Det finns vissa problem med immigration, främst i södra Europa. De har ett relativt, om än inte extremt, stort inflöde av outbildad arbetskraft. Dessutom brukar de utbildade människor som immigrerar också tendera att få jobb som är lägre än deras faktiska utbildningsnivå (jfr: Malmös högst utbildade yrkeskår var under 90-talet taxi-chaufförerna). Det följer att unga människor från inhemska, ekonomiskt svaga samhällsgrupper har svårare att få jobb.
Den fria inre marknaden gör också att företag från de länder med bäst välfärdssystem flyttar jobb till andra delar av Europa (eller för den delen världen) med sämre välfärdssystem för att slippa skatter, kunna betala undermåliga löner, osv. Man brukar tala om att företagen "spelar ut" ekonomiskt utsatta grupper mot varandra. EG-domstolens båda domar i Rüffert-fallet och Laval-fallet kan också sägas vara politiska domar med syfte att underminera facklig påverkan av arbetares välfärd.
De välfärdssystem du nämner har bland annat i Sverige och GBR också misslyckats med att bygga bostäder, vilket gör att bostadsmarknaden i likhet med den amerikanska har skyhöga kriser. Befolkningens löner binds upp i krediter och lån.
Det kan väl också vara på sin plats att nämna att om man tittar på relativa barnfattigdomstal (definierat som antalet barn med föräldrar som tjänar <60% av riksgenomsnittslönen) (i Sverige 9%, i GBR ~20% och i Polen 29%) så ligger Europa inte så bra till. Vart fjärde europeiskt barn lever i barnfattigdom enligt en studie citerad av SVT, Aktuellt i mars i år. De länder som ligger bäst till (Norden) har två-försörjar-system (båda föräldrarna arbetar).
Två-försörjar-länder har också i regel bättre födelsetal än länder med en-försörjar-system (där mamman förväntas sluta jobba när hon fått barn). Men med tanke på den i blogginlägget citerade ökande konservatismen kan man lätt tänka sig att det inte är något som en-försörjar-länderna kommer att ändra på inom en överskådlig framtid.
Det finns vissa problem med immigration, främst i södra Europa. De har ett relativt, om än inte extremt, stort inflöde av outbildad arbetskraft. Dessutom brukar de utbildade människor som immigrerar också tendera att få jobb som är lägre än deras faktiska utbildningsnivå (jfr: Malmös högst utbildade yrkeskår var under 90-talet taxi-chaufförerna). Det följer att unga människor från inhemska, ekonomiskt svaga samhällsgrupper har svårare att få jobb.
Den fria inre marknaden gör också att företag från de länder med bäst välfärdssystem flyttar jobb till andra delar av Europa (eller för den delen världen) med sämre välfärdssystem för att slippa skatter, kunna betala undermåliga löner, osv. Man brukar tala om att företagen "spelar ut" ekonomiskt utsatta grupper mot varandra. EG-domstolens båda domar i Rüffert-fallet och Laval-fallet kan också sägas vara politiska domar med syfte att underminera facklig påverkan av arbetares välfärd.
De välfärdssystem du nämner har bland annat i Sverige och GBR också misslyckats med att bygga bostäder, vilket gör att bostadsmarknaden i likhet med den amerikanska har skyhöga kriser. Befolkningens löner binds upp i krediter och lån.
Det kan väl också vara på sin plats att nämna att om man tittar på relativa barnfattigdomstal (definierat som antalet barn med föräldrar som tjänar <60% av riksgenomsnittslönen) (i Sverige 9%, i GBR ~20% och i Polen 29%) så ligger Europa inte så bra till. Vart fjärde europeiskt barn lever i barnfattigdom enligt en studie citerad av SVT, Aktuellt i mars i år. De länder som ligger bäst till (Norden) har två-försörjar-system (båda föräldrarna arbetar).
Två-försörjar-länder har också i regel bättre födelsetal än länder med en-försörjar-system (där mamman förväntas sluta jobba när hon fått barn). Men med tanke på den i blogginlägget citerade ökande konservatismen kan man lätt tänka sig att det inte är något som en-försörjar-länderna kommer att ändra på inom en överskådlig framtid.