Vad är vettigt att svara om man inte gillar digital rights management (DRM), nu när kommissionen äntligen frågar? Vi har gjort en preliminär svarsmall för samrådet här. Den får gärna spridas, remixas och göras om :-) Vill man läsa frågorna i originaldokumentet finns de här, och oerhört pedagogiskt framställt av Open Knowledge Foundation Deutschland här. Nu kommer framtiden!

För att verka emot att DRM helt omdefinierar vad lagen är, och blir ett verktyg för de som inte vill ha konkurrens och innovation bör man försöka skriva svar på fråga 13 eller fråga 73. Men DRM skär in i många frågeställningar i upphovsrättslagstiftningen: även frågorna 32(b), 36(b), 58, 76 och 80 berör kopieringsskydd.

DRM är inte egentligen ett problem för att det finns, utan har blivit ett problem för att man särskilt i USA tillåter att tekniska skyddsåtgärder omdefinierar lagen. Så länge man kan tekniskt och genom avtal begränsar användare i högre utsträckning än lagen tillåter (genom internetfiltrering, kopieringsskydd, eller vad det nu kan vara) så verkar vi tillåta det på internet. I fråga 73 kan man svara att det inte borde vara så. Som medborgare måste man kunna förlita sig på att de rättigheter lagstiftarna ger oss är de som gäller. Lagen måste vara tydlig med hur människor i samhället får och inte får umgås, utan detta överlåts på företag som dessutom ska samarbeta med varandra om att kontrollera vad användare ska göra!

Problemet med att tillverkare av DRM får kontrollera alla efterföljande marknader och icke-marknader har diskuterats länge. Hal Varian menade 2002 att man ger stora möjligheter för chiptillverkare och hårdvarutillverkare att kontrollera konkurrensen på alla efterföljande marknader genom att implementera kopieringsskydd - inte bara för upphovsrättsskyddade verk utan för allt möjligt (skrivare, videosändningar, musik, film, och mera). För specifikt upphovsrättsskyddade verk innebär DRM att bibliotek, universitet och arkiv inte fritt kan förfoga över kultur och låna ut till biblioteksbesökarna på internet. Det är framför allt i frågorna 32(b), 36(b) och fråga 58 där man kan svara att det här inte borde vara fallet.

En ny studie från Tilburg i Nederländerna menar att vi bland annat har olika kultur kring DRM i USA och Europa - den europeiska lagstiftningen uppmuntrar teknikföretag, upphovsrättsinnehavare och regeringar att inte inskränka användares lagstiftade rättigheter. En äldre studie från Jönköpings universitet menar dock samtidigt att den europeiska lagen ger större befogenheter för rättighetsinnehavare att helt kringgå användarnas lagstiftade rättigheter eftersom man inte är tvingad att respektera användare. Europeisk upphovsrättslag är inte implementerad på samma sätt i alla medlemsländer vilket skapar juridisk osäkerhet. Den förändras inte heller särskilt ofta, till skillnad från amerikanska lagar som förändras mycket oftare (bland annat på grund av kongressens initiativrätt, som ju Europaparlamentet inte har). Piraten Jan Lindgren sammanställde 2008 ett stort antal fall som berör DRM och jakten på fildelning. Men man ska också komma ihåg att när det gäller fysiska CD-skivor har vi i Europa sedan länge haft ståndpunkten att tekniska skyddsåtgärder inte ska skriva lag åt medborgarna. Det här resonemanget går att peta in i svar på alla frågor som berör DRM.

En väldigt stark faktor till att DRM blir ett stort problem är att vi gör mellanhänder ansvariga för vad användare gör. Denna fråga berörs i samrådets fråga 76. Genom att göra Google, Facebook, internetoperatörer och andra plattformar juridiskt ansvariga för hur vi som användare beter oss, får de starka incitament att utveckla plattformar som kontrollerar och styr vårt beteende på ett sätt att de själva kan undvika ansvar. Det skapar centraliserade och dåliga system, som i alla fall jag menar är dåliga för både ekonomin och för tanken på europeiskt samarbete.

Eller som EU:s grundare Robert Schuman sa i sin deklaration 9 maj 1950: "Världsfreden kan inte upprätthållas utan konstruktiva insatser som är proportionerliga mot hotbilden. /.../ Ett enat Europa kan inte bli verklighet på en enda gång och inte heller genom en helhetslösning. Det kommer att bygga på konkreta resultat, varigenom man först skapar en verklig solidaritet."

Just nu verkar DRM riskera att bli den helhetslösning som inte verkar för solidaritet, och heller inte ger konkreta resultat för medborgarna varken i form av vänskap, kulturutbyte eller innovationskraft.