Amelia Andersdotter - #exile6e

#exile6e "The German General Assembly" S03E27 (PPDE part 3)

Tess Lindholm — Mon, 05 Aug 2013 14:44:02 +0000

Video of sWi3M053hTY

#exile6e S03

Hacking the #exile6e - season finale with Amelia Andersdotter (episode 13)

Tess Lindholm — Tue, 23 Jul 2013 10:48:33 +0000

Video of hu3FsmR8tA0

Hacking the #exile6e

#exile6e "TPB AFK part two" S03E18

Tess Lindholm — Fri, 24 May 2013 15:55:37 +0000

Video of bxioG91KoGE

#exile6e S03

Online voting? German Pirates want it, but...

Petr Kopač — Wed, 15 May 2013 20:19:53 +0000

Language English

After a fast and hard fall from the heights the German Pirates are up and running again and their preferences grow up. They focus their forces now on hard-working preparations for the elections instead of internal disputes and feel motivated #ichbinmotiviert. And it pays off - the last Bundesparteitag was a success, commented as outstandingly productive as most local media stated.

There were though some reasons of the previous fall and one of them was actually the inflexibility of the modern party. Because the German Pirates, as all Pirates around the globe put much emphasis on direct democracy and at the same time their general assemblies take place only twice a year, it was virtually impossible for their leaders to take any position in reaction on current events, if nothing connected was approved by all the members.

You can imagine that it hurts your PR, when you keep saying into cameras "Sorry, we don't have an official position on this." Any opinion is better then just plain "I don't know."

So this very weekend the pirates gathered not only to agree upon more than 800 pages of proposals, but also to vote, which kind of online voting they would like to have. To put you into the image - the party has currently around 34 000 members! Seriously, guys, you'd need a stadium for such a GA! The event was actually attended just by "mere" 2000 people. Even so, it stays the largest general assembly organized by any party in Germany. And that's because direct democracy. But how can be it so much direct, when only a small portion of members can take part?

And that's it - we got now to the two main reasons to establish online votings: flexibility and allowing participation to all the party members - comfortably and cheap. Keeping up with 21st century, some might add. But on the other hand there stand many concerns - obviously - electronic voting can be tempered with and how can you find out then, what were the real votes? On the topic, I recommend you to watch this document shot for HBO, which features activists in the US fighting against insecure election system - which was closed-source and even the autorithies were not allowed to look into the source code, because of the "trade secret"!

But let's get back to Germany... there were actually many propositions at this huge gathering of Pirates, some of which offered voting, which was transparent, but on the other hand the voter lost their right of secret vote. Some proposed continuous voting system, where the party could react pretty fast, but if you think about it for a moment - that would keep all the party members in a constant stress. Because then you never know, whether something important comes up and so that you must pretty often check the voting system or keep some kind of voting calendar.

To be continued... tomorrow I will unfold, how online voting actually works in some Pirate parties around Europe and tell you how this ended up for now for the German Pirates. Stay tuned!

Tyska Piratenparteis partikongress - framtiden är räddad!

Amelia Andersdotter — Mon, 13 May 2013 17:58:13 +0000

Language English

Piratenpartei!!!

Last weekend I visited Piratenpartei's members' congress in Neumarkt in der Oberpfalz, Bavaria. It was a grand event - around 1500 people gathered to make important decisions about the election platform. It was a time of reconciliation - the new spokesperson Katharina Nocun and party chairman Bernd Schlömer were impressive in their way of looking ahead and their belief in the capacity of the party to work constructively towards success in the Bundesdagselections of November this year.

I am as always amazed by the organizational capacity of Germans. The halls were well-attended, the feeding opportunities supreme. Networks, press room, proper air in the big meeting hall and simultaneous sign language interpretation raised the overall impression of the event. There were many meetings with old and new friends that give me the hope, strength and motivation to continue my endeavours in Brussels. Over all, it was superinspiring and many German Pirates seemed to have a similar feeling :-)

On the Sunday morning after the final debates on opportunities for online meetings in the party I held an address:

Honourable pirates, representatives,

I'm honoured to be standing before you today in this room, where so many of you have gathered to decide on the future of Piratenpartei leading up to the elections this autumn. My base of operations is Brussels and the European Parliament. I've been attending this congress since Friday and some of you may have seen me lurking around the isles or in the press center with the international visitors. I assure you we've all been impressed with the organisation and the spirit of cooperation here.

It is challenging to do politics. One has to be friendly not only with one's own but also with opponents. In many cases political battles can seem so long and hopeless that they are hardly worth the effort. We, the pirates, have also chosen an extremely difficult field within which to be political: the intersection between politics and technology.

Many times this distinction is not made, neither by politicians nor by technical developers. It leads to bad decision making with poor or no connection to a moral or philosophical framework for our society. In the case of privacy protection, a poor understanding of the adaptability of technology to the moral frameworks we actually want in our society leads to misplaced watering down of the European data protection regulation. Instead of seeing a strong moral framework for industry and society alike as an opportunity for our economy and domestic technology development, we have largely handed over political problem formulation to foreign technology companies.

In the case of net neutrality, a poor understanding of what constitutes technology and what constitutes an interaction between parties has led to no political action being taken whatsoever. To me it has always been clear that politics is about the interaction between different entities in society, and which terms of interaction we as politicians find morally acceptable. We want everyone on the internet to be able to create, contribute and take part, therefore net neutrality should always apply. The technical details can be solved - we need merely to make the political decision for it to be.

But strange actions do not only come from politicians. Also the technical side has difficulties resolving the political from the technical, and many of you will probably be worried about the potential inclusion of technological protection measures for copyrighted content in the most basic and fundamental of web standards. It is obvious to any casual observer that the moral framework, the political framework, within which we regulate copyright and cultural works is highly contested and it is therefore premature to codify in a technical standard a technical solutions which favours a particular political outcome.

All of these three cases, data protection, net neutrality and web standards, are examples of times in society when politics and technology are not appropriately separated, and the result is bad politics, bad technology and a society which increasingly loses trust and faith in the systems used to govern it. This is what it lies on us, the Pirates, to fix.

It is a problem of technology not being regulated enough, and it's a problem of technology being far too regulated. For some reason, the idea that the internet should be free and therefore also unregulated has now become a popular political idea also with political parties that are not the Pirate Party. The idea is obviously wrong - legislation and the government is how we as societies self-organise to minimize conflicts and to help ourselves with resolution of conflicts when conflicts arise. We try to make our legislation in such a way that the risk of conflict is minimized, and that the scope of conflict if it does arise is as small as possible.

Many pieces of our legislation does not do that at all. Copyright law, for instance, creates conflicts between people who needn't be in conflict, and it makes the resolution of those conflicts very difficult. We are looking at a situation in Europe now where the need to reform copyright has been plainly obvious for over a decade, but where entrenched political positions make it impossible for any useful action. After 2014 we are looking towards a new Commission in the European Union, and our publically elected institutions at all levels need to push this reform forward. We can do it in the local government, in the regional government and from the European Parliament.

We need the copyright reform not only so that our children can visit the library, have teachers that don't habitually violate the law and access to culture for the visually impaired. We need it also to connect with our history - would you believe that despite the wealth of German television the only thing I personally am acquainted with is actually Schnappi das kleine Krokodil? We need the copyright reform also to not incentivise the development of technologies that control and lock in users and the public when we digitalise our public sector materials.

A society needs a moral compass and our industries need a moral compass. There is a political vacuum that we need to fill in terms of establishing this moral compass, and we can do it.

From my time in Brussels it's been obvious that Pirates are more needed than ever. We have ICT discussions in transport, automobiles, electricity, city planning, water management, health care and all associated industry sectors. We need a stable set of values based on culture as a tool to build communities in Europe, and the world, and privacy as a fundamental right that we need to shape our identities and participate on a non-discriminatory basis in our democracies.

It's important that none of the stages in the legislative process is forgotten. Often the moral frameworks are codified at the European level and refined in national or local settings. But national and local policies can and must be strong growing grounds for the values we want our socities to uphold. I believe strongly in the cooperation between the local levels.

Being here encourages me. I see a Piratenpartei open to collaboration with others, and one where the political debate thrives. You will have an important election coming up this autumn, and next year we will campaign together for the European elections. Things are moving - the data protection reform is now, and we can make it. The copyright reform will come, and we have to push it forward.

With these words I wish you a good rest of the congress. I'm sure that many of you will leave this place with as many positive impressions and new ideas as I have.

"Protect The Children" - New episode of #exile6e

Tess Lindholm — Sun, 12 May 2013 15:01:05 +0000

Language English

http://www.youtube.com/watch?v=FvQ4xWuF_pg

Vad tycker svenska politiker om dataskyddsförordningen? Regeringen

Amelia Andersdotter — Sat, 11 May 2013 12:12:52 +0000

Language Swedish

Den som besökt alla länkar till ändringsyrkanden jag tidigare presenterat här på bloggen kanske också har sett att de svenska ledamöterna har lagt en typ av ändringsyrkande som är samma över partigränserna.

Anna Hedhs och Marita Ulvskogs ändringsyrkanden #2971 samt #374, Cecilia Wikströms ändringsyrkanden #2967 och #631 samt Anna-Maria Corazza Bildts ändringsyrkanden #2968 och #373 är i huvudsak likalydande och handlar om den svenska offentlighetsprincipen.

Min gissning är att svenska regeringen skrivit ändringsyrkandena 2967, 2968 och 2971 samt 373 och 374, medan Cecilia Wikström improviserat på 631. Den som undrat varför det har lagts 3000 ändringsyrkanden bara i utskottet för mänskliga rättigheter kan alltså delvis få svaret här: MEPar är jättedåliga på att koordinera saker med varandra och lobbyister som påverkar MEPar bryr sig inte heller om att hjälpa MEPar koordinera saker.

Vad ändringsyrkandena handlar om är en rädsla för att personuppgiftslagstiftningen i EU kommer att hota svensk offentlighetsprincip. Svensk offentlighetsprincip är också mycket riktigt under hårt tryck: vi har sett en omfattande privatisering av offentliga tjänster, vilket inte i sig är dåligt men som överlägger mycket tidigare offentligt och granskningsbart material i privata avtal som kan vara hemligstämplade om man inte beslutar annorlunda. Sekundära tjänster som köpts in av tjänstetillhandahållare som deltar i upphandlingsprocesser (t ex IT-tjänsterna hos Apoteket, eller företagen som levererar medicinsk utrustning till privata vårdgivare, Telias revisionsbyrå efter aktiebolagiseringen, osv) är mycket ogenomträngliga, och ofta går sådana avtal att hålla helt undan offentlig granskning bara genom att hänvisa till allmänna konkurrensregler.

Att man satt upp upphandlingsprocesserna på detta sätt, utan att ställa ordentliga krav på tjänstetillhandahållare och tillhandahållare av tjänster till tjänstetillhandahållare i offentlig sektor (väktare i tunnelbanan är ett annat exempel: de hyrs in av bolaget som hyrts in av landstinget att förvalta tunnelbanetrafiken, och när de sedan genomför vad allmänheten uppfattar som ett i huvudsak polisiärt uppdrag blir det problem i den politiska ansvarskedjan - vem är ansvarig?), leder till brist på insyn och brist på ansvarsutkrävande. Vem är ansvarig? Hur får man kontakt med den som är ansvarig?

Offentlig sektor har inget incitament att lösa det problemet. Det är jättebra för både politiker och tjänstemän att inte kunna hållas ansvariga. Framför allt är det politiker som gradvis avsagt sig ansvar för hur samhället fungerar, trots att de per definition bär hela ansvaret för hur samhället fungerar i en demokrati.

Samtidigt finns det problem med mycket av det material som ändå görs offentligt: offentliga domar med personnamn kvarlämnade gör att dömda brottslingar som suttit av sitt straff och därför i samhällets ögon bör återgå till att vara oskyldiga, samhällsnyttiga medborgare kanske aldrig mer får sinnesro, eftersom de profileras, analyseras och antingen via direkt publikation av personuppgifter, eller indirekt behandling av personuppgifter (genom att nya grannar t ex får mycket reklam om bra säkerhetslarm), skapar en osäker samhällssituation i sin närvaro bara genom att finnas till. Saker som byggnadstillstånd kan orsaka oro hos nyblivna föräldrar som kanske plötsligt börjar få en massa reklam om hörselskydd eller rent bebisvatten så fort en granne börjat planera en ny veranda.

Samhället går genom en digitaliseringsanda, där allting digitalt prisas och upphöjs till skyarna, men vi har egentligen ingen diskussion om sådant som borde vara lokalt och varför det kan vara vettigt att, för samhällets och invånarnas skull, ha kvar lokala ytor som inte globaliseras på nätet, i alla sammanhang.

Jag menar nu att dataskyddsförordningen redan från början tillåter att man behandlar data i enlighet med nationell lag (artikel 6(1)(c) innehåller inget rimlighetskriterium, utan säger bokstavligen att vilken lag som helst alltid kan överträda dataskyddsförordningen i prioritet, oavsett vilken anledning det fanns att den stiftades eller med vilket syfte). Det gör att offentlighetsprincipen är ohotad av dataskyddsförordningen så som kommissionen skrivit förslaget i januari förra året. Men gör det att offentlighetsprincipen i Sverige är välfungerande?

Inte alls. Offentlighetsprincipen hotas av politiker som vägrar vara ansvariga för vad de beslutar och för samhället omkring den. Vi har också potentiella problem under nuvarande lagstiftning med profilering av individer och grupper i stor skala baserat på offentliga dokument, vilket kan leda till osäkerhet och sämre sammanhållning i samhället samt diskriminering. Det är fult av regeringen att frame'a den diskussionen som att handla om privatliv mot offentlighetsprincip när problemet med ansvarsutkrävande i offentlig alltid är ett problem med politiker som inte vill vara ansvariga för vad de gör.

Vad tycker svenska ledamöter om dataskyddsförordningen? Centerpartiet

Amelia Andersdotter — Thu, 09 May 2013 05:45:31 +0000

Language Swedish

Centerpartiets Kent Johansson har lagt ett ändringsyrkande i industriutskottet på förordningen som återfinns här. Det var ett bra och privatlivsvänligt yrkande som jag gärna hade sett röstats igenom.

När industriutskottet sedan avfärdade europeiska medborgares rättigheter som ingenting alls, röstade Kent Johansson emot yttrandet. Respekt mannen!

Vad tycker svenska ledamöter om dataskyddsförordningen? Socialdemokraterna

Amelia Andersdotter — Wed, 08 May 2013 05:31:11 +0000

Language Swedish

Socialdemokraterna har jag haft duster med till och från under våren. Till exempel kritiserade jag ett av Anna Hedhs ändringsyrkanden i Barometern, och vi har diskuterat i SVT Forum. Av de svenska partierna i Europaparlamentet är dock socialdemokraterna de i särklass minst onda, och därför är det följande bara egentligen efterfrågningar om några förtydliganden, en orolig anmärkning och lite lovpris.

Det har hon inte lagt igen i parlamentets utskott för mänskliga rättigheter, utan nu säkerställer hon fackens möjlighet att bedriva sin verksamhet i artikel 82, som gäller arbetsrättsliga särförhållanden (se Anna Hedhs och Marita Ulvskogs ändringsyrkanden #3007, #3014 och #3035). Jag utgår ifrån att den mycket otäcka referensen till artikel 6(f), generalundantaget som i kommissionens ursprungsförslag låter företagen själva bestämma när de tycker sina egna intressen är viktiga än våra grundläggande rättigheter, istället hänvisar till Jan Philip Albrechts artikel 6(f) som ställer upp mer tydliga kriterier på dels intresseavvägningen, dels på vilket sätt företag och offentliga myndigheter måste informera om att intresseavvägningen gjorts. Det är också underligt att socialdemokraterna väljer att referera till artikel 6(f) i artikel 82, när de samtidigt föreslår en extra artikel 6(fa) i ändringsyrkandet #889 - bestäm er! Lagstiftningen ska vara tydlig, inte grumlig!

Jag vågar alltså inte ropa hej än, och skulle helst se att Socialdemokraterna bekräftar att de inte är av uppfattningen att företag och offentliga myndigheter kan besluta sig för att de prioriterar sig själva över mina grundläggande rättigheter utan att tala om varför de gjort den avvägningen och när de har gjort den avvägningen.

Jag tycker det är oroande att Anna Hedh och Marita Ulvskog tagit bort en tydlig definition av icke-identifierande data för att istället hänvisa löst till anonym data i ändringsyrkandet #3053. Det fanns ingen otydlighet i kommissionens ursprungliga formulering, och kan vara en indikation på att både Hedh och Ulvskog förvillats av amerikansk industris propsningar om att införa en definition på anonym data så att de kan maska sig förbi respekt för européers grundläggande rättigheter.

Däremot tycker jag att det är bra att de försökt ta tillvara på nordiska forskningsdatabaser genom att föreslå prövning i ett etiskt råd i ändringsyrkande #3068. Detta gå också igen i ändringsyrkandet #641. För tydlighetens skull kan jag dock fortfarande vara kritisk mot att Socialdemokraterna tydligen inte tycker att det är lämpligt att åtgärda att förordningen inte etablerar en rätt att gå ut ur forskningsregister.

Personligen tycker jag att det är en rätt, och att man bör ha rätt, att träda ut ur ett forskningsregister. Jag har ingen allmän medborgerlig skyldighet att utsätta mig för profilering och eventuellt kränkande behandling i befolkningsstatistiskt syfte, men jag upplever att staten har en skyldighet att se till att jag inte behöver utsättas för det.

Vad tycker svenska ledamöter om dataskyddsförordningen? Folkpartiet

Amelia Andersdotter — Tue, 07 May 2013 05:25:17 +0000

Language Swedish

Mycket måste man förstås utstå innan öronen trillar av. I Norrländska socialdemokraten hävdar till exempel svensk reklamindustris Eva-Britt Laurin att ingen någonsin kommer ge sitt godkännande till att ta emot direktreklam. Att upprätthålla den mänskliga rättigheten till privatliv genom att kräva samtycke till profilering och direktreklam kommer därför medföra reklamindustrins snarast stundande död.

I det perspektivet kan man också sätta Cecilia Wikströms kommentar i artikeln att det är viktigt att balansera intressen åt rätt håll. Ja, det är det. Mänskliga rättigheter kommer till exempel före SweDMA:s rätt att spamma. Det är en rimlig avvägning.

I det här perspektivet bör man också sätta Cecilia Wikströms ändringsyrkande #2951, som för övrigt nästan sammanfaller med Anna-Maria Corazza Bildts ändringsyrkande #2958. De vill att journalistisk, litterär och konstnärlig verksamhet helt ska undantas från alla dataskyddsregler.

Samtidigt har de europeiska direktreklamförläggarna och den amerikanska direktreklamindustrin, samt vissa tidningsförläggare hävdat att tidningsindustrin kommer gå mot snar undergång om de inte får skicka oönskad reklam, det vill säga spam. Vad både Cecilia Wikström och Anna-Maria Corazza Bildt egentligen menar är alltså att de tycker det är helt okej om vi spammas med reklam vi inte vill ha, så länge den som själv gör spammet upplever att de ägnat sig åt någonting litterärt eller eventuellt journalistiskt. Den som undrar vad som är journalistiskt i Sverige kan t ex lägga märke till att eniro.se är journalistisk verksamhet med utgivningsbevis, precis som hitta.se. Det gör att de kan publicera personuppgifter hur de vill och du har mycket få möjligheter att få dig själv borttagen ur deras register, även om det leder till obehag för dig, din familj eller andra närstående.

Det är lätt att föreställa sig att Cecilia Wikström och Anna-Maria Corazza Bildt genom sina ändringsyrkanden på artikel 80 försökt åtgärda det problem som Nils Funcke, Fredrik Laurin och Staffan Dahllöf oroat sig för DN (och som jag kritiserat dem för), men så är det inte.

Vad Funcke, Laurin och Dahllöf varit oroliga för är nämligen att Sverige ska behöva börja respektera den europeiska domstolen för mänskliga rättigheters domar i Prinsessan av Monaco-målen och Mosley-domen (eventuellt också andra). Det gör Sverige tydligen inte nu, enligt min korrespondens med Stockholms universitet. Om det hade varit så att Wikström och Corazza Bildt ville att Sverige även fortsättningsvis skulle kunna låta bli att respektera dessa domar i sin nationella lag, så hade man rimligtvis lämnat kvar artikel 80 i sin ursprungsformulering - nämligen att medlemsstaterna själva bestämmer om sina tryckfrihetslagar.

Det har Wikström och Corazza Bildt inte gjort.

I min värld förstår varken Wikström eller Corazza Bildt vad de föreslår, och det är väldigt olyckligt. Lyckligtvis finns det dock många ledamöter i Europaparlamentet som varken är svenskar eller okloka, och därför inte gör sådana här misstag när de granskar förordningens många artiklar.