DISCLAIMER: Det kan vara så att jag har missförstått allt, för jag är till skillnad från alla andra som delgivit mig information om nedanstående inte på något sätt erfaren nätverksadministratör, eller ens oerfaren sådan.

Två saker har förföljt mig idag: min brist på snus och ett citat av en nätverksadministratör, alias pojkvän.

What right do you have to be able to ping their servers?

^det är den där biten som plågat mig egentligen. jag har lite svårt att på moraliska eller juridiska grunder hävda att ett privat företag har några obligationer gentemot mig alls, så vida jag inte är kund i vilket fall deras förpliktelser nästan garanterat inte innehåller ping.

Jag använder ping mot google.se för att kolla att min uppkoppling fungerar. Det är rätt praktiskt. Google är alltid uppe, så kan man pinga google har man garanterat uppkoppling. VISA och Mastercard är inte alltid uppe (tydligen) och är därför mycket sämre att pinga om det nu är uppkopplingens stabilitet man vill testa.

ICMP är det protokoll pinget går över. Jag har aldrig tänkt på det, eftersom ping bara finns där. Så ock pong. Går att göra en avsiktligt vilseledande manöver för att få internetoperatören eller slutmottagaren av paketet att tro att datan har sänts någon annanstans ifrån än den faktiskt har. Det kan man tydligen åtgärda med packet inspection som granskar paketets header (nota bene inte paketets innehåll: deep packet inspection).

Ovanstående är ett förenklat och ganska nedkortat utdrag ur en konversation vi hade om nätneutralitet för ett tag sedan. Det är ganska lockande att förespråka total nätneutralitet och att allt innehåll ska behandlas helt lika. Det är naturligtvis rätt om man utgår ifrån vad en slutanvändare föreställer om internet. Men att politiskt förespråka idéen i en parlamentarisk miljö riskerar att slå tillbaka i form av lobbyister anställda av stora telekombolag (vars ultimata ondska representeras av Telefónica och César Alitario) som kommer att förklara för alla potentiella allierade (eller icke-allierade) att detta utsätter internetoperatören och slutkonsumenten för stora säkerhetsrisker. Till exempel DoS-attacker som väl kan jämföras med Massive Multiplayer Online Radical Ping Gorge (MMORPG). Min nuvarande teori är att det är acceptabelt att ISP:ar bryr sig om OSI-lagrena 1-3 men inte 4-7 (är visserligen i konflikt med min ICMP-teori ovan).

Någon gång under eternal september visade det sig att de flesta användare inte hanterar mejlservrar särskilt bra, så port 25 (utgående mejl) blockeras ofta av internetoperatörer för att hindra att en kunds dator kapas och blir en spam-maskin. Blockeringen tas tydligen bort om man frågar operatören om detta, och någon invände en gång att spammare väl kan använda andra portar istället. I en perfekt värld skulle jag hitta en beskrivning av detta som resulterar i förkortning MOPP, men jag lämnar det som en övning till läsaren.

Om man nu så vill: mer bandbredd, bättre sammankopplad bandbredd och bättre internationella relationer mellan ISPar är önskvärt. Så ock fler Tier 1-providers i Europa. Men för varje extra Mbit som tillfaller konsumenter, tillfaller en extra Mbit också DoS:aren.

Det är uppenbart att nätverksadministrarörer, men också internetoperatörer, här tar ett ansvar för att "upplevelsen" av internet för kunderna ska bli så bra som som möjligt. Kan man verkligen skära i det ansvaret? Det är en annan typ av ansvar än det Netopia förespråkar, men lite ansvarstagande är det väl ändå?

Det är ganska lätt att bygga ideologiska visioner för vad det är man vill uppnå, men någonstans i ideologin kommer också det praktiska genomförandet in. Vad är önskvärt att reglera? Nätneutralitet är uppenbarligen det. Hur är det önskvärt att reglera? Ptja. Det kan man visserligen hyra in experter för att veta (det är överlag farligt att anse sig vara partiet som kan allt, som förstår allt, mycket bättre än alla andra). Eller känna experter för att veta. Jag känner (uppenbarligen) min pojkvän. Han är en pålitlig källa med samma intressen som mig, som har samma mål som mig, och vars åsikter eller insikter jag inte har några problem med att lita på direkt.

Andra då? En telekomlobbyist känns ju inte som den man vill lita på mest.

Men i det här fallet (kanske bara i det här fallet, eller i flera, vad vet jag) vore det bäst att göra det. Det skulle orsaka förgrymmelse hos mina bästa allierade, aktivister, och vara ett svek(?) mot mina väljare (som jag förvisso aldrig lovat att inte lyssna på lobbyist). Jag samma mål som både aktivister och väljare men känner mig obenägen att bara därför förespråka en förmodligen ganska naiv ståndpunkt utan chans att vinna brett politiskt stöd.

De som inte har samma mål som aktivister och mina väljare utan istället anser att internet är en plågsam ondska? De har inte samma kontaktnät som mig. De träffar lobbyister litar mer på dem än på min pojkvän (knasigt, jag vet). Kostym och nyckelformad USB-sticka med information som ingen kommer läsa eller bry sig om ftw! De skulle säkert gärna inte bara se att regleringen uteblir utan att reglering skapas inom vilken Telefónica tillåts gå bärsärkagång med rödonda ögon och helvetets grymma svavelos bakom sig genom internetanvändarnas informationsflöden.

Jag är alldeles säker på att det sitter någon annan nätverksadministratör där ute som kommer att rätta mig obönhörligt om jag misslyckats med någon teknisk detalj här. Link layer är för övrigt den lägsta nivån i TCP/IP-stacken, och motsvarar ungefär de tre lästa lagren i OSI-modellen (som är physical layer (massa saker), data link layer (PPP/Ethernet?) och network layer (IP); TCP, UDP, ICMP=transport layer; lagret mellan session layer (???) och application layer (HTML) heter presentation layer och har... SSL och TSL? Repetition är kunskapens moder, etc.).