I somras representerade jag tillsammans med ett halvt dussin andra ungdomar Ung Pirat, Piratpartiets ungdomsförbund, på Almedalens politikervecka. En intressant och spännande upplevelse med många nya vinklingar på upphovsrätt och övervakning - och med många lärorika möten med politiker och samhällsdebattörer.

Av en händelse hamnade jag en sen eftermiddag i diskussion med en medlem från det socialdemokratiska ungdomsförbundet, SSU. Istället för en debatt om fildelning eller privatliv (frågor där vi idag har medhåll från de flesta ungdomsförbund) rörde det sig om att Piratpartiet skulle vara odemokratiskt och oseriöst. Detta är åsikter som fått stå oemotsagda alltför länge.

Piratpartiets målgrupper består av frihetliga liberaler och socialister - två grupper som inte drar jämnt kring den ekonomiska politiken, men som har en gemensam syn på medborgarrätt och informationssamhället. Vi må vara oense om A-kassa och privatiseringar; men vi är överens om att begränsa övervakningskameror, stoppa FRA-lagen och tillåta icke-kommersiell fildelning.

Så långt är inget olikt från de gamla partierna. Miljöpartiet är splittrat mellan olika grader av EU-kritiker, Kristdemokraterna har sin abortfråga, och nästan alla partier har olika grader av liberalism (frihet) och konservatism (trygghet) som står emot varandra. Det sista är kanske mest uppenbart i folkpartiet, partiet med både hårda tag i skolan och passionerade FRA-motståndare.

Alla dessa partier har inre konflikter där förhandlingar får avgöra vilken linje partiet ska driva. Piratpartiet har dock valt en annan väg. Eftersom den ekonomiska politiken är så splittrad tar vi endast ställning i tre frågor för att därefter förhandla bort alla andra frågor. Våra frågor är reformerad upphovsrätt, starkare skydd för privatlivet och ett förändrat patentsystem.

Våra väljare accepterar att de övriga väljarna (dvs de övriga partierna) får bestämma inom ekonomisk politik, abortfrågor, militär etc. I utbyte mångdubblar våra väljare sina röster i vissa hjärtefrågor.
Detta är inte odemokratiskt utan endast ett sätt att fokusera sin makt som väljare.

Genom att ställa sig utanför den klassiska höger-vänster-skalan engagerar vi många, ofta tidigare politiskt ointresserade, ungdomar i politiken. Många av dagens ungdomar bryr sig mindre om A-kassans ersättningsnivå än medborgarrättsliga frågor som FRA-lagen och fildelning.

Det svenska partisystemet skulle klara av ett flertal fåfrågepartier utan problem. Faktum är att alla mindre partier redan fungerar som sådana. Miljöpartiet kan endast driva igenom en begränsad agenda, vilket leder till att man fokuserar på miljöpolitik. Folkpartiet har skolan, Centern småföretagarna. Som ett mindre parti är det idag omöjligt att effektivt driva flera stora frågor, vilket leder till att myten om att "ta ställning i allt" mest existerar på pappret - i slutändan måste man ändå kompromissa i mindre viktiga frågor för att kunna driva igenom kärnan i sitt program.

Piratpartiet har en politik som matchar dess ambitionsnivå på 4%. För att kunna ena aktivister från många håll bryr vi inte oss om att ta ställning i frågor vi ändå aldrig kommer driva. Kanske är vi faktiskt det enda partiet där man vet exakt vilken politik man får för sin röst.