Konkurrensrätt är ett verktyg för att straffa företag som begränsar konkurrens. Den uppstod på 1800-talet för att det visade sig att företag inte föredrar konkurrens. Företag har som främsta mål att tjäna pengar, och man tjänar mer pengar om man själv kan sätta priser hur man vill och slipper förhålla sig till konsumenternas möjligheter att välja en billigare produkt.

Jag har tidigare kritiserat Google-utredningen kommissionens konkurrensverk företagit sig mellan 2011 och 2013. Ett annat så kallat artikel 9-förfarande (efter artikel 9 i förordning 2003/1 om tillämpning av konkurrensverk) som förgrymmar mig är eBooks-målet. Ett antal stora förläggare hade ägnat sig åt prisfixering och konkurrensbegränsning tillsammans med e-bokläsarplattformen Apple.

Det påverkar två marknader: dels påverkar det förläggarna, de som tillverkar e-böckerna, som kan låsa andra förläggare utanför återförsäljningssektorn. Dels påverkar det återförsäljningssektorn, som Apple tillhör i sammanhanget. Ett jämförbart konkurrensrättsligt mål drev också i USA, men då i domstol, och Apple och e-boksförläggarna förlorade där med stora skadestånd till följd. I EU åtog sig förläggarna och Apple att under två år inte idka det konkurrensbedrägliga beteendet, inga skadestånd utdömdes och så var det med det.

Om det är konkurrensbegränsande att licensiera på detta sätt idag, är det osannolikt att det kommer vara mindre konkurrensbegränsande om två år. Kommissionen menade istället att marknaden går så snabbt att vi inte med säkerhet kan säga om konkurrensbegränsande beteende idag är det även imorgon. Detta är dumheter – tvärtom är det föga sannolikt att konkurrensbegränsande åtgärder upphör att vara konkurrensbegränsande bara för att det går ett par år.

Att kommissionen gjorde fel lär de också ha förstått inför PayTV-utredningen som lanserades under vintern 2014. Där har sex stora filmbolag från Kalifornien bedrivit konkurrensbegränsande licensieringsverksamhet för filmdistribution på nätet i Europa.

Eftersom det i regel inte finns anledning att behandla förläggare annorlunda än filmdistributörer uppenbara sig dock ett stort frågetecken för den politiska integriteten hos EU:s konkurrensverk:

- Är det så att man väljer en mindre konfliktinriktad linje med förläggarindustrin för att vi har europeiska förläggare (eBooks), och en mer konfliktinriktad linje mot filmbolag för att de är amerikanska (PayTV)?

Det är enormt skadligt och tråkigt för hela integriteten i EU:s beslutsprocess att man kan skymta protektionistiska tendenser i utövande av EU:s konkurrensrättsliga befogenheter. Kommissionär Almunia har dessutom hänvisat till eBooks-målet som en framgångssaga för artikel 9-förfarandena, vilket inte alls överensstämmer med min bild.

Piratpartister bör ta strid mot artikel 9-förfarandena. Även om de bara funnits i 10 år finns det ingenting som särskilt tyder på att de har varit nyttiga eller bidragit till integriteten i beslutsfattandet. En mindre justering av förfarandet riskerar att berättiga en konkurrensrättslig metod som faktiskt fungerar väldigt dåligt, och behållande av förfarandet för saks skull kan negativt inverka på unionens långsiktiga förmåga att säkerställa sig om en bra konkurrens i EU.