Det finns helt klart ett behov av stöd för privatpersoner som vill skydda sin integritet. Det är långt ifrån alla som vet vad kryptering är för något eller ens förstår hur man kan "surfa till andra länder". Att behovet kommer att mötas upp med kommersiella erbjudanden råder det inget tvivel om och vi ser redan flera aktörer. Är det inte rimligt att man funderar på en lagar som ur konsumentskyddsperspektiv syftar till att skapa en standard (gemensamt språk) kring hur personliga skydd bör se ut för att faktiskt få säljas som ett personligt integritetsskydd? Vi är då inte så långt ifrån att få en fungerande kreditskortsplattform som inte är centrerad kring en specifik implementation även om vi enas om hur tekniken integreras.
Är det inte också rimligt att staten tillhandahåller minsta möjliga betalningsmedelsteknik, precis som vi tillhandahåller pengar? Kanske ska riksbanken erläggas med ett sådant uppdrag? Betalkortsbolagens inflytande är idag väldigt oklart och det är dyrt att handla med deras plattform. Staten skulle kunna täcka in marknadshålet som finns för små konton.