Här på kontoret har vi nu för andra gången illustrerat våra praktikanters upplevelser av de mycket omdiskuterade Strasbourgveckorna. #exile6e-avsnittet med Elin Andersson återfinns nedan och beskriver parlamentet i Bryssel när alla, eller nästan alla, inte är där.

Den som vill veta mer om Strasbourg kan dock också läsa Julia Redas utmärkta rapport från "Spaßbourg" från förra året.

Julia skrev:

As inviting as the Strasbourg plenary building looks from the outside, the fact that it is only used for a few days out of every month seems to take its toll in many areas. One gets the feeling that the technical systems just don’t run as smoothly as in Brussels, including the electronic entry badges, the internet connections and the office lights that switch off and on randomly. These troubles may not have anything to do with the building per se, but rather with the unwillingness of MEPs and assistants to have any problems fixed when they know they will only have to endure them for three more days.

och

Lots of fun can be had with the idiosyncratic design of the Strasbourg parliamentary building. The strictly applied principle of ”function follows form” offers delights such as elevators that are placed so far apart that they entice random groups of people to engage in games of moving chairs, and (speaking of moving chairs, these don’t!) armchairs that may only be moved forwards and backwards, but not left or right.

Mer allmän information om Strasbourg:

Vi försöker ta oss härifrån. Förra året försökte vi lägga två sessioner i Strasbourg samma mötesvecka ett par gånger för att slippa åka dit så ofta. Det godkände inte EG-domstolen (CJEU) efter att Frankrike och Luxembourg klagat. Därför är vi nu återigen förpliktigade att bara ha en session per vecka, och eftersom vår plenarsal i Bryssel genomgår reparationer kommer vi också behöva flytta de miniplenarsession som tidigare kunde hållas i Bryssel till Strasbourg. Antagligen genom att vissa av sessionerna förlängs till fem istället för fyra dagar.

Vi har upprepade gånger och med stor majoritet (runt 80% av ledamöterna) begärt av ministerrådet (där Sveriges regering är medbeslutande) att få en handlingsplan på hur Strasbourg ska avvecklas, samt våra kontraktuellt etablerade arbetare i Luxembourg (mest översättare och administration, men vi är tydligen förpliktigade enligt avtal från 1970-talet att ha åtminstone 2000 anställda där). Rådet har inte hörsammat detta.

Vi åker till Strasbourg fyra dagar varje månad. Resorna tar upp mer än en arbetsdag per månad, men för kontorsanställda i praktiken två eftersom resorna är så långa (kanske sex timmar inkluderat transporter till och från tågstationen i varje ände av resan) att fredagar efter Strasbourg ofta tas ut som komptid. För ledamöter som inte åker från Bryssel (de som har varit på evenemang i sin medlemsstat eller ska på evenemang i sin medlemsstat) kan resorna bli mycket längre. Det går inga direktflyg till Strasbourg från nästan någon medlemsland utan man är förbehållen mellanlandningar i Frankfurt eller Paris.

Ledamöter måste alltid vara i Strasbourg. Assistenter och praktikanter får åka till Strasbourg om ledamoten vill det. På vårt kontor har vi roterande schema för Strasbourgsessioner, och en praktikant som alltid är i Strasbourg (Valerie Maunoury, se #exile6e).