Jag surar en del över vad jag upplever vara ett gap mellan människor med makt och samma människors förmåga att visa ledarskap. I min roll som folkvald intalade jag mig över tid att jag hade det handlingsutrymme jag ger mig: makten finns där, frågan är om jag har modet att ta ansvar för att använda den, och för hur jag använder den. Även om jag objektivt kan se att min situation varit extrem i hur den givit mig handlingsutrymme (det finns väldigt få straffåtgärder man kan vidta mot en 25-årig pirattjej som är ledamot i Europaparlamentet även om denna uttrycker sig hårt och aggressivt, t ex) kan jag observera att många inte ger sig det handlingsutrymme de borde vilja ha. En brist på ledarskap kan också, likaledes, beröva andra människor ett handlingsutrymme de själva vill ha.

Ett ständigt problem i EU har varit att de som gillar EU har förespråkat mer makt till EU utan att diskutera ledarskapet. Som om att det ansvarstagande, men framför allt begripliga, utövandet av makt inte spelar roll. Ministerrådet är den minst begripliga institutionen i EU, där man inte får veta vem som tycker vad eller varför (trots domstolsbeslut på motsatsen). Idag väntar vi oss att Jean-Claude Juncker blir EU:s nästa ordförande för kommissionen. Att Juncker hämtar legitimitet från EU-parlamentet gör att han får större möjlighet att ifrågasätta ministerrådet, och för detta behöver Juncker egentligen inte mer makt (Barroso kan t ex också ifrågasätta ministerrådet om han vill, han bara gör det inte) utan han behöver vara en bättre ledare (än vad Barroso har varit).