Det har pågått en lågmäld debatt om personuppgiftsskyddet i Sverige senaste veckan.

Dels har jag skrivit på Europaportalen att svenska ledamöter vill avskaffa personuppgiftsskyddet. Det har Olle Schmidt svarat att det är en våldsam överdrift, vilket jag tolkar som att han inte läst sitt utskotts yttrande. Han påtalar vidare att det skulle ha funnits ett brett politiskt stöd för yttrandet i utskottet, vilket inte är sant eftersom socialdemokraterna, de gröna/piratpartiet och vänstergruppen röstade emot yttrandet helt och hållet. Den liberala kollega som representerade Olle Schmidt i konsumentskyddsutskottet tycker att bankindustrin framställt genialiska ändringsyrkanden som till fullo speglar hans åsikter och värderingar (enligt dansk dagspress). Liberala gruppen mottog hård kritik från konsumentgrupper för sitt agerande i konsumentsskyddsutskottet.

Må det vara som det är. Jag kritiserade Anna Hedh för att gå bankindustrins ärenden i Barometer. Jag är väldigt listig och förutsatte att Anna Hedh skulle svara att det minsann var fackets ärenden hon gick (vilket hon svarade tre dagar senare). Fackets enligt mig kortsiktiga och inskränkta förhållningssätt har jag redan i december kritiserat här på bloggen.Det kan inte rimligtvis vara så att facken anser sig behöva gå bakom ryggen på sina medlemmar och samla in och kartlägga anställda utan deras vetskap eller tillstånd. Där borde facket snarast i stället prioritera en omställning av sin verksamhet om det är på detta sätt de hanterat medborgarnas grundläggande rätt att ha kontroll över sin identitet tidigare - det ÄR möjligt, let's do it tillsammans!

Till sist har också Nya Wermlands tidning plockat upp ett debattinlägg av mig om personuppgiftsskyddet och grunden till våra starka värderingar om privatliv i Europa. Det känns nämligen som att de flesta kritiker och debattörer missar skogen för alla träd: man hakar upp sig på enskilda ord och analyserar varje artikel i förordningen och hur den förhåller sig till artiklar i tidigare direktiv. Man refererar rättsfall från 2003 och undrar om Datainspektionen kommer vara så nitiska att de avsiktligt kommer att tolka förordningen på ett sådant sätt att hela den europeiska ekonomin går omkull om man inte begränsar deras utredningsmöjligheter.

Egentligen är den ju ett uttryck för en stark värdering som nästan alla europeiska länder har, nämligen rätten till det egna jaget och den egna identiteten, som är väldigt stark just här eftersom vi vet vad det innebär att inte ha sådan kontroll. Den ska ses som ett uttryck för värderingen att alla bör ha en rätt till sig själv och sin egen identitet, och att ha makt, inflytande och vetskap över hur och när man påverkas av externaliteter. Det är en tydligt politisk fråga, om vilket samhälle vi vill leva i, där jurister (oavsett hur genialiska) inte nödvändigtvis är de bästa källorna att gå efter.