Amelia Andersdotter - Kommunal- och landstingspolitik

Patientjournaler på nätet. Min hemstad i dumhet.

Amelia Andersdotter — Wed, 28 Aug 2013 15:48:33 +0000

Language Swedish

Uppsala län har valt att lägga ut alla patientjournaler på nätet. Personligen bad jag i juni i år att få alla mina patientjournaler i Uppsala län förstörda. Enligt tjänstekvinnan, Anna Hellgren-Westerlund, ska detta beslut dröja upp till två år. Det finns alltså ett problem med att jag utsätts för FRA, diverse systemadministratörer, databasunderhållare från Indien och polisen i min kontakter med läkare. Jag har litet eller inget förtroende för dessa aktörer, och då är jag ändå, enligt många, en väldigt naiv och glad person.

Jag har inte haft något val i den här processen. Det är ingen som kontaktat mig och frågat om jag tycker detta är en bra idé för just mina journaler, eller om jag samtycker till att delta i denna Uppsala läns köpfrossa i fina databassystem. De som vill ha sina journaler utlagda på det här sättet bör naturligtvis få ha det, men jag är mycket bestört över att ingen i Uppsala funderat på om makten över individen nog inte borde utgå ifrån individen själv, snarare än tjänstemännens shoppingbehov.

Det enda enkelt identifierbara problemet här är att tjänstemännen och politikerna i Uppsala verkar definiera sig själva som mjukvarukonsumenter snarare än makthavare. De förstår inte att deras beslut egentligen berör min relation och mitt förtroende för dem. De har köpt en ny och fin produkt, som de har fått presenterad för sig medelst powerpoint på någon mässa vars programblad hade guldkant. Kanske har de också druckit champagne. Det de sålt är mitt förtroende för landstinget, och egentligen också mina möjligheter att ha min historia privat. Ännu värre är det för mig i dagsläget, eftersom jag är en offentlig person och själv makthavare. Den med dåligt omdöme som vill skada mig har mycket bättre förutsättningar att göra detta nu.

Uppsaliensiska läkare menade redan förra året att det här projektet strider mot EU:s dataskyddslagstiftning och regler om användning av personuppgifter i forskning. De ska ha heder för att de försökt försvara min rätt att inte bli utelämnad, och att de inte velat skada mitt förtroende för dem. Det är synd att de som verkar ha någorlunda gott omdöme tvingas in i ett system där deras patienter måste misstro dem.

Det här är någonting som medborgare bör ta sig en allvarlig funderare över: vi vill inte att våra politiker ska börja bete sig med stora beslut om viktiga samhällsinstitutioner som om de handlar frukt på matbutiken. Om våra politiker beter sig så måste de bort - vi måste rösta bort dem, och välja andra alternativ. Det är inte samma sak att köpa in ett nätbaserat journalsystem som att välja skor, även om båda produkterna ser nya och fräscha ut. Vi behöver sätt att utkräva ansvar från både tjänstemän och politiker, och det ska inte gå att undvika. Det behöver finnas bra sanktioner mot när medborgare kränks av sådana här ofrivilliga åtgärder, och bättre skydd mot att medborgare utsätts för den här typen av tvångsåtgärder. Jag vill dela film och musik på nätet, inte min journal! De som vill dela sin journal på nätet ska naturligtvis få göra det, men efter ett informerat samtycke. Inte med tvång.

Politiker ska ägna sig åt hur samhället ska funka, och hur man gör tydliga regler för hur medborgare och samhällets tjänster ska fungera med varandra. Politiker definierar relationer: jag har rätten att ha konfidentialitet i min kontakt med läkare. Jag har rätt till patientsekretess. Jag har det för att det är bra för samhället att jag söker vård när jag är sjuk istället för att dra mig för att söka vård av misstro för vårdapparaten. I många fall, till exempel när man är under 18, är det inte ens frivilligt att låta bli. Allmän IT-arbetare i Indien som underhåller mjukvarutjänster i Sverige på kontrakt har inte rätt till mina läkarkontakter, och får inte läsa min korrespondens med läkare eller min journal. Inte heller svenska IT-administratörer, eller polisen eller säkerhetstjänsten får under normala omständigheter göra detta. Bara när politiker och tjänstemän har köpfrossa utan att tänka på vad de gör, rubbar man de ovan beskrivna enkla reglerna för kontakter mellan sjukvård och privatpersoner utan att ge vare sig läkarna eller patienterna valmöjligheter.

De regler som Uppsalas tjänstemän och deras databasförsäljare glatt tummar på kommer dock skärpas i och med dataskyddsförordningen. Med dagens regelverk är mina förutsättningar att utkräva någon form av ansvar för att det här övergreppet har begåtts mot mig, min identitet och min historia är mycket ringa om det alls finns några. Jag kan hoppas att de nya reglerna kommer att förbättra mina möjligheter, men olyckligtvis har journaldatabaslobbyn redan växt sig PR-mässigt stark.

Lessence

Amelia Andersdotter — Thu, 17 Mar 2011 15:26:43 +0000

Language Swedish

Jag lyssnar alltså på Brother Louie av Modern Talking just nu, på väldigt hög volum. De har en egen kanal på Youtube där man i alla fall som belgare kan lyssna på alla deras låtar inklusive de lite sämre 90-talsversionerna. Jag kan inte länka dessa till nederländare. Till Frankrike borde jag kunna länka för där finns en kollektivlicens med Youtube sedan förra året.

Andra påtvingade licenser gentemot allmänheten finns också i offentlig upphandling, skriver MMN-o. Han menar kommuner och landsting inte rimligtvis kan gå in och låsa sig mot bara en tillverkare och deras möjligheter att utföra support och underhåll. Det skrev jag om igår relaterandes till Microsoft och Sydkorea. Men som MMN-o skriver finns också ett problem i styrkeförhållande. Eftersom Umeå kommun är en förhållandevis liten aktör, och den slutna mjukvaran egentligen inte är ett problem på grund av upphovsrätt utan på grund av avtalsrätt är det lika lätt att se att Umeå inte kan ta sig runt leverantörens standardavtal som det är begripligt att flygresenärer inte har något val annat än gå med på standardavtal.

International Federation of Librarians and Archivers (IFLA) har varnat för förflyttningen av upphovsrätt till avtals- och kontraktsrätt under några år. Det går visserligen att som besökare på ett bibliotek att ta sig runt begränsningar bibliotek och licensgivare satt upp, men för biblioteket självt är det svårare att ta sig runt begränsningar motparten ställer upp. Sverige har givit väldigt stort ansvar åt kommunerna i upphandlingsfrågor vilket i teorin då ger bättre anpassningsförmåga för varje kommun. I praktiken betyder det att varje kommun är en svagare förhandlingspart gentemot alla aktörer en kommun skulle kunna tänkas vilja köpa tjänster av. MMN-o föreslår att kollektivtrafiksaktörerna ska gå ihop. De-decentralisering. Centralisering har ett oförtjänt dåligt rykte.

I licensförhandlingar, som i alla andra situationer, är det styrkan hos de förhandlande parterna som avgör utgången. Det är därför immaterialrätterna är så starkt sammankopplade med konkurrensrätten, men till och med konkurrensrätten har sina begränsningar. Kan man utnyttja sin position som dominerande aktör i TV-branschen för matlagningsprogram när det finns så många olika tillverkare av matlagningsprogram? Varför går inte licenstagaren till någon annan? Vad gör man som rättighetsförvaltare om man ska förhandla med NewsCorp, världens största mediakonglomerat (för övrigt rättighetsförvaltarnas största bekymmer med konkurrensutsatt förvaltarmarknad och uppbrutna monopol)? Vad gör man som privatperson när biblioteken inte kan komma överens med rättighetsinnehavare eller när ens bibliotek blir stämt? Eller som elektronikbransch? Eller som tillhandahållare av mobila tjänster som vill ha ett kontrakt med Apple?

Knepigaste licensresonemanget senaste veckan är: om GPL och Apple inte är kompatibla, men det finns så många användare av iPhones som också är användare av mediaspelaren VLC, finns det någon poäng med att straffa användare för att de köpt en produkt som i övrigt uppfyller alla deras förväntningar?

Ja, visst, kan man så klart svara. Men det är ju inte Apple som lider. Snarare mår de bara bra av att deras användare låses in ännu mer till deras egen mjukvara. Apple är stort. VLC litet.

Politik, vidareutveckling av

Amelia Andersdotter — Thu, 03 Mar 2011 22:33:01 +0000

Language Swedish

Blev tipsad om det här inlägget som är ett förslag på utveckling av just Vänsterpartiets informationspolitik Jag har ganska många åsikter om just politikutveckling så jag tänkte copy-pasta mitt svar. Det här helt länkfritt för jag är lat, och vill man ifrågasätta det kan man slå på mig i kommentarerna, leta igenom min länksamling eller helt enkelt rota runt bland inläggen här på bloggen (de är delvis dåligt taggade, jag ber om ursäkt för det också).

Hejhej. Kul att se en sån här post! Jag har kommenterat på var rubrik för sig, så som den tagit upp frgåro och lagt till frågaställningar där jag tyckte att det behövts. Jag har ofta ett europeiskt perspektiv på frågorna vilket gör att mina ansatser till problemen är annorlunda än vad de varit om jag varit Sverigefokuserad (det vill jag understryka eftersom det gör att min inställning avviker från vad som borde eller kan diskuteras i Sverige). Den är tyvärr lite lång :( Förlåt.

Tre samlande begrepp
· Användarfrihet

Konsumenträtt: konsumenträtten som den ser ut idag är inte särskilt dålig, men det man borde trycka på (tycker jag) är nog att den starka konsumenträtt vi har i Sverige (och hela EU) måste a) tillämpas och b) är tillräcklig för att ifrågasätta de egendomsstrukturer som uppstår kring varumärken (<— jag tror att det är jätteviktigt, för eftersom varumärken "tillhör" företag kan företag trakassera konsumenter med egendomsrätt istället för att hjälpa konsumenter uppfatta deras varor som högkvalitativa).

Information är flyktig, men klibbig: att få fullständig datakontroll för användare som användarna själva valt att lägga ut offentligt (alltså där andra användare kan få tag på den, jfr Facebook, Twitter, bloggar, etc) är i princip omöjligt. Däremot kan man vara proaktiv för skydd från kommersiella aktörer, icke-offentlig information, och möjligheten till privata rum (t ex via kryptering som borde införas i datorkunskapen i skolan :P ).

· Artificiell fattigdom

Som jag uppfattar artificiell egendom är den en direkt konsekvens av att vi behöver tillväxt men inte har ”tillräckligt” med egendom inom t ex Europa eller USA för att skapa sådan tillväxt. Man har det dåligt ställt med egendom i andra delar av världen också. Till exempel i Mexiko, Afrika och Latinamerika. Särskilt Afrika har några av världens främsta skräckexempel på immaterialrätt, vilket säkert kommer som en överraskning för många.

· Fri information

Ingen kommentar :)

Sakfrågor·

EU beslagtar läkemedel producerade i t ex Indien, i strid med internationell rätt. Jordbruksutvecklingen hejdas av helt orimliga patent.

Varumärkesrätt och växtförädlingsskydd är här större problem. Faktiskt. De flesta länder erkännar inte patent på jordbruksprodukter men är bundna av WIPO:s avtal om växtförädling (UPOV). Att beslagta mediciner ”in-transit”, det vill säga när varor mellanlandar vid en europeisk hamn eller flygplats utan att vara ämnad för den europeiska marknaden är en konsekvens av varumärkesrätten. Patenträtten innebär främst ett problem (så vitt jag sett från de fall som rapporterats av diverse intresseorgansationer, även sådana som inte jobbar med läkemedel!!) när produkten är tänkt att marknadsföras inom unionen.

· Acta-avtalet

Bilaterala avtal!!! Med Sydkora, Indien, Karibien, Colombia, Peru, Argentina, Australien, Vietnam, Kanada, Kina och 60 andra länder. Investeringsavtal!! <– det där borde någon med stor ekonomisk kännedom och juridik titta närmare på i förhållande till immaterialrätt. Jag har gjort några försök men lider av någon anledning av tidsbrist för ett sånt stort uppdrag :-\

· Fri forskning

Här tycker jag nog att man kan lägga till public-private partnerships. Det är offentligt finansierad privat företagsamhet gömt under rubriken forskningsprojekt som därför inte ligger under nuvarande konsumenträtt eller företagsrätt. Det innebär också att den privata partnern i forskningssyfte kan skapa en affärsmodell som till exempel strider mot dataskyddslagar, antifiltreringslagar eller nätneutralitetsskydd med motiveringen ”forskning”, och när forskningsprojektet sedan avslutats har man ju redan en etablerad afärsmodell som därför blir mycket svår att bli av med. Projekten finansieras av DG Infso i unionen (oftast), och bör vara av mycket hög prioritet. Öppenhet hjälper nämligen inte här, eftersom forskningsarbetet per definition redan är riktar och marknadsfört till allmänheten.

· Fria offentliga data

Diskutera hur det går att stödja Creative Commons politiskt.

Det här tycker jag är en dålig idé. Istället borde Vänsterpartiet satsa på Telekommunistens Copyfarleft-licens. Återfinns på telekommunisten.net (alt telekomunisten.net för jag inns inte hur det stavas på tyska och är överlag i denna kommentar lat med länkning. man kan ju hata mig lite på min egen blogg stenskott.wordpress.com om man känner sig upprörd över detta).

· Öppna trådlösa nätverk

Fantastisk idé. Inspireras av guifi.net, feuerfunk, freifunk och inte minst det av österrikiska socialdemokrater offentligsponsrade projektet i Linz!!

· Filterfrågan

Analysen av det läckta svenska barnporrfiltret visar att det behövs en kritisk översyn.

Inget land med barnpornografifilter har någonsin rapporterats uppdaga en barnpornografihärva på egen hand. Det sker istället konskevent med hjälp av tips från icke-filtrerande länder.

· Konsumenträtt

DRM-frågan: Jag tror att det behövs fokus också på kontraktsrätten. En brist på teknologiska skyddsmekanismer innebär inte att man som slutkonsument (eller företag) inte kan hållas ansvarig i rättstvister vid eventuellt kontraktsbrott. Kontraktsrätt är över huvud taget ett problem också inom upphovsrätt, licensiering osv

· Integritet i arbetslivet

o/ :) Ja! Men det här är bättre som en facklig konflikt än som en partipolitisk konflikt (tror jag). Kontakt med TCO, SACO, LO, SAC osv (särskilt LO, faktiskt, och Handels) vore mycket bra.

· Digitala bibliotek

Här kan det finnas anledning att titta närmare på de redan befintliga modellerna förespråkade av internationella bibliotekarie/arkivarie-förbund. EFLA/IFLA vill t ex ha utökade kollektivalicenser på europeisk nivå för att förhindra storskaliga stämningar. Det här är ju inte en debatt på svensk nivå, eftersom vi dels redan har de här licenserna, men också faktiskt har en väldigt mogen allmänlicensieringsdebatt. I många länder i Europa är situationen mer kritisk och kräver (tror jag) en annorlunda approach (vilket man måste vara öppen med!!) eller annars riskera att resten av Europa faller i onda klor, och därmed också Sverige (via harmonisering). Detta är en verklighet man får leva med.

Lokalval för Piratpartiet!

Amelia Andersdotter — Thu, 13 Aug 2009 08:39:05 +0000

Language Swedish

Morgon har guld i mun, och så även i dag. Partistyrelsen gick nyligen ut med att Piratpartiet kommer ställa upp i kommun- och landstingsval 2010, men endast där vi är väl förberedda. På DN Debatt skriver Rick Falkvinge:

Det betyder nu inte att Piratpartiet kommer att ställa upp i alla 290 kommuner och 20 landsting. Vi är fortfarande en ung organisation. Därför är det viktigt för Piratpartiet att det är våra allra skarpaste representanter som banar vägen för lokal politik: partiets styrelse kommer att ställa mycket hårda krav på de lokala organisationer som vill ställa upp i lokala val, och bara låta de mest kvalificerade gå vidare till att skaffa landstingsblå och kommunalvita valsedlar i september 2010 bredvid de riksdagsgula. [...]

Utmärkt! Vi undviker därmed Sverigedemokraternas problem: SD ställde upp i kommuner utan att samtidigt säkerställa att man hade en lokal organisation och lokala kandidater, vilket ledde till tomma stolar, stolliga representanter och negativ press.

Samtidigt är det viktigt att vi ställer upp. Jag ser följande anledningar som avgörande:

(1) Det finns en vilja från många håll av organisationen att ställa upp. Att helt förbjuda folk från att delta i lokalval skulle skapa konflikter och interna debatter, samt sänka graden av engagemang i partiet hos många av de aktiva. När vi istället har en hög ribba på deltagande så blir det dels enklare för de som inte uppfyller kraven att acceptera situationen (dvs. att de inte får ställa upp trots allt), dels inspireras de lokala eldsjälarna till ett hårdare arbete för att skapa bra och trovärdiga lokala alternativ.

(2) Kommuner och landsting är en utmärkt plattform för att bygga vidare organisationen inför valet 2014, om vi inte skulle komma in i rikdagen. Det ger möjlighet till lokala partistöd, utbildar lokalt aktiva i politiskt arbete och hjälper oss att skapa starka lokala organisationer inför framtiden.

(3) Lokalval ger oss nationell och, framför allt, lokal exponering i media. Framgångsrika lokala kampanjer kommer spilla över på det nationella riksdagsresultat och stärka vårt varumärke och trovärdighet nationellt.Det innebär helt enkelt fler platser att synas på i media inför 2010.

Protokollet från styrelsemötet finns här.
Nyhetsbrevet till medlemmarna finns här.
Diskussionsforum för lokalval (för partimedlemmar) finns här.