Amelia Andersdotter - Lag & rätt

Problemformuleringar: vad är egentligen ett krypteringsförbud?

Amelia Andersdotter — Mon, 12 Aug 2013 13:48:28 +0000

Language English

Tillägg i efterhand: gick igenom mina tabbar och insåg att nederländska konstitutionsrådet dragit slutsatsen att en avkrypteringsplikt är i strid mot europeiska konventionen för mänskliga rättigheter. Tydligen har vi en allmän rätt enligt konventionen att inte inkriminera oss själva gentemot våldsmakten.

Det är svårt ibland att landa mitt i nyhetsflöden. I dagarna har jag hittat många upprörda tweets och nyhetsartiklar på flertalet språk om att Lavabit, en krypterad mejltjänst, och Silent Circle, en likaledes krypterad mejltjänst, har stängt ned sina leveranser av tjänster efter att ha utsatts för påtryckningar av amerikanska säkerhetstjänsten. Sen är inte den svenska debatt som uppstår i dessa amerikanska händelsers vak, och i en kommentar från svenska .SE-stiftelsen ställer sig Måns Jonasson frågande till huruvida kryptering håller på att förbjudas.

Om så vore fallet skulle det nämligen gå emot många av .SE-stiftelsens ansträngningar för att få fler att kryptera mer för att åstadkomma bra saker som källskydd, privatliv och säkerhet. Inte så bra.

Jag tror emellertid inte att problemformuleringen är särskilt bra: vad Lavabit de facto har gjort är att vägra samarbeta med säkerhetstjänsten. Det finns ingen anledning att tro att kryptering som sådan är på väg att förbjudas. Det vi vet är att säkerhetstjänsten och polisen bara kommer att acceptera kryptering så länge de själva kan ta sig runt den. varken säkerhetstjänst eller polis verkar ha en ambition om att ingenting ska krypteras mellan någon, någonsin.

Kryptering sådan att polisen inte får veta vad som står är redan principiellt förbjudet i t ex Storbritannien, där en enskild privatperson i praktiken har bevisbördan för att påvisa icke-existensen av nycklar om någon i rättsväsendet skulle få för sig att fråga om nycklar som avkrypterar krypterat material. Att inför rättsväsendet på ett trovärdigt sätt visa att man inte besitter möjligheten att avkryptera krypterat material lär i stort sett vara omöjligt - hur bevisar du att någonting inte finns? Ateister har brottats med detta problem länge, och deras motståndare i beviskampen har inte ens ett våldsmonopol i ryggen.

I praktiken är det alltså redan förbjudet att kryptera, i meningen att man inte får göra information obrukbar för polis och säkerhetstjänst. Så fort man misstänkliggörs hamnar man med hög sannolikhet i stora problem, och när en del av den offentliga verksamheten (polisen, i det här fallet) har möjlighet att ställa till med sådana problem kan man också anta att andra offentliga verksamheter (socialtjänst, skolverk, åklagarmyndigheten, kriminalvården och migrationsverket förefaller trovärdiga kandidater) kan dra nytta av det. Jag hänvisar gärna tillbaka till Telias kundavtal, och utmanar läsarna att räkna antalet förekomster av ordet "myndighets föreskrift eller beslut"[1] - en generalklausul som tillåter Telia att frångå de flesta av sina förpliktelser.

Det finns en massa relevanta frågeställningar att ta upp som politiska makthavare bör ha i bakhuvudet när de funderar på det här:

- Är det bra för innovationsklimatet att många entrepreneörer (t ex Silent Circle) upplever att rättsväsendets krav på brott mot lojalitet mot kunder är så starka att de inte orkar eller vill bedriva näringsverksamhet och innovation? Bör vi ifrågasätta nyttan av att begränsa just denna typ av entreprenörskap nu när det verkar extra relevant för svenska företag och myndigheter att lägga över mycket verksamhet i IT-miljöer?

- Är det rimligt att hantera statens våldsmonopol på ett sådant sätt att bevisbördan för att borttappad information hamnar på enskilda medborgare istället för på den förhållandevis resursstarka staten? Enligt devisen "den som är stark måste också vara snäll" kan man tänka sig att staten borde förhålla sig på ett annat sätt till sina medborgare, och större delen av europeisk politisk diskurs från franska revolutionen och framåt har handlat om just det.

Det finns goda anledningar att ställa rätt politiska frågor till makthavare, och att vara väldigt konkret och tydlig i hur man formulerar sig. Det viktigaste att komma ihåg med makthavare är att det är jobbigt att ta ansvar, och makthavare har väldigt mycket ansvar och undviker att ta så mycket av det ansvaret de bara kan. Fel frågeställning ger utomordentliga möjligheter att undvika alla former av ansvarsutkrävande.

[1] Tips: fler än fem.

Konkurrensmyndigheter på framfart

Amelia Andersdotter — Tue, 28 May 2013 05:57:46 +0000

Language Swedish

Europakommissionens direktorat för konkurrensfrågor beslutade för ett par veckor sedan att säga till Motorola på skarpen för att ha missbrukat sina standardessentiella patenträttigheter gentemot Apple och Microsoft. Jag satt förra tisdagen med i en paneldebatt på viEUws om beslutet.

Kommissionens egen FAQ/OFF på ämnet är faktiskt ganska belysande. Det rör sig om att kommissionens konkurrensmyndighet har gjort bedömningen att tyska högstadomstolens tolkning av begreppet "villig licenstagare" i ett FRAND-licensavtal är felaktigt och ger patentinnehavaren för stark ställning. Frågan som vi i panelen ställdes inför var om konkurrensmyndigheten var rätt instans att göra den omtolkningen av tyska Bundesgerichthofs prejudikat.

Den som läst bloggen lite grann tidigare vet säkert att Nils Agnesson besökte Svenska föreningens för immaterialrätts evenemang om patentstockningar i telekombranschen i mars i år. Frågan är komplicerad för det är uppenbart att företagen inte själva lyckas reglera ihop patentpooler, eller "business standard associations" som de ofta kallas, för att hålla reda på sina patenterade standarder. Vi har de senaste åren sett många strider utkämpas i ett flertal olika länder och kontinenter mellan stora IT-företag.

Det första exemplet jag kan komma ihåg är LG vs Sony 2011: 300.000 playstations beslagtogs i Nederländerna efter klagomål om Blu Ray-patentintrång av LG. Detta var ett svar på att Sony begärt LG:s telefoner beslagtagna i USA i december 2010. I augusti 2011 började det dyka upp infographics över mobiltelefonbeslag. De har utvecklats över tid, men jag lämnar åt läsaren att söka fram egna exempel. De mest spektakulära striderna har utkämpats mellan Apple och Samsung på tre kontinenter (Asien, Europa och USA) och under mig veterligen sex jurisdiktioner (Nederländerna, Tyskland, Storbritannien, USA, Japan och Sydkorea). Rättegångarna har haft lite olika utgång på olika platser, men det är tydligt att skadeståndskraven matchar den geografiska närheten till tillverkaren. Således har Apple nått större framgångar i amerikanska domstolar än i europeiska och sydkoreanska, medan Samsung fått stor framgång i Japan och Sydkorea.

Så småningom slog Google ihop sig med Motorola, enligt utsago för att komma åt deras patentportfölj. Detta var en så stor sammanslagning att den utsattes för konkurrensrättslig prövning under sammanslagningsförordningen i EU, men företagen klarade granskningen. Apple och Microsoft lämnade efter ett antal stämningar från Motorola in klagomål mot företaget till DG Competition, kommissionens konkurrensmyndighet. Nu menar kommissionen i en tolkning i strid med Bundesgerichthof att Apple och Microsoft visst varit "villiga licenstagare" och att det därför är ett brott mot konkurrensreglerna att inte ge dem licenser till skäliga priser. Kommissionen lägger sig inte i definitionen av skäligt pris.

Det finns några stycken frågor att besvara här:

Om man importerar produkter i EU via Rotterdams hamnar, vilket man vanligtvis gör (all svensk elektronik lär t ex vid något tillfälle passerat Rotterdams hamnar, om de tillverkats i Kina), gör det att den nederländska lagen har väldigt stort inflytande över vilka varor som alls kan omsättas på den europeiska inre marknaden. Också Tysklands marknad är betydelsefull eftersom den är så stor (80 miljoner invånare, eller potentiella slutkonsumenter). Har man inte tillgång till tyska marknaden i EU är det svårt att föreställa sig att det är värt med investeringskostnaden att skeppa till andra europeiska länder utom i specialfall (privatimport). Det går också att se på mängden beslagtagningsrättegångar som sker i Nederländerna och Tyskland. Lagstiftaren har inte lyckats lösa några problem med patenträtten alls, ens när man utarbetade enhetspatentet förra året! Mot den bakgrunden är det, enligt mig, befogat att fråga sig om det inte istället faller på konkurrensmyndigheterna att lösa de uppenbara problem för den inre marknaden som övermäktigheten i detta fåtal jurisdiktioner orsakar för resten av den inre marknaden.

Samtidigt är det inte självklart att just konkurrensmyndigheten kan skriva över Bundesgerichthofs, som är Tysklands högsta domstol, tolkning av den egna nationella rätten. Det uppdraget borde rimligtvis istället låtas falla på EG-domstolen. Så är det här ett tecken på att en administrativ/exekutiv myndighet i EU blivit övermäktig?

Vad man borde prata om är varför beslagtagningar alls är tillåtna i sådana här fall. Jag menar, vilket jag också säger i filmen, att jag inte håller med om att beslagtagningar är ett vettigt juridiskt verktyg över huvud taget. Det var alldeles uppenbart när man införde beslagtagning som regelmässig åtgärd mot immaterialrättsintrång vid tullen att sådana här problem skulle följa. Det är också uppenbart vilka länder i EU som kommer drabbas hårdast av rättskonflikter, och att hela den europeiska marknaden lider som följd av det. Vi kan dessutom vänta oss fler problem från beslagtagningar i framtiden: den europeiska varumärkesorganisationen MARQUES vill t ex att man ska kunna beslagta varor regelmässigt som bara är på genomfart genom unionen. Det tycker jag är befängt - rimligtvis skyddar man en marknadsbestämd rättighet på den marknad produkten är avsedd för. Europeiska konsumenter behöver inte skyddas från varumärkesförfalskade varor som tillägnas kolombianska konsumenter. Det får den kolombianska varumärkesrätten ta hand om. (OBS: riktiga rättsfall: se här om Nokia och Phillips!)

Olyckligtvis för konkurrensmyndigheten har de inget sätt att säga åt lagstiftaren när lagstiftaren gör uppenbart fel, som med enhetspatentet eller med patenträtten i allmänhet. Mitt absoluta favoritexempel på hur snedvriden patenträtten är, är förmodligen att europeiska växtförädlare misslyckades med att få ett undantag i patenträtten för växtförädlare, som bara kompromissade med deras egna rättigheter till deras egen fördel och utan att egentligen skada någon annan. Det är kontraintuitivt att en stor, och väldigt penningstark, industri misslyckas med att genomdriva en förändring som väsentligen bara gynnar alternativt skadar dem själva. Men sådan är alltså patenträtten idag.

Go DG Comp, säger jag.

Vad tycker svenska ledamöter om dataskyddsförordningen? Moderaterna.

Amelia Andersdotter — Thu, 02 May 2013 15:39:59 +0000

Language Swedish

Håkan Ogelid på IDG frågade sig i tisdags vad svenska ledamöter tycker om dataskyddsförordningen. Enkelt uttryckt tycker Moderaterna att stora amerikanska bolag har många bra poänger, om man får tro Anna-Maria Corazza Bildts ändringsyrkanden. Det här är den första bloggposten av tre där jag går igenom vad svenska ledamöter tycker om Dataskyddsförordningen.

Den stora skillnaden mellan USA och Europa rättsmässigt är att privatliv och integritet är en mänsklig rättighet i Europa enligt EKMR art 8. I USA är privatliv och integritet istället en konsumenträttighet som privatpersoner kan förvärva avtalsrättsligt i relationer med privat aktörer på marknaden. Sverige är bundet av Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter sedan 1950-talet, och jag förutsätter att svenska politiker därför utgår ifrån att privatliv är en mänsklig rättighet som vi alla har för att vi är människor, snarare än någonting som uppstår när vi interagerar med en viss tjänstetillhandahållare (varesig denna är statsmakten själv eller en privat tjänstetillhandahållare).

Anna Maria Corazza Bildts:s ändringsyrkande 396, underskrivet med 6 av hennes EPP-kollegor, kommer direkt från amerikansk lobby. Europeisk IT-industri har inte stött att pseudonymiserad data ska undantas från förordningens/personuppgiftslagens förpliktelser. Enligt amerikanska konsumentgrupper och säkerhetsforskare (t ex Bruce Schneier, se emellertid också Paul Ohm som också gör upp med FOI:s rapport 3633) lär pseudonymiserad data heller inte hjälpa oss att skydda vårt privatliv eller integritet på något särskilt sätt, så därför är det uppenbart inte en tanke grundad i MR-tänk, utan snarare ett sätt att konsumenträttsligt minska konsumenters rättigheter mot företag (vilket är rimligt att göra, om man upplever privatliv som konsumenträttslig fråga). Samma feltänk återfinns i Corazza Bildt:s ändringsyrkande 730, 734 och 922, där särskilt #922 utgör ett väldigt stort avsteg från MR-tanken och egentligen gör det omöjligt att på något bra sätt utöva konsumenträttigheter heller. Pseudonymiseringsdiskussionen har uppstått via Yahoo!, eBay, Amazon, Google och Facebook (amerikanska företag), och de har haft väldigt stort inflytande vilket man kan se på bland annat lobbyplag.eu. Man kan också kontrollera de lobbydokument som kommit in till mig och Christian Engström här.

Den europeiska organisationen CEPIS som organiserar IT-tekniker har försökt lobba mot förslaget att urvattna definitionen på personuppgift på det ovan förslagna sättet. På dataprotectioneu.eu har en sammanslagning av mer än 100 europeiska akademiker också försökt protestera mot amerikansk industris urvattningsförsök.

I det vidare har Corazza Bildt också skrivit under ändringsyrkande 1357 tillsammans med 8 kollegor. Detta ändringsyrkande till artikel 15 i dataskyddsförordningen lägger privatliv och integritet från EKMR:s artikel 8 på en lägre prioritetsordning än företagshemligheter och immaterialrätter, i en lagstiftning som bara rör privatliv, personuppgiftsskydd och integritet(!). Här rör det sig inte om huruvida fildelning hotar integritet eller anonymitet eftersom ju det är en avvägning domstolar gör i varje specifikt fall, utan om man ska i lagstiftning sätta prioriteringsordningen på detta sätt, vilket då skulle tvinga domstolar att alltid göra avvägningen på ett särskilt sätt. Det härrör från European Banking Federation och en del andra finansiella industrier (se dataskydd.net och lobbyplag.eu).

Ändringsyrkandena 414 och 1537 är underskrivna av Corazza Bildt och 7 kollegor från EPP-gruppen. De är lite lurigare eftersom de undergräver en rättighet vi medborgare redan har enligt direktivet 2002/58/EC och i Sverige 18§ LEK, nämligen rätten att få säga ja om vi vill bli spårade (alltså opt-in resp. opt-out). Trots att formuleringen i #1537 alltså inte "ser farlig ut" är det alltså så att den är onödig om man tycker att detta är en rättighet, eftersom rättigheten redan är etablerad. Enda syftet med att kodifiera den igen om med andra ord är att göra rättigheten svagare. Detta förslag har drivits av IAB (reklamföretag), Google, och andra amerikanska företag och sätter, återigen, privatliv och integritet som konsumenträttighet snarare än mänsklig rättighet.

Det filosofiska problem jag har lite svårt med vad gäller Corazza Bildt och Moderaterna här är huruvida de anser att privatliv och integritet är en mänsklig rättighet eller en konsumenträttighet. Jag tycker personligen att det är en mänsklig rättighet och att EKMR har gjort en bra avvägning som inkluderar det i den europeiska rättighetskatalogen. Man behöver inte hålla med om det alls, och det kanske Moderaterna (t ex) inte gör, men i sådana fall tycker inte jag att man ska börja med att skriva om "sekundär lagstiftning" utan kanske istället ta en nationell debatt om huruvida vi fortfarande vill vara med i EKMR eller om vi ska begära en omförhandling av EKMR:s text. Så länge alla uppfattar det som bra att vi har den rättighetskatalog vi har i EKMR finns ingen anledning att i annan lagstiftning agera annorlunda (tycker jag).
Är det då inte lugnt så länge vi frivilligt delar med oss av data och personuppgifter? Vad Anna-Maria Corazza Bildt åstadkommer med sina ändringsyrkanden är att vi inte ges möjligheten att uttrycka någon frivillighet. Vi får helt enkelt inte veta, och vi får ingen möjlighet att säga ja eller nej. Det är det som är problemet med Anna-Maria Corazza Bildts ändringsyrkanden - de tar bort rättigheter, valfriheter och självbestämmande från europeiska medborgare.

Kollegor som Anna-Maria Corazza Bildt har affilierat sig med: Sean Kelly, irländsk konservativ ledamot tillika föredragande för yttrandet om dataskyddsförordningen i industriutskottet. Fick mycket hård kritik av olika civilsamhällesaktörer och undergräver totalt allt personuppgiftsskydd i EU (se http://www.theregister.co.uk/2013/02/22/european_parliament_industry_committee_data_protection_amendements/ ); samt Lara Comi, en italiensk konservativ ledamot tillika föredragande i utskottet för konsumenträttsfrågor vars yttrande om förordningen fick ännu hårdare kritik (se t ex http://www.techweekeurope.co.uk/news/eu-committee-votes-to-water-down-data-protection-regulation-105326 ). Se också mer information om vart och ett av utskotten och deras arbete på http://protectmydata.eu.

Amelias yttrande över ACTA gick igenom

Maria Noleryd — Thu, 31 May 2012 09:04:20 +0000

Language Swedish

Idag har Industriutskottet (ITRE), där Amelia är ledamot, röstat om ACTA. Amelia var föredragande för punkten, och hade föreslagit utskottet att rösta mot ACTA.

Industriutskottet valde att gå på Amelias linje, och röstade i förmiddags mot ACTA-avtalet.

Mer information, och uttalande från Amelia, finns i pressmedddelandet här.

Ytterligare ett utskott har röstat idag, utskottet för rättsliga frågor (JURI), som också röstade mot ACTA.

I eftermiddag röstar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE) om ACTA-avtalet. Uppdatering: Nu har även LIBE röstat mot ACTA, således tre utskott på en dag som stakat ut samma riktning.

Inget är dock klart, förrän plenarsessionen där hela parlamentet röstar. Yttrandena från utskotten är endast rekommendationer till parlamentet. ACTA-omröstningen i parlamentet är planerad till början av juli.

Andra om detta:

Falkvinge: Three strikes against ACTA in European Parliament Today

DN: Acta-avtalet röstades ner

Europaportalen: Acta-avtalet föll i två utskott

Christian Engström: Two EU Parliament committees narrowly recommend rejecting ACTA

Game Players

Amelia Andersdotter — Tue, 15 Mar 2011 17:10:37 +0000

Language Swedish

Being an avid owner of no gaming consoles what so ever I noticed this morning that the prices of gaming consoles are expected to drop this summer. I doubt it will make me buy one, but what else is, regardless of the prices of gaming consoles the companies making them aren't exactly encouraging any larger console purchasing binges either. IPKat obtained a fresh analysis of the LG/Sony case, straight from a Dutch court (very legal analysis). 300'000 PS3's that were detained by Dutch customs officers have now been released and the core of the problem seems to be a vendetta-like conflict going on between Sony and LG relating not only to Blu-Ray technology but also to cellular phones. Apparently LG according to the rules of a business alliance of which both LG and Sony are members technically force LG to license their stuff to Sony. Equivalent obligations for Sony to license cellular phone technology patents to LG do not exist and therefore Sony has blocked LG-branded phone imports to the US. Granted, a game console does not compare with a mobile phone, but most people I know use both, for different purposes. This is childish. This should stop.

Speaking of games and children. I took notice of THQ calling second hand games piracy in September last year, which gaming companies, of course, are making sure to remedy through allowing player enabling registration only the one time. But who would have thought six and a half months ago that someone would suspect that insulting a computer game also would cut them off from being able to register to play the game? Well, it appears to have been a glitch in the EA systems but I wonder quietly how the industry must be treating its users if their first reaction is suspecting that they're exposed to corporate oppression.

On that side-note, I've registered that an (¿in?)famous hacker calls the new PS3 firmware secure. Disimularly, YouTube is not at all secure, at least not for users. All people who have visited any homepage, youtube video, tweet or similar relating to GeoHot can now officially be registered by Sony. I don't understand what they could possibly be suing him for to require that information. Also, there are many other things I don't understand about this case. Hardware and software that was not to be handed over shall be definitely handed over. User data that cannot be extracted can be definitely extracted.

Korean Zombie PCs

Amelia Andersdotter — Mon, 14 Mar 2011 22:27:58 +0000

Language Swedish

Update: Prof. Keechang Kim has now provided two blogposts in English on the matter: On Zombie MPs and suggestion in parl and the strangeness of the DDoS attacks:

It was the 3rd of March 2011. South Korea was under attack. A ddos attack, but not your average ddos attack, in fact, it was no ddos attack at all. It was an attack targetting social networks, banks, businesses and private citizens infecting them with a worm wiping the harddisks of infected computers and then self-destruct.

It was the 7th of July 2009. South of Korea was under attack. A ddos attack, but not your average ddos attack, in fact, it was no ddos attack at all. It was an attack targetting social networks, banks, businesses and private citizens infecting them with a worm wiping the harddisks of infected computers and then self-destruct.

The observant reader will have seen by now that these numbers boil down to 3.3 and 7.7, an observation also made by Korean openweb activist Keechang Kim.

Why would a worm herder kill off her worms? And why is there no political nor economic message attached to the attack? A surprise attack, like Hannibal and the elephants emerging from the mists of the Alps. Well. It's a second surprise attack and you would expect war elephants to work only once. In the case of anything involving computers this is not so. Virii, for instance, have made governments and computer users insecure since the dawn of time. I don't know what to make of the fear against Stuxnet, for instance. Technically the only thing it does is make a reactor unable to produce refined fissionable material for possible nuclear weapons. By attacking, as far as I understand, SCADA systems that are anyway not secured very well. Instead of securing SCADA systems, the fear makes governments want regulation. We think. Why?

A reader with good memory will have remembered by now that the French internet authority HADOPI last year suggested a universal piece of (open source) software installed on all French computers to help users determine whether they are in fact downloading copyrighted material or not. I guess you'd have to be pretty informed to know that there was a similar proposal in South Korea pursued happily by an ambitious government in 2009, called the Zombie PC Prevention Act. See, I am very concerned about the EU-South Korea FTA effects on European internet policies, and many Korean activists (most notably IPLeft) are similarly concerned about the US-South Korea FTA effects on Korean internet policies. But this is not a free trade agreement. It's an own-initiative report.

Popular support is rising for a helpful Zombie PC Act giving a government-controlled authority the mandate to access and scrutinize commercial, official and private datasystems. The authortity will help the government determine if the system is infected by any potential virus. Lacking appropriate anti-virus software shall, according to the bill, lead to repercussions.

World is flat

Amelia Andersdotter — Fri, 11 Mar 2011 05:37:58 +0000

Language Swedish

I met a nice man from Luxembourg once. A the Free Culture Research Conference. He worked at the Luxembourg National Library. He lives in legal limbo.

The Luxembourg National Library sees as its mission to preserve and archive old newspapers. They already have a large collection of old newspapers online, dating back to the mid-1800's. You can search for them, read them (they have this superdreary, really old font and the text is luxembourgian so I can mostly appreciate the aesthetics - of having the train times printed at the top right corner!). Train for Brussels departs at 13:10 on Saturday afternoon. Now. They papers are no longer copyrighted. Other papers are. De Spiegel or Le Monde from the 1950's for instance. They're digitizing them as well though, hoping that no one will file a lawsuit (class action? when manymany file at the same time?), and if someone does they're more or less fucked. So they hope no one cares - he says.

They would need extended collective licenses in two countries: France, and Germany. And Luxembourg and Belgium wouldn't wrong either, so that's four. It's a bit inconvenient for them to manage, so this man was saying it would be easier for them if their activities were legalised by a harmonised European legislation. This is, of course, not possible, because the Union doesn't really have competence in that specific area. They can only stress competition and collaboration (under surveillance). And this is not possible anyway, because there are no extended collective licenses in France, Germany, Luxembourg or Belgium.

Some time after La Quadrature's endorsement of Philippe Aigrain's model of collective cultural sponsorship I thought, people who live in countries where the going has gone really tough, like France, must be more likely to look for a politically feasible quick fix. Philippe Aigrain's book is not really along those lines, though.

Who will be compensated for what and how are the wrong questions to ask, I think. No kind of fee, tax, flat or not, can be considered compensation. It's rather about what you want to achieve. You start by setting up a goal, then you work your way there.

There is Flattr, which is rightly considered a very convenient granular financing system for blogs or written material at large. It had the goal of creating a micro-donation system, and the system is widely adapted for almost every blog I know, or care to read, in Sweden.

But more problem formulation:

We know that there is much money in culture. The money is distributed very unevenly. This seems suboptimal if we want a big variety of culture(s) to grow and prosper.

We also know, presumably, that copyright is dead. By analogy, so must related rights be. It seems stupid to perpetuate an uneven distribution of money based on (actually by definition human) rights that don't exist. So if there is much money in culture it needs to be distributed in a way that is not rights-based. An example of which is... Flattr.

I would boldly state that there is much culture that is not being sponsored by Flattr or its members. Perhaps culture that wont be sponsored by anything Flattresque even. If we've been going for a very simple compensation-issue in the past, we'll be heading for a much more complicated sponsorship or promotion issue in the future. Compensation and remuneration is like... A one-way deal. Sponsorship and promotion can take all sorts of forms. I imagine.

The problems of justice and the solution to all our problems (hark and hear the angels!) are not really my primary, present concern. I know that I'm weak-hearted and soppy and all of that, but licensing issues for archivers are actually a problem. Other statements supporting that claim were, for instance, made at the e-Commons conference in Amsterdam last year. It's a bit heartless to expect them to collect licenses from each and every individual who's ever made anything that might be worth saving in an archive or a library. It's slightly less horrible to create a system wherein which they have to keep track of who's a member of which organisation and what kind of deal they have with that organisation. The least cruel option is probably making sure there is only the one license that is paid somewhere and then someone else can sort the problem. Librarians and archivers are in the business of librarianing and archiving. It's good if they can do that, instead of worrying about lawsuits or creating massive databases of potential copyright holders.

I'm not heartless enough to wait for them to go down while we're waiting for the regulatory revolution in copyright legislation to come. It's like. It's here. It causes huge problems. Deal with it.

Politik, vidareutveckling av

Amelia Andersdotter — Thu, 03 Mar 2011 22:33:01 +0000

Language Swedish

Blev tipsad om det här inlägget som är ett förslag på utveckling av just Vänsterpartiets informationspolitik Jag har ganska många åsikter om just politikutveckling så jag tänkte copy-pasta mitt svar. Det här helt länkfritt för jag är lat, och vill man ifrågasätta det kan man slå på mig i kommentarerna, leta igenom min länksamling eller helt enkelt rota runt bland inläggen här på bloggen (de är delvis dåligt taggade, jag ber om ursäkt för det också).

Hejhej. Kul att se en sån här post! Jag har kommenterat på var rubrik för sig, så som den tagit upp frgåro och lagt till frågaställningar där jag tyckte att det behövts. Jag har ofta ett europeiskt perspektiv på frågorna vilket gör att mina ansatser till problemen är annorlunda än vad de varit om jag varit Sverigefokuserad (det vill jag understryka eftersom det gör att min inställning avviker från vad som borde eller kan diskuteras i Sverige). Den är tyvärr lite lång :( Förlåt.

Tre samlande begrepp
· Användarfrihet

Konsumenträtt: konsumenträtten som den ser ut idag är inte särskilt dålig, men det man borde trycka på (tycker jag) är nog att den starka konsumenträtt vi har i Sverige (och hela EU) måste a) tillämpas och b) är tillräcklig för att ifrågasätta de egendomsstrukturer som uppstår kring varumärken (<— jag tror att det är jätteviktigt, för eftersom varumärken "tillhör" företag kan företag trakassera konsumenter med egendomsrätt istället för att hjälpa konsumenter uppfatta deras varor som högkvalitativa).

Information är flyktig, men klibbig: att få fullständig datakontroll för användare som användarna själva valt att lägga ut offentligt (alltså där andra användare kan få tag på den, jfr Facebook, Twitter, bloggar, etc) är i princip omöjligt. Däremot kan man vara proaktiv för skydd från kommersiella aktörer, icke-offentlig information, och möjligheten till privata rum (t ex via kryptering som borde införas i datorkunskapen i skolan :P ).

· Artificiell fattigdom

Som jag uppfattar artificiell egendom är den en direkt konsekvens av att vi behöver tillväxt men inte har ”tillräckligt” med egendom inom t ex Europa eller USA för att skapa sådan tillväxt. Man har det dåligt ställt med egendom i andra delar av världen också. Till exempel i Mexiko, Afrika och Latinamerika. Särskilt Afrika har några av världens främsta skräckexempel på immaterialrätt, vilket säkert kommer som en överraskning för många.

· Fri information

Ingen kommentar :)

Sakfrågor·

EU beslagtar läkemedel producerade i t ex Indien, i strid med internationell rätt. Jordbruksutvecklingen hejdas av helt orimliga patent.

Varumärkesrätt och växtförädlingsskydd är här större problem. Faktiskt. De flesta länder erkännar inte patent på jordbruksprodukter men är bundna av WIPO:s avtal om växtförädling (UPOV). Att beslagta mediciner ”in-transit”, det vill säga när varor mellanlandar vid en europeisk hamn eller flygplats utan att vara ämnad för den europeiska marknaden är en konsekvens av varumärkesrätten. Patenträtten innebär främst ett problem (så vitt jag sett från de fall som rapporterats av diverse intresseorgansationer, även sådana som inte jobbar med läkemedel!!) när produkten är tänkt att marknadsföras inom unionen.

· Acta-avtalet

Bilaterala avtal!!! Med Sydkora, Indien, Karibien, Colombia, Peru, Argentina, Australien, Vietnam, Kanada, Kina och 60 andra länder. Investeringsavtal!! <– det där borde någon med stor ekonomisk kännedom och juridik titta närmare på i förhållande till immaterialrätt. Jag har gjort några försök men lider av någon anledning av tidsbrist för ett sånt stort uppdrag :-\

· Fri forskning

Här tycker jag nog att man kan lägga till public-private partnerships. Det är offentligt finansierad privat företagsamhet gömt under rubriken forskningsprojekt som därför inte ligger under nuvarande konsumenträtt eller företagsrätt. Det innebär också att den privata partnern i forskningssyfte kan skapa en affärsmodell som till exempel strider mot dataskyddslagar, antifiltreringslagar eller nätneutralitetsskydd med motiveringen ”forskning”, och när forskningsprojektet sedan avslutats har man ju redan en etablerad afärsmodell som därför blir mycket svår att bli av med. Projekten finansieras av DG Infso i unionen (oftast), och bör vara av mycket hög prioritet. Öppenhet hjälper nämligen inte här, eftersom forskningsarbetet per definition redan är riktar och marknadsfört till allmänheten.

· Fria offentliga data

Diskutera hur det går att stödja Creative Commons politiskt.

Det här tycker jag är en dålig idé. Istället borde Vänsterpartiet satsa på Telekommunistens Copyfarleft-licens. Återfinns på telekommunisten.net (alt telekomunisten.net för jag inns inte hur det stavas på tyska och är överlag i denna kommentar lat med länkning. man kan ju hata mig lite på min egen blogg stenskott.wordpress.com om man känner sig upprörd över detta).

· Öppna trådlösa nätverk

Fantastisk idé. Inspireras av guifi.net, feuerfunk, freifunk och inte minst det av österrikiska socialdemokrater offentligsponsrade projektet i Linz!!

· Filterfrågan

Analysen av det läckta svenska barnporrfiltret visar att det behövs en kritisk översyn.

Inget land med barnpornografifilter har någonsin rapporterats uppdaga en barnpornografihärva på egen hand. Det sker istället konskevent med hjälp av tips från icke-filtrerande länder.

· Konsumenträtt

DRM-frågan: Jag tror att det behövs fokus också på kontraktsrätten. En brist på teknologiska skyddsmekanismer innebär inte att man som slutkonsument (eller företag) inte kan hållas ansvarig i rättstvister vid eventuellt kontraktsbrott. Kontraktsrätt är över huvud taget ett problem också inom upphovsrätt, licensiering osv

· Integritet i arbetslivet

o/ :) Ja! Men det här är bättre som en facklig konflikt än som en partipolitisk konflikt (tror jag). Kontakt med TCO, SACO, LO, SAC osv (särskilt LO, faktiskt, och Handels) vore mycket bra.

· Digitala bibliotek

Här kan det finnas anledning att titta närmare på de redan befintliga modellerna förespråkade av internationella bibliotekarie/arkivarie-förbund. EFLA/IFLA vill t ex ha utökade kollektivalicenser på europeisk nivå för att förhindra storskaliga stämningar. Det här är ju inte en debatt på svensk nivå, eftersom vi dels redan har de här licenserna, men också faktiskt har en väldigt mogen allmänlicensieringsdebatt. I många länder i Europa är situationen mer kritisk och kräver (tror jag) en annorlunda approach (vilket man måste vara öppen med!!) eller annars riskera att resten av Europa faller i onda klor, och därmed också Sverige (via harmonisering). Detta är en verklighet man får leva med.

Färgade listor

Amelia Andersdotter — Tue, 01 Feb 2011 09:54:28 +0000

Language Swedish

er att Anna Troberg blockerats från arbetsplatser på grund av sin sex appeal. Jag förstår visserligen var anklagelsen kommer ifrån men påminns också om något jag velat skriva ett tag.

För inte så länge sedan skrev Bruce Schneier om konsumenten som hot mot företaget. Det stora problemet för Apple är inte att folk hotar företaget utifrån. Tvärtom har dominerar de sin marknad mer än vad som rimligtvis kan vara önskvärt. Hotet kommer istället från de egna konsumenterna som kan införskaffa till exempel skruvmejslar.

Schneier fortsätter med vitlistor vs svartlistor. På en arbetsplats eller skola kan det vara rimligt att använda vitlistor istället för svartlistor för att i största möjliga mån skydda sin infrastruktur. Det lär inte skydda mot när vanligtvis pålitliga sidor drabbas av hackattacker (till exempel Sourceforge(!!)) men man kan i alla fall minska risken att råka ut för något (antar jag).

Ett större problem är när nationalstater vill skydda sin inrastruktur eller ekonomi genom att blockera till exempel domäner eller IP ranges. Ett sådant förslag verkar finnas i Österrike, och jag vet att kommissionen har nosat på tanken i Stockholmsprogrammet. Jag tror att reds under the bed kan vara en bov i dramat. Sveriges utrikesminister är ganska rädd för monster under sängen och lägger gärna in små nålstick mot vår stora granne i öst på sin blogg.

Jag är lite osäker på hur man tänker sig blocka bort Ryssland från internetkartan efter att Ryssland gått med i Världshandelsorganisationen, vilket ser ut som att det är relativt snart. Men vi kan ju i alla fall roa oss med Iran eller Zimbabwe. Varför vi nu skulle vilja göra det när internet är källa till så mycket demokratisk aktivism i båda länderna.

Spanska Asociación de Internautas har för övrigt lämnat över ett kritiskt brev till USA:s ambassadör i Spanien och likställt Sindelagen (som jag skrivit om här, här och här) med den censur som Spanien utsattes för under Franco-regimen. Nu är det lite svårt att avgöra vilken tyngd Franco-referenser innebär för nya generationer av spanjorer, men lägg märke till att El País och El Mundo fortfarande rapporterar om varje massgrav från inbördeskriget som hittas.

För att återkoppla till Annas skönhet har The Register också publicerat en utmärkt text om det sanna användningsområdet för Comic Sans.

Under tiden...

Amelia Andersdotter — Sat, 15 Jan 2011 19:49:48 +0000

Language Swedish

Nu när Tunisien har blivit av med sin diktator och bloggen 24sur24 under ledning av @nawaat kan rapportera om människor som jublar på gatorna, Ben Ali har visats befinna sig i Saudiarabien och Tunisien går mot nyval och demokratisk regim kan jag återgå till att blogga om mer deprimerande saker.

Till exempel bilder. Den här vackra bilden av Censor Ship får inleda.

Bilder som fått uppmärksamhet under dagen är de konstverk på världens största auktionshus som nu anpassat sig till globaliseringen och håller alla auktioner online. De nya kinesiska och ryska köparna kan inte alltid befinna sig på auktionerna och ingen konstsamlare har möjlighet att vara överallt på samma gång. De nya metoderna förväntas öka tillgängligheten. Bättre tillgång till smalare konst har uppmuntrats i Spanien där stora delar av filmstöden har gått till bland annat baskiska filmare som kan skapa baskinspirerad kultur, även om publiken för detta kulturbevarande för närvarande är begränsad. Se för övrigt en cool bild på urdinosaurie i DN.

Bilder på vargaktivister upprör hela svenska folket utom de som bor i områden där vargarna faktiskt bor. Jag minns ett par gånger när vargar strövat ned mot Uppland (där jag växte upp) och paniken blir så stor att folk håller sig inomhus. Vargstammen är hotad och avskjutning kommer leda till ett fattigare svenskt ekosystem. Jag är emot vargjakt. Men jag kan inte låta bli att fundera i samma banor som Annika Högberg.

Av någon anledning har vissa fått för sig att det är jägare som förstör ekosystemet. Så är det naturligtvis inte. Jakt eller harpest, typ. I en text om silver varnar för att betydligt större hot mot ekosystemet, samhällets strukturer och i förlängningen, antar jag, immunförsvaret. Go allergies!

Filmen Blood in the Mobile som hade premiär i augusti förra året har allt annat än tröstsamma bilder från koltangruvor i Kongo-Kinshasa. Minns man dygnet-runt rapporteringen från de 33 instängda gruvarbetarna i Chile kanske man också fattar att hela vår telefoninfrastruktur, transit-kablarna i Atlanten, fiberkablar och ADSL-nätet inte enbart är en gåva till mänskligheten utan också en människor- och naturkatastrof i koppargruvorna. Den svenska frivilligföreningen Rättvis elektronik har börjat arbeta med dessa frågor i Sverige, så ock min partikamrat Isak Gerson. Mer om detta senare (hoppas jag).

Bilder upprör. Brysseletablissemanget har dock kommit fram till att bild-blockeringar på internet sällan fungerar. I alla fall inte det är barn man skydda, från bilder som är olämpliga för barn.

Liknande insikter har inte uppnåtts av Storbritanniens konservativa regim.

Förra årets bästa citat:

It’s time to stop shroud-waving and screaming “think of the children.”

Won’t someone think of the adults?

På försvaret accepterar man inte porr under arbetstid. Men det är rimligt.

Lite mindre kloka citat uppstod under sommaren 2010 när en forskare i japansk samtidskultur befanns ha utmanande tecknade bilder på sin dator. Domen ska i alla fall omprövas nu. Det mest kontroversiella med konstformen hentai lär annars vara frekventa våldtäktsteman vilket enligt en studie från Hawaii skulle minska våldtäkter snarare än att öka dem. Med tanke på de låga våldtäktstalen i Japan japanska tonåringars motvilja till sex, kanske det ligger något i det.

UPPDATERING: Plötsligt känner jag mig lite tråkig och cynisk. Naturligtvis borde jag också nämna dessa vackra bilder av London 1880, de här supersupercoola bilderna från Rysslands tidiga 1900-tal, Isak Gersons bildspel om graffitikonst, copyriot.se:s genomgång av Fredrik Edins Littorin-konsttävling och dessa 75 spejsiga SF-illustrationer.