Det finns en sf-novell från 82 som behandlar både upphovsrätten i sig och upphovsrättsjuridiken i ett framtida samhälle där det i praktiken inte längre går att skriva några nya sånger eftersom alla tonkombinationer redan är upptagna och copyrightade. Den är så bra att den vann Hugo-priset året efter. Jag personligen betraktar den som en av de absolut bästa noveller jag någonsin läst (den trycktes på svenska redan på 80-talet, långt innan piratpartiet fanns) och givetvis finns den på nätet numera, upplagd av författaren själv, här har du dess URL: http://www.spiderrobinson.com/melancholyelephants.html