Amelia Andersdotter - Övervakning

Kung sardin: beredd av Reinfeldt

Ulf Pettersson — Thu, 12 Sep 2013 16:53:29 +0000

Language Swedish

Att svenska FRA arbetar för National Security Agency i USA är den största skandalen inom svensk övervakning sedan IB-affären. Det är allt annat än roligt.
Den här var dock för rolig för att inte bloggas:

Från HAX.

FN:s generalsekreterare riktar hård kritik mot massövervakning

Amelia Andersdotter — Thu, 29 Aug 2013 19:17:21 +0000

Language Swedish

Det kan vara värdefullt att läsa vad Ban Ki-Moon egentligen har sagt idag, när han talade i Leiden i Nederländerna. Svensk media har rapporterat mycket om Ban-Ki Moons utsagor om Syrien och Egypten, men mer relevant för oss, särskilt inför att Barack Obama kommer till Sverige 4 september, är att Ban Ki-Moon säger följande:

All States have committed to ensuring their people freedom of opinion and expression … freedom of religion or belief … freedom of assembly and association … and freedom of movement.

Yet in far too many places, we see opposition and obstacles to those freedoms.

It could come in the form of costly law enforcement machinery to sanction or spy on those who speak out.

It could be shutting down internet and media outlets, or detaining dissidents, journalists or human rights defenders.

Think of the reporter imprisoned for having revealed corruption.

/.../

Fear is often the driver for restrictions of freedom.

Fear of the new. Fear of the unknown. Fear of what is different. Fear of allowing others a say in the decisions affecting their lives. Or sometimes, simply, fear of the truth.

We see this in rising examples of national legislation that restrict human rights defenders and civil society.

There are a growing number of laws being wrongly used to impede their work, including anti-terrorism and national security legislation; laws relating to public morals, defamation or blasphemy; cumbersome laws on the registration, functioning and funding of associations; official-secrets legislation; and legislation regulating Internet access.

/.../

[W]e see [the fear] in surveillance programmes that have grown ever more aggressive.

Let me be clear. Concerns about national security and criminal activity may justify exceptional and narrowly-tailored use of surveillance.

But surveillance without safeguards to protect the right to privacy hampers fundamental freedoms.

People should feel secure in the knowledge that their private communications are not being unduly or unjustly scrutinised by the State.

Those disclosing information on matters that have implications for human rights need to be protected.

Although some in power might claim they need to curtail freedoms to preserve order, this in fact could have the opposite effect.

Yes, protecting freedom is not free. It requires investments. But curtailing freedom also carries a heavy price.

When people do not have a means to channel their grievances - when they are not allowed to speak out, protest peacefully or exercise their democratic rights, stability will suffer.

/.../

Listen to the concerns, demands and hopes of your people.

If you do not listen to your people, you will hear from them – in the streets, in the squares, or most tragically on the battlefield.

Is there a way out? Yes.

The answer is more participation. More democracy. More understanding. More freedom.

I once again appeal to leaders across the world to promote dialogue, reconciliation and support for inclusive political transitions.

This is the way to build stable, democratic, free and united societies.

Det är alltså intressant att övervakning, nationell säkerhet, överdriven militarisering och militär eller polisiär förföljelse av politisk opposition och av medborgare i allmänhet utgjorde huvudtemat i Ban Ki-Moons framförande, och att media trots detta missar den långa röda tråd som löper genom hans anförande. FN:s generalsekreterare försöker vara på oss, människornas, sida och vädjar till nationalstaterna att hålla tillbaka. Det är ett budskap som Carl Bildt skulle kunna föra fram till Barack Obama, om han vågar, om han ids.

FRA och korruptionen som inte finns

Amelia Andersdotter — Thu, 29 Aug 2013 09:43:34 +0000

Language Swedish

Problemet med myndigheter som FRA är inte egentligen att de behöver skapa systematisk rädsla utan också att de leder till kronisk korruption. De har all kontroll för att de vet allt. Det finns inget som principiellt hindrar FRA-tjänstemän som Ingvar Åkesson från att rigga en upphandling. Det finns ingenting som säger att upphandlare i kommuner och landsting inte är medvetna om det. Som medborgare kan vi med stor sannolikhet aldrig ta reda på om något sådant händer, för upphandling är i allmänhet inte särskilt bevakat eller väl förstått. I själva verket får många kommuner och landsting kritik för hur de sköter sina upphandlingar (se t ex mitt inlägg från igår). Kanske hade det till och med varit bra om FRA brytt sig om att hindra Uppsala län från att köpa ett nytt, och hatat, journalsystem. Om det inte hade varit för att FRA naturligtvis har ett stort intresse av att veta alla medborgars sjukdomshistoria - kanske är det någon på FRA som styrt upphandlingen?

Det kan jag inte uttala mig om egentligen, och har inte heller något sätt att ta reda på detta. Det är osannolikt att ens FRA själva skulle veta om någon av deras tjänstemän beter sig på det sättet. Enligt Åkesson har de satt upp system på myndigheten särskilt för att undvika att information sprids för bra inuti myndigheten själv.

En samhällsmedveten och kunnig Ingvar Åkesson, som vill det bästa och gör det som känns rätt, kanske vill rädda sin kommun från ett särskilt dåligt snöröjningsföretag. Vi har många exempel på i Sverige när kommuner och landsting betett sig oansvarigt med allmänhetens pengar. Både Solna och Göteborg har gjort sig kända som korruptionsnästen.

Varje enskild manipulation som FRA kan tänkas göra kan alltså säkerligen motiveras på goda grunder. Samhällsmedvetna, kunniga, välinformerade och duktiga medarbetare gör en insats för sin kommun eller sitt landsting. Varför inte?

Problemet är förstås att systemet kring upphandlingar är inte skapat för att offentliga institutioner alltid ska välja den bästa tjänsten, utan för att upphandlingen ska ske under transparenta och förutsägbara former. Frågan är om vi då bygger systemet på ett sätt att det kan vara transparent och förutsägbart. Och det gör vi ju inte om vi har en myndighet som uppenbarligen har både informationsövertaget, kapaciteten och möjligheten att verka mot eller utanför alla kontrollsystem vi försökt bygga upp.

Det är ett problem. Sannolikheten att FRA kommer skapa kronisk rädsla hos större delen av alla svenskar samtidigt är liten, i alla fall på kort sikt. Det är inte heller sannolikt att de kommer vidta handlingar som gör att mer än enstaka personer vid enstaka tillfällen råkar ut för obehagliga händelser där de är väldigt maktlösa. Däremot är det inte osannolikt att de kan ta sig runt eller manipulera samhälleliga processer som vi kanske egentligen vill ha utförda på ett annat sätt än genom säkerhetstjänsten. Det drabbar också medborgare, egentligen, bara inte direkt. Det bästa vore om vårt demokratiska system hade haft tillräckligt med respekt för sig självt för att inte utsätta sig för sån verksamhet.

Carl Bildt borde arbeta för svenskar, inte för amerikaner

Amelia Andersdotter — Sun, 07 Jul 2013 15:09:38 +0000

Language Swedish

För sex dagar sedan förkunnade Carl Bildt att han och hans tjänstemän utgår ifrån att de är avlyssnade i DN. Det må så vara att Utrikesdepartementet inte har någonting emot att bli avlyssnade av tredje makts säkerhetstjänster, men vi som är svenskar och lyder under Utrikesdepartementet förväntar oss med stor sannolikhet att de ska skydda oss från tredje makt. Carl Bildt och hans tjänstemän får gärna underkasta sig avlyssning så länge de samtidigt säkerställer sig om att vi andra inte blir det.

En sådan skarpsinnig analys av sitt uppdrag har dock Bildt själv inte dragit. Han har tillsammans med brittiska regeringen istället enligt uppgift blockerat ett förhindrande av handelsförhandlingar med USA, som bland annat kommer att röra just övervakning av elektronisk kommunikation i och med sitt kapitel om elektroniska tjänster.

Det är tyvärr symptomatisk för svensk mediabild och för svensk politik: i PRISM-skandalens första skede var människor både arga och upprörda över att amerikanska företag underkastas sig amerikansk militär och följer amerikansk lag (vilket ju egentligen är helt rimligt), samt att amerikansk demokrati inte fungerar (vilket den naturligtvis gör, eftersom den amerikanska demokratin och konstitutionen naturligtvis skyddar amerikanska medborgare, inte svenska). Det som är så tragiskt är att våra egna politiker inte skyddar oss från amerikansk säkerhetstjänst. Det faller på sin egen orimlighet att Carl Bildt, Allan Widman, Birgitta Ohlson, Cecilia Malmström eller Fredrik Reinfeldt skulle sätta amerikanska säkerhetstjänstens intressen framför sina egna medborgares.

Ändå är det precis det som händer.

Under Almedalsveckan deltog jag i två seminarier om EU:s dataskyddsförordning och personuppgiftsskydd i Sverige. Under båda seminarierna tog jag upp den ganska svåra frågan om maktbalans: varför förutsätter våra makthavare att det är vi, medborgarna, som är de onda som ska granskas, samtidigt som de misslyckas totalt med att skapa transparens i sina egna processer?

Frågan har inte fått något ordentligt svar, men mest talande om ointresset för frågan bland befintliga makthavare, både politiska och tekniska, är nog Patrik Fältströms uttalande att han tycker det är viktigt och relevant att den här frågan diskuteras när det inte är valår - han tycker nämligen inte att maktdistributionsfrågan är tillräckligt politiskt viktig för att diskuteras i den demokratiska process när medborgarna väljer vem som ska ha makt.

Underligt, kan tyckas. Spårning och övervakning kan leda till väldigt godtyckliga konsekvenser i maktutövande: människor kan bli rädda för att söka sjukvård om de inte kan göra det anonymt. De kan tappa förtroende för statliga eller kommunala och regionala tjänster som de inte har juridisk eller praktiskt rätt eller möjlighet att undvika. Människor i den offentliga förvaltningen som vill göra ett bra jobb blir också lidande eftersom de vet att de inte kan hjälpa att understryka och bekräfta medborgarnas oro. Vi blir rädda för att uttrycka vår mening, gentemot både privata och statliga aktörer. Vi blir rädda för att vårt beteende ska leda till olyckliga konsekvenser i vårt privatliv - vi har inget sett att garantera att en människa med helt goda avsikter gentemot någon annan, gör våra egna liv mycket svårare i sina försök att hjälpa sin egen vän. De som övervakar och de som har kunskap blir en överklass i samhället, som man gör bäst i att hålla sig på god fot med eller lida godtyckets risk. Saker tagna ur sitt sammanhang blir plötsligt väggen mellan medborgaren och jobbet, myndigheten och medborgaren (bygglov, t ex) eller medborgaren och dess vänner. Det är den maktöverföringen som har skett i rättsväsendet senaste åren, i polisväsendet, åklagarväsendet, till privata aktörer och säkerhetsbolag, mot FRA och i förhållande till staten. Olyckligtvis har varken vår utrikesminister eller näringsministerns tekniska rådgivare uppfattningen om att det här är ett problem. Och det är klart att varken tekniska rådgivare med makt, eller utrikesministrar med makt, har ett intresse av att under valår diskutera frågor som i slutändan innebär att de själva ser sämre ut inför medborgarna eller att de och deras vänner får mindre inflytande och makt över alla andra.