Amelia Andersdotter, Europaparlamentariker för Piratpartiet

Sökformulär

Kollektiv förvaltning av upphovsrätt (CRM)

Under hösten 2012 och våren 2013 har parlamentet behandlat direktivet om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och musiklicenser på nätet.

Kollektiv förvaltning och upphovsrättssällskap

Marknaden för upphovsrättsliga verk består å ena sidan av tusentals upphovsmän och å andra sidan av miljontals användare och konsumenter. Om varje upphovsman vore tvungen att utfärda licens till, kontrollera användingen hos och inkassera pengar från varje konsument skulle systemet bli mycket krångligt och dyrt. Därför förvaltas mångas upphovsrätt kollektivt. Den kollektiva förvaltningen sköts av upphovsrättssällskap.

Upphovsrättssällskapen samlar alla verk på ett ställe, kontrollerar vem som använder verken och hur mycket, tar betalt av dessa användare och betalar ut till sina medlemmar. Med en snävare term kallas upphovsrättssällskapen ofta för insamlingssällskap. I Sverige har vi en rad sådana, till exempel Stim, Sami, Bus, Alis, Bonus Presskopia och Copyswede.

Dessa organisationer har en central och mäktig roll i upphovsrättssystemet. Deras funktion är att underlätta handeln med upphovsrättsliga verk genom centralisering. Det innebär att sällskapen sätter upp monopol på försäljningen av sin typ av kreativa verk. Vill man få rätt att spela svensk populär musik i radio har man inget annat val än att betala till Stim och Sami.

Samtidigt fungerar många av sällskapen som intresseföreningar för sina medlemmar. Monopolen, intressegemenskapen av inflytelserika artister och möjligheterna till att mer eller mindre beskatta folk trots att sällskapen är privata organisationer gör att sällskapen blir mycket mäktiga. Sällskapen lägger exempelvis enorma resurser på att lobba för sina egna särintressen samtidigt som de arbetar mot konkurrens, mot fildelning och mot ett friare internet.

Ineffektiva sällskap, fragmenterad musikmarknad

Många av Europas upphovsrättssällskap har fungerat ineffektivt, framför allt i Södra Europa. De sista åren kantas av skandaler och problem där sällskap försnillat pengar, underlåtit att betala ut, tagit betalt flera gånger för samma sak, lurat sina medlemmar, tagit betalt för ingenting, ägnat sig åt utpressning av småföretag och internettjänster, lagt pengar på höga chefslöner och aggressiv lobbyism för absurda upphovsrättsregler (för massor av exempel se här). En del sällskap styrs odemokratiskt av ett fåtal av sina medlemmar. Reglerna för sällskapen är inte harmoniserade och i många av EUs medlemsländer är de svaga eller märkliga. Trots deras omfattande befogenheter och statliga monopolmandat, är många inte alls öppna mot medborgarna. Vidare försöker sällskapen motarbeta nya och friare tjänster och affärsmodeller som tex bygger på Creative Commons.

Dessutom fungerar den europeiska marknaden för musik på nätet dåligt, jämfört med USA. Företag som vill erbjuda musik på nätet har problem med att införskaffa rättigheter när de vill sälja till flera länder. Rättigheterna är fragmenterade. Licenserna kostar betydligt mer i Europa än i USA; upp till 85 % mer för streamad musik enligt en studie.

Det här är bakgrunden till Kommissionens direktiv för kollektiv förvaltning av upphovsrätt och musiklicenser på nätet.

EU-kommissionens förslag

Direktivet slår fast minimiregler för hur sällskapen måste ta in medlemmar, hur de skall styras, hur transparenta de behöver vara och vilka rättigheter rättighetshavare och köpare av licenser har, liksom mycket annat. Kommissionens text omfattar en hel del bra idéer, men samtidigt är det vinklat till upphovsrättssällskapens och mediaproducenternas favör och till nackdel för medborgare och internetanvändare.

Amelias ändringsförslag

Amelia Andersdotter föreslår därför en rad ändringar:

  • Bredda direktivet till att omfatta alla organisationer som hanterar upphovsrätter pÃ¥ ett sätt som motsvarar det sällskapen gör. Lika villkor förhindrar kringÃ¥ende genom kryphÃ¥l. Ta bort kryphÃ¥l för smÃ¥ sällskap.
  • Öka transparensen pÃ¥ flera plan genom att göra sällskapen tvungna att publicera rättighetsdatabaser, licenspriser, licensvillkor, Ã¥rsredovisningar och information om verk som snart blir public domain pÃ¥ nätet.
  • Motverka sällskapens monopolmakt genom stärkta rättigheter för bÃ¥de rättighetshavare och licensköpare. Samt genom att licenspriserna, i enlighet med gällande EU-prejudikat, inte fÃ¥r sättas orimligt högt.
  • Motverka korruption och maktmissbruk genom införande av oberoende revisioner och stärkt tvistlösning.
  • Ge kreatörerna rätten att själva bestämma över rättigheterna till varje verk de skapar, utan att sällskapet kan utesluta kreatören.
  • Ge kreatörerna rätten att publicera sina verk under fria licenser, till exempel Creative Commons.
  • Minska transaktionskostnaderna genom förenklade licenser och samordnad fakturering.
  • Förbjud upphovsrättssällskapen frÃ¥n att kräva pengar för verk de inte äger rätten till, förhindra att de tar betalt flera gÃ¥nger för samma sak (lÃ¥ter otroligt, men är vanligt).
  • Demokratisera styrningen av sällskapen och förhindra att producentintressen tar makten över dem. Stärk de smÃ¥ kreatörernas rättigheter och inflytande genom mer flexibilitet i licensieringen.
  • Förbättra för artisterna genom högre krav pÃ¥ sällskapens utbetalningshantering och ge dem incitament att hitta saknade rättighetshavare.
  • Effektivisera genom att uppmuntra till användning av nätbaserade lösningar och digital kommunikation.

Amelias ändringsyrkanden:

 

Direktivet i parlamentet

Parlamentets föredragande för direktivet är den upphovsrättmaximalistiska fransyskan Marielle Gallo från den konservativa partigruppen EPP. Amelia skuggar direktivet för den Gröna partigruppen i två utskott som avger yttranden om det, handelsutskottet INTA och industriutskottet ITRE. Amelias kollega Christian Engström skuggar direktivet i det ansvariga utskottet JURI och har tidigare bloggat om direktivet. JURI kommer att rösta om förslaget under Juli 2013.

 

Lobbydokument

För transparens: här är de flesta av de digitala dokument vi har fått av intressegrupper.