Här borde jag skriva något om hur spännande Almedalsveckan var (det var den!) och vilka intressanta seminarier jag var på (en del!), men en nyhet på EUObserver har istället fångat min uppmärksamhet.
Omröstningen om ny kommissionär skjuts upp!. Richard Laming kommenterar på samma sida det preliminära valet av kommissionsordförande: det finns a) ingen annan kandidate, och han menar b) att Barroso som ordförande innebär en tillräckligt svag och blek ordförande för att ministerrådet ska vara nöjda med att kommissionen hålls i schack.
Barroso är högerkonservativ från Portugal. Socialdemokratiska, liberala, gröna och rödgröna grupperna i parlamentet är skeptiska till hans kandidatur till posten. Den konservativa gruppen är positiv. Kommissionärer tenderar att utses av den styrande koalitionen i kommissionärens hemland, med undantag för Catherine Ashton (Tories) som under Labourstyre utseddes till den nya kommissionären för DG Trade efter Peter Mandelson (Labour) och Günter Verheugen från tyska socialdemokraterna som jag tror utseddes under kristdemokratiskt styre (Angela Merkel).
Jag funderar dock lite på vilken inverkan Barrosos politiska hållning i hemlandet har på uppdraget som ordförande. Hela kommissionen tenderar överlag att inta en väldigt nyliberal hållning. Mandelson drev till exempel en mycket hårdnackat nyliberal linje gentemot ACP-länder i de bilaterala EPA-förhandlingarna, innefattade till och med hot om högre importtullar om ACP-länderna inte gav vika (se OxFam-kommentarer här). Günter Verheugen har varit väldigt involverad i projektet ProtonEurope som syftar till ökad patentering av europeiska universitets uppfinningar, trots att universiteten tidigare varit präglade av en hållning att offentligt finansierad forskning ska komma offentligheten till gagn.
Är det en produkt av Barrosos ledarskap? Knappast. Jag har uppfattat det som att varje direktorat styr sin egen verksamhet. Det märks tydligt i (bristen på) koordinering mellan DG Development och DG Trade.
För att vara helt ärlig vet jag inte riktigt vad en kommissionsordförande ska göra annat än representera kommissionen som helhet. För piratpolitiken lär det väl knappast göra till eller från, eftersom vi till största del kommer behöva bry oss om kommissionärerna för infrastruktur, handel och frihet, rättvisa och säkerhet. Är det någon annan som vet?
1) Barroso betecknar sig själv som en mittenpolitiker (t ex under den nyliga presskonferensen med Fredrik Reinfeldt), och det syns också vara i sannolikhetens riktning iom att han ursprungligen kom från vänsterkanten i samband med revolutionen på 70-talet.
2) Att Merkel utser en SPD:are är inte märkligt då hon leder en *koalition* mellan CDU/CSU och SPD.
3) Det vore bra att få en ny kommissionsordförande på plats ASAP med tanke på den ekonomiska krisen. Parlamentaristiska principer (S-sidan är försvagad) borde göra det *ännu* svårare för S att trumma fram en kandidat. Så det enda de kan göra är att blockera och dra i långbänk. Är det vettigt i förevarande ganska allvarliga läge?
4) Såvitt jag förstår är förhandlingarna EU/ACP inte "nyliberala"; principer om ömsesidighet ligger i politikens mainstream. En "nyliberal" hållning (se t ex vad Johan Norberg skrivit om saken) är snarare att rivande av handelshinder kan vara *unilaterala*. Man tjänar på att riva tullhinder även om den andra sidan inte gör det.
5) Jag får tydligen inget svar på mina två frågor om vad förslagen om varumärken skulle innebära i praktiken. Det blir synnerligen svårt att se vad den diskussionen faktiskt handlar om. Kan avsaknaden av svar bero på att skillnaden mot nu inte blir så stor?
--Ahrvid
Amelia m fl, som är nyfikna på livet i kommissionen:
Här är en måstebok, som faktiskt är rolig läsning dessutom. Författaren har spenderat många år i korridorerna och avslöjar hur det egentligen går till: http://www.amazon.co.uk/Life-European-Mandarin-Inside-Commission/dp/9020...
anders
Add new comment