Clemens: Slavoj Zizek... Jag är ingen storläsare av moderna filosofer, det ska jag erkänna. Under gymnasieperioden läste jag en artikel av Zizek som argumenterade att man för maktbalansens skull givetvis inte bör undanhålla kärnteknologier från stater som Iran. Ur ett maktperspektiv kan jag hålla med om det, särskilt efter att jag läst Bruce Cumings bok "The Korean War - A History" och hans resonemang kring Truman-regimens inställning till kärnvapenanvändning under det kriget. Senare erfarenheter av Zizek har nog snarare fallit mig som innehållandes en hel del högtravande ord, alltså, mer svåra ord än egentligt innehåll, men minns att en vän läste högt för mig ur en av hans senare böcker förra året som var underhållande i bemärkelsen att han gör uttalanden som är... Ptja, underhållande kontroversiella. Minns dock inte vilka de var och vi delade bara ut några citat över en kaffe till varandra eller så. Inte så upplyst, min ståndpunkt, alltså.
Saturnuspojken: PPs politik finns redan inom alla områden, och hur PP ska ställa sig till närvaron av vår politik i andra samhällsfrågor är inte helt klart än. Min fråga rör dock mer uttryckssättet och ämnena jag tar upp, eller referenser jag gör eller inte gör, än vilka politiska sakfrågor jag kommenterar på. Om man läser igenom arkivet här på bloggen tycker jag redan att jag har en förhållandevis stor bredd på de frågor och samhällsproblem jag diskuterar och tar upp. Det här inlägget om squatting skrev jag t ex förra året: http://stenskott.wordpress.com/2010/11/11/ack-ock-upant/ Mer än ett år innan det blev en framgångsrik valfråga för piraterna i Berlin.
TottiTT: Det är väl ingen som har föreslagit att göra D-Marken till huvudvaluta i Europa? Jaha, eller nej, jag förstår vad du menar. D-Marken kommer att inneha samma starka ställning i den europeiska politiken och marknaden som Tyskland har inom eurozonen idag? Det håller jag med om att det inte kommer göra den europeiska ekonomiska politiken mindre Tysklandscentrerad. Jag tycker att europrojektet i grunden är ett bra projekt - mitt nuvarande förhållningssätt till europeisk integration är att vi i mångt om mycket (som människor) förenas via våra konsumtionsvaror och vår socioekonomiska status (den "biografiska gemenskap" vissa människor tydligen tror uppstod först i och med internet - inte helt sant, det har väl varit så nästan hela tiden, men det är ju mycket lättare för oss hitta våra biografiska, gränsöverskridande gemenskaper nu än vad det varit tidigare), och då är en gemensam valuta naturligtvis ett steg på rätt vägen till ökad social integration (därför att man tar bort flera aspekter av den "geografiska (konsumtions)gemenskap" som upprätthålls av separata valutor). Däremot är den kritik som framfördes i Sverige inför EMU-omröstningen riktig: att frånta nationalstaten makten över penningpolitiken, samtidigt som finanspolitiken även fortsatt sköts lokalt är naturligtvis ingen bra lösning. Frågan är då hur man skapar en europeisk kompromiss om finanspolitik - är det politiskt önskvärt? Hur ska den i så fall utarbetas? Att den blir Tysklands- och Frankrike-centrerad är enligt mig inte någon idealsituation, även om de tidigare erfarenheterna från de europeiska samarbetsprojekten i bland annat konsumenträtt visar att det nog är det troligaste fallet. Pengar är makt, även inom unionen.
Clemens: Slavoj Zizek... Jag är ingen storläsare av moderna filosofer, det ska jag erkänna. Under gymnasieperioden läste jag en artikel av Zizek som argumenterade att man för maktbalansens skull givetvis inte bör undanhålla kärnteknologier från stater som Iran. Ur ett maktperspektiv kan jag hålla med om det, särskilt efter att jag läst Bruce Cumings bok "The Korean War - A History" och hans resonemang kring Truman-regimens inställning till kärnvapenanvändning under det kriget. Senare erfarenheter av Zizek har nog snarare fallit mig som innehållandes en hel del högtravande ord, alltså, mer svåra ord än egentligt innehåll, men minns att en vän läste högt för mig ur en av hans senare böcker förra året som var underhållande i bemärkelsen att han gör uttalanden som är... Ptja, underhållande kontroversiella. Minns dock inte vilka de var och vi delade bara ut några citat över en kaffe till varandra eller så. Inte så upplyst, min ståndpunkt, alltså.
Saturnuspojken: PPs politik finns redan inom alla områden, och hur PP ska ställa sig till närvaron av vår politik i andra samhällsfrågor är inte helt klart än. Min fråga rör dock mer uttryckssättet och ämnena jag tar upp, eller referenser jag gör eller inte gör, än vilka politiska sakfrågor jag kommenterar på. Om man läser igenom arkivet här på bloggen tycker jag redan att jag har en förhållandevis stor bredd på de frågor och samhällsproblem jag diskuterar och tar upp. Det här inlägget om squatting skrev jag t ex förra året: http://stenskott.wordpress.com/2010/11/11/ack-ock-upant/ Mer än ett år innan det blev en framgångsrik valfråga för piraterna i Berlin.
TottiTT: Det är väl ingen som har föreslagit att göra D-Marken till huvudvaluta i Europa? Jaha, eller nej, jag förstår vad du menar. D-Marken kommer att inneha samma starka ställning i den europeiska politiken och marknaden som Tyskland har inom eurozonen idag? Det håller jag med om att det inte kommer göra den europeiska ekonomiska politiken mindre Tysklandscentrerad. Jag tycker att europrojektet i grunden är ett bra projekt - mitt nuvarande förhållningssätt till europeisk integration är att vi i mångt om mycket (som människor) förenas via våra konsumtionsvaror och vår socioekonomiska status (den "biografiska gemenskap" vissa människor tydligen tror uppstod först i och med internet - inte helt sant, det har väl varit så nästan hela tiden, men det är ju mycket lättare för oss hitta våra biografiska, gränsöverskridande gemenskaper nu än vad det varit tidigare), och då är en gemensam valuta naturligtvis ett steg på rätt vägen till ökad social integration (därför att man tar bort flera aspekter av den "geografiska (konsumtions)gemenskap" som upprätthålls av separata valutor). Däremot är den kritik som framfördes i Sverige inför EMU-omröstningen riktig: att frånta nationalstaten makten över penningpolitiken, samtidigt som finanspolitiken även fortsatt sköts lokalt är naturligtvis ingen bra lösning. Frågan är då hur man skapar en europeisk kompromiss om finanspolitik - är det politiskt önskvärt? Hur ska den i så fall utarbetas? Att den blir Tysklands- och Frankrike-centrerad är enligt mig inte någon idealsituation, även om de tidigare erfarenheterna från de europeiska samarbetsprojekten i bland annat konsumenträtt visar att det nog är det troligaste fallet. Pengar är makt, även inom unionen.