Jag avfärdar inte en sådan lösning men kan se att det finns ett problem i att just sexualbrott är den enda typen av brott där vi tillämpar ett evigt straff. Ingen annan brottslighet straffas så permanent och långvarigt som sexualbrott.
Att ha varit "oaktsam" som 17-åring kan leda till att man låses ute från flertalet jobbmöjligheter som 40-åring, trots att de flesta människor förändras mycket radikalt på de 23 åren.
Ska man införa en oaktsamhetsgrund "precis som det finns /.../ motsvarande [för andra brottstyper]" tycker alltså jag att man då borde begrunda att i samma veva ställa tillbaka straffskalorna för sexualbrott till de vi tillämpar för andra brottstyper: tidsbegränsade, icke-eviga, och tillägnande av även förbrytaren en möjlighet tilll nystart efter att denna sonat sitt brott.
Jag inser att det blir lite katolskt, eventuellt ortodoxt, men jag upplever att rättssystemet måste inkorporera förlåtelse.
Jag avfärdar inte en sådan lösning men kan se att det finns ett problem i att just sexualbrott är den enda typen av brott där vi tillämpar ett evigt straff. Ingen annan brottslighet straffas så permanent och långvarigt som sexualbrott.
Att ha varit "oaktsam" som 17-åring kan leda till att man låses ute från flertalet jobbmöjligheter som 40-åring, trots att de flesta människor förändras mycket radikalt på de 23 åren.
Ska man införa en oaktsamhetsgrund "precis som det finns /.../ motsvarande [för andra brottstyper]" tycker alltså jag att man då borde begrunda att i samma veva ställa tillbaka straffskalorna för sexualbrott till de vi tillämpar för andra brottstyper: tidsbegränsade, icke-eviga, och tillägnande av även förbrytaren en möjlighet tilll nystart efter att denna sonat sitt brott.
Jag inser att det blir lite katolskt, eventuellt ortodoxt, men jag upplever att rättssystemet måste inkorporera förlåtelse.