Jag har ibland svårt för bloggar som handlar om immaterialrätt. Ibland träffar de helt rätt, som när Afro-IP rapporterade att Kenyas förfalskningsenhet beslagtagit pennor till ett värde av $300.000. Eller när IP-Tango skriver om hur varumärken är är begränsade till det produktområde de är skyddade (sant! se 6§ Varumärkeslagen). Jag brukar med nöje läsa Amlan Mohantys postningar på bloggen SpicyIP India, som den här om vikten av offentlig debatt kring lagstiftning. Det berör lite ämnet jag skrev om igår.

Idag är jag dock lite bekymrad över ett inlägg på IPKitten om fortsätta förhandlingar för gränskontroller i WCO.

Vissa minns säkert förhandlingarna om SECURE Standards i World Customs Organisation som strandade 2008. Anledningen var att de förhandlingar om gränskontroller för att bekämpa immaterialrättsintrång upptäcktes av utvecklingsländer som mobiliserade experter inom organisationer och skapade tryck för att fortsätta utreda om standardena verkligen var säkra, nödvändiga och bra.

Konsekvensen av att förhandlingarna i WCO gick trögare och trögare blev ACTA-initiativet. Genom att samla enbart likasinnade länder i en liten klick kunde man nu se till att... Ja, vadå?

Läkare utan gränser har under många år haft en omfattande kampanj för att öka tillgång till mediciner för människor i utvecklingsländer. Till skillnad från vad många tror utförs de här beslagen inte på bas av patenträtt. Läkemedelspatent orsakar visserligen många problem på den inre europeiska marknaden, men i läkemedelsbeslagen lutar sig företagen, med hjälp av tullen, på varumärkesrätten.

Beslagtagningarna vid europeiska hamnar blir en sorts förlängning av europeisk lagstiftning där våra tullmyndigheter assisterar företag med immaterialrättsskydd på marknader utanför Europa. För att vara en region som kraftigt opponerar sig utvidgning har man en väldigt liberal inställning till utomterritorisk applicering av lagstiftning. Man kan fråga sig om det är en värdefull investering när behovet av mediciner, särskilt i utvecklingsländer, är så stort.

För några veckor sedan såg jag också ett fall som berörde Nokiatelefoner. Nokia hävdar i en brittisk domstol att mobiltelefoner märkta Nokia, producerade i Kina och på väg till Colombia, ska beslagtas och förstöras av Storbritanniens tullmyndighet. När destinationslandet är känt kan man undra varför Nokia inte istället skyddar sitt varumärke och sina patent på destinationsmarknaden. Jag lutar i alla fall åt att om de inte har gjort det får de skylla sig själva. Över hälften av Colombias invånare är fattiga och jag ser ett stort problem i att europeiska tullmyndigheter ska lägga pengar på att beröva colombianerna kommunikationsmöjligheter till överkomliga priser bara för att Nokia inte gitter ta ut immaterialrätter på marknader de vill kontrollera.

Några av mina ljusare stunder har jag dock upplevt i några rapporter från Mexiko. Dels har man där börjat kopiera blu-ray och 3D DVD:er och de säljs nu på på städernas gator till överkomliga priser. Det sticker möjligen i ögonen på J.K. Rowling, men hårdare tilltag mot Mexikos piratkopierar och gatuförsäljare skulle faktiskt slå ganska hårt mot flera tusen mexikaner som försörjer sig på att sälja DVD:er på gatan. Och betänker man storleken på beslagtagen av piratkopierade varor i Mexiko kan man säkerligen förvänta sig att skärpt lagstiftning minskar tillgång till kultur och dagligvaror mer än önskvärt.

Nu verkar det i alla fall som att fortsätta förhandlingar om gränskontroller har börjat få upp farten i WCO. Multilaterala forum som Världshandelsorganisationen och WCO är attraktivare för utvecklingsländer för förhandlingar, eftersom de i avtalens implementering har större makt att ställa sig emot extrema tolkningar av rikare länder. Eftersom jag redan ser tycker att tolkningarna av var europeisk lagstiftnings jurisdiktion är på tok för liberala måste jag säga att det här bekymrar mig.