Jag har ofta grubblat över mitt eget maktutövande i Europaparlamentet. Beslut jag har fattat som påverkat många och för vilka det är osannolikt eller orimligt att tänka sig att jag någonsin ställs till svars. Men också beslut jag egentligen inte fattat som människor ägnar en obeskrivlig mängd tid.
Idag hamnade jag i en diskussion om vem av mig och en annan som hade mer rätt. I den aktuella sakfrågan har jag en stark aning om att man felformulerar problemet, men jag lämnade öppet för att jag kunde övertygas. Min "motpart" berättade att den skrivit en bok, att den var djupt engagerad och till följd av dessa insikter bland annat hade föreläst på Rosenbad. Dessa saker uttalades som bevis på att jag hade fel. De blev, i kontexten för diskussionen, argument för att personens (då och ännu outtalade) invändningar mot mina argument var korrekta.
Jag blir lite ställd av att publiken till ett visst argument får utgöra stöd för att argumentet som sådant är korrekt. Dels publiceras denna text på internet - vilket gör att hela världen är potentiell publik - utan att argumenten som sådana kan anses mer eller mindre rättfärdiga. Jag har hört många argument och ställningstaganden yttras i Europaparlamentet av mycket varierande kvalitet. Att ha framfört sitt resonemang för en toppolitiker kan alltså inte ses som legitimitetsskapande för resonemanget som sådant. För allas vår skull ska vi nog också hoppas att de flesta politiker, ministrar eller EU-parlamentariker, också uppfattar föreläsare så.
Samtidigt är det naturligtvis så att tillgång till toppolitiker som Beatrice Ask eller EU-parlamentariker är hedrande för personen som vill framföra sitt engagemang. Att just ens egna insikter blivit utvalda för att presenteras inför en så pass inflytelserik person. Men i min erfarenhet är urvalskriterierna för vem som får presentera, och vem som inte får presentera, sina resonemang inför toppolitiker helt och hållet nätverksbaserade. Antingen har man själv ett betydelsefullt nätverk, eller så kan man köpa sig ett betydelsefullt nätverk. Det är de personliga kontakterna med människor i eller kring toppolitikerns inflytandesfär som avgör huruvida man är tillräckligt klok, inte rimligheten i det resonemang man framför.
Det kan förstås tilläggas att man även med rätt nätverk står liten möjlighet att lyckas med sina företag om man inte har ett resonemang som i alla fall låter någorlunda rimligt - det går inte bara att genom sina nätverk övertyga Beatrice Ask om att UFO-spaning är det rimligaste att göra med Justitiedepartementets resurser, t ex.
Jag slogs av tanken att det rimligtvis måste vara så att människor som anfört sina argument till mig måste föra liknande resonemang kring den tid jag lagt på att lyssna på dem. Det är en skrämmande tanke.
Svårt att inte göra en jämförelse med religion:
"- Det är sant för att det står i bibeln"
Använder man icke-empirisk bevisning som i ditt exempel ("föreläst på Rosenbad") så blir det enda man åstadkommer att bibeln är sann för att de flesta världsledare har minsann läst något ur bibeln eller varit på en gudstjänst. Sådana människor bör bekämpas aktivt för det är dom som är samhällsfarliga ur så många aspekter, deras åsikter kan vara harmlösa eller till och med sunda men att placera dem i en maktposition är så fel det kan bli eftersom deras kompass om rätt och fel är ur balans redan från start!
Det var värst. Inte tänkte jag mig att det skulle bli maktspråksargumentationsdebatt av vår twitterkonversation. Helknasigt. Jag försöker här rekapitulera det som sades från början - ursäkta om jag missat något twitterinlägg eller fått något i fel ordning. Jag ber också att få påpeka att jag är tvåbarnsfar och har semester (apropå anklagelsen att inte bemöta Amelias argument).
Så här började det:
Sven-Erik Alhem twittrade:
"Är trött på att höra vad polisen INTE prioriterar! Inget brottsl omr får lämnas i sticket av polisen! Tex #bluffakturor"
Amelia svarade:
"tröttnar ingen någonsin på att frånta politiker ansvar för saker över vilka de bevisligen kan besluta?
Martin Marmgren svarade:
Frågan om bluffakturor borde kunna lösas med ändringar i lagstiftningen/förebyggande åtgäder. Absolut.
Med i twitterdiskussionen är alltså @SvenErikAlhem, @martinmarmgren och @teirdes
Nu kommer jag in och skriver:
"Problemet med #bluffakturor kräver rätt polisiär kompetens, och en vilja att åtala från åklagare. Idag saknas kompetensen hos de flesta utredare, och få åklagare orkar ta tag i målen. Problemet med #bluffakturor kräver rätt polisiär kompetens, och en vilja att åtala från åklagare. Har också hört, från frustrerade poliser, om åklagar-stoppklossar på andra ställen i landet. Fråga tex varför Skåne (op Draupner) lyckats, men sthlm inte åtalat en enda av många skojare här.
Amelia replikerar:
Nej, problemet med bluffakturor ka /utredas/ med rätt kompetens och åklagare. in /åtgärdas/
Varför polisutreda och straffa när vi kan departementsutreda och förekomma?
Jag svarar:
Nu förstår jag inte riktigt vad du menar...
De lagar vi har räcker långt, om nån bryr sig om att utnyttja dem. Som Tord Josefson.
Amelia:
Ja, försäljning av uppgifter från myndigheter gör det väldigt lätt att skicka #bluffakturor tex.
Jag:
Nej, nu fantiserar du om orsak och verkan.
Amelia:
Jag kan låta mig övertygas om att jag har fel.
Min hållning nu är att åklagare/polis inte ska skuldbeläggas för politiska problem, men om det politiska problemet inte finns är jag naturligtvis kapabel oxå att skuldbelägga polis.
Jag påpekar nu:
Jag är nog den journalist som skrivit mest om bluffakturor de senaste åren och granskat skojarna bakom sedan 2004. Jag har också skrivit en handbok om bluffakturor och rättigheter.
Et steg ut från diskussionen nu - varför skrev jag så ovan? Jo, för att få Amelia att förstå att jag är rätt väl insatt i hela problematiken med bluffakturor och de olika modus - sätt att luras - som finns.
Tillbaka så: Amelia svarar:
Okej, men jag har en blogg där jag har skrivit mycket om dataskyddslagstiftningen i Sverige. Att vi båda är skrivkunniga är inte ett tillräckligt tungt argument för mig.
Vi kliver ut och betraktar diskussionen från sidlinjen igen. Jag påstår att jag är en expert på området (och underförstått därför inte håller med vad Amelia tror om lösningar på problemet). Amelia avfärdar min påstådda kompetens med att vi båda är skrivkunniga. Och det gör henne till expert på bluffakturor exakt hur?
Tillbaka till diskussionen. Jag ignorerar Amelias förminskande, eller hur vi nu ska uttrycka det, av mina påstådda expertkunskaper, och skriver:
Det är min bestämda uppfattning att polis och åklagare har stor del i att problemet blivit stort... pga felaktigt hävda att problemet är civilrättsligt, inte "orka" utreda och tala... trots att tex Tord visat det vara möjligt utifrån nuvarande lagstiftning.
Under tiden skriver Amelia:
Jag är också den enda svenska politiker som har lyft #eudataap i almän svensk debatt.
Jag svarar:
Jo, det var därför jag kryssade dig i EU-valet. Tll ingen nytta visserligen, men ändå ;)
Amelia vidare:
Fast en del av min poäng här är att problemet uppstår i the executive (regering/kommission)
När man lägger skulden för at något inte funkar på fel instans tillkommer inte rätt åtgärder
Jag:
Jag tror att dataskydd har _mycket_ litet att göra med den grova organiserade brottslighet som ligger bakom mycket av bluffakturorna i Sverige. Om du inte hemligstämplar alla företagsuppgifter kommer fakturaskojarna ändå ta sig runt eftersom det är ett så riskfritt upplägg att ringa/post och lura företagare
Amelia:
Fast jag ifrågasätter specifikt hur myndigheter samlar in och säljer personuppgifter.
Jag:
Vi kanske definierar bluffakturor olika? Här kan du läsa min handbok:
https://t.co/5umYCPq60m
Amelia:
Ja, jag menar inte att man löser problemet 100% med dataminimering, utan att man minskar förekomsten av problemet vilket gör det enklare för polisen att ha tillräckliga resurser.
Jag:
Och tror, utifrån min erfarenhet, att det bara skulle förbättra saken marginellt. Tyvärr.
Amelia:
så t ex tyskar och österrikare är drabbade i samma utsträckning som svenskar?
Jag:
Läs tex vad min bekante på NBC skriver om EU och bluffakturor: http://t.co/9U6tjwI8eJ
[fotnot nu i efterhand: blogginlägget är ett återpublicerat inlägg som postades av kommissarie Anders Olofsson på Nationellt berägericenter på polisens Facebooksida Polisen Bedrägeri]
Han nämner inte dataskydd alls. Att myndigheter säljer register spelar för de flesta typer av fakturabedrägerier mycket liten roll. De använder telefonkatalogen.
Men läs handboken - den är inte så lång - och återkom med hur mycket du tycker av det som beskrivs skulle påverkas av hårdare dataskyddsregler.
Amelia:
Jag återkommer
Jag:
Tack! Jag är rätt djupt engagerad i frågan, har tex föreläst på Rosenbad med Tord och Ask... att vi skulle kunna nå större framgång med hårdare dataskydd har inte funnits på bordet... ..så om du har kloka åsikter och förslag mottages de ytterst tacksamt!
Ut från diskussionen nu. Amelia bloggade efter att ha läst min handbok om bluffakturor och bedräglig försäljning till företag, och jag pingade Peter Forsman aka @internetsweden och bad honom ge sin åsikt. Jag har semester och är tvåbarnsfar, gubevars.
Peter twittrade:
Gillar engagemang, men @teirdes är "lost in space" när hon tar med sig puck till fotbollsmatch
Amelia svarar:
aha - har du också föreläst för Beatrice Ask? övertyga mig om att jag har fel. min och @Knytanders handlar alltså om huruvida #eudatap gör skillnad för detta. du menar att detta är trams?
Peter:
Stämmer och ska förklara när jag hinner, men börja på att kika på denna:
http://t.co/EvMpasKdJC
Amelia:
aha. du har också skrivit en rapport. Fint och duktigt! :-)
STOPP och bryt diskussionen här! Vad är det Amelia menar med den kommentarer egentligen? Jag kan bara gissa vad hon hade tyckt om den levererats av en vit medelålders man mot henne. Men denna lilla "klapp på huvudet du är så duktig så" är alltså helt okej åt andra hållet?
Peter totalsågade Amelias inlägg:
http://www.internetsweden.se/aa-pp-hoppar-galen-tunna
- inte så artigt precis- varpå Amelia svarar:
det är ju nästan så att jag ge @gudschy rätt. du vise medelålders man som kan skriva unga kvinnor på näsan bara genom att vara klok och ha kuk cc @gudschy bemöt mina argument istället. Jag har givit dig och @Knytanders möjligheten att övertyga mig. du svarar med att jag är tramsig. heja!
jag upplevde inte att jag försökte förolämpa varken din eller @Knytanders intelligens. misslyckades jag?
Hopp ut igen. Jag hade tidigare påpekat att Peter Forsman är kanske Sveriges främsta expert på området bluffakturor. På det svarade Amelia:
ok, men jag har lagstiftat för 500M personer. jag ser "expertis" som relativt. se https://ameliaandersdotter.eu/2014/07/13/skrammande-insikter-om-legitimi...
Det är alltså detta blogginlägg jag svarat på, där Amelia skjuter in sig på min kommentar om att jag föreläst på Rosenbad med Tord Josefson (åklagaren som trots motstånd från de egna leden lyckets lagföra en av de värsta fakturaskojerierna genom tiderna) på inbjudan av justitieminstern.
Så, beskrev jag hur engagerad jag var i frågan om bluffakturor för att visa att Amelia hade fel? Nej, givetvis inte. Namedroppade jag för att skryta och trycka till henne? Nej, det vill jag inte påstå. Så varför?
Alltså, jag och Peter kartlagt fakturaskojarnätverk redan när Amelia gick på högstadiet (ouch, det där blev ett "lilla gumman"-argument, sorry). Men så här: Jag har engagerat mig i frågan om bluffakturor till företagare i mer än tio år. Jag törs säga att de flesta andra som arbetar med frågan känner till vem jag är.
Så jag skrev om Rosenbad-föreläsningen helt enkelt för att visa på mitt engagemang, ge en hint om min kunskap inom området, samtidigt som jag tackade för att hon tog sig tid att läsa igenom handboken och komma med förslag inom ett område vi som driver bluffakturedebatten aldrig haft uppe!
Väljer man ut en del av en mening som sträcker sig över flera twittringar kan man förstås vinkla det på det sätt som passar en själv bäst. Så här skrev jag alltså i sin helhet:
"Tack! Jag är rätt djupt engagerad i frågan, har tex föreläst på Rosenbad med Tord och Ask... att vi skulle kunna nå större framgång med hårdare dataskydd har inte funnits på bordet... ..så om du har kloka åsikter och förslag mottages de ytterst tacksamt!"Det var värst. Inte tänkte jag mig att det skulle bli maktspråksargumentationsdebatt av vår twitterkonversation. Helknasigt. Jag försöker här rekapitulera det som sades från början - ursäkta om jag missat något twitterinlägg eller fått något i fel ordning. Jag ber också att få påpeka att jag är tvåbarnsfar och har semester (apropå anklagelsen att inte bemöta Amelias argument).
Så här började det:
Sven-Erik Alhem twittrade:
"Är trött på att höra vad polisen INTE prioriterar! Inget brottsl omr får lämnas i sticket av polisen! Tex #bluffakturor"
Amelia svarade:
"tröttnar ingen någonsin på att frånta politiker ansvar för saker över vilka de bevisligen kan besluta?
Martin Marmgren svarade:
Frågan om bluffakturor borde kunna lösas med ändringar i lagstiftningen/förebyggande åtgäder. Absolut.
Med i twitterdiskussionen är alltså @SvenErikAlhem, @martinmarmgren och @teirdes
Nu kommer jag in och skriver:
"Problemet med #bluffakturor kräver rätt polisiär kompetens, och en vilja att åtala från åklagare. Idag saknas kompetensen hos de flesta utredare, och få åklagare orkar ta tag i målen. Problemet med #bluffakturor kräver rätt polisiär kompetens, och en vilja att åtala från åklagare. Har också hört, från frustrerade poliser, om åklagar-stoppklossar på andra ställen i landet. Fråga tex varför Skåne (op Draupner) lyckats, men sthlm inte åtalat en enda av många skojare här.
Amelia replikerar:
Nej, problemet med bluffakturor ka /utredas/ med rätt kompetens och åklagare. in /åtgärdas/
Varför polisutreda och straffa när vi kan departementsutreda och förekomma?
Jag svarar:
Nu förstår jag inte riktigt vad du menar...
De lagar vi har räcker långt, om nån bryr sig om att utnyttja dem. Som Tord Josefson.
Amelia:
Ja, försäljning av uppgifter från myndigheter gör det väldigt lätt att skicka #bluffakturor tex.
Jag:
Nej, nu fantiserar du om orsak och verkan.
Amelia:
Jag kan låta mig övertygas om att jag har fel.
Min hållning nu är att åklagare/polis inte ska skuldbeläggas för politiska problem, men om det politiska problemet inte finns är jag naturligtvis kapabel oxå att skuldbelägga polis.
Jag påpekar nu:
Jag är nog den journalist som skrivit mest om bluffakturor de senaste åren och granskat skojarna bakom sedan 2004. Jag har också skrivit en handbok om bluffakturor och rättigheter.
Et steg ut från diskussionen nu - varför skrev jag så ovan? Jo, för att få Amelia att förstå att jag är rätt väl insatt i hela problematiken med bluffakturor och de olika modus - sätt att luras - som finns.
Tillbaka så: Amelia svarar:
Okej, men jag har en blogg där jag har skrivit mycket om dataskyddslagstiftningen i Sverige. Att vi båda är skrivkunniga är inte ett tillräckligt tungt argument för mig.
Vi kliver ut och betraktar diskussionen från sidlinjen igen. Jag påstår att jag är en expert på området (och underförstått därför inte håller med vad Amelia tror om lösningar på problemet). Amelia avfärdar min påstådda kompetens med att vi båda är skrivkunniga. Och det gör henne till expert på bluffakturor exakt hur?
Tillbaka till diskussionen. Jag ignorerar Amelias förminskande, eller hur vi nu ska uttrycka det, av mina påstådda expertkunskaper, och skriver:
Det är min bestämda uppfattning att polis och åklagare har stor del i att problemet blivit stort... pga felaktigt hävda att problemet är civilrättsligt, inte "orka" utreda och tala... trots att tex Tord visat det vara möjligt utifrån nuvarande lagstiftning.
Under tiden skriver Amelia:
Jag är också den enda svenska politiker som har lyft #eudataap i almän svensk debatt.
Jag svarar:
Jo, det var därför jag kryssade dig i EU-valet. Tll ingen nytta visserligen, men ändå ;)
Amelia vidare:
Fast en del av min poäng här är att problemet uppstår i the executive (regering/kommission)
När man lägger skulden för at något inte funkar på fel instans tillkommer inte rätt åtgärder
Jag:
Jag tror att dataskydd har _mycket_ litet att göra med den grova organiserade brottslighet som ligger bakom mycket av bluffakturorna i Sverige. Om du inte hemligstämplar alla företagsuppgifter kommer fakturaskojarna ändå ta sig runt eftersom det är ett så riskfritt upplägg att ringa/post och lura företagare
Amelia:
Fast jag ifrågasätter specifikt hur myndigheter samlar in och säljer personuppgifter.
Jag:
Vi kanske definierar bluffakturor olika? Här kan du läsa min handbok:
https://t.co/5umYCPq60m
Amelia:
Ja, jag menar inte att man löser problemet 100% med dataminimering, utan att man minskar förekomsten av problemet vilket gör det enklare för polisen att ha tillräckliga resurser.
Jag:
Och tror, utifrån min erfarenhet, att det bara skulle förbättra saken marginellt. Tyvärr.
Amelia:
så t ex tyskar och österrikare är drabbade i samma utsträckning som svenskar?
Jag:
Läs tex vad min bekante på NBC skriver om EU och bluffakturor: http://t.co/9U6tjwI8eJ
[fotnot nu i efterhand: blogginlägget är ett återpublicerat inlägg som postades av kommissarie Anders Olofsson på Nationellt berägericenter på polisens Facebooksida Polisen Bedrägeri]
Han nämner inte dataskydd alls. Att myndigheter säljer register spelar för de flesta typer av fakturabedrägerier mycket liten roll. De använder telefonkatalogen.
Men läs handboken - den är inte så lång - och återkom med hur mycket du tycker av det som beskrivs skulle påverkas av hårdare dataskyddsregler.
Amelia:
Jag återkommer
Jag:
Tack! Jag är rätt djupt engagerad i frågan, har tex föreläst på Rosenbad med Tord och Ask... att vi skulle kunna nå större framgång med hårdare dataskydd har inte funnits på bordet... ..så om du har kloka åsikter och förslag mottages de ytterst tacksamt!
Ut från diskussionen nu. Amelia bloggade efter att ha läst min handbok om bluffakturor och bedräglig försäljning till företag, och jag pingade Peter Forsman aka @internetsweden och bad honom ge sin åsikt. Jag har semester och är tvåbarnsfar, gubevars.
Peter twittrade:
Gillar engagemang, men @teirdes är "lost in space" när hon tar med sig puck till fotbollsmatch
Amelia svarar:
aha - har du också föreläst för Beatrice Ask? övertyga mig om att jag har fel. min och @Knytanders handlar alltså om huruvida #eudatap gör skillnad för detta. du menar att detta är trams?
Peter:
Stämmer och ska förklara när jag hinner, men börja på att kika på denna:
http://t.co/EvMpasKdJC
Amelia:
aha. du har också skrivit en rapport. Fint och duktigt! :-)
STOPP och bryt diskussionen här! Vad är det Amelia menar med den kommentarer egentligen? Jag kan bara gissa vad hon hade tyckt om den levererats av en vit medelålders man mot henne. Men denna lilla "klapp på huvudet du är så duktig så" är alltså helt okej åt andra hållet?
Peter totalsågade Amelias inlägg:
http://www.internetsweden.se/aa-pp-hoppar-galen-tunna
- inte så artigt precis- varpå Amelia svarar:
det är ju nästan så att jag ge @gudschy rätt. du vise medelålders man som kan skriva unga kvinnor på näsan bara genom att vara klok och ha kuk cc @gudschy bemöt mina argument istället. Jag har givit dig och @Knytanders möjligheten att övertyga mig. du svarar med att jag är tramsig. heja!
jag upplevde inte att jag försökte förolämpa varken din eller @Knytanders intelligens. misslyckades jag?
Hopp ut igen. Jag hade tidigare påpekat att Peter Forsman är kanske Sveriges främsta expert på området bluffakturor. På det svarade Amelia:
ok, men jag har lagstiftat för 500M personer. jag ser "expertis" som relativt. se https://ameliaandersdotter.eu/2014/07/13/skrammande-insikter-om-legitimi...
Det är alltså detta blogginlägg jag svarat på, där Amelia skjuter in sig på min kommentar om att jag föreläst på Rosenbad med Tord Josefson (åklagaren som trots motstånd från de egna leden lyckets lagföra en av de värsta fakturaskojerierna genom tiderna) på inbjudan av justitieminstern.
Så, beskrev jag hur engagerad jag var i frågan om bluffakturor för att visa att Amelia hade fel? Nej, givetvis inte. Namedroppade jag för att skryta och trycka till henne? Nej, det vill jag inte påstå. Så varför?
Alltså, jag och Peter kartlagt fakturaskojarnätverk redan när Amelia gick på högstadiet (ouch, det där blev ett "lilla gumman"-argument, sorry). Men så här: Jag har engagerat mig i frågan om bluffakturor till företagare i mer än tio år. Jag törs säga att de flesta andra som arbetar med frågan känner till vem jag är.
Så jag skrev om Rosenbad-föreläsningen helt enkelt för att visa på mitt engagemang, ge en hint om min kunskap inom området, samtidigt som jag tackade för att hon tog sig tid att läsa igenom handboken och komma med förslag inom ett område vi som driver bluffakturedebatten aldrig haft uppe!
Väljer man ut en del av en mening som sträcker sig över flera twittringar kan man förstås vinkla det på det sätt som passar en själv bäst. Så här skrev jag alltså i sin helhet:
"Tack! Jag är rätt djupt engagerad i frågan, har tex föreläst på Rosenbad med Tord och Ask... att vi skulle kunna nå större framgång med hårdare dataskydd har inte funnits på bordet... ..så om du har kloka åsikter och förslag mottages de ytterst tacksamt!"
Jag vill fråga dig som läser detta - och Amelia - vems språk är det egentligen som Gudrun Schyman skulle haft flest åsikter om?
/Anders Nyman
P.S. Vem som har rätt och fel om bluffakturorna lämnar jag utanför denna kommentar. Den intresserade kan läsa Amelias post här:
https://ameliaandersdotter.eu/2014/07/13/skuld-och-atgard-i-stora-datasy...
Och Peter Forsmans sågning här:
http://www.internetsweden.se/aa-pp-hoppar-galen-tunna
Jag vill fråga dig som läser detta - och Amelia - vems språk är det egentligen som Gudrun Schyman skulle haft flest åsikter om?
/Anders Nyman aka @Knytanders
P.S. Vem som har rätt och fel om bluffakturorna lämnar jag utanför denna kommentar. Den intresserade kan läsa Amelias post här:
https://ameliaandersdotter.eu/2014/07/13/skuld-och-atgard-i-stora-datasy...
Och Peter Forsmans sågning här:
http://www.internetsweden.se/aa-pp-hoppar-galen-tunna
Hejhej,
Superbra att du pejstar konversationen i sin helhet här!
Jag menade inte detta som ett personligt påhopp på dig - och jag hoppas att du inte tolkat det på det viset - utan som en observation på hur jag ofta och kanske fortfarande underskattar och har underskattat min egen roll i samhället.
Däremot vill jag fortfarande hävda att varken du eller någon av dina twitter-polers skapat någon substantiell invändning mot det jag har sagt om dataskyddsförordningens roll kring bluffakturer. Du, och de du känner, har konsekvent vidhållit att er expertis är större än min för att ni har presenterat inför ministrar eller för att jag är tramsig.
Om jag kan göra ett bättre jobb med era uppsatser än Microsoft Spellcheck tycker inte jag att jag behöver klassas som tramsig.
Jag känner igen resonemanget du för från mitt yrke, man tror att man kan något väldigt bra bara för att man jobbat med det länge. Resultatet blir att man låser ut kreativitet och nytänkande för att man tror sig ha rätt medan man egentligen bara blivit blind av att alltid lira på hemmaplan. Allt som bidrar till en minskning av bluffakturor och inte är alltför kontroversiellt borde vara något som du borde ställa dig bakom om du tycker att bluffakturor är ett problem i sig.
Om en bättre lagstiftning om dataskydd skulle få bort en enda bluffaktura utan att vara kontroversiell så borde du oavkortat ställa dig bakom den speciellt om den kunde få andra positiva effekter också. Allt annat känns som att du hellre vill vara en del av problemet än att lösa det. Speciellt i ljuset av att ditt spontana svar på hennes förslag är att du inte TROR att en bättre lagstiftning skulle göra saken bättre. Nyckelordet här är tro, du VET inte...
Argh, det blev visst ett klipp- och klistramisstag i kommentaren ovan. Det framgår nog med önskvärd tydlighet att den börjar om precis i slutet. Var är en edit-knapp när man behöver den? Förhoppningsvis begriper läsaren det hela ändå.
Add new comment