Underrubrik: en ganska stressig vecka i mitten av september.

På tisdag, 16 september 2008, arrangerar en rad politiska organisationer demonstrationer mot FRA-förslaget i Malmö. Det är ett för-startskott på ett betydligt längre politiskt arrangemang, och bottnar i ungefär samma sak: FRA-förslaget är politikernas gardering mot internationell organiserad brottslighet och terrorism. Två politiska modeord som fått symbolisera att politikerna går i bräschen för vår säkerhet. Olyckligtvis är organiserad, transnationell brottslighet och terrorism någonting få människor, ens i länder som har drabbats av terrorattacker, har upplevt på nära håll. Den rädsla som finns för terroristattacker räcker inte för att mildra irritationen över att militären, parlament och brottsbekämpande myndigheter lägger stora resurser på att bekämpa ett småskaligt problem, och i stort sett ingen tid alls på att bekämpa problem som människor faktiskt utsätts för varje dag.

Höga matpriser, brist på bostäder, minskning av antalet hyresrätter, stigande hyreskostnader, vandalism, ungdomsbrottslighet. Samtidigt som regeringen har lagt miljontals kronor på att förbereda FRA inför deras kommande utmaningar har polisen i Skåne utarbetat en strategi för att komma till rätta med den stigande ungdomsbrottsligheten. Ge dem FRA:s anslag! Låt för all del inte svenska myndigheters resonemang degradera till Storbritanniens nivå.

European Social Forum är en liknande reaktion, men inte på säkerhetspolitiken utan på marknadspolitiken. När World Social Forum en gång startades, var det som reaktion på att marknadspolitiken var främmande och avlägsen från människors vardag. En sorts högtflygande ideal om hur bra allt skulle bli, om bara handelsbyråkratierna fick härja fritt. Alla högtflygande ideal måste dock förankras bland folket först. De människor som tillsammans utgör samhället, varesig man tänker sig det på lokalt eller globalt plan, måste vara införstådda med hur samhället ska se ut. Det förstod till exempel Moncef Marzouki när han kommenterade Medelhavsunionen i El País.

Hur underligt är det inte då att den största tidningen i Skåne, Sydsvenskan, lägger ned så mycket tid på att beskriva våldsamheterna som enligt dem kommer uppstå under ESF? Man ägnar dryga 5600 tecken åt Svensk-kubanska föreningens deltagande i forumet, trots att de är en av runt 1200 deltagande organisationer och därtill inte en av de som sitter med i styrelsen för den arrangerande föreningen ESF Norden.

Det kan ha gått Sydsvenskan förbi att ESF är det enda sociala evenemang som finns som försöker stödja internationaliseringen underifrån. Utan att exkludera de organisationer som är viktiga för väldigt många, och utan att försöka pådyvla människor en mängd samhällsomstörtande beslut utan att de själva kan invända och ha synpunkter. Ett pågående försök att förankra globaliseringen hos andra aktörer än affärsintressen och professionella makthavare, och på dessa aktörers egna villkor. Det förstod Liberala kvinnor i Malmö i en kommentar i Metro.

Jag kommer delta i European Social Forum. Jag har svårt att tro att det finns en bättre möjlighet för mig att knyta an till så många olika europeiska grupper och människor samtidigt.