Amelia Andersdotter - Patent

När patenträtten till sist reformeras är det riktiga slagfältet någon annanstans

Amelia Andersdotter — Sat, 07 Sep 2013 17:29:19 +0000

Språk Svenska

Vid varje givet tillfälle i mitt liv slås jag av nya saker som jag känner att jag kan behöva förklara närmare eller mer precist. En av de sakerna var en kommentar jag i förbifarten plockade upp under veckan som gick om huruvida den amerikanska rättsapparaten håller att lösa sina patentproblem. Jag har skrivit lite grann om Europeiska konkurrensverkets arbete med licensiering av standardessentiella patent tidigare under våren, och det har också Nils Agnesson. De inläggen bör dock inte vara nödvändiga för att följa det nedanstående.

Patent orsakar stora problem för IT-företag, i mobiltelefoni och i andra sektorer. Det är ett känt problem att utgången av patent i både läkemedelsindustrin och bioteknikindustrin kommer att medföra stora ekonomiska utmaningar för de globala jättar som under de senaste 30 åren byggt hela sin närvaro på marknaden på premissen att staten ska skydda deras produkter. Det är framför allt överpatentering och otydliga patentkrav som ställer till problem, samt att få standardorganisationer fram tills alldeles nyligen alls har tänkt på metoder att hantera just licenser av patenterade, upphovsrättsskyddade eller designrättsskyddade delar av standarder.

Amerikanska rättsfall och amerikanska diskussioner om ny lagstiftning får ofta god täckning i Sverige eftersom vi har en förhållandevis hög förståelse för engelska. Så gäller det inte med varken fransk, nederländsk eller tysk rätt trots att det egentligen också händer mycket där. Även i brittisk rätt händer det mycket, men inte ens detta får särskilt stor spridning i Sverige trots frånvaron av språkbarriär.

Den kommentar jag snappade upp var att man nu pratar om patentreform i USA. En sådan reform har redan ägt rum genom America Invents Act, som för över USA från det naturrättsgrundade ”first-to-invent” till det mer marknadsbaserade ”first-to-file” - alltså vem som ska ha rätt till det senare patentet och under vilka omständigheter. EU och alla länder som är med i den europeiska patentkonventionen har redan använt systemet first-to-file i flera decennier, så egentligen har USA ”kommit ikapp” snarare än ”reformerat sig förbi”. Annan utveckling i USA är dock flera betydande rättsfall om vad som utgör en rimlig licens, under vilka omständigheter man får vägra att tilldela någon en licens och under vilka omständigheter patenträttigheter kan utgöra grund för importstopp. Här har den amerikanska rättsutvecklingen gått snabbare än vad den gått på EU-nivå, men typen av mål som diskuteras i USA finns det gott om på medlemsstatsnivå även i EU. Ett fall som refererats till EG-domstolen nyligen rör när man är en villig licenstagare (alltså, en sådan som patentinnehavaren inte får vägra att ge licens till), och kommissionen har redan i ett specifikt fall kört över ett avgörande från tyska högsta domstolen som kom redan 2006 och definierat ”villig licenstagare” mycket bredare. Angående vad som utgör en rimlig licens finns ännu inte europeisk praxis, och normalt ska det nog ses som ett totalt misslyckande att marknadens parter inte lyckas komma överens om prissättning själva. Konkurrensmyndigheterna i EU kikar även på detta, även om det är föga troligt att just svenska KKV ägnar sig åt saken i någon större utsträckning – små medlemsländers konkurrensmyndigheter har helt enkelt mindre resurser, och för närvarande verkar det istället vara korruption i kommunal och regional upphandling som utgör Konkurrensverkets fokus.

Det som dock är väldigt lurigt med USA, och som man gärna missar, är att alla dessa industrier som tycker att patent är besvärliga oftast inte vilar sina affärsidéer och produktidéer på patent utan på företagshemligheter. IT-tjänstleverantörer som Google, Facebook, reklamföretag och andra hänvisar för sin mjukvara betydligt oftare till företagshemligheter än till patent eller upphovsrätt. Också läkemedelsindustrin och biotekindustrin försöker oftast, och har egentligen alltid oftast försökt, skydda sig med hjälp av företagshemligheter. I USA skyddar man sedan 1982 företagshemligheter som om de vore immaterialrätter – alla internationella avtal, och den typen av straffrättsliga utredningar och bördor på åklagare, domare och jurister som rör patenträtter, upphovsrätter och varumärkesrätter i USA gäller alltså också företagshemligheter, och företagshemligheterna uppnår därmed en status som är något starkare än till exempel egendomsrättens status. Det här reflekteras för övrigt också i hur amerikanska militären har definierat hot mot amerikanska företagshemligheter i sitt nätverkssäkerhetsarbete.

I EU definieras företagshemligheter istället oftast som en konkurrensrättslig fråga, det vill säga någonting som rör ett förhållande mellan två marknadsaktörer. I den absoluta majoriteten av alla EU-länder kan olämpligt spridande av företagshemligheter klassas som ”illojal konkurrens” eller ”otrohet mot huvudman” men man har inte gjort intrång i någon äganderätt eller immaterialrätt. Det gör att direktiv som IPRED och direktivet om skydd av immaterialrätter vid unionens gränser inte tillämpas på företagshemligheter, generellt. I Frankrike ligger företagshemligheterna dock i ”industrirättslagen” (immaterialrätter som inte är upphovsrätt). I Tyskland kan de enstaka fall klassas som äganderätter. I Sverige har vi en särskild lag för företagshemligheter från 1982 som etablerar dem inte som äganderätt eller immaterialrätt, utan för vilka vi har ett särskilt och betydligt mildare regelverk än vi har för upphovsrätt och patenträtt.

Det är av olika skäl opraktiskt att amerikanska regeringen och många andra regeringar verkar ha velat insätta våldsmonopolet och statens fullständiga utredningsresurser för att skydda företagshemligheter. En företagshemlighet är per definition någonting som allmänheten inte får veta vad det är, och som därför inte heller staten vet vad det är, och det kan vara dumt att därför lägga stora resurser på att skydda och upprätthålla detta odefinierade, okända objekt. Att istället se företagshemligheter som någonting marknadens parter får hantera sinsemellan sig är mycket intuitivare och ger också upphov till betydligt färre risker för rättssäkerhet, arbetstagarsäkerhet, och andra dåliga saker än en definition av företagshemligheterna som äganderätt eller immaterialrätt.

Jag är alltså inte i allmänhet särskilt optimistisk över utvecklingen i USA. Jag tror bara att spelfältet har flyttats någon annanstans, och att det framför allt flyttas in i det militära. Vissa amerikanska delstater, t ex Kalifornien, har dock mycket vettiga regler kring konkurrensklausuler (förbud mot användning av erfarenhet från tidigare anställning i ny anställning under en viss tidsperiod), nämligen att de helt underkänns. Det skapar bättre rörlighet på arbetsmarknaden och gynnar också småföretagsamhet. Detta har vi på mitt kontor försökt uppmuntra också i EU genom att stödja och hjälpa medborgare lämna in svar på kommissionens företagshemlighetskonsultation tidigt i våras.

Det är svårt att få patent att tjäna allmänintresset

Amelia Andersdotter — Mon, 15 Jul 2013 18:07:00 +0000

Språk Svenska

Ett antal svenska uppfinnare och professorer har krävt att regeringen tar patentupprätthållande på större allvar. "Se till att paragraf 37 i patentlagen, som förbjuder patentstölder, tas på allvar. Gör man inget blir det inga nya industriföretag," säger Johan Ullman, läkare och uppfinnare, till svenska nyhetstidningen Ny Teknik. Också Håkan Lanz, känd för sina misslyckade patentstämningar i USA, och en nobelprisbelönt ekonom, står bakom kraven.

"Socialdemokraterna vill bland annat undersöka om det finns möjligheter att införa en patentförsäkring. Dessutom vill man utreda om Ekobrottsmyndigheten ska ges ökade befogenheter att ta sig an enskildas patenttvister." skriver också Ny Teknik. Det låter som ett system ganska näraliggande det av Frankrike förespråkade "France brevets", som tar över patent och framför allt rätten att hävda patenten i utländska och inhemska domstolar, från de småföretag eller universitet som försöker kapitalisera på patenten.

Jag är personligen väldigt skeptisk till att ge just staten en så betydande roll i upprätthållandet av någonting man framhåller som privata rättigheter. Johan Ullman menar till exempel att patent stjäls, vilket implicit borde tolkas som att han också anser att de kan ägas. Tidigare patentförsäkringsåtgärder från t ex Uppfinnareföreningen har visat sig vara svåra att sjösätta eftersom riskerna är väldigt höga - hur kontrollerar man t ex att den som presumtivt äger patentet skyddat det mot felaktig användning? Det enda sättet att upprätthålla patentet är att stämma i domstol, vilket är något de flesta småföretag inte har råd med. Medan man mot ett försäkringsföretag som betalar ersättning för stöld av fysiska ting kan hävda att man låst dörren, använt vakter, haft någon form av alarm eller på annat sätt säkrat egendom är den enda säkran man kan göra gentemot ett patent en stämning. Patenten är nämligen i slutändan bara ett sätt för staten att premiera vissa företag eller individer över andra företag och individer i förutbestämda situationer och på vissa bestämda villkor.

Vad uppfinnarna bakom uppropet egentligen kräver är fler subventioner och fler stödåtgärder på statens och allmänhetens bekostnad för att gynna dem själva. Man ser det som ett statligt och allmänt intresse att de i deras egen verksamhet ska ges fördelar gentemot andra. Så kan det visserligen vara - det är svårt för små företag med mindre kapital att ta sig in på marknader som domineras av stora företag med mycket kapital, och det är inte i allmänhet något fel (tycker jag) för staten att jämna ut maktbalansen mellan marknadens aktörer i de fallen. Däremot bör man vara medveten om att det finns mycket få åtgärder inom just patentlagstiftningen som är nyttiga för att åstadkomma en maktutjämning på det sättet.

Det gynnar i slutändan varken uppfinnare eller staten att vi fokuserar för mycket på hur staten kan ta över kostnader för upprätthållande av rättigheter som det ligger på staten att dela ut. Patenträttegångar kostar mängder med pengar och tar massor med tid. Det tjänar varken samhället eller uppfinnare att staten klurar för mycket på hur den ska kunna bära dessa kostnader, och skattebetalare bör betänka mycket noga om det här är en kostnad man vill ta. Ett tydligare och mer specifikt konkurrensregelverk med sikte på att sänka marknadstillträdesbarriärer vore bättre. En konkret åtgärd som måste ta sin bas i konkurrensrätten är också att se över huruvida upprätthållande av patent (det vill säga rätten att stämma för intrång) ska göras avhängigt marknadsställningen i konkurrensrättslig bemärkelse för den som kräver upprätthållande. Bättre och snabbare medel för små företag att driva mål om illojal konkurrens gentemot stora företag, alldeles oavsett patenträttigheter, är ett alternativ. Utrymmet att agera enbart på svensk nivå lär vara litet, men Sverige skulle definitivt kunna förespråka ett mer pro-aktivt stöd för konkurrensrättslig utveckling i EU.

När Piratpartiet hamnar i regeringsställning kommer det finnas bättre möjligheter för svenska regeringen att driva en bättre fokuserad konkurrenspolitik som siktar på de faktiska problem vi försöker lösa, även i Europeiska unionen. Problemet synes nämligen vara att ingen aktör i samhället lyckas ta sig ifrån en naturrättsligt förankrad föreställning om ägande av information, till en konstruktivare och ekonomisk bild av hur vi vill att interaktioner mellan marknadens aktörer ska se ut.

Fotnot: en annan nyhet från the battle of the giants från USA visar förresten hur en patentstrid i komplexa elektronikprodukter lett till vad som vid snabb överblick verkar vara ett korrupt och totalt godtyckligt resultat av ett importförbud. Problemet med system som vilar alldeles för mycket på statliga myndigheters moraliska imperativ att vara konsekventa och rättvisa är att så fort något moraliskt imperativ fallerar, dyker också hela systemet ned i godtycke och instabilitet. Nu tycker jag inte att importförbud är ett särskilt nyttigt juridiskt verktyg, så klart, att ge till rättighetsinnehavare (i detta fall Microsoft), men det betyder inte att jag finner det önskvärt att myndigheter selektivt implementerar importförbud beroende på vem som skickar social smidigast jurister till myndighetens chefer.

Konkurrensmyndigheter på framfart

Amelia Andersdotter — Tue, 28 May 2013 05:57:46 +0000

Språk Svenska

Europakommissionens direktorat för konkurrensfrågor beslutade för ett par veckor sedan att säga till Motorola på skarpen för att ha missbrukat sina standardessentiella patenträttigheter gentemot Apple och Microsoft. Jag satt förra tisdagen med i en paneldebatt på viEUws om beslutet.

Kommissionens egen FAQ/OFF på ämnet är faktiskt ganska belysande. Det rör sig om att kommissionens konkurrensmyndighet har gjort bedömningen att tyska högstadomstolens tolkning av begreppet "villig licenstagare" i ett FRAND-licensavtal är felaktigt och ger patentinnehavaren för stark ställning. Frågan som vi i panelen ställdes inför var om konkurrensmyndigheten var rätt instans att göra den omtolkningen av tyska Bundesgerichthofs prejudikat.

Den som läst bloggen lite grann tidigare vet säkert att Nils Agnesson besökte Svenska föreningens för immaterialrätts evenemang om patentstockningar i telekombranschen i mars i år. Frågan är komplicerad för det är uppenbart att företagen inte själva lyckas reglera ihop patentpooler, eller "business standard associations" som de ofta kallas, för att hålla reda på sina patenterade standarder. Vi har de senaste åren sett många strider utkämpas i ett flertal olika länder och kontinenter mellan stora IT-företag.

Det första exemplet jag kan komma ihåg är LG vs Sony 2011: 300.000 playstations beslagtogs i Nederländerna efter klagomål om Blu Ray-patentintrång av LG. Detta var ett svar på att Sony begärt LG:s telefoner beslagtagna i USA i december 2010. I augusti 2011 började det dyka upp infographics över mobiltelefonbeslag. De har utvecklats över tid, men jag lämnar åt läsaren att söka fram egna exempel. De mest spektakulära striderna har utkämpats mellan Apple och Samsung på tre kontinenter (Asien, Europa och USA) och under mig veterligen sex jurisdiktioner (Nederländerna, Tyskland, Storbritannien, USA, Japan och Sydkorea). Rättegångarna har haft lite olika utgång på olika platser, men det är tydligt att skadeståndskraven matchar den geografiska närheten till tillverkaren. Således har Apple nått större framgångar i amerikanska domstolar än i europeiska och sydkoreanska, medan Samsung fått stor framgång i Japan och Sydkorea.

Så småningom slog Google ihop sig med Motorola, enligt utsago för att komma åt deras patentportfölj. Detta var en så stor sammanslagning att den utsattes för konkurrensrättslig prövning under sammanslagningsförordningen i EU, men företagen klarade granskningen. Apple och Microsoft lämnade efter ett antal stämningar från Motorola in klagomål mot företaget till DG Competition, kommissionens konkurrensmyndighet. Nu menar kommissionen i en tolkning i strid med Bundesgerichthof att Apple och Microsoft visst varit "villiga licenstagare" och att det därför är ett brott mot konkurrensreglerna att inte ge dem licenser till skäliga priser. Kommissionen lägger sig inte i definitionen av skäligt pris.

Det finns några stycken frågor att besvara här:

Om man importerar produkter i EU via Rotterdams hamnar, vilket man vanligtvis gör (all svensk elektronik lär t ex vid något tillfälle passerat Rotterdams hamnar, om de tillverkats i Kina), gör det att den nederländska lagen har väldigt stort inflytande över vilka varor som alls kan omsättas på den europeiska inre marknaden. Också Tysklands marknad är betydelsefull eftersom den är så stor (80 miljoner invånare, eller potentiella slutkonsumenter). Har man inte tillgång till tyska marknaden i EU är det svårt att föreställa sig att det är värt med investeringskostnaden att skeppa till andra europeiska länder utom i specialfall (privatimport). Det går också att se på mängden beslagtagningsrättegångar som sker i Nederländerna och Tyskland. Lagstiftaren har inte lyckats lösa några problem med patenträtten alls, ens när man utarbetade enhetspatentet förra året! Mot den bakgrunden är det, enligt mig, befogat att fråga sig om det inte istället faller på konkurrensmyndigheterna att lösa de uppenbara problem för den inre marknaden som övermäktigheten i detta fåtal jurisdiktioner orsakar för resten av den inre marknaden.

Samtidigt är det inte självklart att just konkurrensmyndigheten kan skriva över Bundesgerichthofs, som är Tysklands högsta domstol, tolkning av den egna nationella rätten. Det uppdraget borde rimligtvis istället låtas falla på EG-domstolen. Så är det här ett tecken på att en administrativ/exekutiv myndighet i EU blivit övermäktig?

Vad man borde prata om är varför beslagtagningar alls är tillåtna i sådana här fall. Jag menar, vilket jag också säger i filmen, att jag inte håller med om att beslagtagningar är ett vettigt juridiskt verktyg över huvud taget. Det var alldeles uppenbart när man införde beslagtagning som regelmässig åtgärd mot immaterialrättsintrång vid tullen att sådana här problem skulle följa. Det är också uppenbart vilka länder i EU som kommer drabbas hårdast av rättskonflikter, och att hela den europeiska marknaden lider som följd av det. Vi kan dessutom vänta oss fler problem från beslagtagningar i framtiden: den europeiska varumärkesorganisationen MARQUES vill t ex att man ska kunna beslagta varor regelmässigt som bara är på genomfart genom unionen. Det tycker jag är befängt - rimligtvis skyddar man en marknadsbestämd rättighet på den marknad produkten är avsedd för. Europeiska konsumenter behöver inte skyddas från varumärkesförfalskade varor som tillägnas kolombianska konsumenter. Det får den kolombianska varumärkesrätten ta hand om. (OBS: riktiga rättsfall: se här om Nokia och Phillips!)

Olyckligtvis för konkurrensmyndigheten har de inget sätt att säga åt lagstiftaren när lagstiftaren gör uppenbart fel, som med enhetspatentet eller med patenträtten i allmänhet. Mitt absoluta favoritexempel på hur snedvriden patenträtten är, är förmodligen att europeiska växtförädlare misslyckades med att få ett undantag i patenträtten för växtförädlare, som bara kompromissade med deras egna rättigheter till deras egen fördel och utan att egentligen skada någon annan. Det är kontraintuitivt att en stor, och väldigt penningstark, industri misslyckas med att genomdriva en förändring som väsentligen bara gynnar alternativt skadar dem själva. Men sådan är alltså patenträtten idag.

Go DG Comp, säger jag.

Keynote på Open Source Days, Köpenhamn (9 mars)

Amelia Andersdotter — Wed, 13 Mar 2013 07:02:45 +0000

Språk Svenska

Jag hade den stora äran att få närvara vid Open Source Days, en stor dansk konferens om öppen källkod och öppen mjukvara som anordnas varje år i Köpenhamn sedan 1998. Nedan följer det anförande jag gjorde under konferensen, och efteråt var det många som ställde frågor och förde diskussioner som jag också besvarade så gott jag kunde. Det var många intressanta presentationer utöver min egen som DNS-censur, privatlivsskyddande teknologier för din mobiltelefon (specifikt Android och orbot), samt en mycket intressant historia om hur man kan porta mjukvara från slutna plattformar till Linux, och vilka avväganden man som företag då behöver gå igenom. Jag träffade PROSA, KLID, Superusers och ett makerbot-team som tillverkade små bystar (alltså statyer). Också närvarande var Ung Pirat Malmö:s nya ordförande Janni! Stort tack för sällskapet och jag hoppas vi ses snart igen :-)

I'm very happy to see so many people here. Welcome.

Most of you have come here because you are developers, or implementers, of open source solutions. Am here in a slightly different role. Even if I have been known to use open source software, I'm here because I am a member of the European Parliament, a publically elected representative, and, as such, legislating and creating norms for interactions in society are some of the tasks for which I m responsible and accountable. I am, optimally, responsible and accountable both for choices that I make, and choices that I don't make.

We all make choices, on a daily basis. In the vast majority of cases they don't have a big impact on the people around us, nor do they impact our surrounding world a lot. Many of the choices I make, when I work in Brussels, by contrast impact the framework in which the 500 million citizens of the European Union find themselves.

So I would like to talk about responsibility and accountability.

Last year I was awarded the honour of being named the fifth most influential internet activist in the world by online internet social community magazine Daily Dot, because of my work in the European Parliament against the Anti-Counterfeiting Trade Agreement.

Now, ACTA is an interesting piece of work since, ultimately, the European Parliament rejected the agreement. The international federation of phonogram industries issues a press release on the day after the vote, July 6th 2012, urging the parliament to be more responsible ”next time”.

But the agreement was already from the outset an example of devastatingly bad allocation of responsibility and accountability.

One of my major concerns in the agreement was the proposition that businesses make their own agreements on how copyright law or trademark law should be enforced.

The reason I don't like this is because I recognise that business, ultimately, doesn't have the olbigation to make difficult and sometimes costly judgement of which particular society benefit should be given preference over another at some given time.

It is us, the legislators, who make that balance through the laws that we enact, and up to the courts to implement these balances.

We have to be able to trust our legislators and our courts to uphold our rights and freedoms. We, the people, everyone of us that interacts every day, need to feel safe that our legislators take responsibility for our common interaction spaces. In the case of ACTA they did, so that is good.

But returning to the issue of responsibility: earlier this week the European Economic and Social Committee had invited me to hold a keynote at one of their meetings. They are not a legislative institution, by the way, so they do not necessarily cause a lot of harm. I was invited to hold a keynote on the responsible use of the Internet. Their thematic conference concerned children, nasty comments on the internet and how we can ensure that the Internet become a friendlier and funner place.

I said at that meeting, and I will maintain, that we have a fundamental political problem in how we define interaction spaces in society when all responsiblity for friendlieness is hurled towards the individual rather than us assessing whether the interaction frameworks are in fact wrongly defined.

We know, for instance, that at the World Summit for Information Society in 2005, ”communciation” was left out from the list of expected benefits from public access to information benefits. An arbitrary exclusion, given how important communication is for society and group cohesion.

In the European Union similarly we are not reforming the opyright laws. They create only uncertainties and risks for those who try to express themselves through use of culture, or those who turn to culture to build commonalities with others. Being a user of cultural works is associated with nothing but risk – all rights and certainties are kept for rightsholders. But because we either do not value communication or because we, the legislators, are unwilling to acknowledge the huge impact our work or, as it were, non-work, has on the abilities for people to interact, the reforms aren't coming.

I will give you an example: in December of last year, the current European Commissioner in charge of copyright issues Michel Barnier said in front of a parliamentary meeting that he did not want to look closer at users' rights in the European legislation because he didn't want to make copyright weaker.

I would argue that a legal framework made in such a way that it creates fear, uncertainty and doubt for those who try to build social networks and communities with each, is a weak legal framework. Our legal system can never be stronger than its legitimacy, and the legitimacy of the current copyright framework with its few limitations is very low.

When teachers, librarians, e-book consumers, radio stations, organizations helping out the visually impaired or Djs find themselves in a situation where they cannot, at any other than severe cost in time, money or to themselves, comply with or respect the law, that is the definition of a weak legal framework.

Laws have no purpose if they don't minimize conflicts between different members of society, or make the conflict resolution between these members as painless as possible if a conflict nevertheless arises. Copyright does exactly the reverse: it generated a multitude of conflicts, and makes the resolution of those conflicts painful and traumatic.

To no reassess users in copyright is irresponsible. It is an avoidance of responisibility that users and citizens themselves can't remedy. It falls upon politicians and elected representatives to take this responsiblity, but the political fear of action in this field is harming our society and our communication places.

Many here will be private persons, entrepreneurs or business people who are deeply concerned with policy areas like competition, standards development or patent law, trademarks or worse: trade-secrets, one of my biggest problems in legal development today.

Also here, unarguably, we are suffering from a gret number of problems over which politicians largely do not exercise much responsibility. Because of the very unclear value-base which guides all policy around communication, be it innovation, group work, personal or economic endeavours or what, the very concept of ”responsible use of the internet” is naturally confusing.

Is it responsible to have built a market model entirely dependent on the removal of freedom, choice and privacy of your customers?

I would argue that it isn't, but politically we have huge difficulties acknowledging concepts like indutrial leadership or the consequences of showing, or refusing to show, such leadership. What we seem particularly unable to determine, politically, is how to discuss the frameworks for interaction that we are making.

Because politicians, publically elected officials, decide the frameworks within which all other actors in society operate, it is incredibly important that they have a vision and some values to impose on that framework.

So for instance, I believe that we need a much stronger policy against vertical integration. Competition policy, which today deals msotly with cartels, mergers and dominant actors need to have a shift of focus towards market entrance barriers. For each level of a different product chain we should not only ponder, but also enforce, functional separation. This will make market entrance on each level of the vertical chain much easier and more actors will be able to join in innovation and product development.

What we are seeing instead is a less conflictful application of competition law now than in the past. When Apple locked its platform sot hat developers only by locking in themselves could participate in the AppStore, the European Commission was happy to accept only a weak commitment from Apple to open partially the developer kit in 2010.

Clearly a more useful discussion or investigation to have been had could and should have been the exact control exercised by Apple over every step of their value chain, and whether anti-trust laws should actually be given a larger role in contravening such practises.

Similarly, when Apple and four publishers were doing price-fixing and locin-in for the e-book sectors, the Commission cautiously criticized the license market they were engaging in as potentially in violation of competition laws, but in the end the Commission decided to not go in and actually just ban the market that they though was not in any way competitive, but instead accept the voluntary commitment to discontinue these market practises for a period of two years.

Clearly more political evaluation over what type of market models we are actually willing to accept would have been useful here.

Even in the Commission's merger investigations, they will very rarely scrutinize the conglomerating effects of merging patent portfolios on a licensing market. But the market for licenses of certain types of patents can be very heavily influenced by large mergers.

The type of competition overhaul that I would like to see would of course demnd involvement not only of competition authorities, but politicians and sector-specific national regulatory authorities as well. It is possible, but it reuires consistent and responsible politicians that are willing to be accountable, and responsible, for the decisions and values they implement.

We as citizens should not be letting our publically elected officials get away with losely referring to industry self-regulation or how they do not want to stop some business development from happening.

Even if it is clear that vertical integration and centralization can have some benefits, freedom, choice and the liberty to make new things is to me more important, and comes only from a structural framework of functional separation.

This brings me over to a last point that i would like to propose on the topic of responsibility. I say that often we hear politicians avoiding responsibility by stressing their unwillingness to interfere with business development or the development of new business models. It is already quite clear that all businesses emerge inside a society context, and that politicians, parliamentarians, governments and commissioners have the responsibility for how that framework is set up.

We all exist inside this framework, which defines how and when we interact in which way with whom. It defines our social interactions, our interactions with businesses, public authorities or the way that businesses interact with each other or public institutions.

These frameworks are made to reduce th total amount of conflicts and bad blood. They are here to help us make bad blood that nevertheless appers go away in some process least traumatic to the parties involved.

So clearly, in order to preserve these conflict minimizing properties of our framework for interaction, we should not be scared of, or avoid, showing an appropriate amount of industrial leadership.

Privacy, data protection or security are good examples of where a larger degree of political responsibility is needed.

In one place I read, and I think this captures beautifully this point: one national data protection authority based in a member state of the European Union stated that it feels its mission is to mitigate the negotative consequences brought on to private persons and citizens in their interactions with business and public authorities by the large scale deployment of information and communication technologies.

Mitigating the negative consequences implies that all is lost, and you would wonder why we at all make public investments in data protection authorities if all is lost.

As we see, and as many of you know, we could simply politically decide not to accept some economic models which create the need for ex post crisis management and damage mitigation with respect to privacy concerns.

We need stronger leadership, responsibility and enforcement of the privacy and data protection measures that we want.

I'm not saying politicians must necessarily favour some technology over another, but I do believe strongly that we both can and should consider the properties which technologies that get deployed at large-scale have to possess.

As business models deal a lot with interaction and communication, we can and should also exercise responsibility in open, democratic debates about which business models we find ok, and which ones we don't.

Now finally, then, if one is a private person and one would like to interact with policy making institutions because one is concerned about the lack of responsibility or one wants to increase accountability? I would suggest writing e-mails, letters or give phonecalls to deputies, that are personal. One person writing a heartfelt, personal email to their deputy easily counts more than any lobbyist or any other interest. Keep in touch with your deputies, ask what they are doing, get in touch when you know that they are addressing issues relevant to you.

Brev och svar om immaterialrätter i det ekonomiska avtalet med Kanada

Ulf Pettersson — Fri, 18 Jan 2013 11:30:19 +0000

Språk Svenska

I November förra året undertecknade Amelia ett gemensamt brev till EU-Kommissionen angående det immaterialrättskapitel som Kommissionen har lagt in i det ekonomiska avtal som förhandlas fram med Kanada. Avtalet förkortas CETA - "Comprehensive Economic and Trade Agreement" - ung. "Det omfattande avtalet i ekonomi- och handelsfrågor". Liksom med många liknande avtal är det fel att kalla dem för dem handelsavtal eftersom de omfattar så mycket mer; i det här fallet bland annat immaterialrätter, investeringsregler, allehanda avregleringar samt för första gången ett hållbarhetsavsnitt om miljö- och arbetsrätt. Kommissionen befinner sig just nu i slutfasen av förhandlingarna.

CETA har kritiserats av civilsamhället på flera områden. Bland annat inför avtalet särskilda rättigheter för internationella investerare där dessa kan stämma en part om denna inför lagar som går emot investerarens intressen. Vidare har Kommissionen smugit in ett immaterialrättskapitel där EU bland annat vill tvinga Kanada att införa mer restriktiva patentregler. Sådana regler kommer att minska konkurrensen på läkemedelsmarknaden och försvåra tillgång på medicin genom att hindra tillverkning av generikamedicin. Att immaterialrätt ens tas med i ett avtalet är mycket märkligt då Kanada redan har mycket omfattande immaterialrättslagar. Och EU-Kommissionen har tidigare lovat att kommande avtal inte skall försvåra tillverkning av generikamedicin.

Därför undertecknade Amelia tillsammans med en rad andra EU-parlamentariker brevet till EUs handelskommissionär Karel De Gucht där de kräver att texten om immaterialrätt och läkemedel tas bort. De skrev:

November 4, 2012

Dear Commissioner De Gucht:

We are writing to raise our concern with regards to the Comprehensive Economic and Trade Agreement (CETA) currently being negotiated between the European Union and Canada. Specifically, we are concerned about the leaked intellectual property provisions put forward by DG Trade that would delay the entry of generic medicines as well as negatively impact jobs and the generic industry both in Europe and in Canada as well as patients’ access to safe and affordable medicines.

The leaked provisions are inconsistent with the European Parliament resolution of 8 June 2011 on EU-Canada trade relations that clearly states that “the chapter on intellectual property should not negatively affect the production of generic medicines and must respect the TRIPs exceptions for public health.

In addition, the Pharmaceutical Fiche released by DG Trade in December 2011 states that “…the EU should also seek to find the correct balance in bilateral and multilateral trade agreements, in order that it does not impose TRIPS+ requirements on countries where this may have an adverse affect on either public health or the ability of the EU to import its own generic medicines.” Unfortunately, the leaked IPR proposal for CETA contradicts those objectives identified by DG Trade to be pursued in trade negotiations as CETA would have a negative impact on public health in Canada as noted in an internal study conducted by Industry Canada and Health Canada and may also hinder the ability of EU consumers to maintain the current supply of generic drugs from Canada.

Finally, it is important to note that although Canada’s intellectual property system is similar to the one in the United States, and the EU and the US have agreed that “[b]oth the EU and the United States are committed to a high level of intellectual property protection, including enforcement, and cooperate extensively through the Transatlantic IPR Working Group. Both sides agree that it would not be feasible in negotiations to seek to reconcile across the board differences in the IPR obligations that each typically includes in its comprehensive tradeagreements. Before the launch of any negotiations, both sides would furtherconsult on possible approaches to deal with IPR matters in a mutually satisfactory manner”, DG Trade is expecting Canada to add to its intellectual property framework additional layers of protection. DG Trade should be consistent and recognize in CETA that both Canada and the EU have equally strong but different intellectual property systems.

Due to these considerations, we ask that DG Trade withdraw the intellectual property text related to pharmaceuticals that has been proposed for CETA.

Yours sincerely, The Members of the European Parliament,

Amelia Andersdotter, Catherine Grèze, Yannick Jadot, Ska Keller, David Martin, Antonyia Parvanova, Michèle Rivasi, Carl Schlyter, Helmut Scholz, Henri Weber

Nu har Karel De Gucht svarat [.pdf]. De Gucht är mycket avfärdande och prioriterar läkemedelsindustrins vinster framför konkurrens och tillgång till medicin.

Han skriver att Europas hälsovårdssystem är "världens mest rättvisa och effektiva" och samexisterar med ett system av "stark" immaterialrätt vilket "varken är skadligt för patienter eller till nackdel för läkemedelsindustrin". Den kanadensiska immaterialrätten menar han "ligger efter" och är därför "i behov av förbättringar". Att patentperioden i Kanada i praktiken är kortare är till nackdel för europeisk läkemedelsindustri när den säljer till Kanada. Generellt strävar Kommissionen efter en "ambitiös IPR-standard" i sina förhandlingar, men utvecklingsnivån måste även tas hänsyn till, vilket kan motivera "en mer flexibel ansats med utvecklade länder".

Konsultation der EU-Kommission zu IPRED - Howto Anleitung

Amelia Andersdotter — Thu, 03 Jan 2013 10:38:18 +0000

Språk Tyska

Am 30. November hat die EU Kommission einen IPRED-Fragebogen veröffentlicht. Um es den Bürgern einfacher zu machen, auf die Fragen zu antworten, haben wir in meinem Büro diese Hilfe erstellt. Sie soll es einfacher machen, zu verstehen, wann und warum man eine Antwort auf eine Frage schreiben sollte. Es ist aber sehr allgemein gehalten, da die Kommission identische Antworten aussortiert.

Die Umfrage findest du unter http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/2012/intellectual-property-rights_en.htm

Um an der Umfrage teilzunehmen, musst du dich mit einer Emailadresse registrieren und dann wird dir dein persönlicher Link zur Umfrage per Email zugeschickt. Leider verschickt die EU-Kommission diese Links nur manuell innerhalb ihrer Bürozeiten. Es wird aber auch möglich sein Links zwischen Weihnachten und Neujahr zu bekommen.

Allgemeine Hinweise zu Konsultationen gibt es am Ende dieses Artikels.

Anleitung für Antworten

Teil 1: Hintergrundinformationen

Hier wird die Kommission Sie fragen, wer Sie sind. Normalerweise würden Sie antworten, dass Sie ein Bürger sind. Oder Sie antworten, daß Sie ein Bürger sind, der Immaterialgüterrechte besitzt. Die untenstehenden Antworten beziehen sich auf Bürger, die nicht auf die Frage reagieren wollen, die sich auf Immaterialgüterrechte beziehen. Dies bedeutet im Grunde, dass Sie später weniger Fragen beantworten müssen. Ansonsten sind die Formen aber nahezu identisch. Wir werden bald einen weiteren Leitfaden für Antworten von Bürgern mit Immaterialgüterrechten veröffentlichen. Da Sie jedes Mal dann Immaterialgüterrechte erhalten, wenn Sie einen Text schreiben oder eine unbekannte Melodie erzeugen, ist es höchst unwahrscheinlich, dass Sie keine Form jeglicher Art von Immaterialgüterrechten besitzen. Sollten Sie jemals eine unbekannte Melodie gesummt haben oder gefilmt worden sein (freiwillig oder unfreiwillig), besitzen Sie grundsätzlich Ihre eigentümlichen Rechte daran, die sie automatisch erhalten, sobald Sie in irgendeiner Form etwas vollbringen. Als Bürger mit Immaterialgüterrechten werden Sie mehr Fragen beantworten und die Antworten detailreicher ausführen müssen als Bürger ohne Immaterialgüterrechte. Wir empfehlen jedem, als Bürger mit Immaterialgüterrechten zu antworten.

Falls Sie Patente registriert oder Markenrechte angemeldet haben, werden Sie ebenfalls zusätzliche Fragen beantworten müssen. Dies beinhaltet ebenfalls, wenn andere Unternehmen ihr Immaterialgüterrecht auf wettbewerblicher Ebene gegen Sie angeführt haben. Dann werden Sie zusätzlich nach der Bedeutung eines Rechts auf Monopol befragt.

Teil 2: Fragebogen Seite 1

Vorgeschlagene Anwort: Wer bist du, wo bist du tätig und wo kommst du her. Wahrscheinlich genügt es, eine Emailadresse, eine Postleitzahl und die Stadt anzugeben. Es kann jedoch schwierig sein, die Angabe deines Namens zu vermeiden. Sofern du darauf bestehst, nur deinen Vornamen anzugeben, riskierst du, dass man dich nicht ernst nimmt.

Frage 1-4: Alle folgenden Fragen sind Kommentare. Hier kannst du z.B. eine Beobachtung abgeben, dass die Direktive rechtlich nicht gesichert ist, da sie das Recht auf Privatsphäre nicht beachtet. Du könntest auch herausstellen, dass die Direktive nicht in der Lage war, homogenisierend und harmonisierend auf den Binnenmarkt zu wirken. Du solltest auch erwähnen, dass Studien über die Verletzung von Immaterialgüterrechten im Internet zeigen, dass Filesharer mehr Kultur konsumieren, als Nichtfilesharer [1]. Auch könntest du erörtern, dass Immaterialgüter zunehmend eine Barriere für den freien Handel darstellen, und dass wir zunehmend Ausnahmen von diesem Recht brauchen, damit keine Bücherei [2], Lehrer, Organisationen für Blinde, und andere sozial zuträgliche Organisationen [4] oder neue Firmen vom Immaterialgüterrecht Schaden nehmen.
Frage 5: Die Antwort sollte "kritisch" sein. Für uns Bürger ist es von höchster Wichtigkeit, dass unser Rechtswesen auf sozial akzeptable Art und Weise funktioniert.
[1] Die Menge an Beweisen, welche diese Aussage unterstützen, ist ziemlich groß im Moment, aber dies hier ist eine Zusammenstellung ), eine Studie über MegaUpload und eine Sammlung von 2010
[2] Bezieh dich auf das Gutachten der schwedischen Piratenpartei über das Bibliotheksproblem und den Vorschlag der Kommission bezüglich verwaister Werke.
[3] Bezieh dich auf die Arbeit der Europäischen Blindenunion (EBU) für Ausnahmen im Urheberrecht
[4] Bezieh dich auf den hervorragenden Bericht des IViR in den Niederlanden oder die Studie des Internetinstituts der Universität Lund.
[5] Bezieh dich auf die kommissionseigene Untersuchung über die Rolle des Immaterialgüterrechts in der Blockade des Internetmarkts, oder den Bericht der Kommission, der den Rechtsschutz der Rolle von Datenbanken in der Entwicklung des Binnenmarkts kritisiert.

Teil 2: Fragebogen, Seite 2

Abschnitt Effizienz und Effektivität von zivilen Verfahren in Fällen von Verletzung von Immaterialgüterrechten Anmerkung: Falls du von Einschüchterung oder Schikane (von) der Musik- oder Filmindustrie betroffen bist, ist die Beantwortung dieses Abschnitts besonders wichtig. (English: Efficiency and effectiveness of civil proceedings in cases concerning infringements of intellectual property rights:)

Frage 1: Falls du eine Abmahnung oder ein ähnliches drohendes Schreiben von der Musik- oder Filmindustrie erhalten hast, antworte mit "Ja", ansonsten mit "Nein".
Frage 2: "Nein", in beiden Fällen aus Frage 1.
Frage 3: Falls du von der Musik- oder Filmindustrie angezeigt wurdest, antworte mit "Ja", ansonsten mit "Nein".
Frage 4: "Nein". (Filesharer sollten die selben Rechte wie andere haben, ohne im Schnellverfahren durch das Rechtssystem gepeitscht zu werden.)
Frage 5: "Nein". (siehe oben)
Frage 6: "Nein".
Frage 7: "Nein".
Frage 8: "Nein". (Wir wollen die selben Möglichkeiten für Gerechtigkeit im Immaterialgüterrecht)
Frage 9: "Nein".
Frage 10: "Nein".
Frage 11: "Nein".
Frage 12: Offene Frage (bis zu 1000 Zeichen). Hier kannst du die Notwendigkeit angemessener Bewertung der Beweise und der Sicherstellung des Rechts auf Privatspähre jedes europäischen Bürgers erörtern. Gerechtigkeit muss ihren Lauf nehmen. Man kann auch die Risiken spezialisierter Gerichte [1] aufführen, anmerken, dass Behörden die Aufgaben von Gerichten wahrnehmen (Hadopi in Frankreich [2]) oder die Delegation staatlicher Verantwortlichkeiten an den Privatsektor (Irland [3] oder die USA [4]).
[1] Es gibt viel Kritik an z.B. spezialisierten Patentgerichten.
[2] HADOPI wurde zu mehreren Anlässen kritisiert. Hier findest du aktuelle Entwicklungen. Kurz gesagt, HADOPI ermöglicht es, Nutzer ohne Gerichtsverfahren vom Internet zu trennen - Rechteinhaber können Bürger beschuldigen ihr Recht verletzt zu haben. Nach drei Beschwerden über einen Bürger wird die Behörde (genannt HADOPI) den Bürger vom Internet trennen.
[3] Irlands größter Internetanbieter hat eine Vereinbarung mit den drei größten Musikverlegern Nutzer vom Internet zu trennen, wenn sie drei mal in Folge mutmaßlich die Rechte der Verleger verletzen. Es gibt kein Gerichtsverfahren, das dies rechtskräftig klärt. Dieser Fall wurde vom Irischen Ombudsmann für Datenschutz untersucht, der leider den Fall vor dem Gericht verlor, was für die laxen Irischen Datenschutzgesetze bedeutet, dass nun eine Three-Strike-Regelung ohne Gerichtsverfahren zulässig ist.
[4] Siehe geplante Six-Strikes-Regelung hier.

Abschnitt: Recht auf Information (English: Right to information:)

Frage 1: Offene Frage. Hier kannst du die Notwendigkeit einer Urheberrechtsreform diskutieren, damit heutzutage übliches Verhalten nicht als Urheberrechtsverletzung gesehen wird [1]. Du kannst auch betonen, wie wichtig es dir ist, dass private Kommunikation nicht überwacht wird [2] und dass Internetplattformen oder Internetanbieter nicht haftbar gemacht werden sollten für das, was ihre Kunden tun. Sie sollten nicht gezwungen werden das Netz zu filtern, zu blockieren oder deine Kommunikation zu überwachen.
Frage 2: Nein.
Frage 3: trifft nicht zu
Frage 4: trifft nicht zu
Frage 5: Wenn du "Nein" auf diese Frage antwortest, erscheint ein Textfeld. In dieses Feld kann du über die Bedeutung von einem freien Netz, dass möglichst ohne Grenzen auskommt, schreiben. Denn das ist das eine Merkmal, dass wir alle am meisten am Internet mögen. Wenn du dich für "trifft nicht zu" entscheidest, gibt es keine Textbox.
[1] Dazu gibt es recht viele Beweise, eine Sammlung (http://www.zeropaid.com/news/100921/what-filesharing-studies-really-say-... ), eine Studie zu Megaupload ( https://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=2176246 ) und eine Sammlung von 2010 (http://opassande.se/2010/09/16/fildelning-ar-inte-skadligt-och-bor-saled... )
[2] In dem Wikipediaartikel über das Briefgeheimnis ( https://en.wikipedia.org/wiki/Secrecy_of_correspondence ) kannst du Informationen über dieses Grundrecht finden, dass in vielen Verfassungen von EU-Staaten verankert ist. Es hat den Ursprung in der sehr ausführlichen Überwachung von Bürgern die früher praktiziert wurde und den Konsequenzen für Bürger, die damals Opfer von Überwachung wurden.

Abschnitt: Mechanismen, um über mutmaßliche Verletzungen zu informieren und den Zugang zu Waren und Dienstleistungen, die angeblich Immaterialgüterrechte verletzen, zu blockieren (English: Mechanisms to inform about the alleged infringement and to impede access to goods and services allegedly infringing IPRs)

Frage 1: Nein. Wir wollen keine automatisierte Justiz (notice-and-takedown)
Frage 2: Nein. (siehe oben)
Frage 3: offene Frage. Hier kannst du z.B. über die Beobachtung schreiben, dass Notice-and-Takedown bewiesener Maßen zu einer verstärkten Rechtsunsicherheit führt, zum Beispiel in den Niederlanden [1] und auch zu Probleme mit schlechter Einsicht in anderen Mitlgiedsstaaten [2]. Es könnte auch eine gute Gelegenheit sein darauf hinzuweisen, dass das Recht auf Privatssphäre und Grundrechte geschützt werden müssen, was bedeuten könnte, dass deine Daten nicht ggf. nicht zwischen verschiedenen Stellen ausgetauscht werden sollten [3].
Frage 4: Nein. (siehe Frage 1 und 2 )
Frage 5: Offene Frage. Hier kannst du auf die fundamentalen Fehler in Systemen hinweisen, die darauf beruhen, ihre User einzuschüchtern, und den Datenschutzproblemen die auftreten wenn solche Modelle eingeführt werden [4]. Wir müssen eine Gesellschaft aufbauen, de die Bürger wollen.
Frage 6: Nein. (Kommerziele Größenordnung ist kein juristisch definierter Begriff und könnte auch dazu führen, dass die Industrie denkt, dass schon ein einzelner verhinderter Kauf bedeutet, dass diese Person eine "kommerzielle Größenordnung" erreicht hat.
Frage 7: Nein. ( Wir wollen kein Three-Strikes wie in Irland oder Frankreich)

[1] Studie von der Organisation Bits of Freedom
[2] Studie des Vereins EDRi
[3] Vergleiche den Fall in Irland in Fußnote 3 im Abschitt davor
[4] Verweise auf die sehr engen Grenzen für Unternehmen in dem vorgeschlagenen Zertifikatsmanagement für Kollektivklagen im Wettbewerb ( §§ 84-109 ). Vergleiche das auch mit den passenden Argument auf Seite 15, mittlerer Abschnitt, und Seite 20, Abschnitt 9 von dem ursprünglichen IPRED-Vorschlag der EU-Kommission von 2003

Abschnitt: Korrektive Maßnahmen (English: Corrective measures)

Frage 1: "Nein". (dies sollte auf Ebene der Mitgliedsstaaten gehandhabt werden)
Frage 2: "Nein". (dies sollte auf Ebene der Mitgliedsstaaten gehandhabt werden)
Frage 3: "Nein". (dies sollte auf Ebene der Mitgliedsstaaten gehandhabt werden)
Frage 4: Offene Frage. Diese Frage impliziert, dass sie wissen wollen, wie viele der Beschlagnahmten Güter deiner Meinung nach vernichtet werden sollen. Handelt es sich um ein Materialgut (z.B. eine Armbanduhr), gehen wir davon aus, dass die Vernichtung auf Ebene der Mitgliedsstaaten organisiert werden kann. Handelt es sich um irgendetwas digitales im Internet (z.B. eine MP3-Datei oder ein Flashfilm), ist die frage wahrscheinlich irrelevant.
Frage 5: "Nein". (dies sollte auf Ebene der Mitgliedsstaaten gehandhabt werden)
Kommentar: Es geht hierbei um das Subsidaritätsprinzip, oder dass die Frage auf der richtigen Ebene entschieden werden soll. Es gibt keinen Grund zu glauben, die EU träfe bessere Entscheidungen über die in den Abschnitten erwähnten Dinge als die Mitgliedsstaaten.

Abschnitt: Schäden (English: Damages)

Frage 1: Offene Frage. Du kannst wieder erläutern, dass das Kompensationssystem stark veraltet ist und nicht berücksichtigt, dass Piraterie urheberrechtlich geschützten Materials erwiesenermaßen zuträglich für kulturellen 'Konsum' (Teilhabe)und das generelle Spektrum kultureller Produktion ist. (Diese Frage trifft möglicherweise nicht auf andere Lizenztypen zu, da andere Lizenztypen als die für den Verkauf fertiger Produkte selbstverständlich zwischen zwei Parteien ausgehandelt werden, anders als die unilateral entstandenen Lizenzen, d.h. Patentlizenzverträge.)
Frage 2: "Nein".
Frage 3: "Nein".

Eine Konsultation, oder anders gesagt ein Umfragebogen ist etwas, das die Europäische Kommission nutzt, wenn sie herausfinden will, wie verschiedene Akteure in der Gesellschaft über bestimmte soziale Probleme denken. Konsultationen werden durch ein Fragebogensystem erstellt, das von IBM in den 1990er Jahren entwickelt wurde. Dies hat zur Folge, dass die Konsultation merkwürdig in ihrer Handhabung für Menschen erscheint, die Umfragetools wie z.B. surveymonkey gewohnt sind, die viel Nutzerfreundlicher sind.

Die Kommsission fertigt ihre Statistiken üblicherweise auf Grundlage der Antworten auf eine Konsultation an. Deshalb ist es wichtig, die Antwortmöglichkeiten möglichst auf "Ja" und "Nein" bzw. so wenige Antwortmöglichkeiten wie möglich zu beschränken. Solltest du mit einer Position nicht übereinstimmen, sollte die Frage so beantwortet werden, dass die Intention der Frage abgelehnt wird.

Manchmal hast du die Möglichkeit eine Antwort frei zu formulieren. Diese Fragen haben üblicherweise eine begrenzte Zeichenanzahl. Achte darauf eigenständig zu formulieren, denn diese Antworten werden abgelehnt, wenn sie sich identisch häufen.

Unglücklicherweise stellt die Europäische Kommission ihre Konsultationen nur in englischer Sprache zur Verfügung. Deshalb kann es für nicht englischsprachige Personen schwierig sein, an einer Konsultation teilzunehmen. Neben anderen hat auch das Europäische Parlament die Kommission für dieses Vorgehen stark kritisiert, da das eigentliche Ziel dieser Konsultationen ist, Bürger auf einfache Art und Weise an der Entwicklung von Politik teilhaben zu lassen.

Desweiteren muss die Kommission alle Antworten, die sie bei Beratungen erhalten hat, berücksichtigen.Normalerweise muss sie auch alle erhaltenen Antworten veröffentlichen, aber private Daten der Bürger werden in Übereinstimmung mit dem Rechtsrahmen zum Schutz personenpezogener Daten behandelt.Sowohl Privatpersonen wie auch Interessengruppen können beantragen, dass ihre Antworten komplett oder teilweise vertraulich behandelt werden.

Auf jeden Fall sollte jeder Bürger, entweder selbst oder durch eine Interessengruppe, bei seinem gewähten Abgeordneten nachfragen, ob seine eingereichte Position berücksichtigt wurde, wenn die Kommission ihren Bericht vorstellt.

Sondeo respectiva IPRED - guía de rellenación (para ciudadanos con derechos)

Amelia Andersdotter — Thu, 20 Dec 2012 12:13:07 +0000

Språk Spanska

El 30 de noviembre, la Comisión ha lanzado un IPRED-sondeo Para que sea más sencillo responder a estas preguntas, desde mi oficina hemos preparado una guía para rellenarlo. Esperamos que haga más fácil entender cuándo y porqué debería responder a las preguntas. Sin embargo, es bastante general, ya que la Comisión rechaza casi siempre las respuestas que son exactamente iguales. Aquí: http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/2012/intellectual-property-rights_en.htm

Para participar en este sondeo, debe pedir que se le envíe un enlace a su e-mail. Esto puede hacerse dando su e-mail a la Comisión para que puedan entonces enviarle el enlace al sondeo manualmente. Esto significa que sólo se puede obtener un enlace de participación durante el horario de oficina. Durante la semana que viene, vamos a pedir varios enlaces para que sea más fácil obtenerlos durante las vacaciones de Navidad.

Para información general sobre los sondeos, puede leer el texto al final de este artículo.

Den här bloggposten finns också på svenska. This blogpost is also in English. Traducción hecho por Felipe.

Guía de respuesta:

Parte 1: Información de fondo

Aquí, la Comisión le preguntará sobre quién es usted, normalmente usted responderá que es un ciudadano o un ciudadano en propiedad de derechos de propiedad intelectual. Las respuestas a continuación son para ciudadanos que no quieren responder como si poseyesen derechos de propiedad intelectual. Esto significa que tendrá que responder menos preguntas, pero por lo demás los formularios son absolutamente idénticos. Muy pronto publicaremos también otra guía de respuestas para ciudadanos que posean derechos de propiedad intelectual.

Ya que los derechos de propiedad intelectual se generan cada vez que se escribe un texto o se tararea una melodía desconocida, es bastante improbable que usted no esté en posesión de ningún tipo de derechos de propiedad intelectual. Si alguna vez ha tarareado una canción conocida o le han grabado (de forma voluntaria o involuntaria). También será poseedor de los llamados “derechos relativos”, que es algo que le pertenece cuando actúa en cualquier situación. Como ciudadano en propiedad de derechos de propiedad intelectual tendrá que responder a más preguntas y con más detalle que ciudadanos sin derechos de propiedad intelectual. Recomendamos que responda como si estuviera en posesión de derechos de propiedad intelectual

Si ha registrado patentes o derechos de marca, también se le harán más preguntas. Éstas incluyen si otras empresas han utilizado alguna vez su propiedad intelectual de manera competitiva contra usted ¡también le preguntarán sobre el significado de “Derecho de monopolio”!

Parte 2: Sondeo, página 1

Respuesta sugerida: Quién es usted, dónde considera que realiza su actividad principal y de dónde viene. Probablemente será suficiente con un e-mail, código postal y ciudad. De todos modos, puede que sea difícil evitar poner su nombre, a no ser que se limite a su nombre, sino existirá el riesgo de que no le tomen en serio.

Pregunta 1-4: Todas estas Preguntas son comentarios. Aquí podría subrayar que la directive no es segura legalmente, ya que no respeta el derecho a la privacidad. También podría resaltar que la directiva ha fallado en crear un efecto homogéneo y armonizador en el mercado interno. También podría mencionar que estudios hechos sobre la infracción de los derechos de propiedad en internet demuestra que los usuarios que intercambian archivos en internet consumen más cultura que aquellos que no intercambian archivos[1]. También podría mencionar que la propiedad intelectual se está convirtiendo, cada vez más, en una barrera al comercio y que necesitamos más excepciones en las leyes de propiedad intelectual para que ninguna biblioteca[2], profesor, organización de ciegos[3] y otras organizaciones que benefician a la sociedad[4] o nuevas empresas se vean dañadas por los derechos de propiedad intelectual[5].

Pregunta 5: La respuesta debe ser "Crucial". Para nosotros, ciudadanos, es de gran importancia que nuestro sistema legal funcione de un modo que sea socialmente aceptable.

[1] El material que apoya estas afirmaciones es bastante extensor ya, pero hay una recopilación, un estudio sobre megaupload y una colección de 2010
[2] En referencia al partido pirata sueco revision de la situación de las bibliotecas y de la propia proposición de la Comisión sobre las obras anónimas.
[3] En referencia al trabajo de la Organización Europea de Ciegos con excepciones en la ley de propiedad intelectual.
[4] En referencia a este excelente informe de IViR en los Países Bajos o la sociología legal estudio del Instituto de Internet de la universidad de Lund.
[5] En referencia a la Comisión investigación propia sobre el papel de la propiedad intellectual bloqueando el mercado interno. O el informe de la Comisión que critica el papel de la protección legal de las bases de datos en el desarrollo del mercado interno.

Parte 2: Sondeo, página 2

Cabecera Eficiencia y eficacia de los procedimientos civiles en casos relativos a infracciones relativas a los derechos de propiedad intelectual :

NOTA: Si ha sido amenazado o intimidado por parte de la industria audiovisual, es muy importante que responda a esto:

Pregunta 1: Si a recibido algún tipo de carta amenazante de parte de la industria audiovisual diga sí. En caso contrario diga no.
Pregunta 2: No, en ambos casos.
Pregunta 3: Si alguien de la industria audiovisual le ha denunciado, diga sí. Si no ha sido denunciado diga no.
Pregunta 4: No. (la gente que comparte archivos debería tener el mismo derecho a la justicia que el resto, sin ser procesados a través de métodos más rápidos)
Pregunta 5: No (ver caso anterior)
Pregunta 6: No
Pregunta 8: No. (Queremos que la justicia tenga las mismas posibilidades en referencia a la propiedad intellectual que en el resto de áreas del derecho)
Pregunta 9: No.
Pregunta 10: No.
Pregunta 11: No

Pregunta 12: Pregunta abierta (con un máximo de 1000 caracteres). Aquí puede hablar de la necesidad de tener un verdadero análisis de las evidencias y de asegurar a todos los europeos el derecho a la privacidad. La justicia debe actuar. También podría hablar sobre el riesgo de los tribunales especializados [1], o del hecho de que las autoridades del estado asuman el papel de los tribunales de justicia (Hadopi en Francia [2]) o la sumisión de responsabilidades a intereses privados (Irlanda [3] y los Estados Unidos [4]).

Pregunta abierta (máximo 1000 caracteres). Aquí podría hablar sobre la necesidad de tener claras evidencias y de asegurar que se respeta el derecho a la privacidad de todos los europeos. También puede subrayar los riesgos de los tribunales especializados [1], que las autoridades del estado están tomando el papel de los tribunales (Hadopi en Francia [2]) O la sumisión de responsabilidades a actores privados (Irlanda [3] y los Estados Unidos [4]).

[1] Hay muchas críticas a los tribunales especializados en patentes .

[2] Se ha criticado en muchas ocasiones a la ley francesa HADOPI. Para ver las críticas en Suecia pinche aquí. Si quiere informarse de los últimos acontecimientos sobre este tema, puede visitar en este enlace.

Resumiendo, HADOPI permite que se desconecte la conexión a internet de los usuarios sin pasar por el tribunal de justicia. Los titulares de los derechos pueden acusar a cualquier ciudadano de intrusión en sus derechos ante una autoridad central. Una vez que reciba tres protestas sobre un ciudadano, la autoridad, llamada HADOPI, desconectará a ese ciudadano de internet.

[3] En Irlanda, el proveedor de internet más grande del país tiene un acuerdo con las 3 principales compañías discográficas para desconectar a los usuarios de internet, en caso de que se les acuso de compartir archivos tres veces seguidas. No existe en absoluto la posibilidad de juicio. Este caso se ha examinado por el defensor del pueblo irlandés, que desafortunadamente perdió el caso, por lo que ahora las leyes de protección de datos permiten este tipo de acciones sin pasar por los tribunales.

Heading Derecho a la información:

Pregunta 1: Pregunta abierta. Aquí podría hablar sobre la necesidad de una reforma de los derechos de autor para que la gente que se comporta según normas socialmente aceptadas deje de infringir los derecho de autor[1]. También puede enfatizar la importancia de preservar el secreto de la correspondencia[2] y no hacer responsables legales a las plataformas de internet por lo que hagan sus clientes (por ejemplo, que tengan que comenzar a filtrar, bloquear o controlar comunicaciones privadas)

Pregunta 2: No.
Pregunta 3: No aplicable.
Pregunta 4: No aplicable.

Pregunta 5: Si selecciona "No" como respuesta a esta pregunta pregunta, aparecerá un recuadro de texto. Aquí puede subrayar la importancia de, en la medida de lo possible, preservar Internet sin fronteras, porque al fin y al cabo, esta es una de las carácterísticas que más nos gusta sobre internet. Si selecciona “No aplicable” no aparecerá ningún recuadro.

[1] El corpus of material que apoya estas afirmaciones es enorme, pero aquí tiene una recopilación, un estudio de Megaupload, una colección desde 2010.

[2] En el artículo de Wikipedia sobre El secreto de correspondencia puede ver que este principio está protegido en la costitución de numerosos países, que tiene su origen en que el amplio control de las comunicaciones privadas tiene consecuencias para los ciudadanos que son víctimas de este trato.

Heading Mecanismos para informar sobre estas infracciones y para impeder el acceso a bienes y servicios que infringen presuntamente los derechos de propiedad intelectual

Pregunta 1: No. No queremos ningún tipo de justicia automática
Pregunta 2: No. (veáse encima)

Pregunta 3: Pregunta abierta. Aquí podría escribir una observación sobre que se ha demostrado que la notificación-y-desmontaje conduce a inseguridad legal en, por ejemplo, los Países Bajos y que también ha causado problemas debido a la poca especificación en otros estados miembros[2]. Esto también podría ser una buena oportunidad para resaltar la importancia del derecho ciudadano a la privacidad y de los derechos fundamentales, lo que significa que no debería transferirse información entre diferentes partes de esta manera[3].

Pregunta 4: No. (Mire las Preguntas 1 y 2)

Pregunta 5: Pregunta abierta. Aquí podría resaltar los errores fundamentales encontrados en modelos basados en asustar a los usuarios para que obedezcan, además de los problemas de privacidad e integridad que surgen cuando se implementan este tipo de modelos [4]. Debemos construír la sociedad que quieran nuestros ciudadanos.

Pregunta 6: No. (La escala comercial no es un término que esté definido legalmente, y además podría incluir a cualquier tipo de industria que crea que un individuo se convierte en un actor comercial debido a su incapacidad para comprar.
Pregunta 7: No. (No nos gustan las leyes de 3 golpes como las de Irlanda o Francia)

[1] Un estudio llevado a cabo por la organización “Bits of Freedom”: www.bof.nl/docs/researchpaperSANE.pdf
[2] Referencia a este estudio de la organización EDRi: http://www.edri.org/edrigram/number9.2/self-regulation-study-edri
[3] Puede compararlo con el caso en Irlanda del apéndice 3 en la sección anterior.
Heading Medidas correctivas
Pregunta 1: No. (Esto debe tratarse en los estados miembros)
Pregunta 2: No. (Esto debe tratarse en los estados miembros)
Pregunta 3: No. (Esto debe tratarse en los estados miembros)
Pregunta 4: Pregunta abierta. La pregunta implica que quieren saber qué cantidad de bienes incautados piensa que deben destruirse. Si se trata de un producto físico, como un reloj de pulsera, podemos asumir que su destrucción se puede llevar a cabo en el estado miembro. Si se trata de algo en soporte digital, como un archivo mp3 o una película flash, la pregunta es probablemente irrelevante.
Pregunta 5: No. (Esto debe tratarse en los estados miembros)
Comentario: Se trata del principio de subsidiaridad, o si la cuestión debe decidirse en el nivel apropiado. No existen razones para creer que la Unión Europea pueda tomar decisiones más acertadas que sus estados miembros sobre las cuestiones mencionadas en esta sección.

Heading Daños

Pregunta 1: Pregunta abierta. Aquí puede resaltar de nuevo que todo el sistema de compensación es muy anticuado y no tiene en cuenta que se ha demostrado que piratear material con derechos de autor es de hecho positivo para el consumo de cultura y la cantidad general de producción cultural. (Esta pregunta puede no incluír otros tipos de licencias, ya que licencias diferentes a aquellas para la venta de productos finales, por supuesto, negociadas entre dos partes en lugar de establecidas tan sólo por una, como las patentes)

Pregunta 2: No
Pregunta 3: No

Una consulta, o en otras palabras un sondeo es una herramienta que la Comisión Europea usa cuando quieren saber lo que piensas diferentes actores en la sociedad sobre un tema en particular. Estas consultas se crean a través de un sistema de sondeo que fue desarrollado por IBM en los años 90’. Esto significa que el sondeo pueda parecer raro de utilizar para gente que esté acostumbrada a sistemas del estilo de surveymonekey u otro tipo de sondeos que están mucho más adaptados a los usuarios.
Normalmente, la Comisión desarrolla estadísticas basadas en las respuestas de los sondeos. Por ello es importante que responda sí o no a las preguntas con un número limitado de opciones. Si no está de acuerdo con la pregunta, debe responder de modo que muestre un distanciamiento real con el objetivo de la misma.

En algunas ocasiones tendrá la oportunidad de responder de manera abierta. Estas preguntas normalmente tienen un límite de caracteres. Éstas son las respuestas que serán rechazadas en caso de que sean idénticas.

Por desgracia, la Comisión solamente publica sus sondeos en inglés, por lo que puede que sea difícil participar en el sondeo para alguien que no hable inglés. El Parlamento Europeo, entre otros, ha criticado extensamente a la Comisión por esto, ya que uno de los objetivos es dar a la población una manera fácil de contribuir al desarrollo de políticas.

La Comisión debe tener en cuenta todas las respuestas que recibe de este tipo de sondeos. Normalmente la Comisión también publica las respuestas que recibe, pero los datos personales de los ciudadanos se tratan de acuerdo a la legislación de protección de datos de la Unión Europea. Tanto siendo un individuo como siendo un lobby puede requerir a la Comisión que mantenga sus respuestas de manera confidencial, parcialmente o en su totalidad. Sin embargo, como ciudadano debería contactar a sus representantes, usted mismo o a través de un grupo de interés, para asegurarse de que la posición que ha expresado se tenga realmente en cuenta cuando la Comisión presente su informe.

Sondeo respectiva IPRED - guía de rellenación

Amelia Andersdotter — Thu, 20 Dec 2012 12:04:46 +0000

Språk Spanska

Para información general sobre los sondeos, puede leer el texto al final de este artículo.

Den här bloggposten finns också på svenska. This blogpost is also in English. Traducción hecho por Felipe.

Guía de respuesta:

Parte 1: Información de fondo

Parte 2: Sondeo, página 1

Parte 2: Sondeo, página 2

Cabecera Eficiencia y eficacia de los procedimientos civiles en casos relativos a infracciones relativas a los derechos de propiedad intelectual :

Pregunta 1: Si a recibido algún tipo de carta amenazante de parte de la industria audiovisual diga sí. En caso contrario diga no.
Pregunta 2: No, en ambos casos.
Pregunta 3: Si alguien de la industria audiovisual le ha denunciado, diga sí. Si no ha sido denunciado diga no.
Pregunta 4: No. (la gente que comparte archivos debería tener el mismo derecho a la justicia que el resto, sin ser procesados a través de métodos más rápidos)
Pregunta 5: No (ver caso anterior)
Pregunta 6: No
Pregunta 7: No
Pregunta 8: Pregunta abierta (máximo 1000 caracteres). Aquí podría hablar sobre la necesidad de tener claras evidencias y de asegurar que se respeta el derecho a la privacidad de todos los europeos. También puede subrayar los riesgos de los tribunales especializados [1], que las autoridades del estado están tomando el papel de los tribunales (Hadopi en Francia [2]) O la sumisión de responsabilidades a actores privados (Irlanda [3] y los Estados Unidos [4]).

[1] Hay muchas críticas a los tribunales especializados en patentes .

[4] Puede ver la legislación propuesta aquí.
Heading Mecanismos para informar sobre acerca de una presunta infracción y para impedir el acceso a bienes y servicios que supuestamente infringen derechos de propiedad intelectual
Pregunta 1: No. No queremos ningún tipo de justicia automática (Notificación y desmontaje)
Pregunta 2: No. Si responde no a esta pregunta, tundra la posibilidad de poner un comentario. Aquí podría escribir sobre que se ha demostrado que la notificación y desmontaje da lugar a inseguridad legal en, por ejemplo, Los Países Bajos[1] y también ha causado problemas debido al limitado conocimiento en otros estados miembros[2] También podría utilizar esta oportunidad para resaltar la importancia de proteger el derecho a la privacidad y el resto de derechos fundamentales, lo que debería significar que los datos no deberían transferirse entre diferentes partes de este modo[3].

Pregunta 3: No.
Pregunta 4: No.
Pregunta 5: No. (La escala comercial no es un término que esté definido legalmente, y además podría incluir a cualquier tipo de industria que crea que un individuo se convierte en un actor comercial debido a su incapacidad para comprar.
Pregunta 6: No. (No nos gustan las leyes de 3 golpes como las de Irlanda o Francia)

Heading Daños
Pregunta 1: No

Den problematiska konventionen om biologisk mångfald 2

Ulf Pettersson — Mon, 17 Dec 2012 20:25:27 +0000

Språk Svenska

I det första inlägget om Konventionen om biologisk mångfald och Nagoya-protokollet konstaterades att konventionen skapar nya intellektuella äganderätter till alla levande organismer. Den huvudsakliga äganderätten kallas för GR – genetiska resurser, och dessa anses tillhöra de suveräna stater de befinner sig i. Till denna fogas TK, traditionell kunskap om hur växter kan användas. Äganderätterna omfattar regler för informerat förhandsgodkännande (Prior Informed Consent - PIC) samt tillgång och nyttodelning (Access and Benefit Sharing - ABS).

För de fysiska resurserna, det faktiska biologiska materialet, finns det få skäl att inte stödja PIC och ABS. Det är klart rimligt att en stat eller ursprungsbefolkning bör ha rätt att begränsa utomståendes användande av egna fysiska resurser. För fysiska ting råder knapphet. En persons användande gör det oftast omöjligt för andra att dra nytta av samma sak. Men möjligheten att exkludera utomstående från bruk av fysiska ting såsom växter finns redan. Den är införlivad i alla staters äganderättslagar.

Kunskap kan inte stjälas

För den genetiska informationen som sådan, som består av ren kunskap, fungerar det däremot annorlunda. Kunskap är en icke-rivaliserande vara. Det betyder att en persons användande inte minskar någon annans möjlighet till nyttjande. Om information om gensekvensen hos lingon överförs från Sverige till Indien, innebär inte detta att informationen gått förlorad ur Sverige. Samtidigt har mänskligheten mycket att vinna på fri kunskapsöverföring om gener, både för forskning och global rättvisa i allmänhet och för utvecklingen av nya läkemedel och födoväxter i synnerhet.

Konceptet med "biopiracy", biostöld, är därför starkt missvisande. Termen förutsätter att genetisk information kan ägas. Richard Stallman, meduppfinnare till GNU/Linux och digital frihetspionjär, argumenterar för att "biopiracy" bör förkastas:

The "biopiracy" concept presupposes that natural plant and animal varieties, and human genes, have an owner as a matter of natural right. Once that assumption is granted, it is hard to question the idea that an artificial variety, gene or drug is property of the biotechnology company by natural right, and thus hard to deny the investors' demand for total and world-wide power over the use of it.

ABS-regler skapar hinder för forskning

Konventionens regelverk om PIC och ABS innebär att växt- och djurgener inte längre får undersökas fritt. Ingen skillnad görs mellan forskare och läkemedelsbolag eller mellan kommersiell och icke-kommersiell verksamhet. Reglerna skapades med hänvisning till framför allt kommersiella läkemedelsbolag men i dagsläget är det framför allt icke-kommersiella forskare som berörs. Eftersom regelverken i många länder är mycket strikta och komplicerade skapar de hinder för forskarsamhället. Här är två talande citat i sammanhanget:

"In Brazil, approximately 400 applications to use biological materials are received annually. The processing rate for these applications is 25–50 per year. This is due to strict ABS legislation."

"It is a real pity to see that it is easier to cut down a forest for timber than to get a few hundred grams of renewable plant samples for cancer research."

Om det är lättare att hugga ner en hel skog än att ta prover för cancerforskning, kan man fråga sig om konventionen för biologisk mångfald verkligen är väl lämpad för sitt syfte.

Långtgående restriktioner

I jämförelse med andra immaterialrätter är både GR, genetiska resurser, och TK, traditionell kunskap, mycket långtgående och märkligt konstruerade. För att minska problemen med inlåst kunskap är alla immaterialrätter tidsbegränsade (upphovsrätt, patent) eller kräver omregistrering (varumärken). Så är det inte med GR och TK – dessa är istället eviga äganderätter. GR och TK anses tillhöra antingen en stat eller en lokal grupp eller ursprungsbefolkning. Ägs de av en ursprungsbefolkning så anses rättigheterna ärvas generation över generation. I samband med traditionell kunskap har inblandade byråkrater börjat talat om att "ursprungsbefolkningar" bör få upphovsrätt till "traditionella mönster". Om det blir verklighet kan det innebära en bakåtdatering av upphovsrätten med flera hundra eller till och med tusentals år.

Även regler som PIC och ABS är mer restriktiva än vad som gäller för andra immaterialrätter. Reglerna innebär dels att godkännande krävs innan man ens får börja inhämta ny kunskap, dels att nyttor och vinster måste betalas ut oavsett om något bidragande arbete alls har utförts av ägaren.

Slutligen skiljer sig motivationen. Upphovsrätt och patent finns till för att skapa incitament för skapande. En arbetsinsats byts mot ett tillfälligt, äganderättsligt monopol där äganderätten är motiverad som en belöning för skapandet. Men genetisk information har inte skapats av någon. Den bara finns där som ett resultat av evolutionen. Äganderätt till genetiska resurser bryter på så sätt mot den moraliska grunden för immaterialrätt. Monopol på information som existerar fritt i naturen utgör en principiellt mycket långtgående expansion av utrymmet för immaterialrätter.

En vanlig uppfattning är att konventionen om biologisk mångfald inte är förenlig med TRIPS-avtalet och andra avtal. Därför vill många, framför allt inom miljörörelsen, införa konventionens regler i TRIPS och slå fast att konventionen skall ha företräde framför TRIPS. Även om syftet är det motsatta så finns risken att detta inför nya, mycket mer restriktiva principer i TRIPS än vad som råder idag.

Konventionen har inte fungerat

Det råder bred enighet om att konventionen inte har lyckats skydda den biologiska mångfalden. Ett första skäl är att de konventionsregler som gäller fysiska resurser och faktiskt kan skydda ekosystem är vaga och upp till de ingående staterna. Nästan allt faktiskt användande av fysiska genetiska resurser faller utanför konventionen – det sker inom stater som inte har regler mot inhemskt användande. Fallet där en stat söker tillgång till genetiska resurser i en annan stat är ett specialfall. Det typiska är att ett lands egna medborgare använder det landets genetiska resurser.

Ett andra skäl är att konceptet om äganderätt till naturliga gener inte har fungerat.

För det första har en snabb utveckling inom bioteknik resulterat i att den förväntade efterfrågan på naturliga gener och växtmaterial inte har uppstått. När genmaterial väl behövs räcker det ofta med mycket små mängder. Den genetiska informationen kanske bara behöver samlas in en gång. Samtidigt krävs ett större antal levande individer inom varje art för att upprätthålla mångfalden. Men eftersom antalet individer saknar koppling till den genetiska resursen så skapar inte denna äganderätt incitament för bevarandet av många individer.

Biografiska regioner För det andra medför avgränsningssvårigheter att äganderätter till naturligt förekommande gener inte kan fungera bra. Enligt äganderättsteori är möjligheten till klara avgränsningar en förutsättning för att äganderätter skall fungera. Dåliga avgränsningsmöjligheter är ett huvudskäl till de enorma problem som finns i dagens patentsystem. För genetiska resurser gäller förutsättningen om klara avgränsningar ännu mindre än för patent. Samma eller mycket snarlika gener delas hur som helst mellan olika organismer. Som bekant har varken djur eller växter någon vidare respekt för mänskliga statsgränser och otaliga organismer lever i mängder av olika stater samtidigt.

Vad är egentligen rättvisast?

Ett motiv till reglerna om ABS är att uppnå "rättvis fördelning" av vinster från användandet av gener, till exempel från läkemedelsutveckling. För tillfället befinner sig de flesta läkemedelsföretag i rikare delar av världen som Nordamerika, Europa och Östasien medan de genetiska resurserna finns i fattigare länder runt ekvatorn. Med den bakgrunden motiveras nyttodelning av rättviseskäl. Men med den mycket högre tillväxt som råder i Asien, Afrika och Latinamerika kommer dagens relativa rikedomsförhållanden inte att råda i framtiden. Samtidigt gäller den här typen av konventioner i decennier och kanske ändå längre. I konventionen finns inget som säger att man skall fördela från rika till fattiga, bara från användare av gener till ägare av dessa.

Ser man det principiellt blir det knappast mindre problematiskt. Varför är det rättvist att individer som råkar bo i närheten av en viss växt, skall få läkemedelsinkomster från växtens gener? Även om dessa individer inte har bidragit med någon insats alls för att skapa läkemedlet så skall pengar överföras till dem från forskare, från fabriksarbetare och från sjuka i hela världen.

Jordens genetiska resurser är mycket ojämnt fördelade. Konventionens nyttodelning riskerar att skapa ett ojämlikt globalt system där olika grupper har olika mycket rätt till jordens genetiska information och där miljarder dollar tas från de ena och ges till de andra. Den minoritet som har turen att födas i ett land med mycket genetiska resurser är vinnare, alla andra är förlorare.

Kunskapsfrihet och konventionen om biologisk mångfald

För oss som menar att kunskapsfrihet bör främjas och att immaterialrätter bör liberaliseras, är det svårt att vara positiv till den del av konventionen om biologisk mångfald som handlar om genetiska resurser. Och anser man att naturliga gener inte bör kunna ägas och monopoliseras genom patent kan man knappast förespråka ännu mer restriktiva monopol genom GR. Richard Stallman uttrycker det bättre än vad jag kan:

It is indeed wrong for biotech companies to convert the world's natural genetic resources into private monopolies—but the wrong is not a matter of taking someone else's rightful property, it is a matter of privatizing what ought to be public.

Stallman har rätt. Den rimliga lösningen på problem med patentmonopol på liv är inte nya GR-monopol på liv. Den rimliga lösningen är begränsningar i, och grundläggande reformer av, patentsystemet som sådant.

Commission IPRED Consultation, answering guide (citizens w/o copyrights)

Amelia Andersdotter — Mon, 17 Dec 2012 17:45:52 +0000

Språk Engelska

Den här bloggposten finns också på svenska!

On the 30 of november the commission opened a IPRED-questionnaire. To make it easier for citizens to respond to this questions, we here at my office have prepared a preliminary response guide. It will make it easier to understand when and why you should leave a response to the questions. It's however pretty general in its nature, as the commission almost always dismisses answers that are exactly the same.

You can find the survey here: http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/2012/intellectual-property-rights_en.htm

To participate in the survey, you must request a consultation link to be sent to you by email. This is done by providing your email to the Commission, they will then manually send the link to the survey to you. This means that you only can get a participation link during normal office hours. During the next week we will request many participation links, so it will be easier to get a link during the Christmas and New Years leave.

For general information about consultations refer to the text at the bottom of this article.

Answers guide:

Part 1: Background information?

Here the Commission will ask you questions about who you are, normally you will answer that you are a citizen or a citizen holding intellectual property right(s). The answers given below are for citizens that do not want to respond as if they have intellectual property rights. This means that you will have to answer fever questions, but otherwise the forms are virtually identical. We will soon publish a another preliminary response guide for citizens with intellectual property rights. Since intellectual property rights are generated each time you are writing a text or humming an unknown melody it is highly unlikely that you do not hold any form of intellectual property rights. If you ever have hummed on a known melody, or have been filmed (voluntarily or involuntarily), you will also hold a so-called related rights, that is something you get when you perform in any way. As a citizen with intellectual property rights you will get to answer both more questions, and in more detail than citizens without intellectual property rights. We recommend that citizens to respond as if they hold intellectual property rights. The guide for citizens with copyrights is found on this link.

If you have registered patents or trademark rights, you also get a few more questions. This includes if another companies ever have used their intellectual property in a competitive manner against you, and in addition they will ask you about the meaning of a monopoly right!

Part 2: Questionnaire, page 1

Suggested answer: Who you are, where you consider yourself to operate and where you come from. Probably it will be enough with a email, zip code and city. It can however be hard to avoid stating your name, unless you deliberately limit yourself to your first name, or else you will face the risk that they will not take you as seriously.

Part 2: Questionnaire, page 2

SectionEfficiency and Effectiveness of civil proceedings in Cases Concerning infringements of intellectual property rights:

Question 1: If you have received a threatening letter from the record or film industry, say yes. Otherwise, no.
Question 2: No, in both cases above.
Question 3: If you are being sued by the record or film industry, yes. If you have not been sued, no.
Question 4: No. (file-sharers should have the same right to justice as others, without being herded through the legal system extra fast)
Question 5: No. (see above)
Question 6: No.
Question 7: No.

Question 8: Open Question (free text up to 1000 characters). Here you can discuss the need to have proper assessment of the evidence and to ensure all Europeans the right to privacy. Justice must take its course. One can also raise the risks of specialized courts [1], state authorities take over the role of the courts (Hadopi in France [2]) or the submission of responsibilities to private actors (Ireland [3] and the USA [4]).

[1] There is much criticism of e.g. specialized patent courts.
[2] HADOPI have been criticised on several occasions. For Swedish criticism look at the references here. For the latest developments look here. In brief, HADOPI will make it possible to disconnect users from the internet without justice in a court - right holders can accuse citizens of intrusion into their rights to a central authority. Upon receiving three complaints about a citizen the authority, called HADOPI, will disconnect the citizen from the internet.
[3] Irelands biggest internet service provider has an agreement with the three largest record companies to disconnect citizens from the internet, if they are accused of file-sharing three times in a row. There will not be any trial by court at all. The case have been examined by the irish data protection ombudsman that sadly lost the case, making the poor Irish data protection laws now allows three-strikes-laws without any trial by court.
[4] See proposed six-strikes-regime here.

SectionMechanisms to inform about the alleged infringement and to impede access to goods and services allegedly infringing IPRs

Question 1: No. We don't want any automated justice (notice-and-takedown)
Question 2: No. If you answer no to this question you will be given an opportunity to give a comment. Here you could write an observation about that notice-and-takedown have been proved to lead to legal uncertainty in e.g. Netherlands[1], and also caused problems with poor insight in other member-states[2]. This could also be a good opportunity to point out the importance of protecting citizens right to privacy and fundamental rights, which should mean that data should not be transferred between different parties in this way[3].
Question 3: No.
Question 4: No.
Question 5: No. (Commercial scale is not a legally defined term, and may also include any industry that thinks that a individual's inability to make a purchase means that this individual have become a commercial player)
Question 6: No. (We don't like three-strikes-rules like those on Ireland or in France)

[1] Study conducted by the organization Bits of Freedom: www.bof.nl/docs/researchpaperSANE.pdf
[2] Refer to this study by the organisation EDRi: http://www.edri.org/edrigram/number9.2/self-regulation-study-edri
[3] Compare the case with Ireland in footnote 3 in the section above.

SectionCorrective measures

Question 1: No. (this should be handled on member state level)
Question 2: No. (this should be handled on member state level)
Question 3: No. (this should be handled on member state level)
Question 4: Open question.The question implies that they want to know how much of the goods sized you think should be destroyed. If it is a physical product, such as a wristwatch, we may assume that the destruction of the item can be arranged at Member State level. If it is about anything digital on the internet, such as a mp3-file or a flash-movie the question is probably irrelevant.
Question 5: No. (this should be handled on member state level)

Comment: This is about the subsidiarity principle, or that the question should be decided on the right level. There is no reason to believe that the EU is better able to make decisions about any of the things mention in the sections, other than the Member States themselves.

SectionDamages

Question 1: No

A consultation, or in other words a questionnaire survey is something the Commission uses when they want to find out how different actors in society thinks about a particular social issue. Consultations is created through a questionnaire system that was developed by IBM in the 1990s. This means that the consultations may seem awkward to handle for individuals that are used to systems like surveymonkey or other means of questionnaires that are much more user friendly.

The Commission usually likes to be able to produces statistics based on the responses to the consultation. Therefore it is important to answer yes or no to the questions with a limited number of possible choices. If you do not agree with the question it really should be answered in a way that shows distance from the goal with the question.

Sometimes you will be given the opportunity to provide your own answers, in free text. These question usually have character limit. It is these responses that will be rejected if they are identical.

Unfortunately the Commission only makes their consultations available in English. Therefore it can be difficult for non-English speakers to take part in these questionnaires. The European Parliament, among others, have directed heavy criticism to the Commission for this, as an explicit goal of many questionnaires is to provide the citizens with an easy way to contribute to the development of policies.

The Commission must also take all responses it have received from a consultation into account. Normally the commission also must publish the answers that is received, but private data of the citizens are handled in accordance with the EU regulatory framework for the protection of private data. Both as an individual or an interest group you can ask the Commission to keep your answers fully or partially confidential. However, as citizen you should contact your elected representatives either yourself, or through a interest group to ensure that your submitted position is actually take into account when the Commission presents its report.