Sökformulär

Växtförökningsmaterial

Bakgrund

Som en del av ett större paket för hälso- och matsäkerhetsregler har EU-kommissionen lagt ett förslag om en ny förordning om marknadsföring av växtförökningsmaterial – alltså fröer och utsäde. Det nya EU-initiativet är en förordning, dvs. en text som direkt gäller som lag i alla EU-länder. Den ersätter tolv stycken tidigare EU-direktiv.

Förbud mot att sälja fröer fritt

Sedan 1960-talet är det förbjudet för enskilda i Sverige att fritt odla och sälja fröer och utsäde. Detta regleras av den så kallade utsädeslagen som år 2000 ersattes med utsädesförordningen. För att få sälja fröer eller utsäde måste fröerna vara registre-rade på en särskild sortlista. En sortlista är den officiella förteckningen över vilka växtsorter som får säljas. För att tas med där måste sorterna genomgå rigorös certifiering, testning och märkning. Regleringen är mycket detaljerad.
Undantag kan göras för bland annat så kallade bevarandesorter (äldre sorter) och amatörsorter (köksväxter som odlas i liten skala). Men dessa undantag är begränsade.
I allmänhet är det alltså förbjudet att sälja fröer som man har odlat själv, om man gör detta i alltför stor mängd eller av en icke-listad sort.
 

De motiv som anges för certifiering, listning och försäljningsförbud både i tidigare lagar liksom i den nya förordningen är skydd av ”identitet”, ”kvalitet” och ”hälsa”.
I sin utredning har Kommissionen analyserat alternativet att avreglera certifieringen och listningen. Dock avfärdade man detta alternativ.

Parallell med upphovsrätt

Förbudet mot att sälja/byta frön fritt kan, om det hade gällt upphovsrätt, liknas vid ett förbud mot att sälja/byta public domain eller Creative Commons licensierade verk fritt.
Dessutom samverkar förbudet med växtförädlarrätterna så att konkurrensen på frömarknaden begränsas till fördel för agri-koncerner som Monsanto på ett sätt som liknar hur upphovsrättsindustrin vill reglera internet med mera.
Därför är förordningen mycket relevant för de som är kritiska till dagens im-materialrätt.

Bedömning

Hur påverkas enskilda och hur skiljer sig den nya förordningen från

  1. nuvarande svenska regler
  2. regler i övriga EU
  • Förordningen är mycket komplex, det är svårt att svara på exakt hur förordingen skiljer sig från den svenska utsädeslagen och direktiven. Kommissionens utsagor om vad förordningen innebär går inte att lita på.
  • En tydlig skillnad är att den nya förordingen även omfattar skogsbruk: trädplantor och frö till träd. Detta går tvärs emot remissrundornas rekommendationer.
  • Förordningen gäller inte bara försäljning, utan även odling under vissa omständigheter.
  • De undantag som görs för mikroföretag kan vara mer generösa än i nuvarande svenska lagstiftning.
  • De undantag som föreslås har genomgående omfattande begränsningar som leder till kraftigt konkurrensbegränsande och snedvridande effekter. Norra och östra Europa (dels länder med mycket skog, dels länder med hög kostnadsnivå) kan komma att missgynnas jämfört med idag.
  • Storföretag kommer att gynnas medan konkurrens och små producenter missgynnas.
  • Ovanliga växtsorter, t.ex. sådana för speciella klimat eller ekologisk odling, missgynnas.
  • En enorm byråkrati och kontrollapparat läggs till för obligatoriska kontrollåtgärder utan mycket vetenskapligt stöd för behovet. I USA med flera länder är fröcertifiering frivilligt vilket bidragit till högre mångfald på den amerikanska marknaden.
  • Förordningens grundläggande utgångspunkt är fel: försäljning av frö är principiellt olaglig, men kan tillåtas i undantagsfall.
  • Förordningen kommer att konsolidera dåliga regler på Europeisk nivå, även om mycket av den redan införts i Sverige.
  • Mycket makt ges till Kommissionen till följd av implementerande akter i Artikel efter Artikel.
  • Skadligt hemlighetsmakeri; resultaten från tekniska undersökningar av växtförädlingsmaterialet hålls hemliga om växtföretaget så begär.