Amelia Andersdotter - Demokrati

Malmströms demokratiska ansvar

Amelia Andersdotter — Tue, 03 Sep 2013 08:01:57 +0000

Language Swedish

EU är en stor organisation och har många armar. Idag uppmanar jag och tio andra framstående politiker och nätdebattörer Cecilia Malmström att se till att det kommer att notice-and-action-direktiv i DN.

Det här direktivet har nästan redan författats - det har bara inte offentliggjorts som förslag på direktiv och risken är överhängande att kommissionen väljer att lägga fram ett förslag till rekommendation istället. Skillnaden mellan direktiv och rekommendation är att det ena är bindande, men framtaget under öppna, demokratiska former. Den andra är inte bindande för medlemsstaterna men formuleringarna utsätts inte heller någon gång för öppen, demokratisk diskussion.

Lyckligtvis är det inte bara i Sverige vi vill att parlamentet ska ryta ifrån när kommissionen försöker förmörka och fördunkla politiska processer. Tillsammans med nio kollegor skrev jag redan i juli ett brev till kommissionär Michel Barnier, Cecilia Malmströms kollega, där vi bad om ett direktiv. Detta brev har ännu inte fått något svar och därför funderar vi nu på hur vi kan gå vidare med att sätta ytterligare press på kommissionen och kommissionärerna för att vår roll att demokratiskt representera europeiska medborgare faktiskt ska ges tyngd och vikt.

Den som vill kan hjälpa till genom att skriva till sina ledamöter i Europaparlamentet och fråga hur just dem arbetar för att försvara parlamentets demokratiska verksamhet. Det kan inspirera dem att hjälpa oss som inte tror att kommissionen på egen hand och under mystiska omständigheter ska utarbeta lagstiftning.

Vem har ansvar för datalagringsdirektivet?

Amelia Andersdotter — Mon, 29 Jul 2013 09:24:00 +0000

Language Swedish

Jag hittade en intressant ledare från DN via en partikamrat (Calandrella) som behandlar det pågående målet mot datalagringsdirektivet i Europeiska unionens domstol i Luxembourg. Domarna från EU har varit mycket kritiska mot direktivets och dess illa avvägda inskränkningar av rätten till privatliv. Direktivet är nämligen klubbat som en regel som harmoniserar den inre marknaden (nuvarande artikel 114 TFEU) snarare än som rättslig och polisiär åtgärd, och då menade kommissionen inför domstolen att man på inre marknadsregler inte genomför samma typ av bedömningar som under ett rättsligt samarbete. Man kan läsa referat från rättegången här , där man för övrigt också kan se att medlemsländerna hoppas att domstolen inte ska begära att de förändrar nationella lagar.

Men DN skriver också detta "Efter att ha förhalat frågan både länge och väl tvingades den borgerliga regeringen slutligen, under hot om böter, foga sig. Det var bland andra den nitiske tidigare socialdemokratiske justitieministern Thomas Bodström som i Bryssel drev på för denna form av övervakning," som om att detta vore ett starkt faktum.

Eftersom jag grubblar på mycket varför jag fattar beslut som jag gör, grubblar jag också över andras beslut. Jag har hört att det var Storbritannien, Belgien och Danmark som började med datalagringsfasoner och att Bodström för den europeiska processen var förhållandevis oviktig. Att Bodström är ansvarig för datalagringsdirektivet i EU, som sagts i Sverige, är en feluppfattning som spreds av Timbro 2005-2006. RIP Act i Storbritannien (för övrigt roligt namn) har funnits sedan 2000, t ex.

Runt 2004-2006 när datalagringen gick igenom var maktbalansen en annan: telekomindustrins jättar hade inte återhämtat sig från de två decennier av avreglering som ägde rum mellan 1980-2000. TeliaSonera höll på att bilda Skanova i en åtgärd som kallas funktionell separation, och som är ganska politiskt traumatisk. Andra telekomoperatörer, Bahnhof eller Bredbandsbolaget, fanns visserligen, men lär ha lagt sin uppmärksamhet mer på marknadsåtgärder än polisverksamhet vid tillfället. Någon IT-industri att tala om, lobbymässigt, fanns inte, och den som hade kunnat finnas hade gått under 3-4 år tidigare i dotcom-kraschen. De enda som var riktigt starka och välorganiserade lobbyisterna vid tillfället var Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten, två gamla institutioner som inte genomgått någon större turbulens de senaste 30 åren än att de yrkesgrupper de representerar fått mer makt.

Det betyder att den betydelsefulla aktör i samhället, Timbro, som hade ett intresse av att skydda telekomindustrins intressen (de är emot datalagringsdirektivet eftersom det är dyrt och svårt för dem att implementera, samt gör att deras kunder misstror dem), gav beslutsfattare felaktig information i beslutsprocessen. Beslutsfattare är inte dummare än att de förstår när de blir felinformerade, och som demonstrerat i ovan stående stycke saknades det andra (ekonomiskt eller intellektuellt) starka aktörer som kunde kompensera för den mindre precisa information som kom från Timbro. Med det menar jag inte att avsikten att verka emot sådan lagstiftning inte fanns, bara att den relativa styrkan, kontaktnäten och politiska strategin ännu inte utarbetats.

Min poäng är att man ska se den borgerliga regeringens ageranden som antingen symbolpolitiska (möjligheten att hacka på socialdemokraterna) eller en konsekvens av att vissa ekonomiska aktörer som var för lobbyistiskt oklipska 2004-2006 fått bättre organisation sedan dess. Förmodligen är det snarare det senare än det tidigare som gör att regeringen försökt verka emot direktivets implementering. Maktbalansen i den grupp människor som informellt påverkar våra beslutsfattare (och mig, t ex) är helt enkelt annorlunda idag än för 10 år sedan. Det betyder emellertid inte att lagstiftning kommer att bli mindre katastrofalt usel i framtiden: den maktbalans som jag tycker mig se uppstår i Sverige är ledd av felaktiga, tidiga kompromisser på medborgarnas bekostnad (försiktighet). Det är också tydligt att förändringen av maktbalans på intet sätt går snabbt och det är också farligt att sätta sitt hopp till framför allt marknadsaktörer som ju i slutändan kan genomföra också konsumentfientliga åtgärder så länge de inte själva behöver ta den etiska smällen (det vill säga - det finns inget principiellt incitament på dessa nya informella makthavare att göra rätt så länge de inte behöver bära skulden för att det blir fel). Rådande institutioner/myndigheter med makt har och kommer fortsätta ha mycket informell makt. Det finns andra institutioner och myndigheter som skulle kunna skapa sig ett större utrymme i diskussionerna men jag finner det föga sannolikt (se här, t ex).

I Bryssel var läget annorlunda: Europaparlamentet var mycket kritiska till datalagringsdirektivet, enligt min spekulation på grund av att andra telekomindustrier än den svenska var bättre organiserade lobbykrafter. I slutändan godkände parlamentet direktivet för att medlemsstaterna hotade med att annars inte ge parlamentet mer beslutanderätt under Lissabonfördraget. Maktbalansen mellan EU:s institutioner är en annan fråga man också kan skriva mycket om - personligen sätter jag högre tillit till parlamentet än medlemsländernas regeringar (även den svenska) eftersom jag tror på etiska beslutsförfaranden.

Glad måndag allihop.

Pirate Vibes

Julien Bencze — Fri, 17 May 2013 16:42:30 +0000

Language English

I attach importance to personal impressions, they are subjective of course, but they are reality, non-said, subjective reality, and they are also probably feed by external, “wire-less” vibrations. You can feel in the air when an entity is alive also because of the waves it spreads all around, and sometimes you get its message. “Without words”.

The General Assembly of the German Pirate Party was a vibrant demonstration of collective vitality. Each attending person knew she/he was a living part (which means, considered as such by all the others) of a common political construction. What stroke me is the energy that came out from the well prepared and accepted confrontation of each one’s strong determination to do it right. And the good organisation of the event that has been already praised by my colleagues , where it was obvious everyone knew what he/she had to do and why, enabled to frame and project this energy towards a hopeful political future.

Around 300 proposals were debated and voted, on the party program for the next federal election in November, on the party fundamental program, its statutes, and position papers.

When the proposal was presented by a member on stage in front of the whole assembly, people who wanted to ask questions to the member registered and did so when reaching the mike after they queued along a “question” line. Those who wanted to speak for or against the proposal also took the floor to support or challenge the proposal vis-à-vis the member on stage and the audience along a “pro” or “contra” line. And then came the vote...

Most debates went easy-peasy, Some were electric; but the chairperson was always there to make sure misbehaviours were avoided, and they were. Basis democracy was indeed a reality during these three days.

To me this General Assembly strongly contrasted with the genereal assemblies of some other traditional, big parties, where members "support" or have to follow different internal party trends controlled and directed by a few, instead of having really a word to say. These supporters or followers didn't have the same level of determination in their eyes that the one I saw in Germany. Definitly not.

I just left Germany with the feeling of having my battery reloaded for the week…

Knowledge and democracy come from simple things

Cristian Bulumac — Fri, 17 May 2013 12:29:17 +0000

Language English

Knowledge is power says one sentence attributed to Sir Francis Bacon. While is almost certain that he didn’t said that, the wisdom included in it is no less valuable or true. And when power (kratos) is given to the people (demos) we have democracy.

This article is about a simple piece of paper that makes all the above true. As you found out from the press or the articles preceding this on, at the Bundesparteitag, the German Pirate Party debated fiercely on online General Assemblies and online voting.

But how can be a debate held with more than 1000 people in the same space, whatever the size of the room? The German pirates did it.

Every participant had a chair, a space on a table, a cable connection to high speed Internet, an agenda and a speaking system that allowed views to be expressed on the issues.

But for me as a guest there, the tool that I found most interesting was a colored sheet of paper: A4 format, folded in three and printed on both sides.

This is the first page:

It clearly explains for what is it used, what it contains and gives an explanation of symbols that can be combined to express a possible structure for online votes.

The second page looked like this:

It codifies the possible alternatives, it describes those using short titles and it explains them using the symbols form the first page.

This simple piece of paper had two effects:

1. It gave power to those present, the power coming from knowledge expressed in an easily understandable way, the power to construct ideals and thoughts.

2. Kept the debate structured in a way that showed that direct democracy is not anarchy and can provide results, given the right tools are used.

In my opinion, the 2013 Bundesparteitag showed that the German pirates have much more to say and show to the world. Their will to participate, the will to find innovative ways to lead a debate and reach the best outcomes are well served by their tagline Ich Bin Motiviert and German people will better listen to the pirates as they have something important to say.

...not yet for the Germans. How do Pirate parties in Europe solve their issues online?

Petr Kopač — Thu, 16 May 2013 15:53:00 +0000

Language English

This is the second part of the article you could have read yesterday, named "Online voting? German Pirates want it, but..." and actually I've also written a very similar article for the Czech readers in my blog, where I described more thoroughly the late development of the German Pirate Party and their issues within a wider context.

But let's get back to the general assembly of the German Pirates - the atmosphere was quite amazing - especially when you see democratic processes take place in front of your eyes. And you also feel like in a documentary with all those cameras around. But that doesn't seem so much interesting for the traditional media - more than a thousand people engaged in a long discussion and getting to a democratic compromise. They were explaining their concerns about possible flaws of the system of the online voting.

In the end they didn't agreed upon one system and the discussions will continue, namely it might be accepted at the next Bundesparteitag - but a huge part of the work has been done.

It wasn't so easy, because German Pirates use a 2/3 majority voting system - they require a wide agreement. And the one proposal that was just closest to be accepted missed only 23 votes. Probably because in the last day some tired Pirates have already left. Even such things can influence the party shaping process.

See the very nice and easy to understand brochure for the voting systems! And of course the Pirate Times covered this as well and in English. For sources in German, you can see all the proposals and results on their wiki. And there's also a retrospective article by the board.

But let's have a look on the other Pirate parties, which already have been using online voting systems! We can start with the Icelandic Pirate party, which has gained 3 seats in the national parliament recently. They build on a system, where the proposals must first get support of a reasonable part of the members and then the proposals are voted online for one week. This allows the party to be very dynamic and to react fast on current issues, even though it's one of the youngest Pirate parties - or maybe because of it.

In the Czech Republic, where I come from, we have a similar mechanism implemented, but even handing in the proposals happens online. Such a proposal has to gather support of the square root of the amount of all the members (don't tell me the Pirates are not geeks). Afterwards the issue is discussed thoroughly and when the discussion seems more or less finished (sometime it can be a week, sometimes months!), the process is finished by 48hour-long online voting. This system unfortunately requires the members to be under constant stress, because they never know, when something important might change or be discussed. But hopefully we will shift it towards a more regular process on our next general assembly in September.

On the other hand in the Swedish Pirate party (as I understood it, pls comment, if I got it wrong), which happened to be the first Pirate party ever, we can see more regularity. Perhaps thanks to its longer age. The proposals have to come through a standardized process, where each phase has a fixed length specified in the number of weeks (publishing the proposal, discussions, counter proposals, voting etc.) - and although this process is not as much dynamic as other parties might have (it takes place just 4 times a year) - in my opinion it's much more relaxed and comfortable for the members, so more of them can actually take part and the principle of direct democracy is stronger there.

To summarize, I would like stress that we might see the Pirate parties also as an experimental incubator of direct democracy. Because even though there's a strong principal of international cooperation among us, we are neither guided nor lead by any single authority, which would determine exactly, how we should work - so we actually try different methods in parallel.

I am really impatiently waiting for the next Bundesparteitag to see, what system the German pirates will adopt. But whatever the result will be, I'm sure it will be a next step on the long way towards a modern form of direct democracy, which will create a stable and fair political environment as it does already eg. in Switzerland.

Online voting? German Pirates want it, but...

Petr Kopač — Wed, 15 May 2013 20:19:53 +0000

Language English

After a fast and hard fall from the heights the German Pirates are up and running again and their preferences grow up. They focus their forces now on hard-working preparations for the elections instead of internal disputes and feel motivated #ichbinmotiviert. And it pays off - the last Bundesparteitag was a success, commented as outstandingly productive as most local media stated.

There were though some reasons of the previous fall and one of them was actually the inflexibility of the modern party. Because the German Pirates, as all Pirates around the globe put much emphasis on direct democracy and at the same time their general assemblies take place only twice a year, it was virtually impossible for their leaders to take any position in reaction on current events, if nothing connected was approved by all the members.

You can imagine that it hurts your PR, when you keep saying into cameras "Sorry, we don't have an official position on this." Any opinion is better then just plain "I don't know."

So this very weekend the pirates gathered not only to agree upon more than 800 pages of proposals, but also to vote, which kind of online voting they would like to have. To put you into the image - the party has currently around 34 000 members! Seriously, guys, you'd need a stadium for such a GA! The event was actually attended just by "mere" 2000 people. Even so, it stays the largest general assembly organized by any party in Germany. And that's because direct democracy. But how can be it so much direct, when only a small portion of members can take part?

And that's it - we got now to the two main reasons to establish online votings: flexibility and allowing participation to all the party members - comfortably and cheap. Keeping up with 21st century, some might add. But on the other hand there stand many concerns - obviously - electronic voting can be tempered with and how can you find out then, what were the real votes? On the topic, I recommend you to watch this document shot for HBO, which features activists in the US fighting against insecure election system - which was closed-source and even the autorithies were not allowed to look into the source code, because of the "trade secret"!

But let's get back to Germany... there were actually many propositions at this huge gathering of Pirates, some of which offered voting, which was transparent, but on the other hand the voter lost their right of secret vote. Some proposed continuous voting system, where the party could react pretty fast, but if you think about it for a moment - that would keep all the party members in a constant stress. Because then you never know, whether something important comes up and so that you must pretty often check the voting system or keep some kind of voting calendar.

To be continued... tomorrow I will unfold, how online voting actually works in some Pirate parties around Europe and tell you how this ended up for now for the German Pirates. Stay tuned!

"Handelsavtal ska inte styra lagstiftning"

Ulf Pettersson — Mon, 25 Feb 2013 12:55:20 +0000

Language Swedish

Tidigare i februari annonserade EU och USA sin avsikt att ingå ett omfattande ekonomiskt samarbetsavtal - Transatlantic Trade and Investment Partnership TTIP - det Transatlantiska handels- och investeringsavtalet. TTIP blir därmed ett av inte mindre än 13 olika "djupa och omfattande" bilaterala handelsavtal som EU för tillfället förhandlar om eller snart kommer att inleda förhandlingar om med andra stater.

Europaparlamentets handelsutskott, INTA, ordnade en utfrågning med EU-kommissionens handelskommissionär Karel De Gucht. De Gucht var en av de ledande aktörerna bakom det starkt kritiserade ACTA-avtalet som Europaparlamentet röstade nej till i somras. Medborgare, NGOs och politiker oroar sig för att de rättskränkande reglerna från ACTA skall smugglas tillbaka i nya internationella avtal, till exempel TTIP. Att TTIP kommer att innehålla ett immaterialrättskapitel står redan klart. Handelsutskottets ledamöter - från vänstern till konservativa - överöste därför De Gucht med kritiska frågor om ACTA, upphovsrätt och immaterialrättskapitel i TTIP och handelsavtal i allmänhet.

De Gucht svarade undvikande men erkände samtidigt att parlamentets beslut om ACTA måste respekteras och att nya handelsavtal inte skall diktera EUs lagstiftning på området:

"You cannot change legislation by a treaty"

"It is not up the Commission to change legislation"

"I´m not going to do this [introduce ACTA] by the back door".

Att kommissionen tagit till sig av parlamentets kritik är klart positivt.

De Gucht in INTA: No new legislation by trade deal

De Gucht in INTA: Will not introduce ACTA by back door

Barroso svarar på Amelias brev om vikten av upphovsrättsreform

Ulf Pettersson — Thu, 10 Jan 2013 15:43:21 +0000

Language Swedish

Den fjärde december förra året skrev Amelia ett öppet brev till EU-Kommissionens ordförande José Manuel Barroso om vikten av upphovsrättsreform i EU. Förutom Amelia undertecknades brevet även av EU-parlamentsledamöterna Marietje Schaake (ALDE / liberalerna och medförfattare), Malika Benarab-Attou (Greens / gröna), Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D / socialdemokraterna), Jiri Mastalka (GUE/NGL / vänstern) och Pawel Zalewski (EPP / konservativa). Här är Amelias öppna brev i undertecknat, prydligt pdf-format (engelska).

Nu har Barroso svarat [min översättning]:

Kära ärade ledamöter,

Tack för ert brev den 4:e december, där ni ger er syn på upphovsrättsreform. Utöver den agenda som [Kommissionen] kom överens om under sin debatt den 5:e december, antog Kommissionen en kommunikation on innehåll i den 'Digitala inre marknaden' den 18:e december. Denna beskriver två parallella spår - en intressentdialog om ett antal frågor som kan besvaras snabbt, samt ett vidare arbete för att uppdatera det juridiska ramverket om upphovsrätt - vilket Kommissionen kommer att genomföra under innevarande mandatperiod för att säkerställa att EUs upphovsrättslagstiftning förblir ändamålsenlig i den digitala miljön.

Kommissionen kommer att fortsätta sitt arbete inom detta område i linje med smarta regleringsprinciper, för att säkerställa en transparent process och tillåta intressenter att delta och uttrycka sina uppfattningar. Jag vill uppmuntra er att fortsatt engagera er i denna process.

Med vänlig hälsning,

José Manuel Barroso

Barrosos brev i original [.pdf] (engelska).

#exile6e "Bloggers for Democracy" S02E09

Tess Lindholm — Sun, 16 Dec 2012 09:05:36 +0000

Language Swedish

http://www.youtube.com/watch?v=j_bhGgQzefE

Nätjournalistik, synonymer och politik

Amelia Andersdotter — Sat, 06 Oct 2012 08:56:56 +0000

Language Swedish

„Har du läst skapande svenska eller, brukade redigerarna säga till nya vikarier på redaktionen när jag började jobba och någon hade skrivit en text med för mycket adjektiv,” berättade min mamma alltid för mig om sina första år som journalist. Mamma hade läst kursen skapande svenska på universitet men har senare bultat in i både mig och mina systrar att man ska skriva kort, helst inte alls.

De orden kommer ofta tillbaka till mig när jag läser texter om nätsäkerhetsfrågor, även om det då snarare rör sig om substantiv. Vare sig det gäller journalistiska texter eller politiska resolutioner känns det som att synonymordlistorna alltför ofta får en alldeles för uttalad plats i texten. I ledande nationella tidningar förekommer ord som näthot, nätangrepp, nätanfall, nätattack eller nätkrig. Jag befinner mig för närvarande mestadels i Bryssel där Europaparlamentet, den folkvalda församling dit jag är vald, till ovanstående lista lägger nätterrorism, nätförsvar, nätkris, nätutmaning och nätincident.

De här ordvalen skapar en onödigt dyster bild av det som är vardagsmat på internet. Ibland utsätts hemsidor, även myndigheters hemsidor, för överbelastning. Det innebär att den server som hemsidan är uppsatt på tar emot för många anrop (besökare) under en viss tidsperiod.

Problemet är ofta kortvarigt, men medvetna försök att skicka för många anrop till en viss hemsida kan också får mer långvarig effekt. Normalt är det även i de exceptionella fallen bara fråga om ett fåtal timmar, ibland några dygn. Så har det varit sedan internets början, och så kommer det att fortsätta vara.

Att vissa hemsidor ibland också får sin frontsida utbytt mot en ful eller rolig bild är inte heller ett okänt fenomen. Det kallas deface:ing och är oftast ett helt ofarligt pojkstreck jämförbart med att rycka ned en affisch. Man avhjälper problemet genom att få sin hemsida säkerhetsgranskad av en kunnig expert.

Ordvalen i media återspeglas i makthavarnas beslut.

Våren 2012 antog Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor ett förslag på ny europeisk lagstiftning mot dataintrång som kommer att belägga inte bara den som överbelastar en hemsida med anrop med straffrättsligt ansvar, utan också den som innehar verktyg som kan användas för att utföra sådana attacker.

Hösten 2012 utreder Cecilia Malmström behovet av ett ambitiöst och polisiärt cyberbrottslighetsprojekt hon redan tillsatt. Projektet uppstod i Beatrice Asks Stockholmsprogram för europeisk säkerhet från 2009. Samma Ask är nu en av de få personer i Europa som genom ministerrådets mandat i unionens lagstiftningsprocess kan förmildra effekterna av Europaparlamentets missriktade ansträngningar från i våras.

I september i år såg jag att utkast till resolution från parlamentets säkerhetsutskott som var så fullmatat med synonymer till angrepp, ihopkopplat med prefixet „IT” (för informationsteknologi) att en kurs i skapande svenska rimligtvis är den enda förklaringen.

Jag och en kollega försökte reducera termerna till „IT-utmaning” och „IT-incident”, men vi kämpar olyckligtvis mot utkastförfattarens vilja att ge utlopp för sitt skapande och styrka i texten.

För bortsett från att ordbruket om nätsäkerhet är yvigt, är det också missvisande aggressivt. En artikel om attacker, angrepp och anfall låter blodig och tuff. Att torrt konstatera att en viss hemsida varit otillgänglig under en tidsperiod i en notis är jämförelsevis mjäkigt. Tidsperspektiv och analyser av faktiska effekter saknas i nätjournalistiken. Varför finns det ingen information om dessa krisartade attacker på krisinformation.se? För att det inte är någon kris och inte så mycket till attack heller! Om några dagar är allt som vanligt igen, utom lagen som nu innehåller flera nya straffrättsliga klausuler.

Den amerikanske säkerhetsexperten Bruce Schneier har sagt att det största hotet mot nätets säkerhet inte är tekniskt, utan ekonomiskt och politiskt. Ekonomiskt för att säkerhetsindustrin är en av de största i världen och lobbyn är stark. Att åtgärda säkerhetsproblem i den egna tekniken kan ta tid och kosta pengar, och sådan reglering undviks därför.

Politiskt för att vi som folkvalda är precis lika benägna att agera på alarmism som alla andra, i kombination med ett politiskt klimat som summariskt avfärdar reglering av industrin som något negativt. Det gör att vi dels reagerar hårt mot spektakulära, men ofarliga, händelser som överbelastning och deface:ing, och sedan låter bli att reagera mot oansvarig hantering av nätsäkerhet hos företag. Frågorna vi bör ställa oss om den kritiska infrastrukturens informationsteknologiska tillvaro rör inte nätöverbelastning utan vad kritiska infrastrukturer har på nätet att göra. Och de frågorna bör inte tas upp i samband med nätöverbelastning för det är inte samma sak, orsakerna är inte desamma, konsekvenserna är inte desamma.

Vi som jobbar med nätpolitiska frågor verkar däremot mest be om ursäkt för de som försöker uttrycka ett politiskt ställningstagande genom en irriterande men förhållandevis uppmärksamhetsskapande metod. Vi tar avstånd från metoderna som demokratifientliga och som kväsande av yttrandefriheten. Den nätpolitiska debatten fastnar i en granskning av politiska aktiviteter på nätet som sådana.

Oavsett vad man tycker om föremålet för protesten, är metoder som skapar uppmärksamhet och som tillåter många människor samarbeta för att framföra sin gemensamma ståndpunkt utan att åstadkomma någon skada faktiskt positiva för samhället. Det är en del av demokratin som vi behöver värna. För om bara våldsamma protester, away from keyboard och med fysisk verkan mot omvärlden, får genomslag har vi inte längre makthavare som lyssnar.

Det vore bättre att framhålla fördelarna med att människor och nätanvänder använder sig av säkerhetsverktyg och testar nätets gränser. Ta tillfället i akt att avmystifiera vissa händelser på nätet som tilldelats oproportionerligt stor negativ uppmärksamhet och framhålla positiva aspekter av att människor aktivt experimenterar med nya teknologier. I många fall har dataintrång hjälpt till att belysa stora brister i säkerhetssystem hos stora företag som miljontals människor litat på i sin vardag.

Man kan också tänka sig att journalistkåren funderar extra noga om det här faktiskt har det nyhetsvärde det givits. Hemsidor ligger ibland nere. Ibland dyker det upp roliga bilder på djur på internet. Om senaste veckans protester verkligen är kopplade till Julian Assange är det heller inget nyhetsvärde i protesten som sådan. Det är inte fel att föra upp kryptering av myndighetsdata och IT-infrastruktur på dagordningen men det här är inte rätt tillfälle.

”Skriv kort, helst inte alls.” Tillför rätt information i en relevant kontext. Det är journalistens roll, börda och ansvar.

Om man nu nödvändigtvis vill skriva, skulle en teknologioptimistisk variant av informationsutbudet rimligen kunna skapa det politiskt sedan länge eftersökta intresset för ingenjörskonst, naturvetenskap och matematik. För oavsett de kriser, hot, angrepp, krig, anfall, terrorismen, offensiver, utmaningar, och attacker som blivit vardagsmat i media är de flesta ungdomar faktiskt bara nyfikna människor som bryr sig om sin omvärld inom de ramar de har att tillgå.