2010 har jag flyttat till Bryssel. Arbetat i parlamentet med helt icke-ledamotsliga ting (tack Gröna gruppen och budgetredovisningsavdelningen!). Funderat på Europakommissionen. Skrivit åsiktspapper för några parlamentshandlingar. Varit barnpassare(!). Rest lite. Blivit kär. Bodde ett tag ihop med två fasanfullt fantastiska människor på vårkanten. Emfas på fasansfull.

Det finns tre sorters politiker, tydligen. De som är bra politiker. De som kan mycket om sina frågor. De som kan mycket om sina frågor och är bra politiker på samma gång. Ganska långa stunder under året har jag funderat på vilken om någon av grupperna jag tillhör men det lär visa sig. Efter att ha följt specifik telekomindustrin i ungefär ett år har jag helt givit upp (det lilla lilla) hopp (jag aldrig riktigt haft ändå) om laissez-faire-kapitalism. Fler konkurrensregler tack. Chopchop-regler, inte såna där som kräver långa utredningar av KV. Bättre licenssystem för infrastruktur, osvosv.

Årets sista månader blev för många aktivister dråpliga slag mot yttrandefrihet i form av sanktioner mot Wikileaks, rättegångar, en hårt kritiserad ungersk medialag, val i Vitryssland med övertoner av mest våld och övergrepp, förmodligen annat jag glömt. I ett ovanligt uppror i Tunisien har däremot småstadsbor gått ut i protest mot regeringen och har använt internet (och twitter förstås!) för att få ut information. Tydligen brukar småstadsborna i Tunisien annars inte (våga) protestera, har jag på god auktoritet. Blåser förändringarnas vindar? #sidibouzid är taggen, och 2011 will show.

December för mig utmärks nog däremot mer av två stora segrar: en fildelningslag som givit rättsväsendet och staten rätt att stänga ned fildelningssidor på nätet har skjutits upp i Spanien av det katalanska partiet CiU. CiU ingick i en koalition med ledande partiet PSOE om att driva igenom lagen genom en snabbare-än-parlamentarisk protest vilket orsakade stora protester bland civilbefolkning. 200.000 namn samlades in på mindre än en månad mot lagen i somras! Tiden att förändra det politiska systemet är nog inte riktigt förbi än.

Som någon poängterade är ddos-attackerna mot flera stora tillhandahållare av finansiella tjänster och statliga myndigheter också ett tecken på att tanken på demokrati fortfarande inspirerar många. En väl förankrad upprördhet i en väl förankrad protest som likt många andra protester (jfr Storbritannien) först avfärdas av makthavare men som kanske (jfr Spanien) faktiskt leder till en förändring i den dogmatiska framfart repressionens politik annars för.

Jag är faktiskt inte så orolig för framtiden. Så länge det finns folk med hopp, finns hoppet kvar. Och folk finns det ju. Och hopp också. Gott nytt år!