Amelia Andersdotter - Amerikansk politik

När patenträtten till sist reformeras är det riktiga slagfältet någon annanstans

Amelia Andersdotter — Sat, 07 Sep 2013 17:29:19 +0000

Språk Svenska

Vid varje givet tillfälle i mitt liv slås jag av nya saker som jag känner att jag kan behöva förklara närmare eller mer precist. En av de sakerna var en kommentar jag i förbifarten plockade upp under veckan som gick om huruvida den amerikanska rättsapparaten håller att lösa sina patentproblem. Jag har skrivit lite grann om Europeiska konkurrensverkets arbete med licensiering av standardessentiella patent tidigare under våren, och det har också Nils Agnesson. De inläggen bör dock inte vara nödvändiga för att följa det nedanstående.

Patent orsakar stora problem för IT-företag, i mobiltelefoni och i andra sektorer. Det är ett känt problem att utgången av patent i både läkemedelsindustrin och bioteknikindustrin kommer att medföra stora ekonomiska utmaningar för de globala jättar som under de senaste 30 åren byggt hela sin närvaro på marknaden på premissen att staten ska skydda deras produkter. Det är framför allt överpatentering och otydliga patentkrav som ställer till problem, samt att få standardorganisationer fram tills alldeles nyligen alls har tänkt på metoder att hantera just licenser av patenterade, upphovsrättsskyddade eller designrättsskyddade delar av standarder.

Amerikanska rättsfall och amerikanska diskussioner om ny lagstiftning får ofta god täckning i Sverige eftersom vi har en förhållandevis hög förståelse för engelska. Så gäller det inte med varken fransk, nederländsk eller tysk rätt trots att det egentligen också händer mycket där. Även i brittisk rätt händer det mycket, men inte ens detta får särskilt stor spridning i Sverige trots frånvaron av språkbarriär.

Den kommentar jag snappade upp var att man nu pratar om patentreform i USA. En sådan reform har redan ägt rum genom America Invents Act, som för över USA från det naturrättsgrundade ”first-to-invent” till det mer marknadsbaserade ”first-to-file” - alltså vem som ska ha rätt till det senare patentet och under vilka omständigheter. EU och alla länder som är med i den europeiska patentkonventionen har redan använt systemet first-to-file i flera decennier, så egentligen har USA ”kommit ikapp” snarare än ”reformerat sig förbi”. Annan utveckling i USA är dock flera betydande rättsfall om vad som utgör en rimlig licens, under vilka omständigheter man får vägra att tilldela någon en licens och under vilka omständigheter patenträttigheter kan utgöra grund för importstopp. Här har den amerikanska rättsutvecklingen gått snabbare än vad den gått på EU-nivå, men typen av mål som diskuteras i USA finns det gott om på medlemsstatsnivå även i EU. Ett fall som refererats till EG-domstolen nyligen rör när man är en villig licenstagare (alltså, en sådan som patentinnehavaren inte får vägra att ge licens till), och kommissionen har redan i ett specifikt fall kört över ett avgörande från tyska högsta domstolen som kom redan 2006 och definierat ”villig licenstagare” mycket bredare. Angående vad som utgör en rimlig licens finns ännu inte europeisk praxis, och normalt ska det nog ses som ett totalt misslyckande att marknadens parter inte lyckas komma överens om prissättning själva. Konkurrensmyndigheterna i EU kikar även på detta, även om det är föga troligt att just svenska KKV ägnar sig åt saken i någon större utsträckning – små medlemsländers konkurrensmyndigheter har helt enkelt mindre resurser, och för närvarande verkar det istället vara korruption i kommunal och regional upphandling som utgör Konkurrensverkets fokus.

Det som dock är väldigt lurigt med USA, och som man gärna missar, är att alla dessa industrier som tycker att patent är besvärliga oftast inte vilar sina affärsidéer och produktidéer på patent utan på företagshemligheter. IT-tjänstleverantörer som Google, Facebook, reklamföretag och andra hänvisar för sin mjukvara betydligt oftare till företagshemligheter än till patent eller upphovsrätt. Också läkemedelsindustrin och biotekindustrin försöker oftast, och har egentligen alltid oftast försökt, skydda sig med hjälp av företagshemligheter. I USA skyddar man sedan 1982 företagshemligheter som om de vore immaterialrätter – alla internationella avtal, och den typen av straffrättsliga utredningar och bördor på åklagare, domare och jurister som rör patenträtter, upphovsrätter och varumärkesrätter i USA gäller alltså också företagshemligheter, och företagshemligheterna uppnår därmed en status som är något starkare än till exempel egendomsrättens status. Det här reflekteras för övrigt också i hur amerikanska militären har definierat hot mot amerikanska företagshemligheter i sitt nätverkssäkerhetsarbete.

I EU definieras företagshemligheter istället oftast som en konkurrensrättslig fråga, det vill säga någonting som rör ett förhållande mellan två marknadsaktörer. I den absoluta majoriteten av alla EU-länder kan olämpligt spridande av företagshemligheter klassas som ”illojal konkurrens” eller ”otrohet mot huvudman” men man har inte gjort intrång i någon äganderätt eller immaterialrätt. Det gör att direktiv som IPRED och direktivet om skydd av immaterialrätter vid unionens gränser inte tillämpas på företagshemligheter, generellt. I Frankrike ligger företagshemligheterna dock i ”industrirättslagen” (immaterialrätter som inte är upphovsrätt). I Tyskland kan de enstaka fall klassas som äganderätter. I Sverige har vi en särskild lag för företagshemligheter från 1982 som etablerar dem inte som äganderätt eller immaterialrätt, utan för vilka vi har ett särskilt och betydligt mildare regelverk än vi har för upphovsrätt och patenträtt.

Det är av olika skäl opraktiskt att amerikanska regeringen och många andra regeringar verkar ha velat insätta våldsmonopolet och statens fullständiga utredningsresurser för att skydda företagshemligheter. En företagshemlighet är per definition någonting som allmänheten inte får veta vad det är, och som därför inte heller staten vet vad det är, och det kan vara dumt att därför lägga stora resurser på att skydda och upprätthålla detta odefinierade, okända objekt. Att istället se företagshemligheter som någonting marknadens parter får hantera sinsemellan sig är mycket intuitivare och ger också upphov till betydligt färre risker för rättssäkerhet, arbetstagarsäkerhet, och andra dåliga saker än en definition av företagshemligheterna som äganderätt eller immaterialrätt.

Jag är alltså inte i allmänhet särskilt optimistisk över utvecklingen i USA. Jag tror bara att spelfältet har flyttats någon annanstans, och att det framför allt flyttas in i det militära. Vissa amerikanska delstater, t ex Kalifornien, har dock mycket vettiga regler kring konkurrensklausuler (förbud mot användning av erfarenhet från tidigare anställning i ny anställning under en viss tidsperiod), nämligen att de helt underkänns. Det skapar bättre rörlighet på arbetsmarknaden och gynnar också småföretagsamhet. Detta har vi på mitt kontor försökt uppmuntra också i EU genom att stödja och hjälpa medborgare lämna in svar på kommissionens företagshemlighetskonsultation tidigt i våras.

Exclusively Online: EU Data Sovereignty and Privacy in the Cloud

Petr Kopač — Wed, 05 Jun 2013 15:45:05 +0000

Språk Engelska

As I have already mentioned in my previous article, I met Caspar Bowden, who had some really interesting points at the last Open Forum Europe event. The topic is the privacy protection related to the rapidly growing market of cloud services in the context of the law in the US and the upcoming regulation in the EU - EU Data Sovereignty and Privacy in the Cloud - as says the title. I am happy to put his presentation here for you to study it as it seems to be a really interesting summary of what we are dealing with nowadays. It contains not only analysis of the threats, but also recommendations for cloud providers and customers.

eu_data_sovereignty_and_privacy_in_the_cloud_-_ofa_version_22.5.13_based_on_26.9.2012.pdf

(Permission to publish granted by the author of the presentation.)

Är vår data säker i molnet?

Gäst — Tue, 28 May 2013 00:05:36 +0000

Språk Svenska

Många har försökt besvara den här från, men kanske är vi lite närmare svaret efter gårdagens debatt "Kan vi bestämma och begränsa vart vår data befinner sig i molnet, och när behöver vi göra det?" som anordnades av Open Forum Europe .

Diskussionen rörde i första hand personuppgiftsskydd hos tjänsteleverantörer som är baserade i USA. På forumet presenterade följande studie som hävdar att den europeiska oron om Patriot Act och Foreign Intelligence Surveillance Act (FISA) är överdrivna.

Ptja, jag skulle inte vara så säker på det, för å andra sidan finns det gott om oberoende privatlivsförespråkare, till exempel Caspar Bowden, som varnar för att de flesta säkerhetsmekanismer som finns i lagarna bara gäller för amerikanska medborgare, på sådant sätt att europeiska medborgare egentligen inte åtnjuter något skydd.

Förmodligen är det därför många europeiska företag tvekar inför att använda molntjänster baserade utanför deras eget hemland. Kommer vi att se några positiva förändringar i lagstiftningen snart som kan ge större förtroende för nya teknologier?

English

Is our data safe in the Cloud?

Petr Kopač — Thu, 23 May 2013 15:26:36 +0000

Språk Engelska

To this question many tried to answer, but maybe we're a bit closer after yesterday discussion organized by the Open Forum Europe named "Can we determine and restrict the location of our data in the Cloud, and when do we need to?".

The main topic of this discussion was centered on data protection at service providers based in the US. In the forum there was presented this study, which claims that the European concerns about the Patriot Act and Foreign Intelligence Surveillance Act (FISA) are exaggerated.

Well, I wouldn't be so sure about that, because on the other hand, independent privacy advocates, represented here by Caspar Bowden, warn that most of the safeguards apply on US citizens only, so the data from EU citizens is not really protected.

Probably that's the reason why many European companies hesitate to use cloud services outside of their home country. Will we see a positive change in legislature and a gain of trust any time soon?

Svenska

Första webisoden släppt; #exile6e ACTA going down?

Tess Lindholm — Thu, 28 Jun 2012 19:54:02 +0000

Språk Svenska

Vi presenterar stolt första webisoden av #exile6e!

Titta och sprid!

http://www.youtube.com/watch?v=hd6zyZc7Dd4&list=PL7386BF758082AB7E

Svindel

Amelia Andersdotter — Fri, 18 Mar 2011 14:34:19 +0000

Språk Svenska

Jag ska straffa dig, i Månens namn! Eller låta bli >:}

Mina favoritkonspirationer grundar sig alltid i rymdhistorier. Månen kommer, enligt DN, vålla kaos när den kommer närmare Jorden än den gjort på mycket länge. Som alla science fiction-entusiaster vet är Månen också bekämpningsbar med atomvapen. Däremot kommer Japans kärnkraftskriser inte vara största hotet mot börserna, utan Mellanöstern, olja och energivapen i allmänhet kommer istället spela en fortsatt stor roll med mäktiga resursinnehavare som inte räds att slå.

Råkar man vara innehavare av ett bankkort finns det dock fler resursproblem att oroa sig för. Välkonstruerade attacker mot uttagsautomater (skimming, mest). I september-oktober förra året kom finurliga indier på att även hands on-fastlimning av tangenter av uttagsautomaternas nummerbräda effektivt sätter användarna, inte automaterna ur spel. Detta följdes snabbt upp i USA. Försök åtgärda det med höjda avgifter för bankomatuttag, suckers!

Samtidigt, i den riktiga världen, har en 19-åring hamnat i fängelse för att ha drivit ett forum för bankdatasamlare. Ansamlandet, via virus, av bankkundsdata till stora databaser (100'000 element) som sedan bjuds ut till försäljning tycker jag är sjukt imponerande. Jag är nästan säker på att man inte borde bli fascinerad av likaledes 100'000 svindlade dollar. Men de är ju så ambitiösa, och kommer ändå inte i närheten av bankchefer. Ett sånt bittert öde för så mycket jobb.

Jag grubblar också på hur den underjordiska bankcyberbrottsligheten förhåller sig till de insitutionaliserade brotten mot internationella avtal. För här: i det första fallet kan vi, i alla fall i teorin, spåra och straffa de inblandade. I det andra fallet kan vi få en (eller två) parlamentariker med slokande öron tala ut i De Spiegel. Och se här! Banker använder RSA-teknologi för att autentisera identitet! RSA har blivit hackat!

Summan av kardemumman är att oavsett slokande öron är vi, som cyberhavets bankkunder, ändå inte säkra från superskillade databasförsäljare. Fascinerande!

Det som irriterar mig är att samhällets fullständiga resurser under flera flera år lagts ned på att spåra upp dessa ondsinta svindlare, samtidigt som det tog typ, Islands, Greklands, Irlands, Spaniens och Italiens ekonomiska kollaps och att halva USA förlorade sina hem innan någon fick för sig att göra något - nämligen investera ännu mer av allmänhetens pengar för att rädda bankcheferna! Var är Sailor Moon när man behöver henne?

Ser inte, får inte, läsa

Amelia Andersdotter — Wed, 16 Mar 2011 17:17:26 +0000

Språk Svenska

Jag väljer att hålla mig lite utanför diskussionerna om datalagringsdirektivet, som ju ändå i vilket fall bordlags ett år nu. Det känns som FRA 2008! Ja!

I Europakommissionen tycker kommissionären för den inre marknaden herr Michel Barnier inte att blinda ska få läsa. Världsorganisationen för blinda har tillsammans med Knowledge Ecology International och Trans-Atlantic Consumer Dialogue arbetat i flera år, i Geneve, i Bryssel och i Washington för att få till ett avtal om undantag i licensrätterna för blinda så att tillgängligheten för böcker anpassade för synskadade ska bli mer lättillgängliga. USA och EU har vägrat i sten, gruppen av afrikanska länder i WIPO har varit skeptiska eftersom de tycker att undantagen borde utsträckas till alla former av licenser, och den 26 februari har så Världsorganisationen för blinda slutligen dragit sig ur diskussionerna efter de inte kommer någon vart.

Europaparlamentet har visserligen försökt gå till kamp för blindas rättigheter. David Hammerstein från TACD har arbetat länge med avtalet och anordnat flera konferenser om vikten av tillgång till böcker för blinda. Världsorganisationen för blinda säger att de kommer att fortsätta kämpa för ett avtal som stödjer deras medlemmars rätt till kultur.

Det är lite deprimerande, hela det här boktillgänglighetsprojektet. En man vid namn Mopski [sic!] anser att Google i sin digitalisering av världskulturen inte tar vara på visuella artisters intressen. Vidare är Googles digitaliseringsprojekt inte uppskattat i Frankrike.

Men, materialet går i alla fall att få tag på. Jag läste någonstans, någon gång, att blinda i Uruguay har totalt 19 böcker de kan läsa. I Nicaragua har de 48 böcker. Att dela med sig av böckerna över nationsgränserna går inte för då får man licenseringsproblem. Vill minnas att Norge inte var lika dogmatiska som Europeiska unionen, och EU var i sin tur inte lika dogmatiska som USA. Många länder lät bli att stödja Treaty for the Blind av principskäl för de tycker de har väldigt stora problem med upphovsrätt överlag och behöver bredare undantag. Det är förvisso sant, men det ska man inte använda som skäl att missgynna blinda. BRIC-länderna har i alla fall inte ställt sig helt ogina till avtalet, vilket alltid är nåt, men de är inte ensamma kapabla att driva igenom avtalet. Europaparlamentets ställningstagande kan förhoppningsvis leda till en förändring av EU:s ståndpunkt. Vi får se.

Awesomest hack or politicality

Amelia Andersdotter — Sat, 26 Feb 2011 09:00:02 +0000

Språk Svenska

A little less than a month ago a temporary alliance under the banner of Anonymous successfully broke into the servers of security firm HBGary and acquired information about a security firm menage-a-trois busying themselves with pleasing the American Chamber of Commerce in their struggles against undesirable leftist groupings and labour unions.

On the Kaspersky Lab newsblog Threatpost Paul Roberts has compiled the following complementary list of malpractises: take over information from Facebook to intimidate customers, zero-day merchandising(!), custom malware production(!!) and an additional menage-a-deux with investment bank HSBC to bring down the Wikileaks servers by means of denial of service. Quoth Kaspersky's Paul Roberts: "It's up to the FBI to solve crimes, not to banks, or their attorneys."

At Ars Technica I further find, or perhaps equivalently, that the FBI undoubtedly are planning to hunt down the HBGary hackers, especially considering the previous (disproportional) responses against Operation: Payback and the ddos protests for Wikileaks. Quoth Ars additionally: FBI reminded Anonymous that "facilitating or conducting a DDoS [Distributed denial of service] attack is illegal, punishable by up to 10 years in prison, as well as exposing participants to significant civil liability".

Ironically, my first association is to a Swedish cultural essay on the Russian author Solzjenitsyn and his literary works on Gulag. Another quote (my translation): The story concerns one day out of the life of a prisoner, one out of 3653 days of a ten year long prison sentence, a common punishment for most real or imaginary crimes in Soviet both prior and shortly after the Second World War.

I've written some posts about Anonymous in the past. After the Gawker hack I think it's relatively obvious that Anonymous, despite their quite prominent political results and representativity, even if it's not always their goal (which I actually doubt that it ain't), isn't solely a group of internet-minded citizens with a passion for openness and transparency engaging in unqualified and harmless ddos-protests. Anonymous in this case becomes the difference between forcefully liberated, emancipated, publicized or leaked information. I would love to heard the opinions on this by Simon Rosenqvist, a party comrade who decided to take a leave from party work earlier this year, and especially in relation to his ideas about a public database of trade secrets (coolest idea ever!).

On Anonymous: Hunnism (2011-02-08) , Globalt (2011-01-18) , Perspectives (2010-12-13)

My boyfriend once told me that he can access my facebook and my mail super-easily. And boy if he can. Remember boys and girls that from a security perspective it is very unhealthy practise to permit password saving in a browser or forget to log out if you're not on your own computer. Especially if you're not on your own computer. The computer owner being a trusted steed is not an excuse for your enormous dispassionate laziness and comfort with the situation. I have two emails from my boyfriend sent to me from my own email account with several sentences of rebuke and reproachment.

Värsta hacket och politiken

Amelia Andersdotter — Sat, 26 Feb 2011 06:56:10 +0000

Språk Svenska

För lite mindre än en månad sedan lyckades en temporär allians av hackare som valt att gå under namnet Anonymous bryta sig in i säkerhetsfirman HBGarys servrar och få med sig information om en säkerhetsbolagens menage-a-trois för att hjälpa amerikanska handelskammaren sätta dit vänstergrupper, fackliga organisationer och andra plågoandar.

På Kaspersky Labs nyhetsblogg Threatpost återfinns följande kompletterande lista med referens till Ars Technica: ta över information från Facebook för att skrämma kunder, zero-day-försäljning, custom malware-tillverkning (!!) och ytterligare en menage-a-deux tillsammans med HSBC för att ta ned Wikileaks servrar. Fortsätter Kaspersky Labs-skribenten Paul Roberts: /Det är faktiskt upp till FBI att lösa brott, inte storbanker och deras advokater."

På Ars Technica läser jag vidare, eller motsvarande, att FBI mycket väl kan tänkas vara på jakt efter HBGarys hackare om man tar i beaktan deras oproportionerliga gensvar på Operation: Payback och ddos-protesterna för Wikileaks. Skriver Ars vidare: FBI reminded Anonymous that "facilitating or conducting a DDoS [Distributed denial of service] attack is illegal, punishable by up to 10 years in prison, as well as exposing participants to significant civil liability".

Det känns så underligt när min första association blir en understreckare om ryssen Solzjenitsyns verk om Gulag. Ytterligare ett citat: Berättelsen handlar om en dag i en fånges liv, en av 3653 dagar i ett tioårigt fängelsestraff, en vanlig påföljd för de flesta verkliga och påhittade brott i Sovjet både före och strax efter andra världskriget.

Jag har skrivit en del om Anonymous tidigare. Sedan Gawker-hacket är det tydligt att Anonymous trots ganska tydliga politiska resultat, om än inte alltid mål, inte enbart utgör datorintresserade vänner av öppenhet och transparens som utför okvalificerade och harmlösa ddos-protester. Här blir Anonymous istället skillnaden mellan fritagen, frigjord, offentliggjord och läckt information. Jag skulle gärna ha hört hur Simon Rosenqvist skulle knyta ihop Gawker och HBGary med sina tankar på en offentlig databas över företagshemligheter (värsta bästa idéen!).

Om Anonymous: Hunnism (2011-02-08) , Globalt (2011-01-18) , Perspectives (2010-12-13)

En gång sa min pojkvän till mig att han kan ta sig in på min facebook eller min mejl hur lätt som helst. Och nog kan han det. Kom ihåg att det är allmänt säkerhetsmässigt osunt att av slöhet godkänna lösenordssparande i en browser, eller att glömma logga ut ur e-postklienter på andras datorer!

.es-pere

Amelia Andersdotter — Wed, 09 Feb 2011 20:33:57 +0000

Språk Svenska

Jag har skrivit rätt mycket om Sindelagen och Zapateroregeringens inställning till upphovsrätt under de senaste åtta åren. Igår hölls en omröstning i spanska senaten om hur processen ska fortskrida under våren. Det lyckades Piratpartiets internationella representanter äntligen lyckades uppmärksamma. Men snälla kom ihåg att parlamentet inte kommer att slutgiltigt godkänna lagen förrän om en månad!!!! Partido Popular, Spaniens konservativa parti, kan fortfarande väga upp Zapateros hejdukars internetcensur. Finns det hopp, finns det chans, men den utmålas som så liten att den vore ett mirakel. Vi får se hur Internautas ställer sig nu när det också ligger en anklagelse om att kulturministeriet är korrupt. Eller kanske Carl Bildt träder in för frihetens skull?

Samtidigt läser jag i veckans EDRi-gram att USA:s regering har beslutat dra in domännamnen för flera streamingsajter för sport från Spanien. Torrentfreak rapporterar mer om Superbowl-yran (själv tycker jag att brännboll är väldigt tråkigt och tittar hellre på All Blacks). Streamingsajter har jag bara nämnt i förifarten och lovat mig själv att kolla upp närmare men de har förklarats lagliga i Spanien vid två tillfällen, verkar vara lagliga i Sverige och är tydligen också populära och lagliga i Israel.

Tillsammans med RapidShare och MegaUpload ses streaming som nästa stora hot mot upphovsrättsindustrin. Det går liksom lite över katt-och-råttalek när ansvar för upphovsrättsintrång flyttas från privatpersonen till tillhandahållaren av uppkopplingen och sedan till internetoperatören och slutligen domännamnsregistraren. En lista har i alla fall skapats om hur man tills vidare kan komma förbi amerikanska regeringens fortsatta ansträngningar.

I en kommentar till mig förra veckan anslogs att upphovsrättsindustrin i denna bemärkelse faktiskt är rätt så progressiv. De nöjer sig varken med ett status quo eller med ett bevarande av upphovsrätten så som den sett ut under 1900-talet. Snarare kan man se upphovsrätten som ett ständigt förändrande fenomen, vilket kanske tydligast åskådliggörs av 1930-talets plötsliga införande av näraliggande rättigheter och nutidens förflyttning av upphovsrättens innebörd från samhällelig konsensus till påtvingad moral.

I vilket fall fick jag efter Piratpartiets pressreleases om Sindelagen ur kontexten av Universals plötsliga katastrofala lidande frågan om hur Sindelagen kan komma att påverka svenskar. Egentligen gör den väl inte det just nu. Men Spanien blir det andra landet i ordningen som inför nedstängning av hemsidor, och det fjärde landet i ordningen där påtvingade självsaneringsregler för internetoperatörer blir norm. EDRi har om detta nyligen givit ut en sammanfattande skrift om farorna med självreglering.

Vad jag ser är en Michel Barnier vid rodret på DG Markt (kommissionens generaldirektorat för den inre marknaden) som lovar att skärpa reglerna kring upphovsrätt på internet. Karel de Gucht på generaldirektoratet för utrikeshandel har annonserat att ACTA är definitivt förenligt med EU:s lagstiftning. Jag ser en digital agenda som lägger tyngden på en inre marknad för digitala tjänster. Mina två orosmoln blir följdaktligen att Spaniens och Frankrikes regelverk kommer föreslås som norm och att "internet" begränsas till att för europeerna vara ett geografiskt begränsat fenomen. Den innebär i så fall att vi inte undkommer den regim som nu inrättats av USA och att vi därtill bara svårligen kan ta oss utanför det område vari regimen gäller. Jag ska lägga på minnet att Ung pirat måste svara på kommissionens nya konsultation.

Tidigare om Spanien och upphovsrätt (i kronologisk ordning): Hållbar ekonomi (18-12-2010), Avgiftsavgörande (20-01-2011)Internautrapporter (22-01-2010), Universal (25-01-2011), Histori.es (29-01-2011).