I vårt arbete i Bryssel kommer vi stundtals i kontakt med begreppet "teknisk neutral". Min förståelse av begreppet är ambivalent: uppenbarligen är det i vissa fall bra att göra tekniska val, som när vi valde vilken bredd på järnvägsspåren vi ville ha, eller när vi väljer särskilda standarder för spänningsnivåerna i elnätet (för övrigt har EU-länderna ofta i det förgångna valt olika spänningsnivåer, framför allt i tågnät och högspänningsnät, vilket orsakar problem när man ska harmonisera tågtrafiken).

Under en teknisk workshop anordnad av ITRE-sekretariatet förra veckan på onsdagen fick jag höra att EU via WTO-avtalen förbundit sig till teknisk neutral upphandling. Tekniskt neutrala upphandlingsprocedurer förstås som att den upphandlade myndigheten skriver en specifikation med krav på vad de behöver, som sedan vilken teknik som helst får uppfylla. Det vill säga, den upphandlande myndigheten får inte kräva en viss typ av teknik, utan bara ställa en viss mängd krav som tekniken ska uppfylla. I praktiken kan man förstås ställa krav sådana att bara en särskild leverantör, eller särskild teknik, kan uppfylla kraven och det är någonting som har oroat många i EU:s upphandling av Microsoft 7 och MS Outlook 2010 under förra ramavtalsförhandlingen 2007.

Jag hittade följande tolkning av begreppet tekniskt neutral så som det ska tolkas enligt General Agreement on Trade in Services (GATS) i WTO:

Intra-modal technological neutrality: In the context of GATS market access and national treatment obligations, the question was raised whether specific commitments for GATS mode 1 encompass the delivery of services through electronic means. In US – Gambling the Panel  confirmed this view when it determined that ‘a market access commitment [...] implies the right [...] to supply a service through all means of delivery [...] unless otherwise specified in a Member’s Schedule’ and that ‘[a] prohibition on one, several or all of the means of delivery included in mode 1 thus constitutes a limitation on the total number of service operations [...] within the meaning of Article XVI:2(c)’.

This view was confirmed in China – Audiovisuals. Likeness between electronic and non-electronic services: In the context of GATS MFN and national treatment obligations, the question is whether electronically-delivered services and those delivered by more traditional methods should be considered ‘like services’. Some delegations argued that, on the basis of technological neutrality, services provided electronically and services provided non-electronically were like services. In an explanatory note without binding character, the WTO Secretariat also emphasised that ‘likeness in the national treatment context [...] depends in principle on attributes of the product or supplier per se rather than on the means by which the product is delivered’.

"Mode 1" betyder i det här fallet en tjänst som levereras i enlighet med GATS-avtalet från ett av de länder som undertecknat GATS, till ett annat land som undertecknat GATS. "Tekniskt neutral" är också ett begrepp i International Telecommunication Union, som i en text beskrivs så här:

I slutändan visar det sig att den här texten är mest hjälpsam och också går i linje med det jag tidigare har förstått av användningen av det här begreppet i telekommunikation: det rör sig om en önskan att inte investera i någon särskild typ av infrastruktur (fiber, koppar eller kabel) utan att välja den teknologi som är mest rimlig vid varje tillfälle. Bedömningen av denna rimlighet ska göras mellan teknologier som är utbytbara eller funktionellt ekvivalenta. Man gör också en skillnad mellan "teknisk neutralitet" och "plattformsneutralitet", där det tidigare begreppet rör infrastruktur och det senare begreppet tjänster som går att tillhandahålla på en viss infrastruktur. I telekommunikationsinfrastruktur ska det säkert förstås som skillnaden mellan fysisk infrastruktur (kablar/trådar och DSLAMs/CMTS) och att vara internetoperatör (tjänsten att tillhandahålla viss dataöverföringskapacitet till slutkonsument).

I andra sammanhang kan man säkert förstå begreppet "tekniskt neutral" på andra sätt. För mig verkar det som att de allmänna kraven man ställer på vissa tjänster i samhället inte på något sätt hindras av teknikneutralitetskravet. I vårt arbete i Bryssel känns det dock ofta som att orden smyger sig in utan att vi funderar över vad det är vi väljer, eller låter bli att välja, när vi är neutrala. Vi har heller inte någon särskilt utvecklad diskussion om skillnaden mellan plattformar, teknologier, eller tjänster (som i GATS-fallen refererade ovan).

Det betyder, antar jag, att man inte ska se teknisk neutralitet som någonting som förhindrar att lagstiftare eller offentliga myndigheter ställer stränga och till och med specifika målsättningar med upphandlingar. Det blir bara viktigare att det är just lagstiftaren eller den offentliga myndigheten som faktiskt vet vad de vill med den upphandlade teknologin: vilka nyttiga samhällsmål vill lagstiftaren uppnå genom att skapa förutsättningar för tjänsteutvecklingen i en viss marknad? Vilka hedervärda ambitioner har en upphandlande myndighet med att lägga över på privat sektor ett visst uppdrag, och på vilket sätt hoppas den upphandlande myndigheten att detta ska påverka människor positivt i deras liv och interaktioner?

När det gäller upphandling av kommunikationstjänster i offentlig sektor tycker jag att det ofta verkar saknas politiska och ideologiska visioner för hur man tycker att samhällets interaktioner ska se ut: vem ska ha makt och på vilket sätt över kommunikationen? Vem ska få veta hur och vad det kommuniceras? Hur balanserar man förhållandet mellan användaren myndigheten och användaren medborgaren och tjänstetillhandahållaren företaget på ett bra sätt, och när är det relevant att göra det?

I den svenska e-legitimationsfederationen tycker jag att det hade varit bättre om man i lagstiftningen hade specificerat t ex vilka krav man ställer på teknologin. Vilken aktör ska få vilken kunskap om vilken annan aktör och hur, t ex? Det nuvarande systemet är sådant att e-legitimationsnämnden kommer att veta huruvida tjänstetillhandahållaren uppfyller e-legitimationsnämndens krav: politiska beslut saknas. Det hade varit bättre om man hade haft ett tydligt politiskt beslut som godkände den tekniska standarden man valt är en typ av spårutrustning. Personligen håller jag inte med om att ett sådant val hade varit bra, men jag utgår ifrån att många politiker med mig uppfattar det som nyttigt och relevant att det är just politiker som fattar sådana beslut om medborgarnas interaktionsmöjligheter med staten, kommuner och landsting snarare än t ex administrativ personal eller ingen alls. Men det var ingen som identifierade att kunskap över medborgarens interaktioner med sina offentliga myndigheter ger makt över individen. Det var följdaktligen heller ingen som trodde att man av den anledningen behövde fatta sådana politiska beslut. Det är tråkigt, eftersom e-legitimationsnämnden när jag träffade dem gav intrycket av att inte ha förstått att ett sådant val inte har gjorts.