I somras röstade Irlands medborgare nej till Lissabonfördraget. Lissabonfördraget, detta storslagna projekt från EU:s makthavare som ska stärka demokratin inom EU-förvaltningen, öppna upp beslutsprocesserna för insyn och göra så att även EU i sitt maktutövande måste ta hänsyn till Europakonventionen.

Lissabonfördraget är lite knepigt. Till synes är det samma fördrag som röstades ned i Frankrike och Nederländerna 2004, minus några symboler för unionen så som flagga och sång (Ode to Joy av Beethoven). Till synes har också kommissionen stoppat undan en massa viktiga textpassager i bilagor till fördraget, så att det för en europeisk befolkning ska verka lite mindre skrämmande.

-Har EU:s medborgare alltid fel? frågade sig i somras Erika Bjerström, när Irland hade röstat nej och försatt EU-tjänstemännen i paniktillstånd.

-Nej, naturligtvis inte, menade Margot Wallström, Sveriges kommissionär och vice-president i kommissionen i EU och därmed en av de sju mesta makthavarna i unionen. Men nu får vi utforska nya vägar med Irland, se vilka kompromisser vi kan göra så att irländarna blir bekväma med fördraget.

-Men om de röstar nej igen? frågar sig kanske någon.

-Då får vi utforska nya vägar med Irland, se vilka kompromisser vi kan göra så att irländarna blir bekväma med fördraget, blir det tafatta svaret.

Under EU-toppmötet i början av oktober skulle EU-topparna ha diskuterat hur man går vidare med fördraget. Redan i somras beslutade man att den övriga ratificeringsprocessen skulle fortsätta som om inget hade hänt. Nu fick EU en finanskris på halsen, och man fick diskutera det istället.

Irland har ändå tillkännagivit att de handlingsplan, som de förväntar sig kunna presentera resultatet av i december. Ett inte helt otroligt scenario är att ledningsredaktionen på DN får som de vill, och att Irland blir en associerad medlem istället för full medlem till unionen. Men DN:s ledarredaktion visar upp ett problem. Deras bivillkor är nämligen att "alla andra länder godkänner fördraget".

Läser man mycket om Europaunionen vet man förstås att makthavare med "länder" menar medlemsländernas regimer. I EU-sammanhang betyder det oftast regeringen. Men om man lite mer naivt skulle få för sig att "länder" innebär att medlemsländernas medborgare har någonting att säga om saken blir bilden en helt annan. Enligt Vänsterpartiet i våras fanns undersökningar som visade att så många som 70% av invånarna i flertalet EU-länder, inklusive de med EU-anor, ville rösta om fördraget. I Storbritannien har Tories lovat att gå till val på folkomröstning.

Men när Irlands nej nu ligger 6 månader i det förflutna, och när dagen för Sveriges ratificering rör sig allt närmare, då är det tyst. Undantaget är en liten påminnelse i morse

Sweden is expected to [ratify the treaty] in the next months...

mer följer..