Att köpa febernedsättande mediciner är inte lätt. En rationell och insatt konsument väger olika fördelar inte bara med preparatet som sådant utan också fördelar och nackdelar med varje enskild producent av preparatet. Det gäller förstås bara substanser som inte längre är patentskyddade.
Jag köpte för två dagar sedan Alvedon med paracetamol i utförande av GSK (GlaxoSmithKline), ett brittiskt läkemedelsföretag som också är världens fjärde största (ungefär). Det var ett svårt val. Den andra möjligheten var att köpa ett billigare varumärke (vars namn jag glömt) från Evolan Pharma AB i Danderyd, som olyckligtvis inte tillhandahåller mer information om detta på sin hemsida, men som är ett svenskt företag med gedigen branscherfarenhet av okänd storlek.
Ett första val kan alltså vara huruvida man vill köpa svenska läkemedel eller brittiska läkemedel. Bara för att Evolan Pharma AB har en adress i Danderyd (vilket står på paketet) behöver det inte vara svenskt, så jag har kollat upp dem i efterhand.
Vad det föll på i slutändan är hemsidan GSK-clinicalstudyregister.com. Läkemedelsindustrin står inför många utmaningar, som jag i alla fall delvis försökt summera i det här inlägget, och de har också ett dåligt rykte. Patienter och medmänniskor världen över förknippar läkemedelsbranschen med slutenhet och snikenhet.
GSK, bland andra, har försökt skapa en lite öppnare modell för kliniska tester. Eftersom de egentligen inte verkar komma på någonting nytt och spännande att patentera till omvärldens förtret är det frågan om de på lång sikt kan fortsätta vara snikna och slutna heller.
Biomedicinsk forskning verkar till stora delar gå mot öppnare modeller och samarbeten över företagsgränser (utan att bli alltför vänsliga med den allmänna forskningen, i och för sig, eller för den delen dela med sig för mycket av sina resultat till den grundforskning som vi oftast bekostar med offentliga medel).
Läses:
When GSK joined the AllTrials campaign and promised to publish all the CSRs available since its formation as a company they said that they owe this to the patients who have taken part in their trials. Two hundred other organisations including more than 100 patient groups and 50,000 people have signed up to the campaign calling on regulators worldwide to do everything they can to secure registration and publication of the results of clinical trials.
Man hittar också AstraZenecas kliniska tester på nätet. Aggregerade databaser har jag inte sett än (men går kanske att söka fram?).
Lagstiftare borde givetvis ta ett större ansvar för tillgängliggörande av den här informationen. EG-domstolen har i två nyliga domar InterMune ./. EMA och AbbVie ./. EMA under gällande rätt beslutat att kliniska testdata inte behöver tillgängliggöras, vilket skapar sämre transparens och sämre möjligheter för patienter och deras anhöriga att veta vad som händer. Det är en indikation på att vi behöver bättre lagstiftning, så att domstolen kan döma rätt. Det enda motstånd jag någonsin upplevt mot att tillgängliggöra mer data och mer information som gör människors vardag tryggare var en harig lobbyist från Johnson & Johnson (världens största läkemedelsföretag) som tyckte att det var bättre om vi låter företagen välja själva.
För mig handlar det snarare om en värderingsfråga: det är uppenbart att det finns en massa saker företag inte väljer själva, frågan är om just öppenhet och transparens ska vara en sån fråga där de får välja hur de vill. Jag har svårt att rättfärdiga varför just slutenhet, hemlighållande och selektiv publicering av bara de goda nyheterna ska vara sådana saker som läkemedelsföretag får göra hur de vill. En positiv effekt av större transparens som inte är selektiv är nämligen att vi kan få oberoende forskning kring läkemedelsföretagens forskning, vilket förhoppningsvis förbättrar våra möjligheter till teknisk utveckling och förtroendet för läkekonsten.
Med det sagt kan det vara så att Evolan Pharma AB också publicerar testdata på nätet, och har väldigt hög transparens. Jag hade bara inte hört talas om dem tidigare och kunde inte under de fem minuter jag befann mig på Apoteket göra en tillräckligt djuplodande undersökning av företagen för att få veta vad jag egentligen ville ha. Det är slutkonsumentens stora dilemma - tidsbrist och informationsbrist.
Add new comment