Jag tycker nog att viktualiebroderns sammanfattning i så fall var bättre: det blir en sorts önskelistepolitik av det hela.

Den ineffektivitet och svårighet som finns för den svenska välfärdsstaten att tillhandahålla rätt tjänster åt rätt personer vid rätt tillfälle är svårbegriplig givet att vi lägger mer på välfärdstjänster nu än vad vi någonsin gjort tidigare. Samtidigt har vi sett fler och fler alarmrapporter om "new public management" eller IT-system som kostar mycket pengar men tar upp mycket arbetstid. Det kan vara så att när vi investerar i bättre, centraliserade statistiska mätmetoder för våra offentliga tjänster, att vi samtidigt faktiskt försämrar allmän kvalitet eftersom mycket arbetstid går till mätningar istället.

Det finns en bok som heter "The Government Machine" om när cybernetiken gjorde sina första insteg i brittiska välfärdssystemet och vad det innebär. Jag tror man kan lära sig en del av sådant.