Igår deltog jag i Fundacja Nowoczesna Polskas kvällspanel om Eben Moglens bok om frihet i molnet. Det var väldigt trevligt, och Polen har en både stark och intressant nationell diskussion om den digitala samvaron. Till Skåne kommer jag imorgon ha med mig kortspelet "CopyBreak", om ord som ofta missbrukas i upphovsrättsdebatter, samt FNP:s broschyrer om varför vi har rätt att fildela.

Under panelen (som var på polska, men med utmärkt översättning!) lyftes hur problematiskt det är att Polens tidigare minister för digitalisering och administration Michał Boni väljer att träffa Mark Zuckerberg, en amerikansk storkapitalist, i ett privat möte för en informell diskussion om digitaliseringens framtid. Problemställning var att transparensen kring Zuckerbergs eventuella inflytande på minister Boni varken var öppet eller begripligt för Polens befolkning.

En av de stora problemen EU har är dock inte att europeiska makthavare pratar med amerikanska lobbyister och entreprenörer, utan att EU har ett väldigt motsägelsefullt förhållande med sina egna innovatörer. Mark Zuckerberg är otvivelaktigt en person som lyckats omsätta en amerikansk tanke om centralisering av internettjänster i ett framgångsrikt socialt nätverk.

I EU är detta ingen passande idé: vi är 28 medlemsstater som inte gillar varandra särskilt mycket, och ett centraliserat system är inte rätt metod att få oss komma överens med varandra.

Därför blev The Pirate Bay - ett peer-to-peer-baserat system som bygger på alla medlemmars lika deltagande - ett av Europas och världens största sociala nätverk när det lanserades 2004.

Istället för att fira att europeiska internetinnovatörer går i bräschen för en utveckling av tjänster tätt knuten till allt som ligger i EU:s grundidé - handel, vänskap och fred - har många europeiska länder istället ägna mycket tid åt att kriminalisera The Pirate Bay.

Mitt problem är alltså inte främst att europeiska politiker träffar varken Mark Zuckerberg eller Facebooks chefslobbyist i Bryssel, Erika Mann, utan att europeiska politiker ägnat mycket tid och energi åt att distansera sig från Peter Sunde. I Sverige har vi till och med utdömt fängelsestraff mot honom.

Jag vill ha ett Europa som verkar i sina egna intressen. Europa passar inte alls in i den centraliserade modell som amerikanska företag och den amerikanska säkerhetsdoktrinen passar. Det är därför Robert Schumans politiska och intellektuella ledarskap från 1950-talet är så briljant: den tar precis i beaktande allt som europeiska länder är bra på, men också det vi inte är bra. Handel ska leda till fred, även på nätet, och vi behöver regler för den marknaden som ger oss den typen av tjänster vi behöver: decentraliserade, transparenta och pålitliga. Annars kommer vi aldrig lyckas komma överens, trots att vi misstror varandra.