Amelia Andersdotter - INTA

EU reformerar upphovsrättssällskapen

Ulf Pettersson — Wed, 08 May 2013 12:19:38 +0000

Language Swedish

Ett av de lagförslag som Amelia och jag har arbetat hårdast med under den sista tiden är det nya direktivet om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och musiklicenser på nätet.

Den kollektiva förvaltningen sköts av upphovsrättssällskap som ibland, med en snävare term, kallas för insamlingssällskap. I Sverige har vi en rad sådana, till exempel Stim, Sami, Bus, Alis, Bonus Presskopia och Copyswede.

Dessa organisationer har en central och mäktig roll i upphovsrättssystemet. Deras funktion är att underlätta handeln med upphovsrättsliga verk. Marknaden för upphovsrättsliga verk består å ena sidan av tusentals upphovsmän och å andra sidan av miljontals användare och konsumenter. Om varje upphovsman vore tvungen att utfärda licens till, kontrollera användingen hos och inkassera pengar från varje konsument skulle systemet bli mycket krångligt och dyrt. Upphovsrättssällskapen samlar därför alla verk på ett ställe, kontrollerar centralt vem som använder verken, tar betalt av användarna och betalar ut till sina medlemmar.

Detta innebär även att sällskapen sätter upp monopol på försäljningen av sin typ av kreativa verk. Samtidigt fungerar många av sällskapen som intresseföreningar för sina medlemmar. Monopolen, intressegemenskapen av inflytelserika artister och möjligheterna till att mer eller mindre beskatta folk trots att sällskapen är privata organisationer gör att sällskapen blir mycket mäktiga. Sällskapen lägger exempelvis enorma resurser på att lobba för sina egna särintressen men mot konkurrens, mot fildelning och mot ett friare internet.

Ineffektiva sällskap, fragmenterad musikmarknad

Många av Europas upphovsrättssällskap har fungerat ineffektivt, framför allt i Södra Europa. De sista åren kantas av skandaler och problem där sällskap försnillat pengar, underlåtit att betala ut, tagit betalt flera gånger för samma sak, lurat sina medlemmar, tagit betalt för ingenting, ägnat sig åt utpressning av småföretag och internettjänster, lagt pengar på höga chefslöner och aggressiv lobbyism för absurda upphovsrättsregler (för massor av exempel se här). En del sällskap styrs odemokratiskt av ett fåtal av sina medlemmar. Reglerna för sällskapen är inte harmoniserade och i många av EUs medlemsländer är de svaga eller märkliga. Trots deras omfattande befogenheter och statliga monopolmandat, är många inte alls öppna mot medborgarna. Vidare försöker sällskapen motarbeta nya och friare tjänster och affärsmodeller som tex bygger på Creative Commons.

Dessutom fungerar den europeiska marknaden för musik på nätet dåligt, jämfört med USA. Företag som vill erbjuda musik på nätet har problem med att införskaffa rättigheter när de vill sälja till flera länder. Rättigheterna är fragmenterade. Licenserna kostar betydligt mer i Europa än i USA; upp till 85 % mer för streamad musik enligt en studie.

Det här är bakgrunden till förslaget på ett gemensamt direktiv om EUs upphovsrättssällskap. Direktivet utgör något så ovanligt som en upphovsrättsreform från Kommissionen som vi faktiskt ställer oss i grunden positiva till. Direktivet slår fast minimiregler för hur sällskapen måste ta in medlemmar, hur de skall styras, hur transparenta de behöver vara och vilka rättigheter rättighetshavare och köpare av licenser har, liksom mycket annat. Kommissionens text omfattar många bra förslag, men samtidigt är det vinklat till upphovsrättssällskapens och mediaproducenternas favör och till nackdel för medborgare och internetanvändare.

Amelias förslag

Amelia föreslår därför en rad ändringar, bland annat dessa:

Bredda direktivet till att omfatta alla organisationer som hanterar upphovsrätter på ett sätt som motsvarar det sällskapen gör. Lika villkor förhindrar kringående genom kryphål. Ta bort kryphål för små sällskap.
Öka transparensen på flera plan genom att göra sällskapen tvungna att publicera rättighetsdatabaser, licenspriser, licensvillkor, årsredovisningar och information om verk som snart blir public domain på nätet.
Motverka sällskapens monopolmakt genom stärkta rättigheter för både rättighetshavare och licensköpare. Samt genom att licenspriserna, i enlighet med gällande EU-prejudikat, inte får sättas orimligt högt.
Motverka korruption och maktmissbruk genom införande av oberoende revisioner och stärkt tvistlösning.
Ge kreatörerna rätten att själva bestämma över rättigheterna till varje verk de skapar, utan att sällskapet kan utesluta kreatören.
Ge kreatörerna rätten att publicera sina verk under fria licenser, till exempel Creative Commons.
Minska transaktionskostnaderna genom förenklade licenser och samordnad fakturering.
Förbjud upphovsrättssällskapen från att kräva pengar för verk de inte äger rätten till, förhindra att de tar betalt flera gånger för samma sak (låter otroligt, men är vanligt).
Demokratisera styrningen av sällskapen och förhindra att producentintressen tar makten över dem. Stärk de små kreatörernas rättigheter och inflytande genom mer flexibilitet i licensieringen.
Förbättra för artisterna genom högre krav på sällskapens utbetalningshantering och ge dem incitament att hitta saknade rättighetshavare.
Effektivisera genom att uppmuntra till användning av nätbaserade lösningar och digital kommunikation.

Direktivet i parlamentet

Parlamentets föredragande för direktivet är den upphovsrättmaximalistiska fransyskan Marielle Gallo från den konservativa partigruppen EPP. Amelia skuggar direktivet för den Gröna partigruppen i två utskott som avger yttranden om det, handelsutskottet INTA och industriutskottet ITRE. Amelias kollega Christian Engström skuggar direktivet i det ansvariga utskottet JURI och har tidigare bloggat om direktivet. JURI kommer att rösta om förslaget under Juli.

Den svenska upphovsrättsorganisationen Bonus Presskopia är sura och purkna över förslaget. De vill inte vara transparenta, de vill inte ge allmänhet och rättighetshavare bättre insyn, däremot vill de kunna prisdiskriminera sina licensbetalare. Med sin inställning demonstrerar de rätt tydligt varför det här direktivet behövs.

PS. Ett av våra roligaste ändringsförslag är justeringen av texten "The development of legal online music services across the Union should also contribute to the fight against piracy" till "The development of legal online music services across the Union should also contribute to a decrease in the unauthorized copying of music". ;-)

"Handelsavtal ska inte styra lagstiftning"

Ulf Pettersson — Mon, 25 Feb 2013 12:55:20 +0000

Language Swedish

Tidigare i februari annonserade EU och USA sin avsikt att ingå ett omfattande ekonomiskt samarbetsavtal - Transatlantic Trade and Investment Partnership TTIP - det Transatlantiska handels- och investeringsavtalet. TTIP blir därmed ett av inte mindre än 13 olika "djupa och omfattande" bilaterala handelsavtal som EU för tillfället förhandlar om eller snart kommer att inleda förhandlingar om med andra stater.

Europaparlamentets handelsutskott, INTA, ordnade en utfrågning med EU-kommissionens handelskommissionär Karel De Gucht. De Gucht var en av de ledande aktörerna bakom det starkt kritiserade ACTA-avtalet som Europaparlamentet röstade nej till i somras. Medborgare, NGOs och politiker oroar sig för att de rättskränkande reglerna från ACTA skall smugglas tillbaka i nya internationella avtal, till exempel TTIP. Att TTIP kommer att innehålla ett immaterialrättskapitel står redan klart. Handelsutskottets ledamöter - från vänstern till konservativa - överöste därför De Gucht med kritiska frågor om ACTA, upphovsrätt och immaterialrättskapitel i TTIP och handelsavtal i allmänhet.

De Gucht svarade undvikande men erkände samtidigt att parlamentets beslut om ACTA måste respekteras och att nya handelsavtal inte skall diktera EUs lagstiftning på området:

"You cannot change legislation by a treaty"

"It is not up the Commission to change legislation"

"I´m not going to do this [introduce ACTA] by the back door".

Att kommissionen tagit till sig av parlamentets kritik är klart positivt.

De Gucht in INTA: No new legislation by trade deal

De Gucht in INTA: Will not introduce ACTA by back door

The Russian Files II

Amelia Andersdotter — Wed, 14 Nov 2012 11:23:03 +0000

Language English

I recently made a visit in Moscow with the International Trades Committee of the European Parliament to investigate the views of various Russian stakeholders on the Russian World Trade Organisation accession. We were able to meet members of the Duma, the Russian parliament. That was interesting.

The European deputies all were not able to understand how the Russians could be skeptical of the WTO. They were very concerned with live-stock imports and gas. The Russians responded that in Europe we subsidize our agricultural sector with 40% of our total budget, in Russia the equivalent subsidy level is only 2%. There can be no fair competition between two such completely different approaches of subsidies, they said. Apparently one of the more problematic aspects for Russia with the WTO accession is also the TRIPs implementations needed. We didn't detail on this during our meetings, but I want to remember the TRIPs negotiations with Russia having been exceptionally hard a few years ago.

I met also, outside of the delegation, with Mr Ilya Ponomarev, a social-democrat deputy of the DUMA who is in the opposition and has also made himself known as an opponent to Putin. He said that he had never had as many problems collaborating with Medvedev and that the dividing line for him always was whether or not the political leader of Russia was honest with their intentions or not.

The open source implementations in Russia are going forward. Public procurement for proprietary software is no longer allowed since public money must go into public things. However, the procurement capacity to foster a domestic industry doesn't quite exist in Russia. The political climate changes fast, budgets change, and there is some level of arbitrariness in the system which makes it difficult to engage in longer-term developing projects. Public servants are still allowed, basically, to bring their own copies of proprietary software to work if they desperately want to, but they cannot use public financial resources to achieve this. This creates security problems, since it is difficult to make a security strategy for institutions where you can basically not be sure what software is being run or how.

Nevertheless, there are very successful research and technical parks in Novosibirsk, Yakutsk(!) and Tartarstan. The current minister of finance is very young (30 years old) and made his political career on the tangible achievement of very well-developed eGovernment services in Tartarstan (healthcare, applying for passport, etc, everything *except* e-voting).

There were no mentions of special educational efforts in place to help the public sector with the software switch. In schools, Russian children get to learn at least both platforms (Windows and open source) so as to not become uncompetitive, but normally open source softwares are used.

The Russian Files I

Amelia Andersdotter — Wed, 14 Nov 2012 11:09:14 +0000

Language English

During a recent visit in Moscow with the International Trades Committee of the European Parliament to investigate the views of various Russian stakeholders on the Russian WTO accession, I took the liberty of meeting up with other people who are not normally so affiliated with the parliament activities neither in Europe nor in Russia.

And so I came to find out about promodj.ru (for artists, listeners, agents), InstAgent (to put agents and artists in touch), ivi.ru (film distribution) and dreamindustries.ru (content distribution for users, readers, educators and listeners). Less obvious in terms of end-users is mobile phone company IMMO which makes integrated services for operators to provide to their end-consumers (B2B or business-to-business sales), but which also facilitates new distribution models for particularly music.

Dreamindustries do educational services, music distribution and book distribution. They have contracts with all mayor book publishers in Russia, and they are in contact with music distributors.

The reasons they have successfully obtained contracts with distributors, they say, is that in Russia, because of the distances, physical distribution is simply too difficult (relating to books) and the incomes have been dropping so fast that the industry is in a position where they have to compromise. Also, the domestic industry (that is, non-foreign owned enterprises) is not in a good position always to get help from the government, which means that there is no one aggressively defending them when they don't try new distribution models as has been the case in Europe and the US.

This contrasts of course with the AllofMP3 case, where the US government directly intervened on behalf of its rights-holders in the abroad. In terms of the WTO accesssion one could also ask what the impact is of Russia not so far having been subject to the WTO dispute settlement panel IMRO-case, covered by Ruth Okediji and P.B. Hugenholtz here and which provides an almost infinite power to copyright holders to block any advancements in music distribution.

Intermediary liability is however seemingly very strict in Russia. This means most of their services, even while being able to legally distribute their content in Russia, always run a risk of getting caught distributing content illegaly. Reporting does not have to be done by the rightsholders themselves, and therefore anyone looking to obstruct a particular service could frame it on an infringement charge. Most of the above services therefore have servers outside of Russian territory, if I understand things correctly.

Debian Day 2012

Amelia Andersdotter — Sat, 15 Sep 2012 14:07:43 +0000

Language Swedish

I år har jag besökt inte mindre än två upplagor av Debian Day, en dag för att älska och fundera över vad Linux-distributionen Debian betyder just för dig, träffa andra människor som grubblar på samma sak, eller de utvecklare som hoppas att Debian bara har positiva konnotationer för dig och alla andra. Jag är och har aldrig varit någon hängiven Debian-användare. Jag är heller inte utvecklare. Mina konversationer med Debian-nätverket centrerade sig istället kring olika databaser (firebirddb någon?), bildhanteringsprogram (Blender) och lättanvända metoder att sätta upp en Ubuntu-baserad VPS (ProxMox).

CC-BY-SA Dima Ursulean: En Debian-låda åt en Arch-MEP. :-))

Mellan fredagen 10 augusti och söndagen 12 augusti besökte jag Republiken Moldavien, ett av Europas fattigaste länder. 70% av befolkningen är bönder, men de har gratis tillgängligt, högkvalitativt trådlöst nätverket i största offentliga parken i huvudstaden, Chișinău. Det största telekomföretaget, Moldtelecom, är förmodligen fortfarande majoritetsägt av staten. TeliaSonera är majoritetsägare i den lokala mobiloperatören Moldcell (vilket förklarar bolagets svenska Wikipediasida?), medan resten ägs av ett turkiskt bolag, Turkcell. Kommissionens utredning av Moldovas telekommunikationsmarknad från 2004 borde kunna tolkas som att TeliaSonera sålt ut delar av sin verksamhet i mobiltelefoni i Moldavien sedan dess. Orange/France Telecom är också verksamma på den moldaviska marknaden, däremot inte Vodafone. Ovan refererade rapport från 2004 ger inga anledningar att misstänka att det skulle vara särskilt missgynnsamt att vara varken konsument eller MVNO på den moldaviska marknaden, och att ANTRI är en jämförelsevis välfungerande telekommyndighet (jag använder PTS och PTS-liknande myndigheter i andra EU-länder som referensram).

En alternativ nätverksoperatör som jag inte under detta besök kom i kontakt med, men som jag tidgare träffat, är AltNet. De är en lokal nätverksoperatör som är verksamma i staden Ialoveni, belägen utanför Chișinău. De är på många sätt typiska för företagskulturen i många östeuropeiska länder, inkluderat de baltiska länderna (Estland, Lettland och Litauen), där infrastrukturen och tjänstetillhandahållandet fokuserats kring många, små operatörer istället för ett fåtal stora (vilket är typstrukturen i alla västeuropeiska länder - jämför t ex Spanien där 95% av all FTTH ägs av fd statsmonopolet Telefónica).

I Chișinău tog jag mig tid att besöka svenska ambassaden. Den var ganska liten, men trevlig. Sverige har många välgörenhetsprojekt i Moldavien, och ger bland annat stöd till grupper som jobbar med yttrandefrihet - till exempel Amnesty Moldova. Numera stödjer vi också något som heter marknadsutveckling, ett EU-koordinerat projekt (får man förmoda) vars allmänna fortskridande också sponsras via medlemstaternas och ministerrådets gemensamma verksamhet inom Twinning.

Twinning-projektet har också givit pengar åt AGEPI, det moldaviska immaterialrättsverket, att starta sidan StopPirateria.MD. Denna sida beklagar alla oländiga saker som kommer hända med människor och marknad om det inte blir ett slut på den socialt accepterade piratkopieringen som pågår i Moldavien. En av grupperna som besökte Debian Day, Ceata, har via en av sina medlemmar initierat motprojektet Pirateria.MD. Pirateria.MD går inte lika långt i sin konceptuella kritik av antipirateri som till exempel svenska Piratbyrån gjorde 2003, utan är istället fokuserat på fri mjukvara och hur kulturallmänningar är både viktiga och nyttiga för samhället att bevara. I Europaparlamentet jobbar vi på med EU:s avtal om geografiska indikationer med Moldavien.

CC-SA Dima Ursulean: moldaver och jag på Debian Day.

Det som gjorde störst intryck på mig under de två dagarna var en ung ryss som erkände att han tyckte det var viktigt att dela med sig av de opopulära torrentarna. Torrentfiler som skulle falla bort från nätverket om de inte seedades av någon var viktiga att hålla vid liv, för utan alla beståndsdelar är nätverket inte inkomplett. Han tyckte heller inte att det var så nyttigt att jaga hög ratio för rations skull. Den oskyldiga uppriktigheten tog ett par dagar att bearbeta för mig - jag befinner mig i en miljö där människor ofta ställer Google mot Warner, och nöjer sig med det, men denna individ såg sig själv som en lika naturlig del av nätverket som någon annan.

Jag vill leva i en värld där jag får seeda de opopulära torrentfilerna. Och i min värld är jag en del av nätverket precis som alla andra.

Special 301 Reports i INTA

Amelia Andersdotter — Sat, 14 Jul 2012 22:11:51 +0000

Language Swedish

Det här inlägget är tänkt att vara dels illustrativt för parlamentets arbetssätt, dels illustrativt för en politisk fråga som är väldigt angelägen för Europa inför de kommande frihandelsförhandlingarna mellan USA och EU som ska påbörjas nu under året.

Jag sitter som suppleant, eller ersättare, i parlamentets utskott för internationell handel (INTA). Det innebär att jag inte normalt har rösträtt, om ingen av våra andra ledamöter frånvarar från omröstningen. Jag kan då ersätta den frånvarande ledamötens röst.

I egenskap av ledamot för parlamentet har jag ett arbetsverktyg som kallas "fråga för skriftligt svar". Dessa kan ställas till EU-kommissionen, ministerrådet eller unionens höga representant i utrikesfrågor.

The relationship between the Special 301 Report and the integration of the European market

Tillsammans med en kollega ställde jag för några månader sedan en fråga om de så kallade Special 301 Reports, en rapport utgiven av amerikanska handelskontoret och som stundtals givits uppmärksamhet i Europa - till exempel vid införandet av den mycket kontroversiella Ley Sinde-Wert som jag har täckt här, här och på den här sidan återfinns mer regelbundet uppdaterade nyheter om lagens tillämpning. Under #cablegate framgick att lagen delvis var ett resultat av amerikanska påtryckning med bas i 301-listorna.

Vår fråga löd så här:

Every year since 1989, the Office of the United States Trade Representative has drafted a ‘Special 301 Report’ evaluating the intellectual property rights frameworks of third countries. Countries identified in the Special 301 Report as ‘priority foreign countries’ may be subject to trade retaliations from the US Government until such time as it is satisfied that intellectual property rights protection is adequate.

It has come to our attention that the United States still places individual European Union Member States on these lists, even as priority foreign countries(1), meaning that individual Member States are currently subject to the risk of unilateral trade sanctions from the United States.

The European Union and a number of governments unsuccessfully tried to challenge this practice in the Dispute Settlement Body of the World Trade Organisation (case DS 152), which determined in January 2000 that these unilateral sanctions imposed against third parties by the US Government are consistent with WTO rules(2).

Since 2000, new legislation on intellectual property rights enforcement (namely the Enforcement Directive, 2004/48/EC(3)) has been introduced in the EU. This includes uniform implementation measures across the Member States and may warrant fresh consideration of the Special 301 Report lists, probably also with respect to their conformity with WTO agreements.

1. Is the Commission contemplating bringing a new case before the WTO Dispute Settlement Body?

2. If not, how can the Commission ensure that the internal market remains structurally sound when its constituent parts are individually exposed to threats from third parties?

Kommissionen besvarade efter en tid frågan på detta sätt:

In the dispute settlement case of the World Trade Organisation (WTO) to which the Honourable Member refers, the United States (US) made an undertaking (in a so-called Statement of Administrative Action) not to make determinations inconsistently with its obligations under the WTO Agreement. As there are currently no indications that the US has repudiated or removed its undertaking, the Commission is at present not contemplating bringing a further case before the WTO Dispute Settlement Body on this subject.

The Commission would note that the US 301 Report indeed mentions some Member States as problematic because of the local level of counterfeit goods. However, to the Commission's knowledge, the US has not imposed sanctions on these Member States. The concerns which the US raises in the 301 Report are rather addressed in the context of a dialogue and exchange of informatioin with the Member State in question and/or via the Commission.

As regards the second question by the Honourable Members, the Commission does not consider that the 301 Report may impact the structure of the internal market. The Honourable Members rightly indicate that at EU level, the Enforcement Directive(1) from 2004 has harmonised civil measures, procedures and remedies in the event of infringement of intellectual property rights.

Det är ett ytterst otillfredsställande svar. Inte bara för att jag tycker att de är sarkastiska i tonen, utan också för att det inte ger svar på någon särskild strategi kommissionen har för att se till att 301-rapporterna inte skadar den inre marknaden. Givetvis kräver den inre marknadens integritet främst en sammanhållen strategi från DG Markt och dess kommissionär Michel Barnier, men alla direktorat måste dra åt samma håll.

Jag tog alltså upp frågan igen, direkt med Karel De Gucht när han besökte vårt utskott förra veckan. Det lät så här:

Här är Karel De Guchts svar transkriberat [mina emfaser]:

And then, Madame Andersdotter, we have tried to find an answer to your very detailed question. Of course I took notice to your attachment to a vigorous enforcement of IPRs on the internet, despite your opposition to ACTA. We disagree with the US listing of member states such as Spain which comply with their international commitments on IPR. As long as the US does not impose unilateral measures on our member states there is not much we can do - they can always produce a report. I mean, what can we do about that? It's a topic we can discuss with our American counterparts, and we will do that. And by the way we also list the United States in our own IPR survey of third countries, for example the cases of the Irish music and Habana Club, but apart from that we can't forbid them from producing a report.

Problemet för Karel De Gucht, insåg jag nästan så snart han hade svarat, är att han så klart har rätt. Enligt principen att allas politiska mandat och uppdrag är väldigt strikt definierade i Bryssel är det naturligtvis också så att det inte ligger på Karel De Guchts bord att säkerställa att den inre marknaden inte skadas av Special 301 Reports. Det är orättvist av mig att fråga honom att ta ett sådant politiskt ansvar, även om det naturligtvis borde ligga på hans bord att ta upp med de amerikanska kollegorna att det här är ytterst problematiskt för EU, vilket han också i ovanstående uttalande åtar sig att göra. Det tidigare nämnda uppdraget och mandatet ligger istället på Michel Barniers bord, som är kommissionär för direktoratet för den inre marknaden.

Nu har parlamentet i stort sett börjat stänga för sommaren och någon större aktivitet från MEP:arnas håll kommer inte att fortsätta förrän i slutet av augusti. Jag har fortfarande en backlog av händelser som skett under våren att rapportera mer utförligt omkring här på bloggen och har ett par evenemang inplanerade för sommaruppehållet så det är möjligt att jag kommer att fortsätta skriva då och då även över sommaren.

De offentliga institutionernas marknad

Amelia Andersdotter — Wed, 11 Jul 2012 22:09:54 +0000

Language Swedish

INTA: Geografiska indikationer i avtal med Moldavien

Geografiska indikationer är en ganska behaglig immaterialrätt så till vida att den inte verkar orsaka några större problem. Europakommissionen vill nu göra insatser för de geografiska indikationernas bevarande i Moldavien, ett land i unionens gränsområden och tidigare del av det rumänska kungariket (kort period under sent 1800-tal - samtidshistoriskt är landet främst före detta Sovjetstat). En geografisk indikation är en benämning på en särskild vara som skapats på en särskild plats på ett särskilt sätt, oftast med traditionella sedvänjor som förlaga. Det bästa fallet från Sverige är Yoggi Champagne MD 2002:20 som beskriver väldigt tydligt hur t ex fransmän resonerar kring Champagne: "De ingredienser som ingår i den aktuella yoghurten kan på inga villkor ge smak av champagne. Druvjuice kan aldrig ge champagnekaraktär. Det är inte de speciella druvorna som champagne görs av som är utslagsgivande för champagnesmaken. Den speciella smaken hos champagne härrör från den speciella jordmån och det speciella svala klimat som finns i distriktet Champagne." (stycket hänvisas till i domskälet).

Att Arla Foods AB inte kan marknadsföra en yogurt med Champagne-smak kanske ingen lider av, men man kan fundera över om det är en rimlig intervenering från statens sida i hur olika kommersiella aktörer spelar på och med geografiska ursprung. Och huruvida den här sortens export och marknadsvinning i Moldavien borde vara en prioritet för unionen. Landets svaga offentliga institutioner (där unionen visserligen också tillhandahåller stöd och hjälp med uppbyggnad och utbyggnad) kan i sådana fall vara ett relativt viktigare problem, som förmodligen inte avhjälps av att man samtidigt skapar en administrativt förhållandevis komplex marknadssituation med stort behov av just välfungerande offentliga institutioner. I vilket fall är rättigheten som sådan konkurrensmässigt och marknadsmässigt förhållandevis oproblematisk och ingenting kontroversiellt framkom under överläggningarna.

Första webisoden släppt; #exile6e ACTA going down?

Tess Lindholm — Thu, 28 Jun 2012 19:54:02 +0000

Language Swedish

Vi presenterar stolt första webisoden av #exile6e!

Titta och sprid!

http://www.youtube.com/watch?v=hd6zyZc7Dd4&list=PL7386BF758082AB7E

Veckan som gått

Amelia Andersdotter — Thu, 21 Jun 2012 22:23:02 +0000

Language Swedish

Förra veckan var jag i Stockholm på EuroDIG-konferensen under fredagen. Det jag försökte ta upp under konferensen var det delvis dubbla budskap som sänds ut från makthavare, till exempel på Rosenbad, att man å ena sidan tycker att det är viktigt med mänskliga rättigheter på nätet, men samtidigt inte reflekterar över vem det är som faktiskt har den juridiska möjligheten att agera för att upprätthålla sådana rättigheter. Så vitt jag förstår är det fullständigt irrelevant att prata om människors rättigheter och friheter att bygga kulturella identiteter och ha makt över sin egen kommunikation om man inte samtidigt tillkänner nätet någon form av offentlig roll. ICANN-representanten Bertrand de la Chapelle kontrade med den förvisso relevanta invändningen att man kanske kan prata om en mångfald av offentliga utrymmen på nätet, som har olika grad och behov av just tillerkännas sådan allmänhet. Reaktionen från min kollega Alexander Alvaro, Europaparlamentets vice-president och tysk liberal, var någon mer oroväckande men det är så vitt jag vet en alldeles ny politisk debatt att starta på internationell nivå så det kan givetvis vara så att diskussionen behöver mogna mer innan man kan säga något definitivt.

Under måndagen anordnade vi ett mycket lyckat boksläpp tillsammans med forskarnätverket COMMUNIA och min kollega professor Ioannis Tsoukalas. Ioannis Tsoukalas är också mycket involverad i debatterna kring Horizon 2020, EU:s nya ramverksprogram för forskning, och tycker, helt riktigt enligt mig, att vi inte får vara rädda för investera i just forskning i EU. Det är lätt att ramverksprogrammen nedprioriteras i budgeten och det är olyckligt. Jag och Christian Engström försöker jobba på att motverka det.

Vad gäller mitt utskott ITRE (industriutskottet) började jag tisdagen med förklara att jag anser att återanvändning av offentliga data och offentlig information också bör innefatta public service. Eftersom kommissionen förslag på recast av PSI-direktivet redan innehåller garderingar mot tredjepartsimmaterialrätter - som inte omfattas av någon offentlighetsprincip - ser jag inte att det finns någon anledning att inte tillgängliggöra sådant material från tv- och radio-utsändare som faktiskt redan är betalt för. Det är av avgörande intergenerationell och interkulturell betydelse att vi kan ta del av sådant material, och det finns stor potential för ny kreativitet och gränsöverskridande förståelse i sådan publicering. Svenska regeringen är olyckligtvis inte lika ambitiös, och har istället motsatt sig hela förslaget. Det är väldigt synd och medlemsstaternas regeringar verkar över huvud taget vara väldigt motståndskraftiga till någon som helst form av förändring.

Under samma utskottssittning presenterade jag också min och Gröna gruppens ambitioner att prioritera offentliga investeringar i fiberinfrastruktur för det framtida digitala samhället och uppfyllandet av den digitala agendan. Olyckligtvis är dock filen också ett förhållandevis tekniskt finansiellt instrument och det parlamentet mest har diskuterat denna vecka är hur vi ska sätta upp prioriteringar för kommissionen när de använder instrumentet, snarare om instrumentet som sådant är rimligt i det här sammanhanget. eTEN ingår nämligen delvis i CEF (Connecting Europe Facility) som egentligen är ämnat att bygga infrastruktur mellan medlemsstater. I kommunikationsinfrastrukturen är det inte företrädelsevis stamnätet som brister, utan hushållens möjligheter att få tillgång till stamnäten.

Under samma utskottssittning presenterade jag också mina ambitioner för utskottets yttrande om vidare utvecklande av den inre digitala marknaden. Här anser jag att vi bör prioritera reformer av undantag i upphovsrätten - vi behöver kunna göra mer och oftare med kommunikation. Det innebär en väldigt substantiell reform av upphovsrättssystemet. Vi behöver reglera nätneutralitet och begränsa möjligheter för telekommunikationsinfrastrukturägare och telekommunikationstjänstetillhandahållare att utöva inflytande av sina användares kommunikationsmöjligheter. I stort sett tycker jag alltså att mitt utskott bör följa den EU-politiska linje Piratpartiets årsmöte godkände under årsmötet i mars-april, och även om jag under denna första meningsutväxling uttrycker främst en ambition har jag lagt ett antal förändringsförslag till yttrandet som med lite tur kommer att röna stöd hos mina kollegor. Yttrandet är ett ställningstagande från mitt utskott om ett så kallat initiativbetänkande från utskottet för inre marknaden, där Christian Engström sitter. Initiativbetänkanden är inte lagstiftande.

Tisdagkvällen ägnade jag åt en mycket trevlig middag med europeiska småföretagare i språkteknologiska industrier, främst översättningstjänster. Det visade sig vara mycket givande och jag hade under middagen också sällskap av två andra kollegor. En väldigt trevlig kväll, och språkteknologier är förmodligen ett av de bästa exemplena på hur Europas mångfald är en grogrund för innovation. Google Translate bygger till exempel till stor del på EU-dokument, som ju ändå översätts till alla 23 språk vilket ger en bra bas för AI:n att upptäcka mönster. Anledningen till att mobiltelefoner och mjukvaror för persondatorer har flera alfabeten är också till stor del på grund av Europas språkmångfald. Jag tycker själv att det är roligt med språk men letar efter appar som hjälper med medelsvår till svår nivå av grammatik i typ nederländska och rumänska. I slutändan måste man ändå nöta in vissa strukturer och en app att slöbråka med på tåget till Strasbourg vore inte helt fel. Tips mottages tacksamt!

Under onsdagen anordnade jag tillsammans med mina kollegor från industriutskottet en mycket givande workshop om eTEN. Jag hoppas att Julien kommer skriva lite mer ingående om denna senare så jag ska inte föregå honom.

Min praktikant Julia Reda svarade på 818 mejl från oroade EU-medborgare som ville att jag och mina kollegor i internationella handelsutskottet skulle rösta emot ACTA-avtalet. Vi tackade för uppmärksamheten och bad dem skicka mer mejl, vilket de gjorde under kvällen och natten mellan onsdag och torsdag (200 mejl). Vi har inte tömt spam-inkorgen, så det är möjligt att vi missat vissa av mejlen i vår räkning - detta rör sig bara om de mejl som landade direkt i min inbox. Vi fick också många glada tack för svaren. Det innebär extra jobb för oss eftersom vi då måste rensa inboxen på tack-svaren också, men det är roligt att bli uppskattad!

Alla svar innehåller också denna länk: http://www.youtube.com/watch?v=WSC0uRu_Gs8. Det finns en kitschig kulturell kontext till denna länk, som någon läsare kanske kan dela med sig av (särskilt om denna har erfarenhet av rumänsk populärkultur). Vi har försökt ha en temalåt per vända ACTA-mejl, som ju i stort sett alltid besvaras med någon form av "standardsvar". Idag på morgonen bestämde vi också temalåter för alla olika utfall i utskottsomröstningen.

Denna låt symboliserar för mig idag, och förmodligen så länge jag lyckas hålla det i huvudet, utfallet att avtalet faktiskt avslogs av utskottet, som alltså är det sjätte i räkningen att ta ställning mot ACTA: http://www.youtube.com/watch?v=T69CCsfaZlA Jag hoppas förstås att jag ska kunna återbesöka länken 4 juli, efter parlamentets slutgiltiga omröstning i plenum!

Immaterialrättsekonomi i parlamentet

Amelia Andersdotter — Thu, 07 Jun 2012 12:48:52 +0000

Language Swedish

I tisdags anordnade jag tillsammans med min kollega José Bové ett gruppmöte om framtida strategier för immaterialrättspolitik i parlamentet. I särskilt parlamentets Gröna grupp finns sedan länge ett arbete kring immaterialrätter både som EU-intern policyfråga och en mer internationellt inriktad linje.

En av mina stående irritationspunkter i immaterialrätten är den mycket lågmälda debatt som förts om immaterialrättsvärderingar. Det är tydligt att många företag värdesätter sina immateriella tillgångar väldigt högt - så högt att de är beredda att offra i stort sett alla andra samhällsvärden för att upprätthålla detta värde. Därför är det svårbegripligt att våra revisionsmetoder för immaterialrättsvärdering verkar tämligen icke-transparenta och ofta kritiseras i doktrin. Den brittiska immaterialrättsbloggen IPKat har under några månader försökt brygga gapet mellan ekonomi och immaterialrätt och Europa. De började med konstaterande att det finns mycket lite forskning gjord på europeiska immmaterialrättsmarknader, och fortsatte sedan med en märkbart anglosaxiskt centrerad (mitt lössläppta begrepp för extensionen av den amerikanska marknaden och rättssystemet till att innefatta även Storbritanniens rättssystem, som ju har samma ursprung) artikelserie om "katonomi". I seriens nionde del återfinns en referens till detta dokument, vars inledande paragraf lyder (mina emfaser):

Intellectual capital is recognized as the most important asset of many of the world’s largest and most powerful companies; it is the foundation for the market dominance and continuing profitability of leading corporations. It is often the key objective in mergers and acquisitions and knowledgeable companies are increasingly using licensing routes to transfer these assets to low tax jurisdictions.

Uppsatsen leder vidare inte till några slutsatser om exakt hur man kan värdera immateriella tillgångar hos företag, förutom att det är viktigt att det görs. Överlag skulle jag gärna se att vi inför strängare plikter på privata företag att faktiskt rapportera sina tillgångar i den bemärkelsen - om investerare på en hel marknad (jag tänker här främst på den amerikanska marknaden) öppet kan beklaga sig över att den osäkra värderingsprocessen för uttalat viktiga tillgångar är så ostabil att det hotar investeringssystemet i mjukvarubranschen tycker jag gott att man som lagstiftare bör uppmärksamma situationen ytterligare.

I parlamentet jobbar vi just nu med transparens- och redovisningsdirektivet för företag verksamma i tredje länder (alltså länder utanför Europaunionen). Kommissionen har olyckligtvis begränsat sin synvinkel till gruv- och skogsindustri. Här har jag och ett antal andra ledamöter försökt utvidga antalet företag som omfattas av transparenskraven dels till telekommunikations- och onlinetjänsteföretag, men dels också försökt stärka lagförslaget på ett sådant sätt att företagen får rapportera detaljerade redovisningar av enskilda projekt, snarare än fullständig verksamhet per land.