Fast med bas i vårt partiprogram kan man väl ändå ta sig en bit? Särskilt om man tänker sig finanspolitiken som ett sätt att jämna ut förhållande mellan aktörer - om stora aktörer inte ska gynnas på beskostnad av små aktörer och tvärtom finns det stort handlingsutrymme inom i alla fall immaterialrättspolitiken att göra betydande ideologska och ekonmiska avvägningar om t ex konkurrens- och marknadspoltik.

Vi kan fråga oss huruvida det är rimligt att unionen för närvarande försöker bygga en ekonomisk politik grundad på "resurser", immateriella tillgångar, som inte går att använda som lånegarantier - betyder det att strukturen kring de immateriella tillgångarna är fel, att de borde gå att anända som lånegarantier och att vi därför borde strama upp t ex kriterier för utdelande av immateriella privilegier till den punkt att de uppfyller bankerna krav på säkerhet? Det är ett vanligt krav från de som är motståndare till mjukvarupatent, att mjukvarupatent egentligen håller för låg kvalitet för att kunna fungera som rimligt marknadsmonopol.

Eller betyder det att vi borde grunda både våra lån och vår ekonomi främst på materiella resurser, det vill säga fysiska produkter?

För Sverige lär det vara egalt. Vi är en stor exportindustri för råvaror, alltså oraffinerat trä och och mineraler (typ järn, och dylikt). den delen av vår industri som består av immaterialrättsberoende företag lär vara förhållandevis begränsad till Ericsson (alltså mobiltelefoniutrustning) och läkemedelsindustrin (även om de för närvarande flyttat ut ur landet). För Europa kan det vara mycket betydelsefullt vilken inriktning man väljer.