Amelia Andersdotter - Fri- och rättigheter

Amelia debatterar integritet med Sara Skyttedal (KD)

Anders Jensen-Urstad — Tue, 06 May 2014 13:41:49 +0000

Språk Svenska

I går deltog Amelia i en debatt om integritet med Sara Skyttedal (KD) i P3 Nyheter med Karlsten. Lyssna nedan!

Vad tycker svenska ledamöter om dataskyddsförordningen? Moderaterna.

Amelia Andersdotter — Thu, 02 May 2013 15:39:59 +0000

Språk Svenska

Håkan Ogelid på IDG frågade sig i tisdags vad svenska ledamöter tycker om dataskyddsförordningen. Enkelt uttryckt tycker Moderaterna att stora amerikanska bolag har många bra poänger, om man får tro Anna-Maria Corazza Bildts ändringsyrkanden. Det här är den första bloggposten av tre där jag går igenom vad svenska ledamöter tycker om Dataskyddsförordningen.

Den stora skillnaden mellan USA och Europa rättsmässigt är att privatliv och integritet är en mänsklig rättighet i Europa enligt EKMR art 8. I USA är privatliv och integritet istället en konsumenträttighet som privatpersoner kan förvärva avtalsrättsligt i relationer med privat aktörer på marknaden. Sverige är bundet av Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter sedan 1950-talet, och jag förutsätter att svenska politiker därför utgår ifrån att privatliv är en mänsklig rättighet som vi alla har för att vi är människor, snarare än någonting som uppstår när vi interagerar med en viss tjänstetillhandahållare (varesig denna är statsmakten själv eller en privat tjänstetillhandahållare).

Anna Maria Corazza Bildts:s ändringsyrkande 396, underskrivet med 6 av hennes EPP-kollegor, kommer direkt från amerikansk lobby. Europeisk IT-industri har inte stött att pseudonymiserad data ska undantas från förordningens/personuppgiftslagens förpliktelser. Enligt amerikanska konsumentgrupper och säkerhetsforskare (t ex Bruce Schneier, se emellertid också Paul Ohm som också gör upp med FOI:s rapport 3633) lär pseudonymiserad data heller inte hjälpa oss att skydda vårt privatliv eller integritet på något särskilt sätt, så därför är det uppenbart inte en tanke grundad i MR-tänk, utan snarare ett sätt att konsumenträttsligt minska konsumenters rättigheter mot företag (vilket är rimligt att göra, om man upplever privatliv som konsumenträttslig fråga). Samma feltänk återfinns i Corazza Bildt:s ändringsyrkande 730, 734 och 922, där särskilt #922 utgör ett väldigt stort avsteg från MR-tanken och egentligen gör det omöjligt att på något bra sätt utöva konsumenträttigheter heller. Pseudonymiseringsdiskussionen har uppstått via Yahoo!, eBay, Amazon, Google och Facebook (amerikanska företag), och de har haft väldigt stort inflytande vilket man kan se på bland annat lobbyplag.eu. Man kan också kontrollera de lobbydokument som kommit in till mig och Christian Engström här.

Den europeiska organisationen CEPIS som organiserar IT-tekniker har försökt lobba mot förslaget att urvattna definitionen på personuppgift på det ovan förslagna sättet. På dataprotectioneu.eu har en sammanslagning av mer än 100 europeiska akademiker också försökt protestera mot amerikansk industris urvattningsförsök.

I det vidare har Corazza Bildt också skrivit under ändringsyrkande 1357 tillsammans med 8 kollegor. Detta ändringsyrkande till artikel 15 i dataskyddsförordningen lägger privatliv och integritet från EKMR:s artikel 8 på en lägre prioritetsordning än företagshemligheter och immaterialrätter, i en lagstiftning som bara rör privatliv, personuppgiftsskydd och integritet(!). Här rör det sig inte om huruvida fildelning hotar integritet eller anonymitet eftersom ju det är en avvägning domstolar gör i varje specifikt fall, utan om man ska i lagstiftning sätta prioriteringsordningen på detta sätt, vilket då skulle tvinga domstolar att alltid göra avvägningen på ett särskilt sätt. Det härrör från European Banking Federation och en del andra finansiella industrier (se dataskydd.net och lobbyplag.eu).

Ändringsyrkandena 414 och 1537 är underskrivna av Corazza Bildt och 7 kollegor från EPP-gruppen. De är lite lurigare eftersom de undergräver en rättighet vi medborgare redan har enligt direktivet 2002/58/EC och i Sverige 18§ LEK, nämligen rätten att få säga ja om vi vill bli spårade (alltså opt-in resp. opt-out). Trots att formuleringen i #1537 alltså inte "ser farlig ut" är det alltså så att den är onödig om man tycker att detta är en rättighet, eftersom rättigheten redan är etablerad. Enda syftet med att kodifiera den igen om med andra ord är att göra rättigheten svagare. Detta förslag har drivits av IAB (reklamföretag), Google, och andra amerikanska företag och sätter, återigen, privatliv och integritet som konsumenträttighet snarare än mänsklig rättighet.

Det filosofiska problem jag har lite svårt med vad gäller Corazza Bildt och Moderaterna här är huruvida de anser att privatliv och integritet är en mänsklig rättighet eller en konsumenträttighet. Jag tycker personligen att det är en mänsklig rättighet och att EKMR har gjort en bra avvägning som inkluderar det i den europeiska rättighetskatalogen. Man behöver inte hålla med om det alls, och det kanske Moderaterna (t ex) inte gör, men i sådana fall tycker inte jag att man ska börja med att skriva om "sekundär lagstiftning" utan kanske istället ta en nationell debatt om huruvida vi fortfarande vill vara med i EKMR eller om vi ska begära en omförhandling av EKMR:s text. Så länge alla uppfattar det som bra att vi har den rättighetskatalog vi har i EKMR finns ingen anledning att i annan lagstiftning agera annorlunda (tycker jag).
Är det då inte lugnt så länge vi frivilligt delar med oss av data och personuppgifter? Vad Anna-Maria Corazza Bildt åstadkommer med sina ändringsyrkanden är att vi inte ges möjligheten att uttrycka någon frivillighet. Vi får helt enkelt inte veta, och vi får ingen möjlighet att säga ja eller nej. Det är det som är problemet med Anna-Maria Corazza Bildts ändringsyrkanden - de tar bort rättigheter, valfriheter och självbestämmande från europeiska medborgare.

Kollegor som Anna-Maria Corazza Bildt har affilierat sig med: Sean Kelly, irländsk konservativ ledamot tillika föredragande för yttrandet om dataskyddsförordningen i industriutskottet. Fick mycket hård kritik av olika civilsamhällesaktörer och undergräver totalt allt personuppgiftsskydd i EU (se http://www.theregister.co.uk/2013/02/22/european_parliament_industry_committee_data_protection_amendements/ ); samt Lara Comi, en italiensk konservativ ledamot tillika föredragande i utskottet för konsumenträttsfrågor vars yttrande om förordningen fick ännu hårdare kritik (se t ex http://www.techweekeurope.co.uk/news/eu-committee-votes-to-water-down-data-protection-regulation-105326 ). Se också mer information om vart och ett av utskotten och deras arbete på http://protectmydata.eu.

Keynote på Open Source Days, Köpenhamn (9 mars)

Amelia Andersdotter — Wed, 13 Mar 2013 07:02:45 +0000

Språk Svenska

Jag hade den stora äran att få närvara vid Open Source Days, en stor dansk konferens om öppen källkod och öppen mjukvara som anordnas varje år i Köpenhamn sedan 1998. Nedan följer det anförande jag gjorde under konferensen, och efteråt var det många som ställde frågor och förde diskussioner som jag också besvarade så gott jag kunde. Det var många intressanta presentationer utöver min egen som DNS-censur, privatlivsskyddande teknologier för din mobiltelefon (specifikt Android och orbot), samt en mycket intressant historia om hur man kan porta mjukvara från slutna plattformar till Linux, och vilka avväganden man som företag då behöver gå igenom. Jag träffade PROSA, KLID, Superusers och ett makerbot-team som tillverkade små bystar (alltså statyer). Också närvarande var Ung Pirat Malmö:s nya ordförande Janni! Stort tack för sällskapet och jag hoppas vi ses snart igen :-)

I'm very happy to see so many people here. Welcome.

Most of you have come here because you are developers, or implementers, of open source solutions. Am here in a slightly different role. Even if I have been known to use open source software, I'm here because I am a member of the European Parliament, a publically elected representative, and, as such, legislating and creating norms for interactions in society are some of the tasks for which I m responsible and accountable. I am, optimally, responsible and accountable both for choices that I make, and choices that I don't make.

We all make choices, on a daily basis. In the vast majority of cases they don't have a big impact on the people around us, nor do they impact our surrounding world a lot. Many of the choices I make, when I work in Brussels, by contrast impact the framework in which the 500 million citizens of the European Union find themselves.

So I would like to talk about responsibility and accountability.

Last year I was awarded the honour of being named the fifth most influential internet activist in the world by online internet social community magazine Daily Dot, because of my work in the European Parliament against the Anti-Counterfeiting Trade Agreement.

Now, ACTA is an interesting piece of work since, ultimately, the European Parliament rejected the agreement. The international federation of phonogram industries issues a press release on the day after the vote, July 6th 2012, urging the parliament to be more responsible ”next time”.

But the agreement was already from the outset an example of devastatingly bad allocation of responsibility and accountability.

One of my major concerns in the agreement was the proposition that businesses make their own agreements on how copyright law or trademark law should be enforced.

The reason I don't like this is because I recognise that business, ultimately, doesn't have the olbigation to make difficult and sometimes costly judgement of which particular society benefit should be given preference over another at some given time.

It is us, the legislators, who make that balance through the laws that we enact, and up to the courts to implement these balances.

We have to be able to trust our legislators and our courts to uphold our rights and freedoms. We, the people, everyone of us that interacts every day, need to feel safe that our legislators take responsibility for our common interaction spaces. In the case of ACTA they did, so that is good.

But returning to the issue of responsibility: earlier this week the European Economic and Social Committee had invited me to hold a keynote at one of their meetings. They are not a legislative institution, by the way, so they do not necessarily cause a lot of harm. I was invited to hold a keynote on the responsible use of the Internet. Their thematic conference concerned children, nasty comments on the internet and how we can ensure that the Internet become a friendlier and funner place.

I said at that meeting, and I will maintain, that we have a fundamental political problem in how we define interaction spaces in society when all responsiblity for friendlieness is hurled towards the individual rather than us assessing whether the interaction frameworks are in fact wrongly defined.

We know, for instance, that at the World Summit for Information Society in 2005, ”communciation” was left out from the list of expected benefits from public access to information benefits. An arbitrary exclusion, given how important communication is for society and group cohesion.

In the European Union similarly we are not reforming the opyright laws. They create only uncertainties and risks for those who try to express themselves through use of culture, or those who turn to culture to build commonalities with others. Being a user of cultural works is associated with nothing but risk – all rights and certainties are kept for rightsholders. But because we either do not value communication or because we, the legislators, are unwilling to acknowledge the huge impact our work or, as it were, non-work, has on the abilities for people to interact, the reforms aren't coming.

I will give you an example: in December of last year, the current European Commissioner in charge of copyright issues Michel Barnier said in front of a parliamentary meeting that he did not want to look closer at users' rights in the European legislation because he didn't want to make copyright weaker.

I would argue that a legal framework made in such a way that it creates fear, uncertainty and doubt for those who try to build social networks and communities with each, is a weak legal framework. Our legal system can never be stronger than its legitimacy, and the legitimacy of the current copyright framework with its few limitations is very low.

When teachers, librarians, e-book consumers, radio stations, organizations helping out the visually impaired or Djs find themselves in a situation where they cannot, at any other than severe cost in time, money or to themselves, comply with or respect the law, that is the definition of a weak legal framework.

Laws have no purpose if they don't minimize conflicts between different members of society, or make the conflict resolution between these members as painless as possible if a conflict nevertheless arises. Copyright does exactly the reverse: it generated a multitude of conflicts, and makes the resolution of those conflicts painful and traumatic.

To no reassess users in copyright is irresponsible. It is an avoidance of responisibility that users and citizens themselves can't remedy. It falls upon politicians and elected representatives to take this responsiblity, but the political fear of action in this field is harming our society and our communication places.

Many here will be private persons, entrepreneurs or business people who are deeply concerned with policy areas like competition, standards development or patent law, trademarks or worse: trade-secrets, one of my biggest problems in legal development today.

Also here, unarguably, we are suffering from a gret number of problems over which politicians largely do not exercise much responsibility. Because of the very unclear value-base which guides all policy around communication, be it innovation, group work, personal or economic endeavours or what, the very concept of ”responsible use of the internet” is naturally confusing.

Is it responsible to have built a market model entirely dependent on the removal of freedom, choice and privacy of your customers?

I would argue that it isn't, but politically we have huge difficulties acknowledging concepts like indutrial leadership or the consequences of showing, or refusing to show, such leadership. What we seem particularly unable to determine, politically, is how to discuss the frameworks for interaction that we are making.

Because politicians, publically elected officials, decide the frameworks within which all other actors in society operate, it is incredibly important that they have a vision and some values to impose on that framework.

So for instance, I believe that we need a much stronger policy against vertical integration. Competition policy, which today deals msotly with cartels, mergers and dominant actors need to have a shift of focus towards market entrance barriers. For each level of a different product chain we should not only ponder, but also enforce, functional separation. This will make market entrance on each level of the vertical chain much easier and more actors will be able to join in innovation and product development.

What we are seeing instead is a less conflictful application of competition law now than in the past. When Apple locked its platform sot hat developers only by locking in themselves could participate in the AppStore, the European Commission was happy to accept only a weak commitment from Apple to open partially the developer kit in 2010.

Clearly a more useful discussion or investigation to have been had could and should have been the exact control exercised by Apple over every step of their value chain, and whether anti-trust laws should actually be given a larger role in contravening such practises.

Similarly, when Apple and four publishers were doing price-fixing and locin-in for the e-book sectors, the Commission cautiously criticized the license market they were engaging in as potentially in violation of competition laws, but in the end the Commission decided to not go in and actually just ban the market that they though was not in any way competitive, but instead accept the voluntary commitment to discontinue these market practises for a period of two years.

Clearly more political evaluation over what type of market models we are actually willing to accept would have been useful here.

Even in the Commission's merger investigations, they will very rarely scrutinize the conglomerating effects of merging patent portfolios on a licensing market. But the market for licenses of certain types of patents can be very heavily influenced by large mergers.

The type of competition overhaul that I would like to see would of course demnd involvement not only of competition authorities, but politicians and sector-specific national regulatory authorities as well. It is possible, but it reuires consistent and responsible politicians that are willing to be accountable, and responsible, for the decisions and values they implement.

We as citizens should not be letting our publically elected officials get away with losely referring to industry self-regulation or how they do not want to stop some business development from happening.

Even if it is clear that vertical integration and centralization can have some benefits, freedom, choice and the liberty to make new things is to me more important, and comes only from a structural framework of functional separation.

This brings me over to a last point that i would like to propose on the topic of responsibility. I say that often we hear politicians avoiding responsibility by stressing their unwillingness to interfere with business development or the development of new business models. It is already quite clear that all businesses emerge inside a society context, and that politicians, parliamentarians, governments and commissioners have the responsibility for how that framework is set up.

We all exist inside this framework, which defines how and when we interact in which way with whom. It defines our social interactions, our interactions with businesses, public authorities or the way that businesses interact with each other or public institutions.

These frameworks are made to reduce th total amount of conflicts and bad blood. They are here to help us make bad blood that nevertheless appers go away in some process least traumatic to the parties involved.

So clearly, in order to preserve these conflict minimizing properties of our framework for interaction, we should not be scared of, or avoid, showing an appropriate amount of industrial leadership.

Privacy, data protection or security are good examples of where a larger degree of political responsibility is needed.

In one place I read, and I think this captures beautifully this point: one national data protection authority based in a member state of the European Union stated that it feels its mission is to mitigate the negotative consequences brought on to private persons and citizens in their interactions with business and public authorities by the large scale deployment of information and communication technologies.

Mitigating the negative consequences implies that all is lost, and you would wonder why we at all make public investments in data protection authorities if all is lost.

As we see, and as many of you know, we could simply politically decide not to accept some economic models which create the need for ex post crisis management and damage mitigation with respect to privacy concerns.

We need stronger leadership, responsibility and enforcement of the privacy and data protection measures that we want.

I'm not saying politicians must necessarily favour some technology over another, but I do believe strongly that we both can and should consider the properties which technologies that get deployed at large-scale have to possess.

As business models deal a lot with interaction and communication, we can and should also exercise responsibility in open, democratic debates about which business models we find ok, and which ones we don't.

Now finally, then, if one is a private person and one would like to interact with policy making institutions because one is concerned about the lack of responsibility or one wants to increase accountability? I would suggest writing e-mails, letters or give phonecalls to deputies, that are personal. One person writing a heartfelt, personal email to their deputy easily counts more than any lobbyist or any other interest. Keep in touch with your deputies, ask what they are doing, get in touch when you know that they are addressing issues relevant to you.

Tal till Ecosocmötet om internet och ansvar

Amelia Andersdotter — Tue, 12 Mar 2013 06:34:09 +0000

Språk Engelska

Det här är ett tal jag höll under Ekonomiska och sociala kommittéens (en EU-institution som inte främst verkar lagstiftande utan utredande) möte om internet och ansvar förra veckan i onsdags:

Delegates,

Honourable participants in this meeting of the Economic and Social Committee,

We are here to discuss political implications on society of information and comunications technologies. More specifically, the designers of this event have framed the discussion as ”responsible use of the internet”.

When I look at theinternet policy and ICT policy in general, responsibility is probably the last word that would come to my mind.

For one – communication. Would you believe last week I attended a United Nations event where someone explained that ”communication” had been left out from the list of over-arching benefits of public access to the internet?

Communication is, to me, the most defining aspect of myself, my friends, the groups that I belong to and society at large.

Disregarding communication as a buidling block for society and the greatest gift to us as individuals and societies is entirely irresponsible. Which brings me to copyright and related rights.

This badly damaged and ill-adapted legal framework is creating problems for important society institutions such as libraries, archives, teachers and those who would ensure that visually or otherwise impaired individuals cn efficiently and effectively communicate with others. The we neglect this legal behemoth which has quashed communities, entrepreneurs and individuals is to me the ultimate act of irresponsibility.

Think but once of the children before you doom all their future communication, all their friends and social networks and societies to the power and whims of corporate IP management.

I believe we are also in the position where we can make responsible, or irresponsible, choices for infrastructures and frameworks. It is increasingly clear that technology can be developed that allows perfect traceability of every person and everything they do at al times.

Because a society where everyone is always watched, tracked or nudged into some behaviour of other is one we do not want, we will have to actively – or proactively – choose technologies and laws that allow us to preserve individual autonomy, self-empowerment and our right to define ourselves and our communities without external interference.

It has been said that although technology may not be good nor bad, it is certainly not neutral.

The technologies that we allow ourselves to permit in society can hugely impact our societies and how we interact. The fantastic wonders of being able to communicate with anyone in the entire world at a mere 200 millisecond delay has shown us that.

But other technologies and associated market models based on tracking, mapping, tracing and predicting cause discomfort and uncertainty. It is irresponsible not to deal with that and not to establish norms for these practises.

One of the most honurable tasks of being a publically elected official is that one gets to help hammer ut those norms and set the ramework for interaction – and communication – between the different society actors taht everyone is most comfortable with.

If there is any responsibility that should be exerted with respect to the Internet, it is the responsibility for the current political inaction in crafting all those citizen-friendly norms.

I believe that is is possible for us to create a legal framework where the citizens have the autonomy and the right to communcate and develop in private or together. I hope that the Economic and Social Committee and its members will join me in such an endeavour.

Amelia om dataskydd i Dagens Industri

Nils Agnesson — Mon, 28 Jan 2013 11:04:53 +0000

Språk Svenska

Hur kan jag som svensk på bästa sätt skyddas mot ett företag som samlar in min personliga data över Internet, och som är baserad på Irland? Eller hur skapar vi ett bra elektroniskt legitimationssystem där data om mig lagras på så få ställen som möjligt? Detta skriver Amelia om idag i Sveriges största ekonomitidning Dagens Industri.

Hur ska personuppgifter på nätet skyddas i framtiden? Nu diskuteras regelverk i Bryssel som får konsekvenser under lång tid framöver. Det handlar om makten att kontrollera sin egen information och identitetsbildning, skriver Amelia Andersdotter, Piratpartiet.

http://www.di.se/artiklar/2013/1/28/debatt-hur-ser-regeringen-pa-eus-dataskydd/

Den problematiska konventionen om biologisk mångfald 2

Ulf Pettersson — Mon, 17 Dec 2012 20:25:27 +0000

Språk Svenska

I det första inlägget om Konventionen om biologisk mångfald och Nagoya-protokollet konstaterades att konventionen skapar nya intellektuella äganderätter till alla levande organismer. Den huvudsakliga äganderätten kallas för GR – genetiska resurser, och dessa anses tillhöra de suveräna stater de befinner sig i. Till denna fogas TK, traditionell kunskap om hur växter kan användas. Äganderätterna omfattar regler för informerat förhandsgodkännande (Prior Informed Consent - PIC) samt tillgång och nyttodelning (Access and Benefit Sharing - ABS).

För de fysiska resurserna, det faktiska biologiska materialet, finns det få skäl att inte stödja PIC och ABS. Det är klart rimligt att en stat eller ursprungsbefolkning bör ha rätt att begränsa utomståendes användande av egna fysiska resurser. För fysiska ting råder knapphet. En persons användande gör det oftast omöjligt för andra att dra nytta av samma sak. Men möjligheten att exkludera utomstående från bruk av fysiska ting såsom växter finns redan. Den är införlivad i alla staters äganderättslagar.

Kunskap kan inte stjälas

För den genetiska informationen som sådan, som består av ren kunskap, fungerar det däremot annorlunda. Kunskap är en icke-rivaliserande vara. Det betyder att en persons användande inte minskar någon annans möjlighet till nyttjande. Om information om gensekvensen hos lingon överförs från Sverige till Indien, innebär inte detta att informationen gått förlorad ur Sverige. Samtidigt har mänskligheten mycket att vinna på fri kunskapsöverföring om gener, både för forskning och global rättvisa i allmänhet och för utvecklingen av nya läkemedel och födoväxter i synnerhet.

Konceptet med "biopiracy", biostöld, är därför starkt missvisande. Termen förutsätter att genetisk information kan ägas. Richard Stallman, meduppfinnare till GNU/Linux och digital frihetspionjär, argumenterar för att "biopiracy" bör förkastas:

The "biopiracy" concept presupposes that natural plant and animal varieties, and human genes, have an owner as a matter of natural right. Once that assumption is granted, it is hard to question the idea that an artificial variety, gene or drug is property of the biotechnology company by natural right, and thus hard to deny the investors' demand for total and world-wide power over the use of it.

ABS-regler skapar hinder för forskning

Konventionens regelverk om PIC och ABS innebär att växt- och djurgener inte längre får undersökas fritt. Ingen skillnad görs mellan forskare och läkemedelsbolag eller mellan kommersiell och icke-kommersiell verksamhet. Reglerna skapades med hänvisning till framför allt kommersiella läkemedelsbolag men i dagsläget är det framför allt icke-kommersiella forskare som berörs. Eftersom regelverken i många länder är mycket strikta och komplicerade skapar de hinder för forskarsamhället. Här är två talande citat i sammanhanget:

"In Brazil, approximately 400 applications to use biological materials are received annually. The processing rate for these applications is 25–50 per year. This is due to strict ABS legislation."

"It is a real pity to see that it is easier to cut down a forest for timber than to get a few hundred grams of renewable plant samples for cancer research."

Om det är lättare att hugga ner en hel skog än att ta prover för cancerforskning, kan man fråga sig om konventionen för biologisk mångfald verkligen är väl lämpad för sitt syfte.

Långtgående restriktioner

I jämförelse med andra immaterialrätter är både GR, genetiska resurser, och TK, traditionell kunskap, mycket långtgående och märkligt konstruerade. För att minska problemen med inlåst kunskap är alla immaterialrätter tidsbegränsade (upphovsrätt, patent) eller kräver omregistrering (varumärken). Så är det inte med GR och TK – dessa är istället eviga äganderätter. GR och TK anses tillhöra antingen en stat eller en lokal grupp eller ursprungsbefolkning. Ägs de av en ursprungsbefolkning så anses rättigheterna ärvas generation över generation. I samband med traditionell kunskap har inblandade byråkrater börjat talat om att "ursprungsbefolkningar" bör få upphovsrätt till "traditionella mönster". Om det blir verklighet kan det innebära en bakåtdatering av upphovsrätten med flera hundra eller till och med tusentals år.

Även regler som PIC och ABS är mer restriktiva än vad som gäller för andra immaterialrätter. Reglerna innebär dels att godkännande krävs innan man ens får börja inhämta ny kunskap, dels att nyttor och vinster måste betalas ut oavsett om något bidragande arbete alls har utförts av ägaren.

Slutligen skiljer sig motivationen. Upphovsrätt och patent finns till för att skapa incitament för skapande. En arbetsinsats byts mot ett tillfälligt, äganderättsligt monopol där äganderätten är motiverad som en belöning för skapandet. Men genetisk information har inte skapats av någon. Den bara finns där som ett resultat av evolutionen. Äganderätt till genetiska resurser bryter på så sätt mot den moraliska grunden för immaterialrätt. Monopol på information som existerar fritt i naturen utgör en principiellt mycket långtgående expansion av utrymmet för immaterialrätter.

En vanlig uppfattning är att konventionen om biologisk mångfald inte är förenlig med TRIPS-avtalet och andra avtal. Därför vill många, framför allt inom miljörörelsen, införa konventionens regler i TRIPS och slå fast att konventionen skall ha företräde framför TRIPS. Även om syftet är det motsatta så finns risken att detta inför nya, mycket mer restriktiva principer i TRIPS än vad som råder idag.

Konventionen har inte fungerat

Det råder bred enighet om att konventionen inte har lyckats skydda den biologiska mångfalden. Ett första skäl är att de konventionsregler som gäller fysiska resurser och faktiskt kan skydda ekosystem är vaga och upp till de ingående staterna. Nästan allt faktiskt användande av fysiska genetiska resurser faller utanför konventionen – det sker inom stater som inte har regler mot inhemskt användande. Fallet där en stat söker tillgång till genetiska resurser i en annan stat är ett specialfall. Det typiska är att ett lands egna medborgare använder det landets genetiska resurser.

Ett andra skäl är att konceptet om äganderätt till naturliga gener inte har fungerat.

För det första har en snabb utveckling inom bioteknik resulterat i att den förväntade efterfrågan på naturliga gener och växtmaterial inte har uppstått. När genmaterial väl behövs räcker det ofta med mycket små mängder. Den genetiska informationen kanske bara behöver samlas in en gång. Samtidigt krävs ett större antal levande individer inom varje art för att upprätthålla mångfalden. Men eftersom antalet individer saknar koppling till den genetiska resursen så skapar inte denna äganderätt incitament för bevarandet av många individer.

Biografiska regioner För det andra medför avgränsningssvårigheter att äganderätter till naturligt förekommande gener inte kan fungera bra. Enligt äganderättsteori är möjligheten till klara avgränsningar en förutsättning för att äganderätter skall fungera. Dåliga avgränsningsmöjligheter är ett huvudskäl till de enorma problem som finns i dagens patentsystem. För genetiska resurser gäller förutsättningen om klara avgränsningar ännu mindre än för patent. Samma eller mycket snarlika gener delas hur som helst mellan olika organismer. Som bekant har varken djur eller växter någon vidare respekt för mänskliga statsgränser och otaliga organismer lever i mängder av olika stater samtidigt.

Vad är egentligen rättvisast?

Ett motiv till reglerna om ABS är att uppnå "rättvis fördelning" av vinster från användandet av gener, till exempel från läkemedelsutveckling. För tillfället befinner sig de flesta läkemedelsföretag i rikare delar av världen som Nordamerika, Europa och Östasien medan de genetiska resurserna finns i fattigare länder runt ekvatorn. Med den bakgrunden motiveras nyttodelning av rättviseskäl. Men med den mycket högre tillväxt som råder i Asien, Afrika och Latinamerika kommer dagens relativa rikedomsförhållanden inte att råda i framtiden. Samtidigt gäller den här typen av konventioner i decennier och kanske ändå längre. I konventionen finns inget som säger att man skall fördela från rika till fattiga, bara från användare av gener till ägare av dessa.

Ser man det principiellt blir det knappast mindre problematiskt. Varför är det rättvist att individer som råkar bo i närheten av en viss växt, skall få läkemedelsinkomster från växtens gener? Även om dessa individer inte har bidragit med någon insats alls för att skapa läkemedlet så skall pengar överföras till dem från forskare, från fabriksarbetare och från sjuka i hela världen.

Jordens genetiska resurser är mycket ojämnt fördelade. Konventionens nyttodelning riskerar att skapa ett ojämlikt globalt system där olika grupper har olika mycket rätt till jordens genetiska information och där miljarder dollar tas från de ena och ges till de andra. Den minoritet som har turen att födas i ett land med mycket genetiska resurser är vinnare, alla andra är förlorare.

Kunskapsfrihet och konventionen om biologisk mångfald

För oss som menar att kunskapsfrihet bör främjas och att immaterialrätter bör liberaliseras, är det svårt att vara positiv till den del av konventionen om biologisk mångfald som handlar om genetiska resurser. Och anser man att naturliga gener inte bör kunna ägas och monopoliseras genom patent kan man knappast förespråka ännu mer restriktiva monopol genom GR. Richard Stallman uttrycker det bättre än vad jag kan:

It is indeed wrong for biotech companies to convert the world's natural genetic resources into private monopolies—but the wrong is not a matter of taking someone else's rightful property, it is a matter of privatizing what ought to be public.

Stallman har rätt. Den rimliga lösningen på problem med patentmonopol på liv är inte nya GR-monopol på liv. Den rimliga lösningen är begränsningar i, och grundläggande reformer av, patentsystemet som sådant.

#exile6e "Bloggers for Democracy" S02E09

Tess Lindholm — Sun, 16 Dec 2012 09:05:36 +0000

Språk Svenska

http://www.youtube.com/watch?v=j_bhGgQzefE

#exile6e "Cyber war with Anonymous" S02E08

Tess Lindholm — Fri, 07 Dec 2012 17:34:23 +0000

Språk Svenska

http://www.youtube.com/watch?v=vtgU65Xnb0U

Den problematiska Konventionen om biologisk mångfald 1

Ulf Pettersson — Tue, 04 Dec 2012 08:12:25 +0000

Språk Svenska

Bör generna hos världens djur och växter ägas av stater och folkgrupper? Eller bör snarare kunskapen om generna kunna spridas fritt till alla? Det är frågor som är aktuella i EU-parlamentet i samband med införandet av det tillägg till Konventionen om biologisk mångfald som kallas Nagoya-protokollet.

Konventionen har som mål att skydda den biologiska mångfalden samt att främja hållbart användande av biologiska komponenter. Men den etablerar även ett tredje mål: att de "genetiska resurser" (GR) som ligger till grund för mångfalden skall "skyddas" från "tillgång" och att nyttor från användning av dessa måste fördelas "rättvist". Det konventionen håller på att skapa med dessa regler är ett system av intellektuella äganderätter till generna hos alla världens organismer.

Tanken är att om en genetisk resurs motsvarar ett ekonomiskt värde för någon som utsetts till dess ägare så skapas incitament till att ägaren bevarar resursen. Eftersom de genetiska resurserna sitter ihop med de biologiska individerna skyddas, i förlängningen, även själva artrikedomen. Resonemanget byggde på en 1980- och 90-talsföreställning där läkemedelsbolag, växtförädlare och andra skulle komma att behöva stora mängder naturligt genmaterial för att ta fram nya mediciner och andra produkter.

Biologiska patent skapar hinder

Förespråkandet av skydd för GR har motsägelsefullt nog delvis vuxit fram ur kritiken mot patent på liv, framför allt på växter. Problemet är att biologiska substanser, gener och relaterade metoder kommit att patenteras i ökande grad. I flera fall har växtvarianter som använts sedan länge av en lokalbefolkning patenterats eller växtskyddats. Patentmonopolen har därefter hindrat lokalbefolkningen från att fritt använda sin egen växt och ibland sina egna, traditionella metoder. Liknande praktiker har kommit att kallas för "biopiracy". Vidare koncentreras de genetiska resurserna till tropiska länder, medan forskande läkemedelsbolag baseras i Europa, USA eller Japan. Det har lett till att tropiska stater börjat ställa krav på betalning när läkemedel som bygger på deras lokalt förekommande växter börjar säljas.

En självklar lösning på problemet med dessa repressiva patent hade varit att patenten helt enkelt inte delas ut. Vissa kritiker av "biopiracy" är dock inkonsekventa. De kritiserar intellektuell äganderätt till liv när det missgynnar dem själva, men förespråkar i praktiken mycket hårdare äganderätter när de gynnas av dem.

I konventionen och Nagoya-protokollet infördes sålunda äganderättsregler om genetiska resurser (GR) samt om traditionell kunskap (TK). Reglerna innebär bland annat att innan en genetisk resurs får användas måste den ägande staten, och lokala befolkningar inom den, tillfrågas om tillstånd (Prior Informed Consent, PIC). Vidare måste eventuella vinster och nyttor delas mellan "användaren" och staten (Access and Benefit Sharing, ABS) på gemensamt överenskomna villkor (Mutually Agreed Terms). Sådana regler kan låta självklart bra, och är också bra i många fall. Men om man analyserar dem djupare skapar de svåra dilemman om demokrati, rättvis fördelning och tillgång till fri kunskap.

(fortsättning följer)

Första webisoden släppt; #exile6e ACTA going down?

Tess Lindholm — Thu, 28 Jun 2012 19:54:02 +0000

Språk Svenska

Vi presenterar stolt första webisoden av #exile6e!

Titta och sprid!

http://www.youtube.com/watch?v=hd6zyZc7Dd4&list=PL7386BF758082AB7E