Search form

Straffrätt i Norden, straffrätt i EU

För några veckor sedan besökte jag Edinburgh och tog mig tiden att besöka några evenemang på Edinburgh School of Law. Jag var mest intresserad av de föreläsningar och aktiviteter de anordna kring temat europeisk lagstiftning, och hade turen att få sitta med vid en studiegrupp för doktorander med gästen och professorn Kimmo Nuotio från Helsinki universitet.

Ämnet var Nordisk straffrätt ur ett europeiskt perspektiv. Ämnet är intressant i det politiska sammanhang där vi konfronteras med uppföljaren till IPRED eller det hemlighetsfulla avtalet ACTA som ämnar lägga upphovsrättsintrång och liknande brott under straffrättens område utöver civilrättens.

Kimmo Nuotios samtal (som man kan skaffa sig en bild av här - varning, .doc-fil) handlar om hur den nordiska straffrätten är sprungen ur synen att brottslighet främst är något som uppstår ur ett socialt sammanhang, dvs inte orsakat av en inbyggd benägenhet att begå brott. I de flesta andra länder är synen oftare att den som begår ett brott av naturen måste ha brottsligheten i sig, eller ha en inneboende ondska som fick personen att begå brottet.

Den nordiska synen på kriminalitet verkar lätt ha lyckats skapa ett bättre förebyggande brottsarbete. Nordiska länder har mycket lite allvarlig brottslighet, och framför allt är våldsbrott och störande beteende ganska ovanligt i Norden.

Jag menar gärna att det är Sveriges aktiva arbete för att skapa en stor medelklass som har haft en gynnsam effekt på brottsnivåerna. I Sverige och övriga Norden har man under lång tid haft gedigna välfärdssystem vilket skapat förutsättningar för en trygg social miljö att uppstå. Människor i en trygg social miljö är mindre benägna att begå brott.

I andra länder, där brottsligheten ses som ondska hos förövaren, finns naturligtvis inget behov av att åtgärda den sociala miljön (se t ex den här intervjun med Mike Huckabee). Det är ju individens inbyggda ondska som tagit sig uttryck i ett brott, snarare än en tillfällighet skapad av yttre omständigheter. Följden av en sådan syn blir att nedgångna och fattiga områden, som kan antas vara otrygga och skapa benägenhet för brottslighet, förblir bristfälliga. Dessutom tenderar straffskalorna förskjuts åt väldigt långa fängelsestraff snarare än återinförande av brottslingen i samhället. Ett tydligt exempel på det senare är USA med Digital Millennium Copyright Act, under vilken ett upphovsrättsbrott kan ge upp till 10 års fängelse.

Problemet med konvergens mellan nordisk och övrig europeisk straffrätt, och problemet med överläggande av straffrättsliga utredningar och befogenheter på EU:s institutioner (tänk bland andra Europol), lär således vara att en bra och relativt väl fungerande strategi mot brottslighet, och tanken att även kriminella måste få nya chanser att bli produktiva samhällsmedborgare, riskerar bytas mot förlängda fängelsestraff (det har för övrigt redan föreslagits av vår mestadels konservativa regering och sedan kritiserats redan nu) och en taskigare människosyn med den konservativa värderingen att brottslingar är av naturen onda.

För att återgå till IPRED2 och ACTA så är båda uppsprungna ur en konservativ, kanske mer religiös, föreställning om den absoluta ondskan i brottslingen som skapat DMCA. För svensk straffrätt innebär det problem eftersom harmonisering med övriga världen för oss innebär ett nedbyte. Det är tråkigt.

Se för övrigt ovan nämnda läsegrupps samling av dokument för mer om olika rättighets- och straffrättsperspektiv på Europaunionen.

3 comments

Bra skrivet, för övrigt så uppmanar ju en dylik syn som finns i det samhälle som Mike Huckabee till det sämsta i oss. De som är "onda" är onda för att de är onda...och det finns ingen återvändo. Inte minst manifesteras detta genom att det i vissa stater inte går att rösta om man tidigare straffats för ett brott.

På motsatt sätt är de goda de goda. Det bidrar också till en ovetenskaplig syn på sin omvärld och en fantastisk grogrund för avarter av religion.

Hmm.. de logiska kopplingarna här känns inte alldeles helgjutna. "IPRED2...uppsprungna ur en konservativ, kanske mer religiös, föreställning om den absoluta ondskan i brottslingen" Men hallå, hur tänkte du då? IPRED riktar sig inte mot utslagna utan mot medelklassen, och i sådana fall lönar det sig enligt klassisk svensk modell att ha ett högt straffvärde, eftersom höga straff är mer avskräckande på medelklass än på underklass. En typiskt funktionell lagstiftning snarare än moralisk m a o.

Alltså. En onskefull brottling behöver inte vara utslagen. Den behöver bara ha begått ett brott på grund av sin ondska.

Jag förstår din poäng med långa straff åt medelklassen, men Sverige och övriga Norden ligger ju även där långt "efter" i strafflängd. Sedan finns det andra åtgärder man kan genomföra mot t ex ekonomisk brottslighet, som böter eller näringsförbud.

Det jag var ute efter var att det finns en straffrättskultur här som kommer på kant med vissa av våra medunionska grannar. Därför är det egentligen inte så konstigt att det går emot vår instinktiva känsla om rätt och fel så fort EU initierar något straffrättsligt projekt vilket som helst.

Add new comment