Jag har varit i Barcelona för att bland annat träffa en hel del sociala rörelser som på något sätt använder sig av eller opponerar sig emot den nuvarande spektrumpolitiken.

Okupem les ones (övers. Ockupera vågorna) är en organisation som arbetat för att göra spektrum mer tillgängligt för sociala rörelser sedan 2001. Deras linje är att dela alla frekvensområden i tre: en tredjedel för offentliga institutioner, en för kommersiell verksamhet, och en för sociala rörelser eller fria initiativ.

De har en webb-tv, men sände tidigare radio och tv i etern. De har fortfarande lokaler i stadsdelen Gracia för mediaproduktion och allmänna experiment. Kvinnan jag träffar i Barcelona berättar att de startade med ambitiösa planer om att driva politisk lobbying och mediaverksamhet samtidigt, men att hennes liv långsamt tagits över av byråkratin och ansträngningen att göra mediaskapandet möjligt.

En annan grupp jag träffade heter Radio Contrabanda. De är en fri radiostation sedan 1991 och sänder nyheter, analyser och musik nästan hela dagen. Stationen drivs helt av volontärer.

De beskriver sin situation som "kvasi-laglig". Frekvenserna de använder är licensierade till andra aktörer som inte använder dem, eller inte använder dem till sin fulla kapacitet, men eftersom Spanien fortfarande inte genomfört någon "non-interference" policy har de inte juridisk rätt att använda frekvenserna.

Det sista initiativet, guifi.net, är inte alls kopplade till mediaskapande. Deras verksamhet är att sätta upp accesspunkter för helt gratis och fri tillgång till trådlöst internet. Hittills har de lyckats få upp sina accesspunkter i stora delar av Barcelona, och i katalonska bergen har flera mindre kommuner samarbetat med guifi.net för att öka tillgången till internet bland invånarna.

Guifi.nets problem ligger vid peering: de har blivit så populära att de inte kan förlita sig enbart på sina noders trådburna uppkopplingar för att få tillräcklig hastighet. Men telekommarknaden i Spanien är en av de sämst avreglerade i Europa och marknaden domineras totalt av det gamla statliga monopolet Telefónica. Små aktörer som guifi.net får inte köpa tillgång till Telefónicas nät, eftersom de inte genererar tillräckligt med trafik och därmed blir ointressanta som affärspartners.
Ett politiskt dekret har dessutom fastslagit att gratis trådlös uppkoppling i städer inte är förenlig med kommunala satsningar på infrastruktur. Rogier Baig berättar att det fått många kommuner att tveka inför att vara med i satsningen, trots att han och det stora nätverk av volontärer som jobbar med guifi.net är fullt beredda att sätta upp nätet till hårdvarans självkostnadspris och underhålla på volontärbasis. Vi pratar ett tag om möjligheten att sälja hårdvara och underhåll av densamma istället för att sälja bandbredd.

guifi.net är kopplade till initiativet Open Spectrum Alliance som jag nyligen fick kontakt med. De har en nyhetstjänst där de publicerar artiklar och nyheter om vad som händer med spektrumpolitiken världen över. De bedriver också lobbyverksamhet i Bryssel för ett öppnande av spektrumpolitiken i Europa, motsvarande de ansträngningar som gjordes i USA runt 1995-2003. Däremot, berättade Robert Horvitz för mig tidigare i somras, är det kanske inte helt önskvärt med helt fritt spektrum - istället kan man tänka sig licensiering av kapacitet, eller, som Okupem les ones förespråkar, delvis licensierat, delvis fritt.

Om Barcelona känns avlägset finns annars Amsterdams fria TV, AT1, som jag träffade i våras.

Vill man läsa tankar om Indiens spektrumpolitik finns ett par riktigt bra artiklar av Shyam på CIS-India.