Det är en väldigt intressant artikel i Sydsvenskan om de uteblivna protesterna mot massövervakningen. Marie Demker skriver "de politiska partierna [måste vilja] politisera frågan om avlyssning [m]en regeringspartierna har här en bundsförvant i det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna, som inte tycks vilja ta i frågan ens med tång. De båda stora partierna har ett gemensamt intresse av att inte utmana grunderna för den utrikes- och säkerhetspolitik som Sverige upprätthåller."

En stor del av problemet är dock också kopplat till mediadebatterna om övervakningen. Precis som Christian Engström kommenterade tidigare idag är övervakningen i högsta grad en fråga som berör andra områden än utrikes- och säkerhetspolitik. Det är t ex näringspolitik hur vi uppmuntrar, tvingar eller låter bli att uppmuntra och tvinga Telia att utfärda dåliga krypteringscertifikat, hur vi uppmuntrar, tvingar eller rekommenderar Stadsnätsföreningen och Tele2 att implementera direktaccessprotokoll åt polisen, eller hur vi låter våra underrättelsetjänster stänga ned krypterade mejltjänster, som i fallet med PrivateSky.

Det är också en näringspolitisk fråga hur vi väljer att skapa incitament för IT-företag i Sverige: det finns två svensk-amerikanska datalagringsföretag, trots att EU:s generaladvokat i Luxembourg upplever att datalagring kränker mänskliga rättigheter. Däremot är det svårt för alla europeiska företag att skapa privatlivsskyddande tjänster: de får i stort sett alltid påtryckningar från polisen eller underrättelsetjänsten om att göra sina tjänster sämre. Det skapar ett dåligt innovationsklimat, och gör att entreprenörer som vill skapa bra, enkla tjänster som skyddar privat information och kommunikation blir uppgivna och låter bli att skapa nästa framgångsrika europeiska nätjätte.

De här frågorna kan inte ställas till varken Carl Bildt eller Allan Widman, utan snarare till Annie Lööf eller Anna-Karin Hatt. Det är Lööf och Hatt som fått ansvaret att stärka svenska småföretag och svenska småföretags möjligheter att skapa innovativa nya tjänster, också på nätet.

Det ligger inte i Sveriges ekonomiska och näringspolitiska intresse att investera i en marknadsutveckling som mest ligger amerikansk industri till gagn. Vi borde fundera över hur vi, tillsammans med andra europeiska länder, kan skapa en bättre agenda för en digital ekonomi och marknadsutveckling i Europa. Men för att den diskussionen ska kunna startas behöver vi också prata med näringspolitiska talespersoner från partierna, och ställa partierna till svars för den marknadsutveckling de orsakar.

Vi har låtit regeringen och Socialdemokraterna komma undan med att hävda att de inte reglerar företagsamhet på internet allt för länge nu. Det är uppenbart att de styr hela internets tekniska utveckling åt ett håll som ingen verkar särskilt bekväm med.