Hemma hos pojkvännen har vi diskuterat Tunisien en del över de senaste dagarna. Eftersom vi båda engagerat oss i piratpolitik och speciellt situationen i Tunisien flödar informationen från alla möjliga vinklar. Jag har, i en kraftsträngning, följt Tunisiens relation till EU sedan 1995.

1995 slöt Tunisien som första land i Magrebregionen ett associationsavtal med EU. Det innebär ökat samarbete kring handel och flyktingfrågor. Sedan dess har relationen gradvis fördjupats inom dessa områden och nådde en sorts topp i februari förra året, då en utvärdering av det senaste frihandelsavtalet från 2008 blev föremål för diskussion i parlamentet.

Givetvis täcker parlamentets arbete inte upp alla aktiviteter kommissionen och medlemsländerna haft med Tunisien över året, men de resolutioner parlamentet antagit relaterat EU-Tunisien-samarbete är ändå ganska talande.

Mänskliga rättigheter står i mitten av agendan. Högst upp står emfasen på bättre handel och gränssamarbete. Runt 2007, när jag under franska ordförandeskapet följde Sarkoszys ansträngningar för ett Medelshavssamarbete stod det mycket klart att invandring var en hög prioritet för de sydeuropeiska länderna. Detta har parlamentet tydligt stött i en resolution sedan 2005, och villkorligt stött i två andra. Parlamentet ska ha heder för en resolution från 2006 som villkorade immigrationskontroll med att mänskliga rättigheter stärks i Magrebregionen.

Ministerrådet ska ha mindre heder med tanke på Frankrikes upptrappade vapenhandel i regionen. Den norska databasen prio.no, som fokuserar särskilt på handel med små vapen, har till exempel inte brytt sig om Rådets enade aktionen från 2002 som bekämpar vapenexport till länder där de kan leda till "destabiliserande ackumulation." I ett dokument från 2003 påtalar de också risken av att exportera vapen och ammunition som kan samlas illegitimt och säljas vidare. Tunisien är en känd medelshavsport för vidareförsäljning av europeiska vapen.

Parlamentet antog 2010 en tveksam resolution som ska förhindra försäljning av tortyr, med undantag för flera av de vapen som för närvarande används av tunisiska polisen. I en annan resolution från 2009 uttrycker parlamentet starkt stöd för friare handel, men vagt stöd för vidare social utveckling. Språk är viktigare än man tror i resolutioner, och hur ord används visar tydligt vilka prioriteringar parlamentet gör.

En toppresolution kommer från 2006 där Tunisien plötsligt blivit Medelhavets bästa freds-, demokrati- och utvecklingsområde. Vilket kanske också stöds av parlamentets komplimanger om Ben Alis regims motstånd mot extrem islamism.

Så vitt jag kan uttyda är Tunisiens åtaganden med avseende på mänskliga rättigheter faktiskt gjorda innan Ben Ali kom till makten. Det enda åtagande som gjorts sedan 1987 avser avhållande från kidnappning av personer utan information om var de förts. Kanske är det ett slag av ironi, men jag har faktiskt noterat på globalvoices.org att personer i Tunisien inte försvinner till okänd plats, utan att de bara utsätts för tortyr och förnedrande beteende vilka är föremål för en konvention Tunisiens parlament skrev under 1987, alltså precis vid den nuvarande regimens tillträdande.

Nu har vi sett Catherine Ashton, EU:s höga representant för utrikesfrågor, uttalat sig i diplomatiskt hård ton mot tunisiska regimens behandling av fångar. Människorättsorganisationer är klart upprörda över de många civilpersoner som dödats under polisens och militärens motaktioner.

Därför är EU-Tunisien-debatten som hölls i februari 2010 säkert av särskilt intresse, men de behöver förmodligen läsas i sin helhet för att uppskattas i den utsträckning de förtjänar.

Jag blir lite trött av Catherine Ashtons hårda ord. Jag uppskattar diplomati, och tycker att positiva incitament att stärka vidare arbete i Tunisien med mänskliga rättigheter är en fundamental god idé. Men protesterna i Sidi Bouzid är resultatet av åtminstone 15 års diplomati och uppskattning. Femton år. Jag är trött på fina ord. Handelssanktioner. Nu.

(Tack till Thijs Markus)

Andra som skriver om Tunisien: HAX, Christian Engström, Torrentfreak, 24sur24, al-Jazira, DN, SR, Sydsvenskan, SvD, jag själv