring om gener, både för forskning och global rättvisa i allmänhet och för utvecklingen av nya läkemedel och födoväxter i synnerhet.

Konceptet med "biopiracy", biostöld, är därför starkt missvisande. Termen förutsätter att genetisk information kan ägas. Richard Stallman, meduppfinnare till GNU/Linux och digital frihetspionjär, argumenterar för att "biopiracy" bör förkastas:

The "biopiracy" concept presupposes that natural plant and animal varieties, and human genes, have an owner as a matter of natural right. Once that assumption is granted, it is hard to question the idea that an artificial variety, gene or drug is property of the biotechnology company by natural right, and thus hard to deny the investors' demand for total and world-wide power over the use of it.

ABS-regler skapar hinder för forskning

Konventionens regelverk om PIC och ABS innebär att växt- och djurgener inte längre får undersökas fritt. Ingen skillnad görs mellan forskare och läkemedelsbolag eller mellan kommersiell och icke-kommersiell verksamhet. Reglerna skapades med hänvisning till framför allt kommersiella läkemedelsbolag men i dagsläget är det framför allt icke-kommersiella forskare som berörs. Eftersom regelverken i många länder är mycket strikta och komplicerade skapar de hinder för forskarsamhället. Här är två talande citat i sammanhanget:

"In Brazil, approximately 400 applications to use biological materials are received annually. The processing rate for these applications is 25–50 per year. This is due to strict ABS legislation."

"It is a real pity to see that it is easier to cut down a forest for timber than to get a few hundred grams of renewable plant samples for cancer research."

Om det är lättare att hugga ner en hel skog än att ta prover för cancerforskning, kan man fråga sig om konventionen för biologisk mångfald verkligen är väl lämpad för sitt syfte.

Långtgående restriktioner

I jämförelse med andra immaterialrätter är både GR, genetiska resurser, och TK, traditionell kunskap, mycket långtgående och märkligt konstruerade. För att minska problemen med inlåst kunskap är alla immaterialrätter tidsbegränsade (upphovsrätt, patent) eller kräver omregistrering (varumärken). Så är det inte med GR och TK – dessa är istället eviga äganderätter. GR och TK anses tillhöra antingen en stat eller en lokal grupp eller ursprungsbefolkning. Ägs de av en ursprungsbefolkning så anses rättigheterna ärvas generation över generation. I samband med traditionell kunskap har inblandade byråkrater börjat talat om att "ursprungsbefolkningar" bör få upphovsrätt till "traditionella mönster". Om det blir verklighet kan det innebära en bakåtdatering av upphovsrätten med flera hundra eller till och med tusentals år.

Även regler som PIC och ABS är mer restriktiva än vad som gäller för andra immaterialrätter. Reglerna innebär dels att godkännande krävs innan man ens får börja inhämta ny kunskap, dels att nyttor och vinster måste betalas ut oavsett om något bidragande arbete alls har utförts av ägaren.

Slutligen skiljer sig motivationen. Upphovsrätt och patent finns till för att skapa incitament för skapande. En arbetsinsats byts mot ett tillfälligt, äganderättsligt monopol där äganderätten är motiverad som en belöning för skapandet. Men genetisk information har inte skapats av någon. Den bara finns där som ett resultat av evolutionen. Äganderätt till genetiska resurser bryter på så sätt mot den moraliska grunden för immaterialrätt. Monopol på information som existerar fritt i naturen utgör en principiellt mycket långtgående expansion av utrymmet för immaterialrätter.

En vanlig uppfattning är att konventionen om biologisk mångfald inte är förenlig med TRIPS-avtalet och andra avtal. Därför vill många, framför allt inom miljörörelsen, införa konventionens regler i TRIPS och slå fast att konventionen skall ha företräde framför TRIPS. Även om syftet är det motsatta så finns risken att detta inför nya, mycket mer restriktiva principer i TRIPS än vad som råder idag.

Konventionen har inte fungerat

Det råder bred enighet om att konventionen inte har lyckats skydda den biologiska mångfalden. Ett första skäl är att de konventionsregler som gäller fysiska resurser och faktiskt kan skydda ekosystem är vaga och upp till de ingående staterna. Nästan allt faktiskt användande av fysiska genetiska resurser faller utanför konventionen – det sker inom stater som inte har regler mot inhemskt användande. Fallet där en stat söker tillgång till genetiska resurser i en annan stat är ett specialfall. Det typiska är att ett lands egna medborgare använder det landets genetiska resurser.

Ett andra skäl är att konceptet om äganderätt till naturliga gener inte har fungerat.

För det första har en snabb utveckling inom bioteknik resulterat i att den förväntade efterfrågan på naturliga gener och växtmaterial inte har uppstått. När genmaterial väl behövs räcker det ofta med mycket små mängder. Den genetiska informationen kanske bara behöver samlas in en gång. Samtidigt krävs ett större antal levande individer inom varje art för att upprätthålla mångfalden. Men eftersom antalet individer saknar koppling till den genetiska resursen så skapar inte denna äganderätt incitament för bevarandet av många individer.

Biografiska regioner För det andra medför avgränsningssvårigheter att äganderätter till naturligt förekommande gener inte kan fungera bra. Enligt äganderättsteori är möjligheten till klara avgränsningar en förutsättning för att äganderätter skall fungera. Dåliga avgränsningsmöjligheter är ett huvudskäl till de enorma problem som finns i dagens patentsystem. För genetiska resurser gäller förutsättningen om klara avgränsningar ännu mindre än för patent. Samma eller mycket snarlika gener delas hur som helst mellan olika organismer. Som bekant har varken djur eller växter någon vidare respekt för mänskliga statsgränser och otaliga organismer lever i mängder av olika stater samtidigt.

Vad är egentligen rättvisast?

Ett motiv till reglerna om ABS är att uppnå "rättvis fördelning" av vinster från användandet av gener, till exempel från läkemedelsutveckling. För tillfället befinner sig de flesta läkemedelsföretag i rikare delar av världen som Nordamerika, Europa och Östasien medan de genetiska resurserna finns i fattigare länder runt ekvatorn. Med den bakgrunden motiveras nyttodelning av rättviseskäl. Men med den mycket högre tillväxt som råder i Asien, Afrika och Latinamerika kommer dagens relativa rikedomsförhållanden inte att råda i framtiden. Samtidigt gäller den här typen av konventioner i decennier och kanske ändå längre. I konventionen finns inget som säger att man skall fördela från rika till fattiga, bara från användare av gener till ägare av dessa.

Ser man det principiellt blir det knappast mindre problematiskt. Varför är det rättvist att individer som råkar bo i närheten av en viss växt, skall få läkemedelsinkomster från växtens gener? Även om dessa individer inte har bidragit med någon insats alls för att skapa läkemedlet så skall pengar överföras till dem från forskare, från fabriksarbetare och från sjuka i hela världen.

Jordens genetiska resurser är mycket ojämnt fördelade. Konventionens nyttodelning riskerar att skapa ett ojämlikt globalt system där olika grupper har olika mycket rätt till jordens genetiska information och där miljarder dollar tas från de ena och ges till de andra. Den minoritet som har turen att födas i ett land med mycket genetiska resurser är vinnare, alla andra är förlorare.

Kunskapsfrihet och konventionen om biologisk mångfald

För oss som menar att kunskapsfrihet bör främjas och att immaterialrätter bör liberaliseras, är det svårt att vara positiv till den del av konventionen om biologisk mångfald som handlar om genetiska resurser. Och anser man att naturliga gener inte bör kunna ägas och monopoliseras genom patent kan man knappast förespråka ännu mer restriktiva monopol genom GR. Richard Stallman uttrycker det bättre än vad jag kan:

It is indeed wrong for biotech companies to convert the world's natural genetic resources into private monopolies—but the wrong is not a matter of taking someone else's rightful property, it is a matter of privatizing what ought to be public.

Stallman har rätt. Den rimliga lösningen på problem med patentmonopol på liv är inte nya GR-monopol på liv. Den rimliga lösningen är begränsningar i, och grundläggande reformer av, patentsystemet som sådant.