I fredags 24 april 2009, åkte jag tillsammans med Ung Pirats förbundsordförande Stefan Flod till Stockholm för att träffa Henrik Hansson på Näringsdepartementet.

Han har hamnat i blåsvädret lite efter att han bloggat om Telekompaketets tillägg 138 och 166, och svenska regeringens eventuella invändningar mot dessa. Mina slutsatser kommer längst ned, allt annat är bara ord.

Invändningen synes mestadels vara av lagteknisk karaktär. 138:an kan tydligen få verkningar på lagar som är helt orelaterade till den situation man egentligen vill undvika. Vi ställde frågan varför man inte då i ministerrådet formulerar om klausulen så att det blir uppenbart vad som avses. Man har ju ändå vid flertalet tillfällen tillkännagivit att man gillar andemeningen i tillägget?

Svaret verkar vara att man försöker. Inom ramen för ministerrådets behandling av telekompaketet försöker Sverige hålla fanan någorlunda högt för fri- och rättigheter på nätet. Men problemen är många: dels kan Näringsdepartementet inte tala allt för högt om vad de gör eftersom det skulle försämra deras förhandlingspositioner. Dels finns det i ministerrådet förmodligen ett tillräckligt starkt motstånd för att åstadkomma en så kallad minoritetsblockering om inte de nuvarande förslagen ser ut på något annat sätt än direkt lagstiftning. Tydligen har flertalet "tunga" medlemsländer (oftast = stort invånarantal) uttryckt oro över 138:an som del av den faktiska lagstiftning, men varit mindre missnöjda med tanken på 138:an som en del av en preamble, det vill säga stark uppmaning.

Sveriges alternativ skulle kunna vara att helt slå bakut, ställa sig bakom en hårt formulerad lag om användarnas okränkbara uppkoppling och strunta i konsekvenserna (mer om förlikningsprocess nedan). Det skulle väcka stora väljarsympatier i Sverige, men skulle olyckligtvis ta bort all trovärdighet Sverige har i alla förhandlingar som sker i ministerrådet. För Näringsdepartementet blir det naturligtvis en tunn lina att gå på.

Problemet då blir parlamentet. Parlamentet har ju i det här fallet satt ned foten - människors fri- och rättigheter går först! Det är lovvärt, men i situationen inte helt okomplicerat.

Konsekvensen av bristande kompromissvilja i det här fallet, och fortsatt oenighet mellan ministerrådet och Europaparlamentet, är nämligen att det blir förlikningsprocess i höst. Och i förlikningsprocessen är det väldigt svårt att förutsäga någonting om vad som kommer hända - idag vet vi i alla fall att vi kan få ett till 95% godtagbart telekompaket, med lite mjukare än direkt lagstiftning som garant för våra rättigheter. Med förlikningsprocessen kan vilka gamla och nya förslag som helst väckas och slutresultatet kan bli hursomt. Inte helt bra.

Men det förutsätter först och främst att Europaparlamentet röstar ja 5 maj. Och det får vi hoppas att de gör - annars sitter vi nämligen kvar med ouppdaterade direktiv från 2001-2002, och då har vi verkligen inga garanter för våra rättigheter.

Jag gick dit lite klokare än jag kom, om än bara lite. Dels vet jag nu att det pågår ett arbete för att på något sätt påverka lagen i rätt riktning, även om jag själv kanske tycker att Sveriges vettiga åsikter i frågan får stå tillbaka lite väl mycket till fördel för stora, konservativa kolossers.

Dels har jag insett att svenska Näringsdepartementet lite avantgardistiskt bloggar om vad de gör i ministerrådet trots att tumregeln för arbetet där är total sekretess.

Med lite tur kan man kanske odla våra departements svenskt rebelliska kultur och få dem att publicera regelbundet mer om vad som faktiskt sker i rådet. Och det hoppas jag att vi fick ut av mötet idag.