In 2014, the EU elected a President for the European Commission who had had to resign from his previous post in disgrace and was rumoured to be an alcoholic. It appointed as President of the Parliament someone whose claim to fame was insulting Silvio Berlusconi at the right time but was otherwise rumoured to be spineless - and more so, reinforced the view of power imbalance in favour of one of the Union's largest state. The semi-permanent President of the Council became a person who was about to lose the elections in their native land, and the rotating presidents are what they are (many and often changing). Neither of the presidents carry the moral clout or legitimacy of a leader. Their similar titles make it confusing which one is which and does what! The only brightly shining star of political leadership is Angela Merkel, but she is not my Arch-Chancellor. She is the German Arch-Chancellor. She cannot replace the poor leadership that heads of state in Europe have given /me/ and every other person in Europe.

When I look at the assembly of Commissioners I keep hearing the Donald Trump quote "they're not sending their best". One of my former colleagues from the Parliament was said to have been sent there because they'd wasted Much Tax Money buying an expensive and unnecessary helicopter.

I do think the EU are doing better in that they're doing less. EU proposals recently aren't spectacular, far-reaching or bold. But regardless of what the policies are, there is no one to carry them - no one who is allowed. And in all the cases where present policies were simply previously bad choices, there is no one to own up to it or change direction.

I believe in the EU, that there's a way to do it better. So I want the Brits in. And that's that.

It seems to me that there is a disconnect between what is happening in society and what leadership is actually exercised in society. This past week, there was a horrible murder in Sweden where a man with a sword went into a grade school and killed children and a teaching assistant. The murder was racially motivated, and has gained international notoriety.

It's also sparked a mild domestic debate about whether racism is systemic in our society, and whether this murder can really be seen as an isolated event committed by a single lost soul.

On the other hand, it's less than a week ago that a leading Swedish publication called the European Court of Justice "privacy huggers" who "kidnap the EU" - without further notice. We're not really in a good time for protecting the human rights of everyone politically - freedom of speech, privacy, the right to vote and many other rights fundamental to a democratic state of law are persistently put into question by leading political figures.

It seems to me, that if political leaders and thought leaders in societies are not able to follow the ideal that human rights are important, why would we believe that people in general would follow those ideals?

It can be argued that it's different to take someone's life with a sword, from surveilling them or curtailing their abilities to, let's say, publish a blogpost. It would be correct that the right to life might be seen as even more fundamental than many of our other fundamental rights in democratic societies and up until now, politically mandated restrictions on our fundamental rights and freedoms have been limited to restricting and violating those rights that are not the right to life.

The European Commission is preparing for consumer friendly activities in the field of digital contracts. As unexciting as it seems, it's where issues like software vendor liability arises, and yes, in its preparatory consultation the European Commission lifts issues of burden of proof.

Not withstanding the rest of the consultation which raises important themes for consumer rights in online environments, question 4.13 of the consultation and everything following it in section 4 should be dedicated careful consideration by those who advocate software vendor liability:

When users complain about defective products, should:

• Users have to provide evidence that the digital content products are defective
• Traders have to provide evidence that the digital content products are not defective if they consider the complaint to be unfounded

Please explain your choice(s).

This question is not new in the European Union. In fact, it was raised also in the preparatory process for the consumer rights directive which was finally passed in 2009. In the consultations preceding the adoption of the directive only industry actors appear to have responded. In a report of consultation responses released in 2007 industry actors had told the Commission the following:

Jag har ägnat en halvtimme eller så åt att ta reda på vilka riksdagsledamöter som sitter med i olika integritetsutredningar i riksdagen. Det rör sig om ett 30-tal riksdagsledamöter som är engagerade i allas vår framtid, rättssäkerhet, eller kanske ännu oftare motsatsen.

Lättretlig, kan man kalla mig, för jag undersökte deltagarna i utredningen om inbyggt integritetsskydd för socialförsäkringen. Den jag läst, och blivit så provocerad av eftersom den kommer fram till att individer måste ges sämre skydd för sitt privatliv i socialförsäkringens IT-system. Eftersom IT-systemen redan finns, och ingen tänkt på att bygga in integritet i tekniken tidigare, är nämligen rimligast lösning att staten förändrar sin uppfattning om vad rättssäkerhet och individers skydd mot statliga kränkningar är, snarare än bygger om systemen. Alla utredningsdeltagarna är jurister.

Inte undra på att de inte hade nog med fantasi att föreställa sig att det går att designa IT-system på annorlunda sätt än vad juristerna tror är fallet för närvarande! Hur svårt hade det egentligen varit att ta in bara en enda ingenjör, eller i alla fall någon som tidigare faktiskt jobbat med att designa IT-system på ett privatlivsskyddande sätt. Vi har ju folk på Karlstads universitet och även Blekingens tekniska högskola som deltagit i projekt kring just inbyggt integritetsskydd - varför får de inte sitta med och fatta beslut?

En annan av mina plågor är att riksdagsledamöterna nu sitter med i många parallella utredningar. Vissa sitter i flera, andra bara i en.

Via Biblioteksföreningen fick jag veta att Vetenskapsrådet söker kommentarer på sina nya riktlinjer om öppen access. Man kan lämna kommentarer här: http://www.vr.se/omvetenskapsradet/regeringsuppdrag/regeringsuppdrag/nationellariktlinjerforoppentillgangtillvetenskapliginformation/kommenteravetenskapsradetsutkasttillnationellariktlinjer.4.70a7940b146b8f93794b3d6c.html 

Jag svarade så här:

SSRN och Arxiv har nått stor framgång med öppet tillgängligt forskningsmaterial. Jag instämmer i att det kan nämnas. Väldigt bra att Gold ges företräde över Green när det gäller offentligt finansierat material! Oklart varför vi behöver vänta ända till 2025?

Som allting annat utvecklas reklamen över tid

Jag hade nöjet att få vara med i diskussionen

Om branschen och dess utveckling och sån reklam varvid

var konsument får känna sig som del i kreationen;

I Bryssel har vi diskuterat dataskydd i tre år

marknadsföringsindustrin är rätt antagonistisk

Men i panelen hörde jag hur tongångarna går -

det verkar inte finnas skäl att vara pessimistisk

för framtidens reklam bär ändå knappast några spår

av överdriven övervakning, spårning och statistisk

behandling av demografier funkar inte om

det snarare är fråga om att låta folk få prata

"en storm i vattenglaset" verkade det som

att reklamarna har förutspått sin egen undergång

om privatliv inte kränks, och rättigheter skyddas

de har inte behov av våra personliga data

utan hellre att vi lockas att ge dem våra ord -

låter oss själva bidra till deras kommunikation.

-- Om Interpartners sammankomst för europeiska reklamare i Bryssel, torsdagen 9 oktober 2014.

För några dagar sedan skrev jag att SJ:s kundtjänst (till skillnad från Nettbuss!) inte svarar på frågor om dataskyddspolicys. Nu har de svarat.

Så här står det i deras avtal:

"I det fall som SJ inte längre använder dina personliga data för de syften som du har gett tillstånd till, vidtar SJ kommersiellt rimliga åtgärder för att radera det förutom när det är nödvändigt att behålla informationen på grund av gällande lagstiftning. Din personliga information används av SJ för att erbjuda dig olika tjänster och erbjudanden samt för research-syften. Genom att godkänna dessa villkor godkänner du att SJ använder din personliga information för dessa syften."

Aleecia McDonald och Laurie Faith Cranor har kommit fram till att det tar ca 73 timmar per individ per år att snabbt skumma igenom alla avtal vi skriver under i vår vardagliga nätanvändning. Till detta ska läggas faktiskt förståelse av vad det är man hastigt skummat förbi.

SJ förbehåller sig också rätten att blockera hemsidor - undrar vilka företag de kontrakterar in för det? Det blir kanske en ny fråga till kundtjänst.

 

Hej kundtjänst,

Tack för svar!

Kan ni specificera vilka företag ni samarbetar med för erbjudanden och research, enligt avtalet nedan? Kan ni också specificera vilken research mina specifika uppgifter varit grund för?

Vilken personlig information ger jag till SJ genom att använda Portalen? Vilka specifika lagar (eller lagparagrafer) menar SJ är tillämpliga på denna information?

Tacksam för förtydliganden, 

Amelia

À Mon Sep 29 2014 15:27:53 GMT+0200 (CEST) :

Efter att det uppdagats att Malmströms närmaste medarbetare - till synes utan hennes vetskap - gått bakom ryggen på europeiska medborgare med USA, var det några som blev upprörda över att hon nu ska vara huvudförhandlare för EU i handelsförhandlingar med... USA! I vissa kretsar i Bryssel har hon också gjort sig känd som ihärdig motståndare mot rättssäkerhet och privatliv: Malmström vägrade ge med sig i sitt motstånd mot att lagligt material på nätet, yttrandefrihet och rättssäkerhet för företag ska skyddas i EU. Hon har också gjort "allt i sin makt" för att stoppa dataskyddsförordningen enligt en källa till Der Spiegel. Inför sin hearing i Europaparlamentet verkade hon dels stå bakom, dels inte stå bakom de ställningstaganden hon själv skickat till parlamentet.

Efter EU-domstolens avfärdande av datalagringsdirektivet i våras har jag mottagit en rörande ström av meddelanden från människor som vänder sig till sina telekomoperatörer för att få reda på vad som datalagras. Det är människor och privatpersoner som precis som jag tycker att man inte ska behöva bevisa sin oskuld genom att utsätta sig för konstanta integritetskränkningar. Både Telia och Tele2 skrev först att de skulle sluta datalagra (Tele2 blev till och med polisanmälda!), men började igen efter att regeringens utredare Stefan Heckscher ursäktat den svenska medborgarrättskränkningen. Bahnhof valde att anmäla svenska regeringen till EU-kommissionen. Det skapar förnyat intresse och engagemang.