Om ni dödar mig 2000 gånger kommer jag att komma tillbaka. Ni kan aldrig besegra mig, för jag är de goda männens moder. --Caótica Ana, Julio Medém, 2007

Citatet ovan kommer från en stark och tämligen bra film av den spanske regissören Julio Medém. De goda männen i stycket refererar till de män som inte startar krig, och som inte utsätter kvinnor för våld. Hoppet om att den kvinna, eller de kvinnor, ska finnas som lyckas med konststycket att föda män som senare i livet inte ska dra ut i strid (ofta på kvinnornas bekostnad) gör sig väl extra påmint i dessa tider.

Israel har slutat bomba Gaza. Krigsoffrena återvänder till de spillror som var deras hem fram tills för någon månad sedan. Barack Obama har tillträtt som amerikansk president. Han förväntas stänga Guantánamo och dra trupperna tillbaka från Irak.

Och i samma veva som Ung Pirats förbundssekreterare Mattias Bjärnemalm säger att nationalstaterna har fått för stor vikt i världspolitiken, erinrar sig Dagens Arena om ett citat av Kofi Annan: "Dagens gränser går inte mellan olika nationer. De går mellan de maktlösa och de maktfulla. mellan fria och fängslade, mellan privilegierade och förtryckta."

Ett så oerhört passande citat när det gäller det palestinska folket utan land, Irak som knappast kan benämnas stat i någon relevant mening, Afrika där stora obebodda landområden i privat ägo innebär att befolkningen ändå blir trångbodd i slumområden, eller för den delen en växande skara västerländska konsumenter som finner sig extremt missgynnade av multinationella företags ambitioner att kontrollera deras liv.

I vidare bemärkelse kan man också tala om World Trade Organisation (WTO), Internationella Valutafonden, Världsbanken och Europeiska unionen som arenor där nationalstatens makt har fått stå tillbaka för skumma processer involverandes horder av tjänstemän och informella avtal slutna mellan makthavare. Visserligen makthavare i nationalstater, men ett inte alltför ovanligt inslag är lobbyism av och med internationella konglomerats högdjur. I praktiken, om än inte i teorin, medverkar de i de beslut som fattas.

Jag ser, ur flera aspekter, snarare problem med att nationalstaterna har åsidosatts i den pågående internationaliseringen av framför allt handel. I FN, där varje land är en röst, fattas i stort sett inga viktiga beslut. Ett tecken på det är att resolutionerna antagna i plena ofta åsidosätts, och att WIPO blir en alltmer oviktig del av immaterialrättens reglering. Snarare finns det flera tendenser på att de maktfulla (inom människorätts- och biståndsorganisationer ofta refererade till som "Nord" eftersom de maktfulla oftast befinner sig eller kommer ifrån länder i norra hemisfären, men också storföretag kan inkluderas här) flyttar maktcentra till ställen där de maktlösa ("Syd" samt NGO:er) inte kan komma åt dem. Det har bland annat varit ett problem när NGO:er försökt få tillgång till dokument om ACTA-förhandlingarna.

För oss som befinner oss på europeiskt territorium uppstår ytterligare ett problem, när våra makthavare delegerar sin makt till en överstatlig organisation som sedan representerar oss i maktundanhållandet på global nivå.

Så vad gör man åt alla dessa olyckliga omständigheter med krig, dålig maktfördelning och ekonomi som vapen mot de redan utslagna?

Ett sympatiskt sätt om man ändå går i avelstankar är att skapa en armé av goda män. Ett annat kan vara att helt enkelt kringgå männen och istället rösta in några av de fantastiska kvinnor som kandiderar till Europaparlamentsvalet iår.