I helgen har jag och Julien Bencze varit på Bucerius Law Schools konferens The Access Challenge in the 21st Century. Som synes på det detaljerade programmet var jag inbjuden som keynote-föreläsare under lördagsmorgonens debatt om ACTA.

Viktiga lärdomar från konferensen är:

- Det finns inget definierat regelverk i Europa för begränsningar av varumärkesrätten. Det innebär att det kan bli konflikter mellan till exempel yttrandefrihet och varumärkesrätt om man skulle trycka politiska budskap på en t-shirt och sälja (kommersiell verksamhet). Vi i parlamentet kommer ju att titta på varumärkesdirektivet senare under mandatperioden, och kommissionen kommer att presentera sin utredning av det nuvarande regelverket i juni. Det ser jag fram emot och jag hoppas att talaren, Christophe Geiger från Strasbourgs universitet, kommer kunna tänka sig ta en aktiv roll i debatterna kring gemenskapsvarumärkenas framtid. Den uppmärksamme läsaren lägger förstås märke till att regelverket för begränsningar av upphovsrätten också är bristfälligt.

Flera av deltagarna underströk immaterialrätternas roll som konkurrensskapande. Vid frågan om på vilken marknad de eventuellt skulle kunna tänka sig att den konkurrens ska uppstå hade de inga tydliga svar - konkurrensrättens relevanta marknad sågs inte nödvändigtvis som önskvärd, men det inledande talet på lördagsmorgonen - en representant från Världsorganisationen för immaterialrätt (WIPO) - tyckte i alla fall jag tydligt signalerade farorna med att definiera immaterialrätter som konkurrensskapande: marknaden för immaterialrättslicenser torde uppenbarligen gynnas av att immaterialrätter tillåts äta upp alla andra rättigheter, och då har man ju stor konkurrens om än på en marknad som kanske inte samhälleligt är legitim eller önskvärd. Jaja. Fler ekonomer borde grubbla på det där.

ACTA-panelen gick bra. Jag förklarade att parlamentet har svårt att gå till beslut, och låter sig manipuleras av kommissionen att säga upp sin beslutsrätt genom att invänta domstolsbeslut, eller begära omförhandling av ett avtal som är fel från början. Parlamentet, menar jag, måste vara raka i ryggen och spela öppna kort med medborgarna även om man tänker sig att i slutändan gå emot medborgarnas uttryckliga önskemål och rösta för avtalet. Jag kritiserade också petigheten hos kommissionens representanter och flera jurister, som jag menar försöker vända ACTA-frågan till att handla om enskilda lagparagrafer där jag är övertygad om att Europaöverskridande protester snarare försökt kommunicera till oss lagstiftare att det finns en allmän oro för utvecklingen av immaterialrättsliga lagar. Förhoppningsvis kan vi få loss en filmad version av talet från konferensens anordnare.

I stort sett hela Europas akademiska nätverk av jurister är kritiska mot ACTA, som de menar är felavvägt och alltför industrifokuserat. Det finns en stor oro för att ACTA underminerar internationella organ (Peter Yu), att man stänger medborgare ute från en alltmer politiserad debatt om immaterialrätter (Ingrid Schneider) och att väldigt detaljerade regelverk på internationell nivå, bortanför den transparenta och politiska diskussionen som ofta sker på nationell nivå, skadar möjligheten att göra bra avvägningar för lag på den nivå där politiken och transparensen finns (Henning Grosse Ruse-Khan).