Förra veckan röstade parlamentet om en ACTA-resolution framlagd av den konservativa gruppen. Innehållet är ett starkt ställningstagande för geografiska indikationer, en sorts immaterialrätt som inte egentligen täcks av avtalet men som nämns i förbigående i några av avtalets artiklar.

EU:s och USA:s slutgiltiga överenskommelse om geografiska indikationer är förstås ett intressant tankeexperiment. Ingen europeisk politiker har hittills varit förmögen att föra frågan om geografiska indikationer på tal med vår handelspartner från väst.

Också i överigt misslyckas EU med sina handelsstrategier. Flera afrikanska stater gick ut i bojkott av vidare förhandlingar med Europaunionen om ekonomiska partnerskapsavtal i fredags. Immaterialrätter utgör en inte obetydande del av konfliktytan i förhandlingarna, och jag var därför förvånad när en kenyans patentadvokat gick ut i försvar av ACTA och önskade de afrikanska staternas omedelbara tillfogande av sina signaturer.

Jag förstår inte riktigt hans oro. Tidigare i år fick en privatperson sina ägodelar beslagtagna av tullen i Sydafrika för att de förmodades förfalskade, eller bärande ett varumärke vars innehavare inte godkänt produktionen av varan eller dess export till tredje land. I de flesta europeiska stater är det inte olagligt att inneha en förfalskad vara, men att sälja dem vidare, och det afrikanska beslaget uppgick i det mäktiga antalet 12 väskor, varför man kan förmoda att återförsäljning inte var importens huvudsakliga mål. Bara för några dagar sedan beslagtogs också ett stort antal blyertspennor för att de i form och färg var för lika blyertspennor(!) av det tyska märket Staedtler. Kenyanska staten förlorar inte skattepengar på grund av förfalskarna, utan för att de lägger skattepengar på uppenbart korkade aktioner mot förfalskning.

När Kenya var i slutfasen av att införa en ny konstitution i augusti rotade jag lite i afrikanska upphovsrättslagar, en utmärkt sammanställning av vilka man nu förresten kan få från IQSensato, och där verkar det som att nationell uttömning är norm. Det vill säga, man får inte, med rättighetsinnehavarens tillstånd, köpa varumärkesskyddade varor i ett afrikanskt land och sedan föra dem till ett annat afrikanskt land för återförsäljning utan immaterialrättsinnehavarens (nya) tillstånd. Det gjorde, och gör, att jag ifrågasätter nyttan av den Östafrikanska tullunionen, ett försök att skapa liknande sammanhållning om handel och samarbete som vi har Europa, eftersom alla samarbeten i östra Afrika per definition går via rättighetsinnehavare och inte ett öppet och trevligt samarbete mellan återförsäljare och deras kunder.