Idag hittade jag en artikel i El País om hållbar demokrati. Sociologiprofessor Ignacio Sánchez-Cuenca menar att liberalismen kanske slutligen håller på att upprätta sin dominans över demokratin, att teknokratin och ekonomin får sin seger över alla individers lika rättigheter att delta i beslutsarenan.

In the Nigel Farage speech against the EU president Herman van Rompuy he not only succeeds in insulting the EU-president in a relatively amusing way, but he also points to the silliness of the Belgian nationstate. And I'm not talking about the six parliaments and unstable federal governments (elections approximately every two years, latest on June 9th 2010) but their telecoms industry.

I Nigel Farages harang mot EU:s president Herman van Rompuy för några veckor sedan lyckas han inte bara med att på ett ganska träffande, men elakt, sätt förolämpa EU-presidenten, utan också påtala fånigheter i den belgiska nationalstaten. För min egen del kan jag sympatisera med honom, men då inte på grund av dess sex parlament eller ostabila federala regering (omval i snitt vartannat år, senast 9 juni i år) utan på grund av deras telekomindustri.

Sydkoreas kommunikationsdepartement har, i ett överraskande slag för privatlivet, beslutat att Facebook inte får tillhandahålla tjänster i Sydkorea eftersom de kränker medborgares rätt till integritet.

Tidigare under hösten var jag i Seoul, Sydkorea. Jag var inbjuden av två representanter för den koreanska organisationen IPLeft för att prata om möjligheterna att starta ett Piratparti i Sydkorea, vilken roll vi spelar i Europaparlamentet och utsikterna för parlamentarisk piratpolitik i Asien överlag.

In a somewhat surprising move for privacy, the Korean authority of communications has decided that Facebook is not allowed to operate on Korean soil because of the privacy infringements anticipated for Korean users.

Jag har beslutat att göra upp med mitt sarkastiska förflutna och delge bloggens läsare med positiv och uppmuntrande information!

My party colleagues Isak Gerson and Simon Rosenqvist have both questioned the relevance of "privacy" to the information political debate.

Jag kan inte längre hitta Isak Gersons blogginlägg om kryptering, men tänkte börja vid hans inlägg om Piratpartiet som reaktionärer. Där refererar han till min medbloggare Simon Rosenqvists tidigare inlägg om integritet. Båda två kritiserar integritet som informationspolitisk fråga.

Lyfter fram en kommentar på en av mina inlägg (från Amelia här på bloggen) och mitt svar.
-

Som svar på mitt påstående att motstånd mot handel med kort var teknikfientligt skrev Amelia: