Amelia Andersdotter - CONT

Tobaksbeskattning i EU

Amelia Andersdotter — Tue, 24 Jul 2012 19:40:37 +0000

Language Swedish

Jag ställde i april följande fråga till Europakommissionen via det administrativa verktyg vi parlamentariker har till vårt förfogande för att närmare utreda kommissionens verksamhet:

Since 2004 the European Anti-Fraud Office, OLAF, has signed agreements with the world’s four leading tobacco producers with the aim of reducing cigarette smuggling — as well as the resulting losses to customs, VAT and excise duties — and other illicit trading in cigarettes.

In the first article of three of these agreements there is a definitions section which tackles different aspects of cigarette smuggling, contraband cigarettes (that have been imported into, distributed in, or sold in a Member State, or were en route to a Member State for sale there in violation of the applicable tax, duty or other fiscal laws) and counterfeited cigarettes (cigarettes that are manufactured by a third party without the consent of the cigarette manufacturer holding the given registered trademark). However, the agreement signed by OLAF and British American Tobacco in July 2010 contains no definition of ‘contraband cigarettes’, whilst there is a definition of ‘counterfeited cigarettes’.

Given that the Commission and OLAF, in the other agreements signed with Japanese Tobacco International, Imperial Tobacco Limited and Philip Morris International, have emphasised the difference between contraband and counterfeit cigarettes in the definitions, how does the Commission justify the absence of such a differentiation and the lack of a definition of ‘contraband cigarettes’ in the British American Tobacco agreement?

Furthermore, how will the Commission guarantee that this lack of differentiation does not give rise to confusion between counterfeit and contraband, thus hindering the response to the problem of tax fraud and tax evasion?

Frågan ställdes som en del av mitt löpande arbete i budgetkontrollutskottet, CONT. Svaret kom några veckor senare och lyder som följer:

1. The treatment of contraband and counterfeit cigarettes remains exactly the same across all four agreements. In effect, all four agreements call for payments to be made on seized contraband cigarettes bearing the cooperating company’s trademarks, as long as those seized cigarettes are genuine; i.e., were in fact made by the cooperating company or by some third party acting with authorisation from the cooperating company. The operative provisions in the BAT Agreement(1) are functionally identical with those in the other agreements(2). As such, the emphasis placed by each agreement on the difference between contraband and counterfeit remains exactly the same. The fact that there is no definition of contraband in the BAT Agreement does not affect this result.

2. In each agreement, great care has been taken to clearly differentiate between seized genuine cigarettes (upon which additional payments are due, and in relation to which each company must cooperate, including the provision of information) and counterfeit cigarettes (for which the cooperating company is not responsible). However, while the plain meaning of the word contraband is clear, it was determined that the European Union/Member States wanted to limit the use of the designation of counterfeit. The reasons for this were several and included the fact that designation of cigarettes as counterfeit served to relieve the cooperating company of responsibility in relation to a particular seizure of cigarettes. As such, a definition was used in each agreement which serves to limit this exception and clarifies several situations in which cigarettes are not to be deemed counterfeit for purposes of the agreements.

(1)§§ 3.1-3.7.
(2)see PMI Article 4.01(a)‑4.01(k); JTI §§ 7.1‑7.11; ITL Article 5.1‑5.4 and Article 6.1‑6.4.

Den som vill veta mer om vart och ett av tobaksavtalen kan hitta texterna och bakgrunden till texterna, samt implementeringsrapporter på denna hemsida. Svaret är ganska tekniskt, men innebär i stort sett att kommissionen anser att eventuella skillnader i formulering mellan avtalen inte nödvändigtvis behöver ha en juridisk innebör. Målet med avtalen, vilket är att undvika situationen att cigarettbolag använder sig av medlemsländer och jurisdiktioner med låga skattesatser på tobaksprodukter för att sprida sina produker in i länder med höga skattesatser utan att skattat ordentligt, går att uppnås även med en varumärkescentrerad avtalsformulering.

Misstänksam som jag är gjorde jag en jämförelse av de artiklar kommissionen föreslår är operativt identistiska i sitt svar. Den jämförelsen ser ut som nedan:

[table id=9 /]

Anledningen till att jag ställde frågan till att börja med var en rapport från Världshälsoorganisationen om att varumärkesförfalskning exkluderats från organisationens nya avtal om tobak och hälsa. Anledningen var en önskan om att inte allt för tätt sammanblanda dessa två olika fenomen: tobaksföretagens immateriella tillgångar och tobakskonsumtionens hälsoeffekter. Politiskt innebär det förstås fortfarande en skillnad att ett av tobaksföretagen lyckats undandra sig skatteplaneringsfokuserade formuleringar i sitt avtal. Mycket av avtalets implementering kommer nu att hänga på OLAF:s moral i skatteupprätthållningsfrågor snarare än en tydlig politisk riktning. Det tycker jag är ett problem.

Därför frågade jag också tidigare idag kommissionär Algirdas Šemeta på twitter om kommissionens direktorat för skatte- och gränsfrågor släpper rapporter inte bara över sitt arbete mot varumärkesförfalskning, utan också över sitt arbete mot skattefusk. Han har inte svarat, men olika direktorat hanterar sina twitter-konton olika så det kanske kommer.

För tillfället är jag nöjd med kommissionens svar. Jag tror att de svarat inom sin verksamhetsram och efter vad som kan anses vara rimligt för dem att svara. Resten av problemet är politiskt, inte juridiskt, och det är inte upp till kommissionen utan ministerrådet att förändra sådana politiska tankebanor. Följdfråga till ministerrådet om vad de tycker kanske?

Budgetredovisningarna för 2010 - omröstning

Amelia Andersdotter — Thu, 10 May 2012 19:52:09 +0000

Language Swedish

En av parlamentets uppgifter är att granska samtliga europeiska institutioners budgetredovisningar. Europakommissionen (två betänkanden), ministerrådet (ett betänkande) och parlamentets egen redovisning är de riktigt stora budgetrapporterna som parlamentet måste granska, men utöver det finns 38 till myndigheter, fonder och offentligfinansierade initiativ vars hantering av pengar under året behöver redovisas på ett trovärdigt sätt.

Budgetkontrollutskottet riktade i sina voteringar tidigare under våren hård kritik mot några av EU:s institutioner. Framför allt är det European Medicines Agency, European Food Safety Agency och ministerrådet som inte uppfyller parlamentets krav. I de två första fallen handlar det om misstänkta fall av korruption. Båda institutionerna har letts av personer som stått i tät kontakt med privata aktörer och deras affärsverksamhet, trots att institutionernas uppgift är att se till att lagar och regler som begränsar industrin mot dess uttryckliga vilja upplevs på bästa möjliga sätt. Vår kritik mot European Food Safety Agency ledde dock till att deras nuvarande ordförande avgick, så man får utgå ifrån att deras rutiner kommer att förbättras inför nästa utvärdering i oktober i år.

Ministerrådet är förstås ett kapitel för sig. Vår rapport om ministerrådet finns här och den intresserade läsaren kan ta sig till punkt 14:

14. Europaparlamentet upprepar att parlamentet fortfarande väntar på svar från rådet om de åtgärder och önskemål om dokument som framförts i de två ovannämnda resolutionerna. Parlamentet uppmanar rådets generalsekreterare att till parlamentets utskott med ansvar för ansvarsfrihetsförfarandet lämna utförliga skriftliga svar på följande frågor:

a) Rådet har inte regelbundet deltagit i de sammanträden där parlamentets ansvariga utskott för ansvarsfrihetsförfarandet tidigare diskuterat ansvarsfriheten för rådet. Det är dock av yttersta vikt att rådet medverkar så att det kan besvara utskottsledamöternas frågor i samband med ansvarsfriheten för rådet. Samtycker rådet till att medverka i de kommande sammanträden där parlamentets ansvariga utskott för ansvarsfrihetsförfarandet diskuterar ansvarsfriheten?

[...]

ac) Europaparlamentet uppmanar rådets generalsekreterare att till parlamentets ansvariga utskott för ansvarsfrihetsförfarandet överlämna följande dokument:

– En fullständig förteckning över budgetöverföringar avseende rådets budget för 2009.

– En skriftlig förklaring om rådets utgifter för de tjänsteresor som genomförts av Europeiska unionens särskilda representanter.

– Medlemsstaternas förklaring för 2007 (se den ekonomiska verksamhetsrapporten – 11327/10, FIN 278 – punkt 3.2.2, strecksats II).

– Reflektionsgruppens rapport för att förstå varför en sådan rapport kostar 1 060 000 EUR (se den ekonomiska verksamhetsrapporten – 11327/10, FIN 278 – punkt 2).

Detta ska tolkas som att parlamentet har så många som 29 obesvarade frågor om ministerrådets bokslut, som ministerrådet dessutom beretts möjlighet att svara på tidigare men undlåtit att ta i beaktan. Ministerrådet är svenska regeringen och dess Brysselbaserade tjänstemän, och andra regeringar och deras tjänstemän, som inte tycker det är en prioritet att berätta för unionens medborgare och parlament om eller hur de spenderat pengar i enlighet med sin budget. Denna brist på transparens och samarbetsvilja är oroväckande, särskilt med tanke på det stora politiska inflytande som det mellanstatliga samarbetet utöver över de övriga institutionerna.

I praktiken har vi mycket få möjligheter att granska våra regeringars arbete i ministerrådet. Utöver allmänna mediauttalanden är det svårt att säga om de arbetar i den riktning vi har uppfattningen om att de gör. De ger oss heller inga indikationer eller redovisningar som tillåter oss bedömma riktigheten i deras påstådda prioriteringar, och det är här merparten av EU:s demokratiska underskott uppstår.

Så här tycker parlamentet om det i betänkandets tionde punkt:

10. Europaparlamentet beklagar de svårigheter som uppstod inom ramen för ansvarsfrihetsförfarandena för budgetåren 2007, 2008 och 2009, vilket berodde på rådets ovilja att ha en öppen och formell dialog med budgetkontrollutskottet samt att besvara utskottets frågor. Parlamentet påminner om att det vägrade att ge rådets generalsekreterare ansvarsfrihet för genomförandet av rådets budget för budgetåret 2009 av de skäl som angavs i parlamentets resolutioner av den 10 maj 2011(15) och den 25 oktober 2011(16).

och vidare i den tolfte:

12. Europaparlamentet beklagar djupt att rådet anser att det – som enda institution inom EU – inte är redovisningsansvarigt för användningen av de medel som ställts till dess förfogande.

Mycket mer finns det nog inte mycket att säga om det. Förra året ledde vägran att godkänna bokslutet inte till några resultat, och frågan är om ministerrådet nu kommer att ta sig i kragen och leva upp till medborgares rättmätiga förväntningar om ansvarstagande och öppenhet. Vår nästa behandling i plenum kommer att ske i oktober, men fram tills dess fortsätter vi naturligtvis arbetet i budgetkontrollutskottet.