Den här texten är nedbruten i olika delar. Först en kortfattad bakgrund om vad upphovsrättsreformen faktiskt reformerar (vad är lagen, vad har hänt). Sedan ytterligare en kort sammanfattning av hur spelplanen för upphovsrättsreformen ser ut just nu. Slutligen presenteras en tidslinje för vad som händer i framtiden och vad man bör göra om man vill hjälpa till för att verka för en upphovsrättsreform i framtiden.

1. Bakgrund - vad är Infosoc-direktivet?

2. Hur ser spelfältet ut?

3. SÃ¥ funkar lobbyism

4. Upphovsrättssamrådet är bindande för kommissionen

5. Vad kommer att hända?

1 Bakgrund - vad är Infosoc-direktivet?

Ett direktiv är en lagtext från EU som varje medlemsland måste införa och anpassa för sin nationella lagstiftning. Eftersom det i dag finns 28 medlemsländer finns det således många nationella variationer på varje EU-direktiv.

EU har nio upphovsrättsdirektiv och detta ger – på grund av de nationella varianterna – totalt 252 olika upphovsrätter. Således är detta den minsta mängd licenser man behöver teckna med en upphovsrättsinnehavare för att vara säker på att lagenligt (osäker på ordval) få verka som kommersiell eller ickekommersiell aktör inom hela EU.

I praktiken kräver flera av upphovsrättslagarna från EU-direktiven flera licenser per upphovsrätt. En licens är ett användaravtal där villkoren i avtalet bestäms helt av den som säljer licensen, i det här fallet upphovsrättsinnehavaren. På internet behöver man två separata licenser för att få tillgängligöra upphovsrättskyddat material. Detta beror på EU:s största upphovsrättsdirektiv – Direktivet om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätten i informationssamhället 2001/29/EG, eller kortfattat Infosoc-direktivet (efter engelskans information society). Att man behöver två licenser beror på att man dels publicerar verket man har licens för, men man gör det också tillgängligt för en allmän publik. Detta blir i synnerhet problematiskt för de yrkeskategorier där stora mängder information hanteras och licenser därför behövs för varje lagrad enhet. Till exempel på ett bibliotek.

Det har varit känt sedan länge att Infosoc-direktivet skapar stora problem. I till exempel Sverige blev nedladdning olagligt när regeringen införde Infosoc-direktivet i svensk lag 1 juli 2005. Direktivet skapar också osäkerhet för bibliotek, internettjänstföretag, telekomoperatörer, lärare, universitet och forskare. I Sverige förändrade Infosoc-direktivet läget för elever, studenter, lärare och skol- och universitetsbibliotek. Bokförläggare filmade vad som kom att bli illegal kopiering och många små företag som tillhandahöll kopieringstjänster tvingades lägga ner sin verksahmet. Bibliotek får inte tillgängliggöra sina samlingar på internet. Förläggare kallar dem för "legala piratmarknader" och bibliotek – samt även museer och arkiv – har stora problem att lagligt digitalisera samlingar med material publicerat efter 1870-talet. Datorspel kan inte arkiveras eftersom de fortfarande är upphovsrättsskyddade och dessutom ofta kopieringsskyddade. Infosoc-direktivet gjorde att det sedan 2005 är olagligt att kringgå kopieringsskydd. I undervisning för skolever får lärare inte visa film utan en särskild undervisningslicens. Lärarna får heller inte kopiera upp, åt sina elever, mer än runt femton sidor ur varje lärobok. Detta leder till att många förläggare gör kapitel, i läroböcker, längre än femton sidor.

Infosoc-direktivet har länge kritiserats av dessa grupper och protester hörs även från akademiker runt om i hela Europa. Samtidigt som internet skapade ett behov av en mer flexibel upphovsrätt som hade kunnat ge nya möjligheter åt kreativitet, skärpte Infosoc-direktivet lagstiftningen rejält. Kulturen har därför, under de senaste 20 åren, blivit mindre fri och mer begränsad av licenser.

Kulturanvändarna – allt från forskare och låntagare till biobesökare och fria teatergrupper – är de som påverkas mest av upphovsrätten. Deras rättigheter är väldigt svaga gentemot upphovsrättsinnehavarna. Den aktör som åtnjuter upphovsrättens ekonomiska privilegium kan sägas ges all rätt enligt direktivet, medan den som använder kultur inte har några rättigheter eller någon säkerhet alls. När en rättighetsinnehavare bestämmer sig för att ta en kulturanvändare till domstol så har domstolen enligt lagen nästan alltid skyldighet att ge rättighetsinnehavaren rätt. Detta gör att upphovsrätten ständigt expanderas efter rättighetsinnehavarnas eget tycke. Exempel på just hur det expanderas är att skyddet även har kommit att omfatta sidor som tillhandahåller översättningar och undertext för film, sidor som tillhandahåller så kallade lyrics eller låttexter, ideella streaming-tjänster på nätet (för till exempel utsändning av sportmatcher) samt hemsidor för remixning av olika kulturella verk. Dessa har uppstått på nätet, använts av många och ökat i popularitet, men har sedan stämts av rättighetsinnehavare och tvingats släcka ned.

Eftersom rättighetsindustrin är en väldigt stark lobbygrupp – representerad av skivbolag och artister täcknade av dem, samt insamlingssällskap som STIM, KLYS och Copyswede som i många europeiska länder har en betydande tjänstemannakår anställd för att påverka politiker – så har politiker inte vågat titta på bristerna i upphovsrätten. Tongångarna har varit väldigt hårda och framför allt den amerikanska regeringen har varit extremt aggressiv i sin utrikespolitik gällande upphovsrätt.

Den 5 december 2013 öppnade dock kommissionen ett så kallat 'upphovsrättssamråd' för att undersöka om de kan finna några problem med upphovsrätten dess nuvarande utformning. Europeiska pirater utarbetade svarsguider på 15 olika språk. Vi utarbetade också enkla svarsformulär för medborgare (copywrongs.eu, youcan.fixcopyright.eu). Du kan läsa Amelia Andersdotters personliga svar på upphovsrättssamrådet, men det finns även möjlighet att på kommissionens hemsida granska andras svar. Totalt svarade 11 117 personer på kommissionens samråd, vilket är kanske 220 gånger fler svar än vad kommissionen normalt får när de håller samråd.

2 Hur ser spelfältet ut?

Enligt uppgift har varje amerikansk ambassad en person heltidsanställd specifikt i syfte att undersöka och utöva påtryckningsarbete i upphovsrättsfrågor mot den lokala regeringen. Det bästa sättet att ta reda på om ens eget land är drabbat av detta är att fråga amerikanska ambassaden.

USA:s regering har också länge verkat splittrande på EU och den europeiska upphovsrätten genom att selektivt välja ut enskilda medlemsländer för kritik och sanktioner. (301-rapporterna: 1, 2, 3; USA och Sverige: 4, 5, 6)

Det här gör EU:s länder mer splittrade i upphovsrättsfrågan än de borde vara. Kommissionen har vid upprepade tillfällen förklarat att de inte kan göra någonting åt detta, men det är inte sant. De kan reformera upphovsrätten i EU, och det skulle göra det svårare för USA att lobba mot regeringarna och lagstiftarna på nationell nivå.

Rättighetsindustrin och de som förvaltar rättigheter (till exempel Copyswede) har länge argumenterat för att en mer gedigen upphovsrättsreform skulle döda alla författare och konstnärer. Eftersom de har mycket makt över media och verklighetsskildring har politiker varit rädda för att anta utmaningen. Rättighetsindustrin pratar mycket om "rätt till ersättning", "rättvis ersättning" och "ansvarsfull användning", men det är egentligen varken rätt, rättvist eller ansvarsfullt av lagstiftarna att ge en grupp starka privilegier på bekostnad av alla andra. Ett rättssystem ska inte vara extra rättvist för vissa, och ta bort alla rättigheter från andra.

De som har kritiserat upphovsrättsindustrin har ofta varit innovatörer, medborgare eller ideella intressegrupper. Fildelningsfrågan har som ingen annan fråga lyft problemet för miljontals människor runt om i världen. I Europa har bibliotek och universitet länge varit kritiska. Eftersom de får mycket pengar från skattemedel har de varit långsamma på att reagera mot lagstiftare och politiker, som ju styr skattemedlenas fördelning. Deras problem med upphovsrätten är att den kräver nya licenser för varje kopia man gör, och har man väldigt stora arkiv i datorer som tekniskt fungerar genom att göra kopior i arbetsminnen, hårddiskar, routrar, och så vidare, blir det en ohanterlig mängd licenser.

I Europeiska kommissionens sammanställning av ett samråd om nedtagningar av upprörande material från nätet kan man läsa en väldigt tydlig beskrivning av vad som är fel. Där ställdes frågan om upphovsrätten gynnar gränsöverskridande handel med upphovsrättsskyddade verk i EU. Kommissionen sammanfattar svaren som att "rättighetsinnehavare upplever att upphovsrätten bidrar till gränsöverskridande handel i Europa. Emellertid tycker alla andra svarande att upphovsrätten är ett hinder för den inre marknaden." [redaktionens översättning]. Rättighetsinnehavarna är alltså väldigt isolerade med sina åsikter om vad som är rätt, rättvist och ansvarsfullt, men de är en extremt stark lobby och lägger enorma resurser på detta.

Bra att ha i åtanke:

• Upphovsrätten pÃ¥verkar mer än bara fildelning. Det är en av de mest komplexa lagstiftningar vi har i dag, och mÃ¥nga problem uppstÃ¥r i det ensidiga licensskrivandet. Jurister kan specialisera sig pÃ¥ upphovsrätt och leva bara frÃ¥n komplicerade avtal i upphovsrätten. Det enda andra omrÃ¥det där jurister specialiserar sÃ¥ är skatterätt.
• Avtalsrättsligt är upphovsrätten mycket bekymmersam eftersom den lämnar all makt Ã¥t rättighetsinnehavarna att definiera sina egna rättigheter. Dessa självpÃ¥tagna rättigheter backas sedan upp av väldigt starka Ã¥taganden frÃ¥n staten att upprätthÃ¥lla dem. I Sverige arbetar fyra statsanställda Ã¥klagare heltid med upphovsrättsintrÃ¥ng pÃ¥ Ã¥klagarmyndighetens specialenhet för upphovsrätt.
• Den eller de politiker som hanterar upphovsrättsreformen kommer att hamna i blÃ¥sväder. Rättighetsindustrin är en mycket välorganiserad lobby, men de som behöver reform för vidare verksamhet är sÃ¥ mÃ¥nga att det nästan är oundvikligt med en del starka kontroverser. Om politiker ska vÃ¥ga ta i en sÃ¥n här konflikt mÃ¥ste de ges stöd.

En risk med den framtida kommissionen är att den inte kommer att våga öppna för en reform. Framför allt är det inte säkert att de vågar sig på en faktiskt harmoniserande lagstiftning i EU. Detta får konstiga demokratiska konsekvenser när det samråd som kommissionen anordnade resulterade i fler än 10 000 svar. Piratpartiet tycker inte att man samtidigt kan prata om ett demokratiskt Europa i fall det i särklass mest besvarade samrådet alla tider – när medborgare faktiskt pratat med kommissionen, på kommissionens egna villkor, utan att klaga – inte resulterar i ett faktiskt reformarbete.

3 SÃ¥ funkar lobbyism

MPAA, den amerikanska filmbranschens lobbyorganisation, har 60 heltidsanställda i Bryssel. De har också anställda i de flesta medlemsländerna. De pratar med regeringar och de pratar med kommissionen och med ledamöter i Europaparlamentet.

STIM och deras europeiska vänner (GEMA, SACEM, SABAM, och så vidare) har också många anställda som korresponderar med politiker. Dessa anställda lever på att förvalta rättigheter (det vill säga, de gynnas av att upphovsrätten är komplicerad och får då mycket att förvalta).

Man använder vissa kodbegrepp: "rättvis användning", "rättvis betalning", "rätt till ersättning" och liknande. Politiker snappar sedan upp dessa ord och använder dem själva. En rätt till ersättning garanterad av staten pratar man inte om i nästan några andra sammanhang – socialförsäkringar och a-kassor är till exempel belagda med krav för den som tar emot. Problemet med rättvis användning är redan förklarat ovan.

När man styr vilka ord som används för att beskriva ett visst problem styr man dock vart debatten tar vägen. Till exempel används den lättbegripliga fildelningsfrågan, som berör många människor och som fått mycket uppmärkamhet i media, för att förstöra kulturanvändarnas rättigheter i alla andra fall. Av det behöver man dock inte dra så många andra slutsatser än att fildelningsfrågan berör många människor. Om den kan skandaliseras i tillräckligt hög utsträckning av industrin får de bättre plattformar att driva sina andra agendor, mot bibliotek, mot undervisning, mot remixning, DJ:s, krogägare, lärare, synskadade och forskning.

4 Upphovsrättssamrådet är bindande för kommissionen

Det är viktigt att komma ihåg att resultatet av upphovsrättssamrådet är bindande för kommissionen. De måste ta resultatet i beaktande när de arbetar vidare med lagstiftningen.

Därför är det mycket uppskattat och var extremt viktigt att så många medborgare hörde av sig till kommissionen.

De som missade att höra av sig till kommissionen med synpunkter behöver dock inte misströsta – medlemsländernas regeringar kommer också ha möjlighet att uttala sig i efterhand. Det är extremt viktigt att man inte bortser ifrån kommissionens förpliktelser att agera i enlighet med den respons de får. Om man missar detta kan det bli så att upphovsrättsreformen får helt fel betoning från början och varken parlamentet eller ministerrådet har förmågan att byta riktning på ett förslag från kommissionen när det väl har lagts!

Med detta sagt kommer nu en text om det som händer nu.

5 Vad kommer att hända?

Upphovsrättssamrådet ägde rum mellan 5 december 2013 och 5 mars 2014. Svaren på upphovsrättssamrådet ligger på kommissionens hemsida. Amelia Andersdotters svar återfinns här. Man kan också hitta till exempel Leo Calandrella Rudbergs svar.

På GitHub-sidan eucrcon ligger några skript utarbetade av Timmy Larsson, Henrik Torstensson och Andreas Söderlund i Lund. De är gjorda för preliminära statistiska behandlingar av de inkomna svaren.

Kommissionen förväntas göra sin egen analys av upphovsrättssamrådet tillgänglig efter EU-valet i slutet av maj, eller i juni 2014. Efter det kommer varje medlemslands regering kunna göra ett utlåtande om upphovsrättssamrådet. Sådana utlåtanden kan innefatta problem de tror att kommissionen har missat, om de tycker kommissionen har frågat fel saker eller i allmänhet poänger om upphovsrätten som en regering vill lyfta fram.

I Sverige torde det vara Justitiedepartementet som är ansvarigt för upphovsrätten. Därför är det Justitiedepartementet som är ansvarigt för att ett utlåtande från svenska regeringen skickas in. Andra departement och myndigheter kan dock bidra till Justitiedepartementet med sina egna synpunkter. Utomstående intressegrupper bör kunna bidra direkt till Justitiedepartement med sina synpunkter. Vår uppskattning är att sådana bidrag behöver göras innan september 2014 men det finns inget sätt att veta detta om inte Justitiedepartementet själva annonserar att de letar efter sådan respons. Det bästa är att skriva till Justitiedepartementet och höra efter hur de vill ha feedback om upphovsrätt.

Piratpartiet kommer att verka för upphovsrättsreformen i Europaparlamentet, men vi har begränsade möjligheter påverka statliga departement i Sverige. Det är inte heller Piratpartiets roll att göra detta. De som typiskt kan påverka departement är fristående intresseorganisationer, politiska ungdomsförbund, privatpersoner och företag. Om man är en fristående intresseorganisation, ett politiskt ungdomsförbund, en privatperson eller ett företag som upplever att någonting i upphovsrätten kan vara problematiskt, men man inte är säker på hur man ska ta kontakt med Justitiedepartementet kan man skriva till oss istället.