Förra helgen besökte jag Slovenien, efter att en av mina kollegor Ivo Vajgl bjudit in mig till ett evenemang om informationspolitik anordnat av hans parti som inlägg i EU-debatten. Jag träffade också slovenska pirater, som ligger alldeles i startgroparna med sitt parti. Deras nästa egentliga val är EU-valet 2014, och sedan nationellt val 2015. Frontfigurerna Rok och Rok verkar väldigt rediga och jag ser fram emot att arbeta vidare med dem, förhoppningsvis inom ramen för vår framtida europeiska samarbetsorganisation!
Jag hade det sällsynta nöjet att få en lektion i svensk arkitektur (någon som heter Asplund har tydligen varit inblandad i designen av Stockholms kyrkogård). Det visade sig nämligen att Ivo Vajgl varit ambassadör för Jugoslavien (får man förmoda) i Stockholm på 1980-talet.
Frågorna som togs upp i Ljubljana rörde varför det behövs ett piratparti alls. För mig är svaret självklart - vi behöver åminstone en politisk aktör som hanterar de ekonomiska och samhälleliga frågor som uppstår när vi som individer i samhället omutvärderar sättet vi bygger våra samhällen på. Kommunikation och interaktion ser inte likadana ut nu som tidigare, därför behöver vi också en motsvarande ny politisk filosofi och tillvägagångssätt.
Slovenien är ett litet land, med en liten befolkning. I huvudstaden Ljubljana bor det bara runt 300000 personer. Hela landet har kring 2 miljoner invånare. Efter Finland är de det medlemsland med störst yta täckt av skog, och de har också en någorlunda utvecklad skogsavverkningsindustri även om de hittills saknat en industriell bas för vidareutveckling av resursen. Deras tidigare telekombolag Telekom (osäker på stavning) är fortfarande statligt ägt för marknaden är inte tillräckligt stor för att uppköp ska vara högintressant för någon av de stora västeuropeiska aktörer (annars köper Deutsche Telekom och Tele2 gärna upp operatörer i öst- och centraleuropa, t ex). Telekom står också för stora delar av den trådlösa infrastrukturen (mobiltelefoni) tillsammans med Vodafone.
Att de är en liten marknad gör också att de blir extra lidande av att vi har väldigt fragmenterad immaterialrättslig lagstiftning i Europa. Enligt den logik som förts av de starkaste förespråkarna för ACTA i Europaparlamentet är nämligen immaterialrätter utmärkta gränsskydd och det är annars en typisk sådan grej som vi inte vill ha innanför den inre marknadens gränser.
När jag nyligen frågade kommissionen om vad man gör för att förhindra missbruk av de gränsskapande effekterna av immaterialrätter innanför Unionen respektive amerikanska 301-listorna fick jag ett ganska tomt och till och med sarkastiskt svar tillbaka. Det gjorde mig lite besviken. Att medlemsländernas regeringar förra veckan avslutade förhandlingarna kring ett nytt WIPO-avtal till fördel för uppträdare (eng. performers, och på svenska näraliggande rättigheter till upphovsrätten) utan att ägna ett enda ord åt vikten av att harmonisera också undantagslagstiftningen på internationell nivå gör mig väldigt besviken. Man pratar utan att skämmas om "expeditious meaures to prevent infringements", men lyckas inte med ett enda ord ta upp den enda frågeställning som egentligen är relevant för många europeiska länder just nu.
Riktigt intressant att höra lite om Slovenien. Speciellt som jag besöker Serbien varje år och kan jämföra lite. Säg till när du ska dit! :)
Ja det är de närstående rättigheterna som är det stora problemet. Det var sedan dessa företag 1967 kom in som likvärdiga medlemmar i WIPO som skyddstiden skenade.
Marielle Gallo skrev i sitt svar till mig (här enligt Googles svenska översättning) "Jag håller med dig om behovet för industrin att hitta nya "affärsmodeller" och att anpassa sig till den digitala tidsåldern. De europeiska institutionerna bidrar till anpassningen av immateriella rättigheter på Internet världen. För första gången har vi en omfattande strategi för att skapa en inre marknad för immateriella rättigheter. Flera förslag finns. Här är länken: http://ec.europa.eu/internal_market/copyright/docs/ipr_strategy/COM_2011...
Med vänliga hälsningar,
Marielle Gallo"
Vad detta är värt kan jag inte bedöma då det tar tid för mig att översätta och försöka förstå. Du kanske kan hjälpa mig.
Avslutningsvis: Gunnar Asplund var en världskändis och fortfarande kommer arkitekter från hela världen för att kolla in Stockholms Stadsbibliotek och Skogskyrkogården som är bland hans mest kända skapelser i vårt land ;)
//farmorgun
Tack för den intressanta redogörelsen.
Inga regeringar är allsmäktiga eller för den delen perfekta, även om en del individer verksamma inom dem uppenbarligen anser att de är det.
Det är som historien om Kejsaren utan kläder. Så visst behövs det gräsrötter som ex-vis pirater som har modet och engagemanget att påpeka att kejsaren inga kläder har.
I övrigt skulle Slovenien, och det övriga forna Jugoslavien kunna bli ett härligt turistparadis. Det finns mycket att se och beskåda, och fundera över. Det kräver dock lite annorlunda tänk hos de som lever där. Gamlingarna, som sitter på makten, har svårt att tänka i nya banor. Hoppet finns hos de unga. Så ditt besök kommer att lämna avtryck.
Bjud därför gärna in piratpartisterna därifrån till de tanke- och samarbetsfrämjande aktiviteter som anordnas av de övriga europeiska piratpartisterna.
Jag har funderat länge på varför inget politiskt parti driver om ett utökat studentutbyte från mellanstadiet och uppåt, mellan de Europeiska nationerna. Då skulle majoriteten av oss europeér få vänner för livet, livslånga band, i nästan alla europeiska länder. Sådant främjar fred, demokrati och yttrandefrihet, och på sikt skapar välstånd.
Var De Guchts svar verkligen så tomt? Kortfattat möjligen, men det ser jag snarare som en fördel; det blir mindre text att analysera för att förstå innebörden i svaret. Det viktiga är väl att svaret är sanningsenligt och tar upp alla de frågor som ställts?
Jag inser inte heller vad som får dig att kalla svaret "sarkastiskt". Om det är något i ordvalet du syftar på, så undrar jag huruvida det finns i den engelska eller den svenska versionen.
Jag blev nyfiken på din medförfattare från EPP, Cristiana Muscardini, och antar att hennes bakgrund som journalist (utöver viceordförandeskapet i INTA) förklarar hennes intresse för internationell upphovsrätt. Jag finner det utmärkt att du knyter kontakter i alla läger!
"Performers" brukar översättas med "utövande konstnärer" i svensk upphovsrättsterminologi. Jag har inte studerat det nya WIPO-avtalet, men av artikeln du länkar till drar jag slutsatsen att det handlar om just dessa, och inte exempelvis innehavarna av ensamrätt till audiovisuella inspelningar.
Så den gamla Romkonventionen om delvis samma sak (som Sverige och merparten av övriga Europa redan är anslutna till) duger alltså inte? Nej, det passar förstås inte USA att nu ansluta sig till ett fördrag från 1960-talet som Hollywood inte har fått vara med om att skriva. Det är i ljuset av USA:s traditionella utanförskap som man skall läsa de syrliga kommentarerna på Techdirt om "an entirely new form of copyright". Det var samma tongångar när databasskyddet introducerades vid 1990-talets slut, "man kan inte ha ensamrätt till fakta", medan vi i Sverige då hade varit begåvade (?) med katalogskydd sedan 1960 ungefär.
Men tillbaka till frågorna som du och Cristina ställde. Jag delar ditt ogillande av de amerikanska 301-listorna, men har du konkreta exempel på hur de har använts med gränsskapande effekter som följd (alltså även beträffande länder utanför EU)? Jag uppfattar dem mest som politiskt vapenskrammel att använda i förhandlingar, inte som effektiva juridiska verktyg att diskriminera mellan olika länder med. I den resulterande avtalssoppan har listorna samma funktion som en spik; den läggs åt sidan innan soppan serveras.
Och eftersom WTO inte har till uppgift att eliminera varje handelshinder på EU:s inre marknad enligt EU:s eget regelverk ser jag inte varför en ny prövning av USA:s agerande skulle vara motiverad, när den förra gav USA grönt ljus. Finns det något i WTO:s regelverk som förbjuder riktade handelssanktioner (eller andra åtgärder av vad slag de vara månde) mot valda delar av en främmande statsbildning? Skulle det vara tillåtet för EU att införa strafftullar på vin från USA som helhet, men inte enbart på vin från Kalifornien och Alaska?
Om man tittar på kommissionens rapporter om trade defense instruments som satts in av USA mot EU så är de dels förhållandevis vanliga (USA har flest handelsförhindrande åtgärder på plats mot EU av alla jurisdiktioner i WTO-samarbetet), och dels tillämpas de mot enskilda medlemsstater. Således har USA 12 handelsförhindrande åtgärder på plats mot varor från Italien, 6 handelsförhindrande åtgärder på plats mot Tyskland, 3 mot Frankrike och två mot Spanien. De flesta handelshindrena är långvariga, och jag såg inte vid spontan överblick någon korrelation med 301-listorna.
Däremot vet vi sedan kabelläckorna från Wikileaks att amerikanska ambassaden var i tät kontakt med spanska regeringen inför införandet av Ley Sinde-Wert, en intrångsbekämpande lag från förra året. Skrev en del om den kring omröstningarna i december 2010 och februari 2011.
Spanien plockades bort från 301-listorna 2011.
Add new comment